"Usher" svarade han. Sandra tittade frågande på mig och jag ryckte bara på axlarna till svar. Hon klämde ihop näsan med fingrarna.
"Usher! Det är Justin" sa hon och hennes röst lät urlöjlig.
"Justin? Vad har hänt med din röst?" Frågade Usher.
"Jag är förkyld" svarade Sandra och jag höll för munnen för att inte skratta.
"Du låter inte okej.. Är du säker på att du kommer kunna uppträda i helgen?" Frågade Usher.
"Jadå, JB klarar allt mannen" sa Sofia och jag kunde knappt vara tyst längre. Jag petade till henne i sidan så att hon fnissade till. Usher blev tyst ett tag.
"Du låter fan inte okej.." mumlade han. Då började jag skratta högt och Sandra försökte hålla för min mun.
"Justin vad håller du på med?" Skrattade Usher i telefonen. Jag tog telefonen.
"Du är så lättlurad" skrattade jag. "Det var Sandra som snackade, tror du verkligen att jag låter så där när jag är förkyld?" sa jag och skrattade ännu mer.
"Haha du lura mig. Jag trodde att det var du" sa Usher.
"Hälsa förlåt ifall jag oroade honom eller nått" viskade Sandra i örat där jag inte höll telefonen.
"Sandra hälsar förlåt ifall hon oroade dig" sa jag till Usher och log mot Sandra.
"Det är lugnt, vad håller ni på med då?" Sa Usher.
"Vi ringer folk, så jag måste lägga på nu" svarade jag.
"Okej, vi ses i helgen. Ta det lugnt nu" sa Usher.
"Självklart" sa jag och la på.

Jag tog Sandras ena hand och höll den med båda mina. Jag tittade på hennes söta ansikte, hon log mot mig.
"Vem ska vi ringa nudå?" Frågade hon.
"Det är din tur att välja och min tur att prata" sa jag.
"Okej, då vill jag att du ringer... Hmm... Jag vet vem jag vill att du ska ringa!" Sa hon.
"Vem?" Frågade jag och jag log åt hennes ivriga röst.
"Jag vill att du ska ringa en tjej i min klass som heter Sarah, hon skryter alltid om att hon kommer bli tillsammans med dig i framtiden. Kan inte du snälla ringa henne och säga att det är du eller nått?" Sa Sandra och log så att jag såg hennes fina tänder. Jag smälte lite.
"Visst. Jag vet vad jag ska göra" sa jag och log.
"Här, du kan ringa från min mobil" sa Sandra och tog fram hennes telefon och på den bläddrade hon fram tjejens nummer. Hon gav mig telefonen när hon tryckt på "ring" och jag satte på högtalaren. Tjejen svarade efter bara några få signaler.

"Hej det är Sarah.. Vad vill du mig Sandra?" Sa tjejen glatt när hon svarade.
"Det här är Justin Bieber" sa jag och pratade med en larvig tillgjord röst.
"Men lägg av, hur dom tror du att jag är? Jag ser ju att det är ditt nummer" sa hon och skrattade.
"Jag hittade den här telefonen när jag var utomhus" sa jag och pratade fortfarande med samma fula röst.
"Sandra sluta, du tror väl inte att jag går på vad som helst?" Sa Sarah och jag hörde att hon började bli irriterad. Jag satt tyst och försökte komma på någonting att säga.
"Jag vet att det är du Sandra, hur skulle Justin kunna ringa från din mobil?" Frågade hon.
"Jag kanske är med henne just nu" sa jag.
"Hur skulle det ha gått till?" Frågade hon skeptiskt.
"Vi kanske känner varandra" sa jag och nu pratade jag med min vanliga röst. Jag hörde henne dra för andan.
"Justin?" Andades hon.
"Jag sa ju att det var jag från första början" svarade jag.
"Nej? Du skojar med mig? Hur? Men?" Sa tjejen och jag hörde att hon började flippa.

När Justin & Sandra kramas, täckte över Sandras ansikte jag inte vet hur hon ser ut än.. ;)

"Honom kan du ju träffa när vi är hemma igen. Vi ska ju bara vara borta över sommaren" sa mamma och log mot mig. Jag började nästan gråta.
"Men han ska bara bo här över sommaren!" Skrek jag sedan sprang jag uppför trappan och in i mitt rum.
Jag la mig på sängen och grät. Jag tog upp mobilen för att ringa Justin. Det gick jätte många signaler men han svarade inte.
Jag satte mig vid datorn och gick in på min twitter. Justin hade inte twittrat någonting, jag undrade vad han höll på med.
"I hate my parents.. I don't know what to do.." Skrev jag på min twitter. Sedan stängde jag av datorn och la mig i sängen. Jag somnade efter att mina tårar tagit slut och jag var helt utmattad.
Jag vaknade av att det ringde. Jag reste mig förvånat upp och såg att det var mörkt ute nu, vem var det som ringde mig nu?

"Hallå?" Svarade jag.
"Hej det är Justin."
"Åh, hej."
"Jag kunde inte svara när du ringde förut för jag var på en signering och sedan läste jag vad du skrivit på din twitter. Har det hänt något?" Frågade han och jag hörde att han lät orolig.
"Jag vet inte vad jag ska göra.. Mamma och pappa har hyrt ett hus i Miami och där ska vi tillbringa hela sommaren.." Sa jag och han blev tyst en lång stund.
"När ska ni åka?" Frågade han sedan.
"Imorgon" snyftade jag. Han sa ingenting och jag visste inte heller vad jag skulle säga.
"Det ordnar sig Sandra. Det lovar jag. Jag lovar att vi ska umgås iallafall. Jag måste gå nu, hejdå" sa han sedan och lät stressad. Han la på och jag satt bara och stirrade på telefonen.

Jag ville bara gråta. Jag tittade på klockan, den var trots allt inte mer än tio på kvällen. Så jag satte på en film, Dear John som bara fick mig att gråta ännu mer.
Jag orkade inte titta mer när jag hade kommit till ungefär halva filmen så jag gick ner för att äta, jag var riktigt hungrig eftersom jag inte hade ätit någon middag än.
När jag gick förbi mamma och pappa i vardagsrummet så gav jag dom inte ens en blick. Jag gick till köket och tog fram ett nudelpaket och började fixa i ordning med dom.
Jag hörde att det ringde på dörren men jag brydde mig inte om det fast det var närmare till ytterdörren för mig än vad det var för mamma eller pappa.
Jag hörde att någon av dom reste på sig och gick för att öppna. Jag satte mig vid köksbordet för att börja äta då Justin plötsligt kom in i köket med pappa tätt i hälarna.
"Sandra" viskade han bara då han såg hur söndergråten jag antagligen såg ut.
Jag tittade irriterat på pappa så han vände sig om och gick tillbaka till vardagsrummet. Jag sprang fram till Justin och kramade om honom.
"Jag vill inte åka" snyftade jag.
"Det kommer bli bra. Det kommer ordna sig" viskade han och strök handen över min rygg. Jag ville inte släppa taget om honom.
"Lovar du?"
Han släppte mig och la ena handen på min kind. "Jag lovar" sa han och log.
"Kom" sa jag och tog hans hand och drog med honom till vardagsrummet.
Jag harklade mig och då tittade på mamma och pappa bak på oss.
"Mamma, pappa, det här är Justin" sa jag nervöst. Båda två reste sig upp. Mamma gick glatt fram till oss.
"Hej, jag är Izzie, Sandras mamma" sa hon ivrigt och sträckte fram ena handen mot Justin som tog den och skakade den. Han log vänligt mot henne.
"Det är jag som är Justin" sa han och skrattade lite, mamma med. Jag såg på henne att hon redan tyckte om honom, tur.
"Vi har ju redan hälsat" sa pappa och nickade mot Justin.
"Ja det har vi ju" sa Justin och log mot pappa.
"Du får ursäkta mig men jag trodde inte på Sandra när hon sa att det var dig hon hade umgåtts med. Jag menar, hon kunde knappt sluta prata om dig förut" sa mamma.
Jag kände hur jag blev röd som en tomat och tittade ner på mina fötter.
"Mamma, snälla.." mumlade jag. Justin kramade min hand.
"Det är ju sant. Det är väl inget att skämmas över?" Sa hon förvånat och tittade på mig. Jag svarade inte utan fortsatte titta ner. Justin skrattade.
"Jaså, det hade jag aldrig trott" sa han och skrattade ännu mer. Mamma och pappa skrattade också.
"Du skulle bara veta" sa pappa retsamt och slog mig på armen. Jag ville bara dö, varför var dom tvugna att skämma ut mig såhär?

En bild på Justin, Kenny & Walter

”Du kan säkert sjunga..” Sa Justin och log. Jag fnös och skrattade. 
”Du tror det va?” 
”Låt mig höra” sa han glatt. 
”Nej vi ska nog inte sabba din hörsel” sa jag och grimaserade. Han skrattade bara åt mig. 
”Får jag höra dig sjunga någon gång?” Frågade han sedan och tittade på mig med en blick som var så söt att jag nästan dog. 
”Inte stor chans. Men kanske” svarade jag och log. Han svarade inte utan tittade bara på mig och tillslut började jag bli lite generad. 
”Vad är det?” Frågade jag och bet mig i läppen. 
”Vet du hur vacker du är?” Viskade han och la en hand på min kind. 
”Jag är inte vacker om man jämför med dig.” 
”Jo, du är helt otroligt vacker. Jag kan inte ens beskriva det. Ord räcker inte till” sa han och log charmigt. 
Jag sa inget utan kysste honom bara på munnen. Jag var världens lyckligaste människa.

Justins perspektiv

När hon kysste mig så pirrade det i hela mig, jag hade verkligen aldrig träffat en tjej som henne.

Jag tog handen som inte låg på hennes kind och la den på hennes rygg och sedan tryckte jag försiktigt hennes kropp närmare min. När kyssen tog slut så log hon mot mig, shit hon var verkligen söt när hon log sådär. 
”Vad vill du göra nu?” Frågade jag henne.
”Jag vet inte.. Jag tror att jag måste åka hem snart” svarade hon.
”Okej. Vill du att jag ska köra dig? Eller jag kan be Kenny skicka någon som kan köra dig” föreslog jag.
”Du behöver vila så att du blir frisk Justin..”
”Jag kan ringa Kenny” sa jag och tog upp min mobil för att ringa honom. Det gick några signaler och sedan svarade han.
”Kenny, det är Justin. Skulle du kunna skicka en bil som kan köra hem Sandra? Hon måste hem” sa jag.
”Visst. Vill hon åka nu?” Sa Kenny.
”Vänta lite, ska fråga” sa jag till honom och sedan tog jag ifrån mobilen från örat och tittade på Sandra.
”Vill du ha skjuts nu?” Frågade jag henne. Hon nickade.
”Det är nog bäst” sa hon.
”Ja hon vill ha skjuts nu” sa jag till Kenny.
”Okej jag skickar en bil nu då” sa han och sedan lade vi på.
Jag drog upp Sandra i mitt knä och kramade om henne och pussade henne på nyckelbenen.
”Vad sa han?” Frågade hon medans vi kramades.
”Han skickar en bil nu på direkten” andades jag.
”Då är det nog bäst att jag går ut så att dom slipper vänta..”
”Jag kommer sakna dig, även om vi träffas snart igen” viskade jag i hennes öra. Hon log mot mig.
”Detsamma” viskade hon tillbaka och sedan möttes våra läppar. Jag ville inte släppa henne, men hon var ju tvungen att åka hem så jag gjorde tillslut det.
Jag följde med henne ner till dörren och när hon skulle gå iväg så tog jag hennes ansikte mellan mina händer och kysste henne igen. Jag ville verkligen inte släppa henne.
”Hejdå” sa hon och log mot mig.
”Vi ses” sa jag och sedan började hon gå mot bilen. Jag tittade efter henne när hon gick iväg och stod där enda tills jag inte såg henne längre.

Sandras perspektiv


”Jag är hemma” ropade jag när jag kom in genom dörren hemma.
Jag gick in i köket och där satt mamma. ”Kommer Justin över på middag?” Frågade hon mig glatt.
”Han har feber” svarade jag och gick och tog fram ett glas och hällde upp cola i det.
”Men jag trodde att pappa skjutsade dig till honom tidigare idag?” Frågade mamma och såg förvirrad ut.
”Ja det gjorde han också. Men vi har bara tagit det lugnt” svarade jag.
”Jaha.. Hur går det då?”
”Med vadå?” Sa jag oskyldigt.
”Ja med Justin menar jag ju såklart!” Sa mamma retsamt.
”Bra.”
”Är han en bra kille då? Han är väl inte en sån där kille som har massa tjejer bara för att han är kändis? Vad är det dom kallas..?” Sa mamma fundersamt.
”Player heter det. Och nej, han är ju bara sexton år mamma!” Svarade jag och himlade med ögonen.
”Förlåt om jag är jobbig men jag bryr mig bara om dig det är det” sa hon och log mot mig.
”Ja jag vet mamma. Men du behöver inte oroa dig. Justin är en bra kille” sa jag och ställde glaset på diskbänken och sedan sprang jag uppför trappan och in i mitt rum.
Jag la mig på sängen och lyssnade på musik i min Ipod. Jag låg och sjöng med till några låtar och då plötsligt ropade mamma på mig från nedervåningen.
”Sandra kom ner! Vi måste prata med dig!”
Jag suckade, åh vad är det nudå?! Jag sprang ner för trappan och in i köket där mamma och pappa satt.
”Vad är det?” Frågade jag. Dom båda log brett mot mig.
”Vi ska på semester” sa pappa.
”Vart?” Frågade jag.
”Vi har hyrt ett hus i Miami och vi ska vara där under nästan hela sommaren. Vi åker imorgon” svarade mamma ivrigt.
Jag försattes i chock. Jag ville bara skrika.
”Nej” flämtade jag.
Dom båda tittade konstigt på mig. ”Vadå nej? Vad är det Sandra?” Frågade mamma.
”Då kommer jag ju inte kunna träffa Justin” skrek jag och tittade förtvivlat på dom.

”Hej” sa jag blygt. Hon tittade nyfiket på mig.
”Det är du som är Sandra va?” Frågade hon och log.
”Ja. Jag skulle träffa Justin” sa jag.
”Han ligger i sängen, han har väldigt hög feber så han bad mig öppna dörren när du kom” sa hon och sträckte sedan fram sin hand. ”Jag är Justin mamma, Pattie” sa hon sedan.
Jag skakade hennes hand och log mot henne. Hon verkade väldigt snäll så jag kände mig inte lika blyg längre.
”När jag pratade med honom så lät det som att han inte mådde så dåligt trots allt” sa jag. Hon skrattade lite.
”Typiskt Justin, låtsas som att han inte mår dåligt för att inte oroa tjejer. Eller för att spela hård, inte vet jag.” Sa hon och skrattade. Jag skrattade lite också. Jag tog av mig skorna och jackan.
”Han är på sitt rum. Det var kul att träffa dig Sandra” sa Pattie och log.
”Detsamma” svarade jag och gick sedan upp för trappan.

Det kändes fortfarande overkligt att jag skulle träffa Justin. Killen som jag gått och varit tok kär i, i nästan ett helt år nu.
Men det hade ju förstås bara varit på låtsas, man kunde ju trots allt inte vara kär i någon som man inte kände. Därför var det annorlunda nu, nu när jag faktiskt umgicks med honom på samma sätt som om han vore vem som helst.
Jag var inte säker på att jag var kär i honom men han var ju så perfekt…
Jag öppnade försiktigt dörren till hans rum och såg honom ligga och sova i sin säng. Han sov med öppen mun och hade somnat på snedden.
Jag log för mig själv när jag såg honom. Han var så otroligt söt. Jag satte försiktigt på hans dator och kollade runt på lite olika sidor. Jag tänkte låta honom sova eftersom han var sjuk och behövde vila.
Jag gick in och tittade på Justins twitter. Han hade twittrat för ungefär en halvtimme sedan. ”Im so lucky right now..” Var hans senaste tweet.
Jag undrade om det han varit glad för varit att jag skulle komma hem till honom. Men jag tillät inte mig själv att hoppas för mycket, ifall det skulle sluta med att han inte ville ha mig i alla fall.
Jag tittade runt på lite olika sidor och det hade gått ungefär två timmar då Justin plötsligt gjorde ett ljud ifrån sig och jag hoppade till.
När jag vände mig mot honom så såg jag att han sträckte på sig. Han verkade inte märka att jag var där först och han såg skuldmedveten ut när han såg mig.
”Oh shit! Fan förlåt jag somnade, hur länge har du varit här?” Frågade han. Jag log mot honom.
”Snart två timmar” svarade jag. Han spärrade upp ögonen och tittade på mig.
”Två timmar?! Varför väckte du mig inte?” Frågade han sedan.
”För att du är sjuk och måste vila. Men det är lugnt, jag har suttit vid datan” sa jag och ryckte på axlarna.
”Förlåt” sa han igen och reste sig upp och gick sakta mot mig.
Jag ställde mig upp. Han kramade mig och strök ena handen över mitt hår. Sedan pussade han mig på halsen.
”Jag vet inte om jag orkar vara rolig och hitta på något speciellt idag..” tvekade han.
”Äsch! Vi kollar på film och tar det lugnt. Jag är också trött” föreslog jag och log mot honom. Han log ett bländande leende och pussade mig på kinden.
”Vad vill du se för film?” Frågade han mig.
”Det är din tur att välja idag” svarade jag sedan satte jag mig på hans säng.
”Jahapp. Då får det bli… Karate Kid. Har du sett den?”
”Nej det har jag inte” svarade jag.
Han satte på filmen och sedan la han sig bredvid mig, nära. Han la en arm bakom min nacke så jag lutade huvudet mot den.
Vi tittade på filmen och när sluttexterna kom så spelades hans låt Never say never och då sjöng han lågt med. Jag fnissade och då tittade han på mig.
”Kom igen sjung med” sa han och log.
”Det kan du glömma” sa jag och fnissade ännu mer. Han pussade mig på kinden.  

Han tittade mig djupt i ögonen ett tag, sedan lutade han sig tillbaka och slöt ögonen.
Jag gjorde samma sak och jag måste ha somnat för jag hoppade till när hans mobil plötsligt började ringa.
”Justin” sa jag lågt och petade på honom så att han vaknade.
”Va?” Sa han förvånat när han vaknade.
”Din mobil ringer” förklarade jag. Han suckade och reste sig upp för att hämta sin mobil som låg på ett litet bord i andra sidan av rummet.
”Justin” svarade han trött. ”Hej. Jag är med Sandra, tjejen som jag berättade om. Ja det är toppen. Ja hare bra vi hörs bror” sedan la han på och vände sig mot mig. ”Det var Usher” förklarade han.
Jag tvingade mig själv att inte säga något i stil med ”fan va coolt” eller ”åh varför fick inte jag prata med honom?”. Jag ville inte verka vara en kändiskåt tjej.
För det var jag ju inte, men jag måste ju medge att det var ganska coolt.
”Okej” svarade jag istället och log. Han tittade på sin mobil.
”Oj, klockan är redan åtta. Vill du åka och äta middag någonstans så kan jag skjutsa hem dig efter?” Föreslog han.
”Jag har inga pengar med mig” svarade jag besviket. Han tittade förvirrat på mig.
”Vad spelar det för roll? Jag betalar i alla fall” sa han bestämt.
”Justin..” började jag.
Han gick fram till mig och tryckte sitt pekfinger mot min mun för att få mig att sluta prata.
”Jag vill betala. Snälla” bad han och tittade med en hundblick på mig. Jag smälte totalt.
”Okej.”
Han log mot mig och la båda händerna på mina kinder och kysste mig lätt på munnen.
”En sak innan vi åker” sa jag snabbt.
”Vadå?”
”Jag måste bara byta om. Fan jag har inga kläder. Helvete” svor jag.
”Du kan låna ett par byxor av min mamma. Du hade en jacka med dig va?” Svarade han enkelt.
”Ja.. Men är du säker på att det är okej?” Frågade jag tveksamt.
”Ja det är klart. Hon kommer förmodligen inte ens märka att någonting fattas” sa han och hans ansiktsuttryck var obesvärat.
Han sprang iväg och kom tillbaka med ett par svarta tajta jeans. ”Ännu bättre, jag hittade Caitlins byxor som hon glömde här när hon sov här för några veckor sedan. Dom borde nog passa” sa han och sträckte fram byxorna till mig.
”Jag går och byter om” sa jag snabbt och gick till badrummet. Byxorna passade perfekt och det såg faktiskt riktigt snyggt ut med mitt blåa linne till dom.
Jag tog upp mascaran ur min väska och tog på lite på ögonfransarna eftersom jag tvättat bort allt innan. Sedan gick jag ut till Justin och vi gick tillsammans ned till hallen för att ta på oss våra jackor och skor. Han drog på sig en grå mössa och sedan gick vi ut till hans bil och vi började åka.
”Vart ska vi?” Frågade jag nyfiket.
”Jag hoppas du gillar italiensk mat” sa han ivrigt.
”Jag gillar det” lovade jag.
Han log mot mig och sedan satt vi tysta resten av bilresan. När vi kom fram till restaurangen drog han ner mössan lite och sedan klev vi ur bilen.
Vi smög smidigt in omärkta i restaurangen och på vägen in tog jag upp min kamera.
”Låt mig ta ett kort på dig” sa jag plötsligt och tog fram min kamera. Han skrattade.
”Visst” sa han och ställde sig och log mot kameran. Kortet blev faktiskt väldigt bra och min kamera har bra skärpa så det gjorde den såklart ännu bättre.

Sedan gick vi in och satte oss. Jag lät Justin beställa mat åt mig eftersom jag inte visste riktigt vad jag skulle tycka var gott. Men jag fick en pasta rätt som var jätte god.
Vi båda åt och skrattade väldigt mycket. När vi hade ätit klart så började vi gå mot bilen.
Justin knuffade till mig retsamt när vi gick så jag skrattade och knuffade honom. Då kittlade han mig och när jag äntligen var loss ur hans grepp så drog jag av honom mössan.
Det skulle jag inte gjort. För precis när jag gjorde det så gick vi förbi en golfbana som var full med folk.
Justin gjorde sin hairflip för att få ordning på sitt hår och då skrek en liten tjej: ”TITTA DET ÄR JUSTIN BIEBER!”
Jag och Justin tittade på varandra och han drog snabbt på sig mössan. Sedan började vi småspringa mot hans bil och när jag tittade bak sprang nu cirka trettio tjejer efter oss.
Vi slängde oss in i bilen och började köra därifrån. Jag fnissade lite.
”Förlåt för det där med mössan” sa jag och pussade honom på kinden.
”Jag kan inte dissa mina fans..” Sa Justin och vände om med bilen. Han vevade ned rutan och vinkade till dom när vi åkte förbi. Han körde saktare för att kunna prata med dom.
”Jag är ledsen men jag måste tyvärr åka nu. Ni får alla ha en bra kväll. Jag älskar er” sa han till dom och alla tjejer skrek sig hesa. Justin kastade en slängkyss åt dom.
Sedan körde han upp rutan och tryckte på gasen. Vi satt tysta ett långt tag sedan tittade Justin fundersamt på mig.
”Ses vi imorgon?” Frågade han hoppfullt. Jag hade inte märkt att han bromsat in utanför mitt hus förrän jag tittade ut genom rutan.
”Om du vill” svarade jag och log lyckligt.
”Då ses vi” konstaterade han och böjde sig mot mig och pussade mig på munnen.
”Hejdå” sa jag när jag klev ur bilen.
”Hejdå, sov gott” svarade han. Sedan stängde jag igen dörren och började gå in mot huset.
Jag tittade bak på honom som ännu inte hade åkt och såg att han tittade på mig. Han log när han såg att jag tittade på honom så jag log tillbaka sedan gick jag in i huset.

”Mamma! Pappa! Jag är hemma nu” ropade jag rätt ut när jag kom in. Dom båda kom till hallen innan jag ens hade hunnit ta av mig jackan.
”Vart har du varit?” Frågade mamma mig.
”Hos Justin sa jag ju förut” svarade jag. Hon höjde förvånat på ögonbrynen, pappa gjorde samma sak.
”Jag trodde du skämtade om det” sa hon förvånat.
”Men jag sa ju att jag inte skämtade. Varför kan du inte bara tro mig? Är det verkligen så omöjligt att jag skulle umgås med honom?” Frågade jag sårat.
”Nej nej nej, det mamma undrar mest är nog hur du har träffat honom. Vi menar, han är ju en världskänd artist och såna springer man inte på varje dag” sa pappa.
”Vi träffades på hans skivsignering. Men han kommer hit imorgon och hämtar mig så då ska ni få se att jag talar sanning. Jag går och lägger mig nu, jag är dö trött” sa jag och gick förbi dom och upp för trappen.
Jag kände hur dom båda tittade efter mig och jag log. Dom var nog riktigt förvånade.
När jag kom in på mitt rum så satte jag på datorn och lade in bilden som jag tagit på honom.
Han var så söt och jag kunde inte förstå hur någon som han kunde gilla mig. Jag gjorde bilden till min bakgrundsbild och sedan gick jag och bytte om till sovkläder.
Jag tvättade av sminket och sedan la jag mig i sängen och höll precis på att somna då jag fick ett sms.

*Pling*
Förlåt om du sover, jag ville bara säga att jag verkligen tycker om dig.
Du är speciell xx Justin

Jag skrattade lyckligt för mig själv när jag läste smset och sedan svarade jag.

Justin du är helt underbar, god natt vi ses imorgon.
xx Sandra

Sedan la jag mobilen på bordet och la mig ner i sängen. Jag slöt ögonen och somnade.

”Vadå?” Frågade jag och tittade nyfiket på honom.
”Vänta här i några minuter!” Sa Justin och sprang iväg ut ur rummet.
Jag tittade frågande efter honom. Han hade en dator på ett litet skrivbord så jag satte på den. Jag gick in på twitter och bestämde mig för att twittra lite snabbt. Jag twittrade nästan aldrig men nu fick jag plötsligt lust.
”Sitter hemma hos världens gulligaste kille som just nu håller på med någonting som verkar väldigt hemligt. Jag är nyfiken” skrev jag.
Jag tittade runt lite på internet och när jag tittade på klockan på datorn så hade det gått tjugo minuter.
Jag undrade vad Justin höll på med egentligen, det pirrade i mina ben. Plötsligt slog han armarna om mig bakifrån. ”Jag satte på din dator, hoppas det inte gör någonting.”
”Det gör inget, det är klart du får det. Förlåt för att du fick vänta länge men jag ville göra det så bra som möjligt.. Kom” sa han och la ena handen på min rygg och styrde mig genom huset tills vi stod utanför en dörr.
Då la han händerna för mina ögon så att jag såg absolut ingenting.
"Men Justin vad gör du?" fnissade jag.
"Sch! Det är en överraskning. Lita på mig" viskade han i mitt öra.
Han stod tätt intill mig bakom mig. Jag gjorde som han sa och han styrde in mig i rummet.
”Öppna ögonen” sa han sedan och tog bort händerna från mina ögon.

Jag öppnade ögonen och kände hur mina ögon blev våta för att jag blev så rörd.
Golvet var av en vit fluffig helteckningsmatta och ena väggen var helt gjord av glas. Utsikten var till och med vackrare än den utsikt jag sett tidigare från hans badrum.
Härifrån kunde man se över hela staden och jag såg till och med Hollywood-skylten. Framför glasväggen stod en röd soffa och på den låg några kuddar och filtar.
Det var tända ljus som stod lite överallt i rummet. Utanför fönstret var det mörkt och staden lystes upp av tusentals lampor från hus och liknande. Det var så vackert. Jag visste inte vad jag skulle säga.

”Justin.. Det är så.. så vackert.” Han kramade mig.
”Jag är glad att du gillar det” sa han och puttade igen dörren bakom oss. Jag vände mig mot honom.
”Gillar det? Jag älskar det.” Han log mot mig och tog min hand.
Sedan drog han med mig bort till soffan. Vi satte oss ned på den. Han tog upp någonting ur bakfickan. Han sträckte fram handen och tog min hand och la något i den.
Jag öppnade handen och tittade på vad som låg i den. Det var en liten silvrig ask. Jag tittade förvånat på Justin.
”Öppna den” sa han och nickade mot asken.
Jag gjorde som han sa och öppnade den försiktigt och tog upp vad som fanns inuti. Det låg ett litet armband i asken och jag tog upp det och tittade på det.
Det var silvrigt och det hängde en liten hjärtformad berlock på den. På hjärtat stod det J & S. Jag drog häftigt efter andan och tittade på honom som tittade på mig med ett leende som spridit sig i hela hans ansikte.
”Vad är det här? När ordnade du det?” Frågade jag.
”Armbandet bad jag Walter åka och fixa åt mig tidigare idag när du bytte om” svarade han. Jag visste inte vad jag skulle säga, kunde inte komma på rätt ord.
”Men varför?” Viskade jag.
Han tittade på mig och rynkade förvirrat på ögonbrynen. Sedan tittade han mig djupt i ögonen.
”Det kan låta väldigt konstigt och jag vet inte vad du tycker om mig men jag är redan väldigt fäst vid dig. Du får mig glad. Och så vill jag inte att du ska glömma mig när jag åker iväg på konserter..” Viskade han.
”Jag kommer inte glömma dig Justin. Hur kan du ens tro det?” Sa jag och skakade på huvudet.
Han sa ingenting utan närmade sig bara sakta mitt ansikte, hans blick fladdrade mellan mina ögon och mina läppar. Det här var den perfekta stunden, den perfekta första kyssen.
Jag kastade en sista blick ut mot stjärnorna och såg ett stjärnfall. Jag önskade mig någonting som jag aldrig hade trott skulle bli möjligt.
Sedan tittade jag in i Justins ögon och när våra läppar nuddade varandra så slöt jag ögonen. Kyssen var ganska långsam men den var behaglig.
Han la ena handen på min rygg och tryckte min kropp närmare hans och den andra hade han på min kind. Jag la båda händerna runt hans nacke och sedan satt vi där och kysstes.
Kyssen kändes lång men samtidigt slutade den för fort. Justin tittade mig djupt i ögonen och log, jag log tillbaka.

Vi satt där och bara tittade varandra i ögonen i en evighet. Mitt hjärta bultade hårt och jag visste att jag var den lyckligaste tjejen på hela jorden i det ögonblicket.
Vi sa ingenting utan Justin lutade sig mot soffkanten och jag la mig med huvudet mot hans bröst och sedan låg vi och tittade ut på stjärnorna.
Den här stunden var så perfekt, jag ville inte ändra på någonting. Jag låg bredvid min drömkille och tro mig, jag var lycklig.
Jag undrade om det verkligen var lagligt att känna såhär mycket lycka på en och samma gång.
Jag hade aldrig haft så speciellt bra flyt i livet. Varför fick jag sådan tur helt plötsligt och allt hade kommit på samma gång.
Jag tog Justins hand och höll i den hårt, han kramade min hand. Jag vet inte hur länge vi låg där, kanske två timmar. Men jag tröttnade inte.
Det behövdes inget stelt samtal, vi låg bara tysta och njöt av att vara med varandra.
Jag hoppades i alla fall att han också kände så, men det måste han ha gjort för han verkade inte heller vilja göra någonting annat.
Jag sneglade på honom och log. Han böjde sig ned och pussade mig på munnen.

”Så vart bor du? När du bor här alltså” sa jag.
”Jag bor i Beverly Hills.” Sa han och gav mig en lång menande blick. Det borde jag ha förstått, det var väl självklart att han skulle bo på ett sådant ställe.
”Jaha, jag vet vart det ligger. Men det är ju en liten bit ifrån Santa Monica, eller?”
”Nja.. Det tar inte mer än tjugo minuter med bil” svarade han och log mot mig.
Vi gick mot hans bil när jag kom på att jag måste byta om till mina underkläder, jag ville ju inte blöta ner hans bil. ”Jag måste bara byta om, annars kommer din bil bli blöt” sa jag och tittade på honom.
”Det gör ingenting, jag byter om när vi kommer hem till mig. Du kan sitta i badkläderna” sa han.
”Okej” sa jag och ryckte på axlarna. Vi satte oss i hans bil och han började köra.
”Berätta någonting om dig själv” sa han plötsligt.
”Som vadå?”
”Jag vet inte, någonting” svarade han och log.
”Hm.. Jag gillar inte fisk” sa jag och skrattade lite, han skrattade också. ”Nej men allvarligt talat så finns det ingenting intressant att veta om mig” sa jag.
”Jag vill veta allt om dig, jag tycker att det är intressant” sa han och log.
Jag blev tyst och försökte komma på något att berätta om mig själv.
”Vilken är din favoritfilm?” Frågade han.
”Jag vet inte.. Kanske Love Actually? Eller The Last Song” svarade jag.
”Då tycker jag att vi tittar på The Last Song hemma hos mig idag” föreslog han och log mot mig.
”Okej visst” sa jag och log tillbaka.
Det pirrade i hela mig när han tittade på mig med sina bruna, varma ögon. Jag blev nästan lite nervös. Vi satt tysta resten av bilresan och när han svängde in på en grusväg så stannade vi bilen framför några grindar.
Det stod en vakt framför grindarna och jag kände genast igen Walter. Justin vinkade till honom och Walter öppnade grindarna.
Vi åkte in genom öppningen och när jag såg det stora vita huset så log jag.
”Wow vilket hus” sa jag.
Han svarade inte utan log bara mot mig. Vi parkerade nedanför huset och sedan gick vi ur bilen. Jag tittade osäkert ner på mina badkläder.
”Är någon hemma?” Frågade jag honom. Han tittade på mig och förstod varför jag undrade.
”Nej, mamma är inte hemma. Kom så går vi in” sa han. Han tog min hand och ledde mig mot dörren.
Han öppnade dörren som var olåst och vi klev in i hallen. Det var väldigt ljust i hallen och på väggen hängde några tavlor. Det fanns även en spegel i hallen.
Jag tog av mig skorna. Jag tog upp min kjol och mitt linne ur väskan. Det droppade från kjolen.
”Åh” suckade jag.
”Vad är det?” Frågade Justin och tittade på mig.
”Hela min kjol har blivit nedsmetad i solkräm” svarade jag och stönade högt. Han skrattade, jag tittade på honom och höjde på ögonbrynen.
”Det är inte roligt” sa jag men jag kunde inte låta bli att skratta.
”Det är lugnt, du får låna byxor av mig. Klarade sig linnet?” Jag tittade på linnet och granskade det från alla vinklar.
”Jag tror det” konstaterade jag.
”Kom vi går upp på övervåningen” sa han och tog tag i min hand och ledde mig uppför trappan.
”Vänta så ska jag hämta ett par byxor. Går det bra med mjukisbyxor?”
”Det blir bra” svarade jag.
Han sprang in i ett rum och efter ungefär en minut kom han ner med ett par gråa mjukisbyxor i handen och gav dom till mig.
”Här. Badrummet är där borta om du vill byta om” sa han och sträckte mig byxorna.
”Okej” svarade jag och gick mot dörren som han pekat mot. Jag gick in i badrummet och stängde dörren efter mig.
Jag gapade chockat när jag såg hur badrummet såg ut. Det fanns en stor spegel och nedanför den fanns två handfat och dom satt på en lång bänk. Det fanns även en dusch och såklart en toalett.
Längst bort i rummet fanns en genomskinlig glasdörr och jag gick dit och öppnade den. Jag kom in i ett rum som hade två väggar som endast bestod av glas.
Där fanns en jacuzzi och bredvid den stod det några blommor och det fanns två stolar som stod på ena sidan av rummet.
Jag gick fram till fönstret och tittade ut. Det var en utsikt som var helt fantastisk. Jag ville bara hoppa ner i jacuzzin nu med detsamma.
Men jag gick tillbaka till rummet där duschen och det var. Jag bytte om till mina underkläder och drog på mig hans mjukisbyxor och mitt linne.
Sedan tittade jag mig i spegeln, mitt hår var riktigt lockigt nu efter att ha varit blött. Jag tvättade av ansiktet för att få bort mascaran som runnit och hamnat under ögonen.
Sedan drog jag ett djupt andetag och gick ut ur badrummet. Han stod utanför och väntade på mig, han hade bytt om till ett par mjukisbyxor och en blå t-shirt.
 ”Dom passar dig” sa han och tittade på mjukisbyxorna som jag hade på mig.
”Dom är lite stora bara” sa jag och skrattade.
”Förlåt men det var dom minsta jag hade. Jag kan faktiskt inte hjälpa att du är så liten” svarade han och blinkade. Jag slog retsamt till honom på armen. Han skrattade. Sedan tog han min hand.
”Ville du titta på film?” Frågade han.
”Det kan vi göra” svarade jag och log lyckligt.
”Kom vi kan kolla i mitt rum” sa han och vi började gå i en korridor och sedan öppnade han en dörr och vi gick in i hans rum.
Hans rum var väldigt stort och där fanns allt från en stor plasma tv till en gigantisk säng som såg väldigt mjuk och skön ut. Han gick fram till en bokhylla som var fylld med filmer och tog fram The Last Song sedan stoppade han in den i dvdn och satte på tvn.
”Vi kan ligga i min säng” sa han och la sig ner i den och tittade på mig.
Jag la mig där också, bredvid honom. Filmen började och jag försökte koncentrera mig på den.
Jag kände hur Justin sakta flyttade sig närmare och närmare mig men jag låtsades inte om det. Jag sneglade på honom och såg att han log.
”Vad är det?” Frågade jag honom.
”Nej ingenting. Jag är bara glad” svarade han och tog min hand. Jag log också sedan vände jag huvudet mot filmen igen.

Justin kom närmare mig och det var inte långt kvar av låten. Han stod så nära, hans ansikte var inte ens tio centimeter ifrån mitt. 
Jag kunde inte le, jag kände mig så fånig när jag satt där och bara tittade på honom.
Han sjöng sista raden av låten och då gav han mig blommor. Sedan var konserten över och alla tjejer skrek sig hesa.
”Tack Kalifornien! Jag älskar er!” Ropade Justin i micken. Sedan vände han sig om och sprang av scenen.
Jag fick hjälp tillbaka ner från scenen av några säkerhetsvakter. Vanessa och Linnea stod och skrek och när dom såg mig så flippa dom ur ännu mer.
Jag skrattade, jag hade aldrig varit lyckligare. Vi tog oss ur byggnaden och när vi väl var ute så kom min pappa och hämtade oss.
I bilen kunde vi inte sluta prata om Justin. Linnea upprepade ständigt hur avundsjuk hon var på mig. Vanessa babblade på om hur perfekt han var.
Båda var väldigt avundsjuka på mig men dom var samtidigt väldigt glada för min skull.
När jag kom hem så la jag mig i sängen och somnade direkt, jag var helt utmattad.

Jag vaknade av att mamma väckte mig.
”Gumman, din mobil har ringt flera gånger, du hade glömt den i din jackficka. Det kanske är någonting viktigt? Förlåt om jag väcker dig men klockan är faktiskt nästan tolv..”
”FAN!” Skrek jag.
Allt hade bara varit en dröm, jag hade aldrig umgåtts med Justin, hade han ens haft en konsert här? Jag började nästan gråta.
”Vad är det? Har det hänt något?” Frågade mamma förvånat.
”Gå ut” fräste jag. Hon gjorde som jag sa.
”Åh” suckade jag.
Efter ett litet tag öppnade mamma dörren till mitt rum och la min mobil på bordet bredvid min säng, sedan gick hon tyst ut igen och stängde dörren efter sig.
Jag drog täcket över huvudet. Jag låg där och surade och var arg för att mamma hade väckt mig ur drömmen. Då ringde min mobil.
Jag tog mobilen och kollade på den. Det var ett nummer som jag inte alls kände igen. Jag svarade.

”Hej det är Sandra.”
”God morgon sötnos! Är du vaken nu?” Sa en röst i telefonen. Jag satte mig upp i sängen.
”Vem är det?” Frågade jag förvirrat.
”Det är Justin… Förlåt om du inte ville att jag skulle ringa” sa personen.
”Justin vem?” Frågade jag och nu förstod jag ingenting. Personen skrattade.
”Bieber? Om du vet vem jag är. Vi umgicks igår. Vi åt pizza, om du kommer ihåg?” Sa Justin och skrattade ännu mer.
”Va? Oj förlåt..” Fick jag fram.
Det hade inte varit en dröm, det hade hänt på riktigt! Jag ställde mig upp och hoppade av lycka sedan samlade jag mig och försökte komma på vad jag skulle säga.
”Förlåt.. För det där. Men jag är nyvaken. Förlåt.”
”Det gör inget. Jo jag bara undrade ifall du har lust att träffas? Jag har en ledig dag” sa han.
”Ja, visst. Vart? Och när?” Frågade jag.
”Hmm..Vad sägs som att jag tar med dig till stranden? Jag känner för att bada” Föreslog Justin.
”Visst. Kan du träffa mig där om en halvtimme?” Frågade jag och hoppades att det inte var att begära för lite tid.
”En halvtimma blir bra” svarade Justin och jag log brett.
”Vi ses” sa jag.
”Ja det gör vi” sa han och la på.

Jag fick panik och blev stressad. Jag började med att klä på mig, det fick bli en kjol och ett linne, vi skulle ju trots allt till stranden.
Jag borstade genom håret och la på lite mascara, jag ville inte ta mycket ifall vi skulle bada.
Jag packade ner dom sakerna som jag skulle behöva ha med mig och tog på mig mina badkläder under mina vanliga kläder.
Sedan gick jag ned för att äta frukost. Jag slängde i mig en skål med flingor och mjölk, sedan borstade jag snabbt tänderna. Jag gick förbi mamma i vardagsrummet.
”Vart ska du?” Frågade hon.
”Jag ska och träffa en kompis” svarade jag snabbt.
”Jaha, vem då?”
”En kompis bara, jag berättar mer senare för nu måste jag skynda mig” svarade jag och gick fram och pussade henne snabbt på kinden.
Sedan vände jag om och gick med snabba steg ut genom dörren.
”Hejdå” ropade jag över axeln.
Jag småsprang nästan hela vägen till stranden. Det tog inte mer än fem minuter för mig att ta mig dit om jag skyndade mig.
När jag nästan var framme så började jag gå. Stranden var lång och jag undrade vart Justin var.

Det var inte så många på stranden och jag såg en ensam kille ligga på en handduk. Jag kisade med ögonen för att se bättre, det var så ljust ute. Det var Justin.
Jag gick mot honom. Han såg mig och vinkade, när jag kom närmare log han.
”Hej” sa han och satte sig upp. Han hade bara på sig ett par badshorts.
”Hej” sa jag och log mot honom.
Jag tog fram min handduk och bredde ut den bredvid hans. Sedan satte jag mig ned på den. Han tittade på mig.
”Får jag ingen kram?” Frågade han och log.
Jag skrattade lite men kramade honom, han var så varm.
”Har du badat?”
”Nej, jag tänkte vänta på dig” svarade Justin.
”Kom igen då så badar vi” utbrast jag och reste mig snabbt upp.
Jag drog av mig kjolen och linnet. Jag tittade på Justin och sträckte fram handen mot honom för att hjälpa honom upp. Han tittade noga på mig från topp till tå med stora ögon.
”Jag tänker i alla fall bada” sa jag och vände om och sprang ner mot vattnet.
Jag sprang några steg ut i vattnet och tänkte precis vända mig om för att se om han följt efter eller inte då Justin hoppade på mig bakifrån och jag ramlade i vattnet. Jag började skratta och stänka vatten på honom.
”Det är iskallt!” Tjöt jag då han stänkte tillbaka.
”Skyll dig själv” sa han och skrattade.

Vi fortsatte stänka vatten på varandra och båda skrattade. Justin slutade skvätta vatten på mig och gick närmare mig. Först trodde jag att han skulle krama mig men istället började han kittla mig.
”Jag ger mig! Jag ger mig! Du vinner” kved jag. Han skrattade belåtet.
”Jag vann mot dig.. Igen!”
”Men åh, det är fusk att kittlas!” Sa jag och puttade till honom på skoj. Han tappade balansen och ramlade baklänges i vattnet. Jag ramlade ihop vid vattenbrynet för att jag skrattade så mycket.
”Väldigt roligt” sa Justin och han reste sig upp och gick mot mig. Han la sig bredvid mig och halva mina ben låg i vattnet.
Jag tittade på honom när han låg där bredvid mig. Det pirrade i hela mig. Han tittade upp i luften men sen tittade han på mig.
”Jag vann fortfarande” sa han stolt. Jag himlade med ögonen och log.
”Vänta bara, jag vill ha revansch, snart” sa jag kaxigt.
Han skrattade sedan ställde han sig upp och sträckte ut sin hand mot mig.
”Ska vi gå hem till någon av oss?” Frågade han.
”Du bor väl inte här?”
”Jag ska vara här under sommaren, jag har knappt några konserter under sommaren, i alla fall inga som ligger så långt härifrån. Så vi hyr ett tillfälligt hus” svarade han och ryckte på axlarna. Det gjorde mig överlycklig.
”Då tycker jag att vi går hem till dig” sa jag och han hjälpte mig upp.
Vi började gå för att hämta våra handdukar.

”Så vad tycker du om pizzan?” Frågade Justin.
”Den är verkligen jätte god, den godaste jag har ätit” Svarade jag och log brett. Han log belåtet.
”Vågar du utmana mig?”
”Vadå för utmaning?” Frågade jag.
”Den som kan få in mest pizza i munnen vinner” sa han.
”Visst, jag vinner lätt!” Svarade jag ivrigt. Han skrattade högt.
”1…2…3!” Sa han och sedan började han proppa in så mycket pizza som möjligt i munnen. Jag gjorde samma sak. Han såg så rolig ut att jag började gapskratta och jag kunde inte fortsätta tävlingen.
Hans mun var så full av pizza att han såg ut som om han var uppsvälld. När han hade svalt all pizza så sträckte han upp händerna i luften.
”Yes! Jag vann!” Skrek han.
”Det där var ju fusk” sa jag och började skratta igen.
”Erkänn bara att jag är mycket bättre på att äta pizza än dig!” Sa han och skrattade.
”Mm.. Jo visst. Men vänta bara tills jag någon gång kommer på någon tävling som jag vet att jag kommer vinna på” sa jag utmanande. Han slutade skratta och tittade på mig.
”Så du menar att vi kommer träffas igen?” Frågade han flirtigt. Jag fnissade till.
”Om du vill” svarade jag blygt.
Det började ringa på hans mobil och han höll upp ett finger som var ett tecken på att jag skulle vänta. Jag satt tyst medans han pratade.
”Scooter! Ja, jag är med Sandra, vi äter.” Han blev tyst en stund och sedan började han skratta. ”Ja precis, du tror det va? Nej det gör jag inte..” Han tittade upp på mig en kort stund och log. ”Är det redan dags? Okej, vänta lite då..” Sa han och tittade sedan på mig igen. ”Är du klar?” Frågade han mig.
”Ja” svarade jag.
”Ja, vi är klara. Du kan skicka bilen nu” Sa han och la på.
”Jag måste tyvärr åka tillbaka för vi ska ha soundcheck och sådant nu innan konserten. Men det var väldigt kul att träffa dig. Jag hoppas jag ser dig i publiken ikväll..?” Sa Justin.
”Jag kommer vara där, jag ser till att jag hamnar längst fram.” Svarade jag och log mot honom. Han log brett mot mig.
”Kan jag få ditt nummer?” Frågade han sedan.
Jag gav det och undrade om jag borde fråga om hans. Men jag struntade i det och hoppades på att han istället skulle ringa mig.
Vi satte oss i bilen och vi stannade på samma ställe som vi åkt ifrån förut, vid ingång E och vi klev diskret ur bilen utan att bli sedda.
”Vill du ha skjuts någonstans?” Frågade Justin mig när vi stod precis innanför dörren till huset och nu var bortom synhåll för fansen som stod vid staketet.
”Nej, det behövs inte. Jag tror nog ändå att mina kompisar är här och står i kö inför ikväll. Jag borde gå till dom nu” svarade jag.
”Okej” sa han och gick närmare mig och gav mig en kram.
”Jag hoppas verkligen att vi träffas igen” viskade han i mitt öra, jag blev varm i hela kroppen.
”Jag med” viskade jag till svar.
”Jag ser till att det händer” viskade han och sedan släppte han mig.
Vakten vid namn Walter visade mig en annan utgång från området så att jag slapp gå ut där jag kommit in förut, där stod ju hundratals fans vid det här laget.
Väl ute ut området tog jag upp min mobil för att smsa Linnea.

Vart är ni? Jag är tillbaka vid konserten nu.
Jag har så mycket att berätta! OMB! xx Sandra

Jag stod och väntade på att få svar och jag försökte samtidigt hitta dom i den långa kön. *Pling*.
Vi står längst fram i kön! Längst fram! Fatta vad tur?!
Vi kan knappt vänta på att få höra allt. xx Linnea

Jag började gå mot köns börjans och såg dom stå där. Jag småsprang mot dom. När jag kom fram till dom så frågade dom miljoner frågor.
Jag berättade allt i minsta detalj och tiden flög iväg. Plötsligt var klockan sju och det var dags att gå in.
När vi kom in så sprang vi allt vad vi kunde för att komma längst fram. Vi hade turen att hamna absolut längst fram, närmast scenen.
Det stora rummet fylldes mer och mer med människor och på scenen som var framför sken en enda spotlight som var riktad mot mitten av scenen, precis framför där vi stod.
Jag kunde inte förstå att jag för bara några timmar sedan själv hade stått på den scenen.
Det gick ytterligare några minuter tills Justin plötsligt kom inspringande på scenen. Skriken som hördes var så högt att jag var säker på att jag skulle få tinnitus, men jag skrek också.
Han började med en av sina låtar och alla sjöng med, inklusive jag.
Medans han sjöng dom så betedde jag mig inte bara som ett galet fan och skrek, jag tänkte även på vad som hade hänt idag.
Jag undrade om Justin kände någon press just nu, det var ju så många människor som såg honom. Jag funderade även hur det kunde vara möjligt att jag hade fått umgås med honom idag. Varför just jag av alla? Jag förstod inte, men jag kunde inte vara annat än glad.
Han gick fram och klappade några glada fans händer, när han nuddade min hand och kände igen mig så log han brett mot mig. Jag var överlycklig.
Några till låtar spelades och jag förstod först inte vad som hände när en säkerhetsvakt plötsligt kom fram till mig och sa att Justin ville att jag skulle komma upp på scenen när han sjöng ”One less lonely girl”. Men jag följde med.
När jag gick ut på scenen och satte mig på pallen som stod mitt på den så kollade jag ut mot publiken. Det var så många där, så många som såg mig i just det ögonblicket.
Det borde gjort mig livrädd men när Justin tittade mig i ögonen medans han sjöng och kom närmare mig så märkte jag ingen annan.
Jag brydde mig inte ett dugg om att tusentals människor tittade på oss. I det ögonblicket var det bara vi två.

”Jaha, hälsa från mig” sa Justin. Jag började smsa direkt, hon skulle flippa ur.

Ja, jag är fortfarande med honom, vi ska köpa pizza nu.
Ni kan åka hem, jag tar mig hem själv sen.
xx Sandra

Det gick några minuter och både jag och Justin satt under tystnad. *Pling*

OMG! Hälsa tillbaka! Det här är så coolt! Jag dör!
xx Vanessa

 Jag hörde Justin skratta lågt över min axel. Jag stoppade ner mobilen i fickan.
”Vad är det som är roligt?” Frågade jag och vände mig mot honom.
Han tittade på mig och jag mindes återigen vem jag satt i samma bil som. Men det kändes inte likadant längre, nu kändes han mer som vem som helst och han verkade vara en riktigt gullig kille.
”Jag förstår mig inte på er tjejer” sa han och log mot mig.
Jag frågade inte vad han menade med det utan kollade ut genom rutan. Jag vände mig mot honom och hoppade till när jag såg Justin sitta jätte nära mig och stirra på mig. Han skrattade högt.
”Haha nu var det min tur att skrämma dig!”
”Väldigt roligt” sa jag men jag skrattade också.
Han petade till mig i sidan och väntade på att jag skulle säga att det kittlades. Men jag höll ut så mycket som möjligt och försökte se oberörd ut.
”Är du inte kittlig?” Frågade han häpet.
”Nopp” svarade jag.
Han petade till mig igen och tittade på mitt ansikte samtidigt för att se min reaktion. När han märkte att det inte gav något resultat så började han kittla lösare så att det knappt kändes, det var väldigt svårt att låta bli att skratta.
Tillslut kunde jag inte hålla mig. Jag tjöt av skratt när han började kittla mig för fullt.
”Du är ju visst kittlig!” skrek han och skrattade högt.
Chauffören kollade på oss i backspegeln och Justin gav honom en menande blick, chauffören körde ner en vägg så vi var ensamma i baksätet. Justin fortsatte kittla mig och jag kunde knappt sitta upp.
”Snälla…jag..ger mig. Jag ger mig!” Tjöt jag och skrattade.
Han kittlade mig lite på halsen och hade då armen runt mig, på mina axlar. Han slutade efter ett tag men låt sin arm ligga kvar där. Jag rös av välbehag, han verkade inte märka det.
”Där är det! Pizzeria Ancelo, den bästa pizzan i hela Kalifornien!” sa han och pekade ut genom rutan mot en pizzeria som faktiskt såg väldigt mysig ut. Jag kände inte igen den.
På utsidan fanns där en stor uteservering. Vi blev avsläppta en bit ifrån för att inte väcka så mycket uppmärksamhet till oss genom att dyka upp med en limousine precis utanför restaurangen. Justin tog på sig en mössa som täckte allt hans hår och sedan klev vi ur bilen.
Han tog min hand och vi gick den bit som var kvar till restaurangen. Medans vi gick tog han diskret tag i min hand, det pirrade i mig.

”Vad gillar du för sorts pizza?” Frågade han.
”Jag äter allt.” Svarade jag och skrattade.
”Vågar du prova någonting nytt?”
”Visst. Varför inte?” svarade jag.

När vi kom in på pizzerian gick Justin fram till en lång mörkhårig man som lyste upp direkt han såg Justin. Dom hälsade på varandra och det verkade som att dom hade träffats förut.
Justin tog upp pengar i sin ficka och gav diskret dom till mannen. Mannen försökte vägra ta emot pengarna men Justin var envis och tillslut fick han honom att gå med på att ta emot dom.
”Kan du vi få sitta lite mer.. privat?” Frågade Justin.
”Självklart” svarade mannen och log mot både mig och Justin.
Han visade oss vägen in bakom huset och in i en fantastisk trädgård, det var rosor och andra blommor överallt. I ett litet lusthus fanns ett bord, där satte vi oss.
”Jag tar det vanliga. Och en likadan åt henne.” Sa Justin och nickade mot mig.
”Ska bli” sa mannen och försvann.
”Wow, det är verkligen vackert här” sa jag.
”Ja visst är det. Det finns ingen bättre pizzeria, varje gång jag har varit i Kalifornien har jag ätit här.”
Redan då kom kyparen till bordet med våra pizzor. Jag tackade för min pizza och sedan började vi äta. Jag kunde inte sluta titta på honom..

Han tittade på mig och verkade lugna ner sig när han såg vem jag var.
”Jaha, det var bara du. Jag trodde inte att du skulle komma. Du skrämde mig... rejält" sa Justin och började skratta.
Jag blev glad över att han mindes mig och jag skrattade med honom, mitt skratt lät väldigt nervöst och tillgjort. Han tittade på mig med sina bruna fina ögon och gick fram mot mig. Jag ställde mig upp.
"Hej Sandra" sa han och kramade mig.
"Hej" svarade jag och log.
”Jag trodde verkligen inte att du skulle komma” sa han och tittade mig djupt in i ögonen. Det pirrade i hela min mage.
”Varför skulle jag inte komma?” Frågade jag och rynkade ögonbrynen.
”För att när jag frågade Walter om tjejen med blå tröja och brunt lockigt hår hade kommit än så sa han nej. Då trodde jag att du hade tänkt strunta i mig.”
Jag log. ”Men jag är här nu.”
”Ja.. anledningen till att jag skrev att jag ville träffa dig här var för att jag vill fråga en sak…” Sa Justin och bet sig i läppen, han verkade fundera på hur han skulle säga det. Jag stod tyst och väntade på att han skulle säga något, jag ville ju inte stressa honom. ”Jag undrar om du skulle vilja hitta på något..”
”När?” Svarade jag, lite för snabbt. Han skrattade åt mig och log.
”Nu innan min konsert som är ikväll eller imorgon.”
”Jag.. Tror jag kan. Nu” fick jag ur mig.
Han log brett mot mig och visade upp sina kritvita tänder. Åh, han var så söt.
”Så vad vill du hitta på?” Frågade han mig sedan.
”Hm.. Det spelar ingen roll.”
”Jag vet vad vi kan göra..” sa Justin och tog min hand och drog ut mig ur rummet.

Det kändes så himla underbart att få hålla i hans hand. Han drog med mig genom dom där långa korridorerna och in genom massvis av olika dörrar. Vakter kollade på oss och följde oss med blicken så långt dom kunde. Vi gick in genom ännu ett rum och upp för en trappa.
Vi kom ut bakom ett skynke och jag drog efter andan när jag insåg vart vi var. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur stort det verkligen var och man såg förmodligen inte det tydligare från någon annan plats.
”Imponerad?” Frågade han stolt.
”Verkligen, får du aldrig scenskräck? Jag menar, det är ju så stort men ändå blir det fullproppat. Jag skulle aldrig klara det.”
”Man vänjer sig. I början var det svårt att fatta att så många faktiskt var där för att dom ville se mig, men nu har jag vant mig. Det gör mig inte nervös längre att så många tittar på mig. Det är bara kul att framföra min musik” svarade han och log.
”Kom, jag ska visa dig en sak” sa han sedan och drog med mig mot den stora flygeln som stod på den vänstra sidan av scenen.
Han satte sig ned på pallen och klappade på den så jag satte mig bredvid honom. Han tittade mig i ögonen och log. Sedan vände han ansiktet mot pianot.
Han började spela ett intro, men jag hörde rätt snabbt vilken låt det var. Han började sjunga och det bubblade i hela mig och mina leder blev till spagetti. Han sjöng sin egen låt men med ett mycket lägre tempo än vanligt.
”When I met you girl my heart went knock knock. Now them butterflies in my stomach won’t stop stop. And even though it’s a struggle love is all we got. And we gon’ keep keep climbing to the mountain top. Your world is my world. And my fight is your fight. My breath is your breath. And your heart… And girl you’re my one love, my one heart. My one life for sure, let me tell you one time…” sjöng han men han slutade efter det och tittade på mig med en intensiv blick.
Jag log som ett fån. ”Vad tycker du?” Frågade han.
”Du är verkligen riktigt bra.” Han log mot mig.
”Vad vill du hitta på? Vi har fortfarande några timmar kvar.” Frågade Justin.
”Jag skulle väldigt gärna vilja veta mer om dig.” Svarade jag.
”Hmm… Är du hungrig?” Frågade han sedan. Jag försökte känna efter om jag var det och det kurrade till i min mage. Han skrattade lågt.
”Ja, det verkar ju som det i alla fall. Kom så åker vi och käkar en pizza. Jag ringer Walter” föreslog han och han ställde sig upp och visade mig vägen till hans rum igen.
”Visst” svarade jag.
Han tog upp sin mobil ur fickan och slog in ett nummer. Jag gick tyst bredvid honom och lyssnade på vad han sa.
”Walter! Det är Justin. Kan du skicka en bil som kan hämta upp oss? Vi vill ha pizza” sa han till personen i telefonen. ”Perfekt! Vi går till ingång E efter att jag har hämtat mina saker som jag behöver i rummet” sa han sedan och la på.
”Kom, jag måste bara hämta några saker” sa Justin och vi gick in i hans rum.
Han tog på sig en jacka som låg på soffan och sedan började vi gå ut ur byggnaden. När vi kom ut ur ingång E som var i ett inhägnat område så var det första som jag la märkte till skriken.
Jag tittade snabbt mot den stora flock av tjejer som stod tryckta mot staketet som såg ut att vara den enda utgången med bil och jag fick panik.
”Hur ska vi komma ut?” Frågade jag Justin.
”Det finns vägar ut härifrån som inga fans vet om. Det knepiga är bara att ta sig in i bilen utan att bli sedd” svarade han och log snabbt mot mig.
Vakten som jag hade pratat med tidigare som tydligen hette Walter kom fram till oss.
”Dom fick reda på vart du går ut. Fråga mig inte hur. Nåväl.. Vi kan börja med dig” sa han och tittade på mig. ”Kom med här, gå bredvid mig och göm dig bakom mig så lär dom inte se dig” sa Walter sedan och jag tittade på honom. Det kanske skulle fungera. Han var ju i och för sig väldigt stor.

Jag gjorde som han sa och pustade ut när jag satt i limousinen som hade mörkt tonade rutor. Jag tittade åt Justins håll. Han gick vanligt utan att försöka gömma sig mot bilen ”JUSTIN!” Skrek miljontals röster på samma gång.
Han log mot dom och gjorde ett hjärta mot dom med händerna, sedan klev han in i bilen och dörren stängdes efter honom. Bilen började åka.
”Det där var någonting nytt” sa jag.
”Jag förstår att du tycker att det kändes konstigt, men jag är van” sa han och ryckte på axlarna.
”Vart ska vi förresten?” Frågade jag.
”Till den bästa pizzerian i hela Kalifornien” svarade han och log stolt.

*Pling*, jag fick ett sms.
Sandra! Vart är du? Är du med Justin?
xx Vanessa

Jag log för mig själv. Och tryckte på svara. Medans jag svarade kände jag att Justin lutade sig över min axel för att kolla vad jag skrev.
Jag kollade på honom och log.
”Förlåt, det var inte meningen att kolla. Men jag blev bara lite nyfiken på vem det var.”
”Det gör ingenting, det var bara min kompis Vanessa. Hon undrar vart jag är och om jag fortfarande var med dig” förklarade jag.

Jag kom på mig själv med att stå och le. Jag tänkte tillbaka på den kalla vinterdagen i slutet av december då jag fått reda på att han skulle komma hit.
Jag mindes den omöjliga känslan av tanken på att han, självaste Justin Bieber skulle komma till Californien. Jag hade inte kunnat förstå det.
Och nu nästan sex månader senare stod jag här och väntade på att få träffa honom. Jag och mina två kompisar Linnea och Vanessa skulle på hans konsert idag.
Först skulle han ha en skivsignering och senare på kvällen en konsert. Vi hade köat i nästan två timmar nu och vi hade inte långt kvar. Jag hoppade till när Linnea petade mig i sidan med sin armbåge.
"Snart är det dags Sandra! Kolla man kan se honom nu! Jag kan inte fatta det!" Skrek hon.
"Jag vet inte vad jag ska säga när vi kommer fram" sa jag och bet mig i läppen, det var svårt för jag kunde inte sluta le.
"Inte jag heller! Ni har väl era papper och pennor med er?" Frågade Vanessa.
"Självklart!" Svarade jag och Linnea med en mun, vi båda skrattade högt.
Kön minskade långsamt och tillslut var det bara några stycken framför oss. Jag såg honom sitta där och skriva autografer, han var verkligen snygg!
Han log när tjejer tog kort med honom och han tröstade en tjej som hade börjat gråta för att hon såg honom. När det tillslut var våran tur så gick Vanessa först.
Hon såg helt uppspelt ut när han skrev autografen åt henne och dom tog ett kort. Sedan var det min tur, hela min mage bubblade av nervositet.
När Justin såg mig bet han sig i läppen och log sedan. Jag log tillbaka.
"Hej" sa jag och log ännu bredare.
"Hej min sköna" svarade han och log.
Jag fnissade till och fick en kram av honom. Han skrev sedan sin autograf på pappret och medans han gjorde det så kollade jag bak på Linnea och gjorde en min som visade hur häftigt jag faktiskt tyckte att det var.
"Vad är ditt namn?" Frågade han.
"Sandra" svarade jag.
"Sådär Sandra" sa Justin och gav mig pappret. Han gav mig en till kram som kändes väldigt lång. Den här gången hann jag känna att han luktade väldigt gott, en lukt av mint och någonting mer.
Jag tog fram min kamera och han tog den och tog ett kort på oss. Jag ville nästan inte gå därifrån men jag visste att jag var tvungen.
Han tittade länge efter mig och log, jag log tillbaka. När jag kommit ut ur byggnaden så stod Vanessa där och väntade på mig, hon grät lyckotårar.
"Jag kan inte fatta att jag har kramat honom och att jag har hans autograf" snyftade hon.
"Jag vet det är helt otroligt" instämde jag.
"Titta lixom, tänk att Justin har skrivit det här" Sa hon och sträckte fram sitt papper med hans autograf på.
"Får jag se på din?" Frågade hon. Jag gav henne mitt papper och hon tittade på det och vände på det.
"Men..?" sa hon och slutade snyfta och stirrade sedan på pappret.
"Vad?" Frågade jag men hon svarade inte och började bara skrika. Linnea kom ut ur huset och hon tittade förvånat på Vanessa.
"Varför skriker hon?" Frågade Linnea.
"Ingen aning, hon tittade på mitt papper sen började hon skrika" svarade jag förvånat. Jag gick fram till Vanessa och tog tag i henne.
"Varför skriker du? Vad är det?" Frågade jag. Hon tittade upp från pappret och på mig.
"Titta!" Skrek hon och gav mig pappret. Jag tittade på baksidan av det och läste högt upp vad det stod på den.
"Sandra, det skulle vara perfekt om du kunde vänta ensam vid ingång E på mig, jag kommer om en halvtimme. Justin." Jag stirrade på pappret och skrek jag med.
Linnea gick fram till mig och ryckte tag i pappret och läste det med stora ögon. Vi alla tre skrek högt. När vi hade lugnat ner oss så märkte vi att alla tittade på oss, men jag brydde mig inte.
Jag skulle få träffa Justin, han ville träffa mig.
"Du måste gå till ingång E, nu med desamma! Du får inte missa honom!" Sa Vanessa och började putta mig.
"Han ville träffa dig ensam, kom igen gå dit nu!" Sa Linnea.
”Men vad ska jag säga? Jag kommer få tunghäfta…” började jag.
”Jag tycker att det verkar som att det mest är han som vill säga något till dig! Så sätt fart och gå dit! Du FÅR INTE missa honom Sandra!” Tjöt Vanessa upphetsat.
Jag gjorde som dom sa och började gå mot ingång E. Först hade jag lite svårt att hitta men sedan så såg jag en stor skylt som det stod ”E” på och jag upptäckte att det var staket som blockerade min väg dit. Great.
En stor mörkhyad man stod och blockerade den enda ingången så jag gick nervöst fram till honom.
”Och vem är du?” Frågade han ointresserat.
”Justin sa att jag skulle träffa honom vid ingång E” förklarade jag och log prövande.
”Hur dum tror du att jag är? Om jag skulle gå på det där med varje fan skulle han inte få en lugn stund” snäste vakten.
”Men.. Titta här, han skrev det här på baksidan av pappret där autografen står” sa jag och visade honom autograf lappen. Han höjde på ena ögonbrynet.
”Vad sa du att ditt namn var?”
”Jag sa aldrig mitt… Åh, Sandra Williams.”
”Jaha, du är alltså tjejen som han skulle träffa.. Förlåt för mitt misstag och jag hoppas att du godtar min ursäkt. Den här vägen” sa vakten och pekade ut armen i en gest att jag skulle gå den vägen. Jag log mot honom.
”Det gör ingenting” sa jag.
Jag följde efter honom och vi gick mot en dörr. Vid den dörren stod en till vakt som tittade förundrat på oss. Vakten som jag följde efter nickade mot honom och han släppte in oss.
Han ledde mig genom en lång korridor och svängde sedan höger och gick genom ytterligare en lång korridor. Plötsligt stannade han upp vid en dörr och tog upp en nyckel ur fickan.
Jag höll på att dö när jag såg vad det stod på dörren. ”Justin Bieber”. Mitt hjärta bankade och jag trodde hela min bröstkorg skulle sprängas.
Jag tog handen för bröstet i ett försök att dämpa bultandet. Han tryckte ner handtaget och visade mig vägen in i rummet.
”Du kan vänta här inne, Justin borde vara här om ungefär tio minuter. Slå dig ned i sofforna om du vill” sa han och log mot mig, sedan vände han sig om och stängde dörren efter sig och gick sin väg.
Jag tittade mig förvånat runt. Jag kunde inte förstå vart jag var. Det fanns två soffor i rummet och en tv med ett tillhörande xbox.
Jag gick fram mot soffan och satte mig i den. Jag märkte knappt att jag rörde mig. Jag tittade mig runt i rummet.
 Det fanns även stänger där det hängde massvis av kläder och jag kände igen några av Justins gamla scenkläder. Jag gapade och stängde munnen med en ljudlig smäll. Jag tittade på klockan som satt på väggen.
Det hade redan gått nästan en kvart. Jag räknade sekunderna sakta för mig själv. 1….2….3….4….5….6…. Då hörde jag ett skratt utanför i korridoren och röster. Min kropp var på helspänn.
Dörren öppnades och in kom Justin, han skrek när han såg mig.