När det var den sorgligaste delen av filmen så grät jag. Jag kunde inte låta bli. Men jag försökte dölja det genom att snabbt torka bort tårarna. Jag kände mig urtöntig.
"Gråter du?" Frågade Justin roat.
"Nej."
"Jo det gör du" sa han och tog handen under min haka och vände mitt huvud mot honom. Han log mot mig, sedan la han armarna om mig och jag lutade mig mot hans bröst.
"Jag skäms" erkände jag.
"Varför det? Jag har också gråtit till filmer" svarade han.
Jag sa ingenting mer utan låg bara tyst och låtsades titta på filmen.
Men i själva verket låg jag och memorerade allt i smyg. Hans perfekta hår, hans lukt. Jag hörde hans hjärta mot mitt öra och det gjorde mig lugn. Jag kände mig trött så jag blundade.

"Sandra" viskade Justin i mitt öra. Jag öppnade ögonen och såg Justin sitta bredvid mig och titta på mig.
"Du somnade" sa han.
Jag satte mig upp och tittade på honom. "Vad är klockan?" Frågade jag.
"Snart halv sex. När ska du vara hemma?"
"Jag vet inte.. Jag skulle behöva ringa mamma" svarade jag och reste mig upp för att gå och hämta min mobil.
"Här, du kan ringa från min mobil" sa Justin snabbt och tog upp sin Iphone ur fickan.
Jag tog den och började slå in mammas nummer.
"Tack" sa jag till Justin medans signalerna gick fram. Fyra signaler gick innan mamma svarade.
"Hej det är Izzi" sa mamma.
"Hej mamma, det är Sandra."
"Åh hej! Vems telefon ringer du ifrån? Jag kände inte igen numret."
"Jag ringer ifrån.. Justins.. mobil."
"Vem är Justin?" Frågade mamma nyfiket.
"En kompis" svarade jag snabbt.
"Jaså, vad heter han i efternamn?"
Jag tvekade länge innan jag svarade. "Bieber.." Jag hörde mamma sucka högt i telefonen.
"Snälla lilla söta rara Sandra.. Ska det där vara roligt?" sa mamma med trött röst.
"Vadå? Jag förstår inte vad du menar" mumlade jag.
"Jag är trött på allt ditt tjat om honom. Tror du att du kan flyga i mig vad som helst? Justin Bieber.." muttrade mamma.
Jag tittade på Justin och såg att han gapskrattade tyst för att inte höras. Antagligen hade han hört allt mamma sagt. Åh nej vad pinsamt.
"Mamma det är säkert, jag ljuger inte. Och kan du snälla sluta skämma ut mig.." sa jag tyst och kände hur jag rodnade.
 "Talar du sanning nu Sandra? För jag orkar inte med några skämt idag."
"Ja jag ljuger inte. Jag är hemma hos honom, han bor i Beverly Hills.."
"Åh.. Hur kommer du hem sedan då?"
"Jag vet inte.." Justin som nu skrattade lite mindre la handen på min arm, jag tittade på honom.
"Hälsa att jag kör hem dig" sa han och skrattade lågt.
"Justin kör hem mig. Jag kommer hem senare. Hejdå" sa jag och lade på.
Sedan vände jag mig mot Justin som nu skrattade högt.
"Sluta" sa jag lågt.
"Det är bara gulligt ju, att du har pratat så mycket om mig att dina föräldrar är helt trött på att höra om mig" sa han och skrattade ännu mer.
"Det var innan jag lärde känna dig" sa jag snabbt, som ursäkt.
"Det gör ingenting. Jag tycker fortfarande att det är gulligt" Sa Justin, sedan tittade han på mig och sträckte sig närmare mig. Han pussade mig lätt på kinden. Jag rodnade och hoppades han inte märkte det.
"Kom! Jag vill visa dig en sak" sa han och lät väldigt ivrig.