"Jag har pratat med Jasmine, hon berättade att hon och du hade pratat" viskade han i mitt öra. Jag tryckte mig ifrån hans grepp för att kunna titta honom i ögonen.
"Allt är lugnt nu Justin, bra va?" sa jag. Han log och nickade långsamt.
"Jag vet" sa han bara. Jag fnissade innan DJn plötsligt bytte låt och nu spelades "Dirty Dancer". Alla skrek förtjust och hoppade ännu mer.
Jag skrattade av lycka medans jag hoppade upp och ner och kände mig allmänt fånig.

---

Justin började dansa med oss andra. Adrenalinet rusade genom min kropp. Det här var den bästa födelsedagen jag någonsin hade haft. Utan tvekan.
Dansandet fortsatte, en drink blev snabbt till flera och vi alla började bli ganska påverkade. Känslan var härlig. Det hade varit längesen.

Jag visste att jag egentligen var tvungen att hålla mig undan men när jag började dansa onödigt tätt med Justin så verkade inte han heller ens tänka på att göra avståndet mellan oss större.
Han förvånade mig genom att smeka min kind med sin tumme mitt i dansandet.
Jag förstod absolut ingenting. Vad hade hänt med reglerna? Var han så full att han inte kom ihåg dom? Han hade väl inte druckit mycket?
"Vad gör du?" frågade jag förbryllat och tröck bort honom mjukt. Han flinade bara.
"Låt oss bete som ett iallafall nästan normalt par bara för ikväll. Det är din födelsedag" svarade han menande. Jag tittade tveksamt på honom.
Han log brett. Jag skrattade. Jag förstod inte ens det roliga med situationen. Det verkade bara extremt kul just då.
Men sedan slog det mig... Shit nu hade ju alla sett. Fast egentligen kanske dom redan visste, eller?
När jag vände tillbaka blicken mot min utomordentligt snygga pojkvän så glömde jag allt som hade nått med regler att göra.
Dom verkade inte vettiga överhuvudtaget just då.
Jag tröck mina läppar mot hans och han besvarade kyssen mjukt innan han försiktigt drog tillbaka huvudet. Runt oss applåderade och tjöt folk.
Justin hade ett otydligt ansiktsuttryck. Jag undrade vad som var fel. För något var det som inte stämde, det lös igenom hela honom. 
"Hur mår du älskling?" viskade han i mitt öra. Jag tittade oförstående på honom.
"Bra, hur mår du själv?" kontrade jag och fnissade.
"Ser inte så ut, ska vi gå upp så vi kan komma ifrån musiken ett tag?" föreslog han. Jag nickade.
Han tog tag med armen runt min midja och hjälpte mig genom klungan, jag vinglade till lite då och då men Justin var snabb med att räta upp mig. Pinsamt.
Allt var väldigt luddigt och oklart. Men det enda viktiga var att jag var säker så länge jag var med Justin. Allt skulle bli bra.

Justins perspektiv

Man märkte verkligen på Sandra att hon var påverkad. Hon vinglade som en galning och jag var tvungen att hålla i henne hårt så att hon inte skulle tappa balansen.
När vi kom upp till övervåningen så öppnade jag första dörren. Det var ett sovrum så jag stängde dörren och låste den.
"Linneas rum" förklarade Sandra samtidigt som hon la sig ner på sängen. Jag nickade och granskade rummet.
Jag kunde inte låta bli att brista ut i skratt. Hela hennes väggar var fyllda med affischer på mig. Det roade mig.
"Vadå?" frågade Sandra.
"Hennes rum" svarade jag och flinade.
"Ja du, om man inte får dejta "The Biebs"," sa Sandra och gjorde citat-tecken med fingrarna, "så är ju det där det närmsta man kan komma."
Jag skrattade högt. Hon var bara för gullig och hon verkade inte ens inse det själv.

Jag satte mig brevid henne på sängen. Jag tog tag i hennes fötter och la dom i mitt knä. Sedan började jag försiktigt ta av hennes klackskor.
Medans jag satt där och granskade henne från topp till tå så masserade jag varsamt hennes fötter.
Hon log kärleksfullt åt mig innan hon blundade och rynkade på näsan.
"Hur mår du?" frågade jag igen.
"Bra... tror jag iallafall" svarade hon och verkade tänka efter.
"Ingen yrsel?"
"Nej."
"Inget illamående?"
"Nepp."
"Okej, bra" sa jag och pustade ut. Sedan böjde jag mig ner och pussade henne på pannan. Hon tog tag med händerna runt mitt ansikte och kysste mig.
Jag besvarade kyssen innan jag avslutade den och drog upp henne i mitt knä. Hon lutade huvudet mot mitt bröst och verkade slappna av.

Det hade gått cirka tio minuter när jag försiktigt viskade i hennes öra.
"Sandra?"
Inget svar. Jag antog att hon hade somnat. Jag kände efter i fickan, mobilnyckeln låg på sin plats. Jag lyfte försiktigt upp Sandra i min famn, innan jag bar ner henne för trapporna.



Sandras perspektiv

Jag gnuggade ögonen med händerna och gäspade stort när jag vaknade. När jag öppnade ögonen så fick jag en chock.
Jag var hemma i Justins lägenhet. Hur hade jag kommit hit? Jag hade varit säker på att allt bara hade varit en dröm.
Men jag fick det snabbt bekräftat att så var inte fallet när jag slängde mig upp ur sängen. Mitt huvud dunkade så hårt att jag trodde att jag skulle dö.
Men jag brydde mig inte om det. Istället rusade jag ut ur hans sovrum och fann honom halvsittandes i en av sofforna i det stora vardagsrummet.
Han tittade förvånat på mig när jag kom rusandes endast iklädd trosor och ett linne. Jag kastade mig i hans famn.
"Justin" kved jag.
"Vad är det baby?" frågade han oroligt med hes röst.
"Jag trodde allt bara hade varit en dröm. Men du är här, påriktigt."
"Haha, ja det är väl klart att jag är" skrattade han och pussade mig på huvudet samtidigt som han strök med handen längs min rygg.

Jag såg ett gäng umgdomar som stod med ryggen mot oss en bit bort och pratade. När jag vände blicken mot Justin igen så var hans ansikte väldigt nära mitt.
"Åh... hej" fnissade jag. Han log brett och pussade mig snabbt på munnen innan han sträckte på sig och låtsades som ingenting.

---

Justins perspektiv

Festen rullade på och jag hade väldigt kul. Det enda som var lite tråkigt var att vissa inte riktigt vågade prata eller titta på mig.
Om jag mötte någons blick så tittade dom snabbt undan. Jag antog att dom inte ville "störa". Så dom flesta höll sig undan.
Men dom som faktiskt vågade komma fram och prata var riktigt trevliga. Jag stod och pratade om basket med ett gäng killar när jag fick syn på Jasmine en bit bort.
"Hörrni, ni får spara dom bra detaljerna till senare. Jag ska bara gå och hälsa på en kompis" sa jag till killarna och boxade till den av dom som hette Fred skämtsamt på armen när jag gick förbi honom.
"Självklart Bieber!" svarade han och skrattade.

Jag skrattade över axeln medans jag började gå mot Jasmine. När hon fick syn på mig så sken hon upp.
"Hej" sa hon och log. Jag besvarade leendet och gav henne en halvhjärtad kram.
"Hej Jas! Kan jag få prata med dig?" frågade jag. Hon nickade och tittade på mig med en förstående blick.
"Ska vi gå ut?" föreslog hon. 
"Ja det blir nog bäst, vill inte att alla ska lyssna" sa jag och nickade diskret åt sidan, mot ett gäng tjejer som stod och glodde på oss.
Hon fnissade till när hon märkte dom, sedan började vi gå mot ytterdörren.
Jag såg Sandra stå i mitten av klungan av alla dansande människor. Hon dansade också tillsammans med ett gäng tjejer, hon verkade ha kul för hennes vita leende lös upp hela rummet.

Väl ute satte vi oss på den kalla stentrappan som ledde upp till huset. Jag tittade på Jasmine samtidigt som jag knäppte ihop händerna och lutade hakan mot dom.
"Justin..." sa hon och suckade. "Jag är så le-" fortsatte hon men jag stoppade henne.
"Jag vet. Men det är lugnt. Allt har ordnat sig nu" lovade jag.
"Har Sandra berättat att jag pratade med henne?" frågade hon. Jag höjde förvånat på ögonbrynen.
"Nej, när gjorde ni det?" frågade jag.
"Tidigare ikväll, innan du kom hit. Jag bad om ursäkt för mitt beteende och för allt jag har sabbat" berättade hon, rösten svek henne lite.
"Det var därför Sandra verkade så obekymrad..." mumlade jag för mig själv.
"Jag hoppas att du också kan förlåta mig Justin. Din vänskap betyder mycket för mig och det finns inte ord för hur ledsen jag är. För att jag har förstört så himla mycket..." sa Jasmine innerligt.
Jag försökte titta henne djupt i ögonen, se om det fanns några tecken på att hon inte menade det hon sa. Men jag såg på henne att hon talade sanning.
"Det är okej, jag förlåter dig" sa jag och kramade henne. Jag såg hur hon slappnade av, som om en stor skuld just hade lättat från hennes axlar.
"Tack Justin" sa hon och besvarade kramen.
"Är allt okej nu?" frågade jag medans jag sakta reste mig upp.
"Ja, jag lovar att aldrig mer bete mig som en avundsjuk subba" sa Jasmine och skrattade lite medans hon snabbt torkade bort en tår som gled ner för hennes kind.
"Gråter du?" frågade jag och böjde mig fram lite för att se bättre i ljuset som utelampan gav oss.
"Ja, jag är super fånig. Eller hur?" skrattade hon.
"Nej det är du inte. Jag är också glad för att allt äntligen verkat ordna sig" sa jag och kramade henne igen. "Tack Jas, för att du är dig själv igen, ett tag kändes det som att jag inte kände dig längre..." viskade jag och bet mig i läppen.

Sandras perspektiv

"Du måste ju bara smaka den här!" sa en trevlig tjej vars namn var Victoria. Hennes blonda lockar studsade när hon dansade. Jag fnissade till innan jag tog emot ciderflaskan och tog en klunk.
Den söta smaken fick mig att vilja ta en till klunk. Jag vinglade till lite men tog tag i Victorias axel som stöd. Jag fnissade igen. Varför var allt så kul helt plötsligt? Jag sträckte henne flaskan.
"Gott eller hur?" sa hon och nickade mot flaskan.
"Ja as gott" svarade jag ivrigt och fortsatte hoppa på stället. När jag såg Jamie komma gående genom klungan så vinkade jag glatt mot honom.
"Hej!" skrek jag när han var inom tillräckligt nära avstånd för att höra mig.
"Tjena" skrek han tillbaka. Tätt i hälarna på honom kom hans två killkompisar som jag hade hälsat på tidigare. Jag hade dock glömt deras namn.
"Dansa med oss" sa jag och tog tag i hans hand och drog honom mot oss. Han skrattade innan både han och hans kompisar började dansa.

Jag vet inte hur lång tid som hade gått när jag fick syn på Justin stå och titta runt. Han verkade leta efter något med blicken. När han tittade åt mitt håll så hoppade jag extra mycket och vinkade.
Han nickade med huvet och log brett. Sedan började han tränga sig igenom klungan av tätt ihoptryckta kroppar.
När han kom fram till oss så trängde han sig fram till mig, han puttade undan Jamie lite, jag skrattade åt att han försökte få det att se diskret ut.
Jag kunde inte låta bli att slänga mig i hans famn. Han skrattade till och sedan la han armarna runt mig. Jag pussade honom på kinden, den var varm och jag kunde känna att han log.
"Jag har pratat med Jasmine, hon berättade att hon och du hade pratat" viskade han i mitt öra. Jag tryckte mig ifrån hans grepp för att kunna titta honom i ögonen.
"Allt är lugnt nu Justin, bra va?" sa jag. Han log och nickade långsamt.
"Jag vet" sa han bara. Jag fnissade innan DJn plötsligt bytte låt och nu spelades "Dirty Dancer". Alla skrek förtjust och hoppade ännu mer.
Jag skrattade av lycka medans jag hoppade upp och ner och kände mig allmänt fånig.

"Jag ljög om det, jag har ingen konsert ikväll och jag har ingen annan heller förrens om några dagar. Jag var tvungen att komma på någon bra anledning så att jag skulle kunna överraska dig" sa han och log busigt.
"Men Scooter sa ju..." började jag, sedan gick det upp för mig. "Han var med på det eller hur?" insåg jag.
"Japp. Alla visste om det, dina föräldrar också, och Linnea & Vanessa såklart" sa han och skrattade.
Jaha, så det hade varit därför Linnea & Vanessa hade betett sig så konstigt hela dagen, dom hade alltså vetat om att Justin skulle komma.
"Jag gick på det" erkände jag och sedan kramade jag honom igen. Han skrattade och la sedan armarna runt mig också.

---

"Jag har en present åt dig" sa han i mitt öra. Han drog bak huvudet för att kunna möta min blick. "Men den blir en överraskning. Du får den på höstlovet" forsatte han och flinade nöjt.
"På höstlovet? Det är ju om två veckor. Vad är det för present egentligen?" frågade jag och skrattade lite.
"Det får du veta då. Och jag hoppas att du kommer gilla den" svarade han hemlighetsfullt. Jag försökte tänka efter vad det kunde vara. Men det stod still i mitt huvud.
"Förresten, har du druckit?" frågade han och skrattade till.
"Ja... lite kanske" erkände jag och fnissade. Han himlade skämtsamt med ögonen och pussade mig på kinden. Jag undrade vad han tänkte på för han såg lite tveksam ut.
"Vad är det?" kunde jag inte låta bli att fråga.
"Nej, ingenting" svarade han och ett snabbt leende lekte på hans läppar. "Vad sägs som att vi går in till den där festen som ni har fixat och ser om den är godkänd eller inte?" föreslog han med en sarkastisk ton.
"Visst."

Hand i hand gick vi mot husets ytterdörr. Jag var nervös för hur alla skulle reagera när dom såg Justin.
Och jag ver medveten om att det fanns en hel del tjejer därinne som var fans till Justin.
Men jag hann inte tänka mer på det innan vi redan var inne i huset. Så fort vi klev innanför dörren så släppte Justin min hand. Vi fick inte hålla hand och vi båda visste om det.
Fast egentligen så var ju i stort sett alla elever på min skola medvetna att vi var tillsammans eftersom han hade kommit för att hämta upp mig vid skolan flera gånger.
Men det fanns ingenting vi kunde göra. Regler var ju trots allt till för att hållas. 

Vanessa och Linnea sken upp när dom såg oss i dörröppningen och gick oss till mötes. Dom båda log busigt mot mig. Jag skakade bara på huvudet och skrattade.
"Hej Justin!" sa dom båda glatt och kramade honom.
"Hi girls!" sa han och skrattade.
"Hon gick på det, eller hur?" frågade Linnea med ett brett flin på läpparna.
"Ja" svarade Justin glatt.
"Vi kunde knappt hålla det hemligt. Varje gång du pratade om Justin så höll vi på att försäga oss" berätta Vanessa och fnissade.
"Så du har pratat mycket om mig?" frågade Justin flirtigt och tittade på mig. Jag öppnade munnen för att svara men Vanessa hann före.
"Hon pratar om dig väldigt ofta, tro mig" försäkrade hon och skrattade. Det gjorde dom alla. Jag rodnade lite.
Jag hann inte säga något till mitt försvar innan vi blev avbrutna av Jamie som kom fram till oss. Jag log åt honom.
"Tjena! Du är Justin, eller hur" det var ingen fråga, snarare ett konstaterande. Justin nickade till svar.
"Och jag antar att du är Jamie" svarade han, det var inte heller en fråga. Jamie flinade och sträckte ut sin hand för att hälsa.
"Precis" sa han och skakade hand med Justin.
"Sorry ifall jag var lite otrevlig när vi snacka i telefon förut. Jag var bara orolig för Sandra" sa Justin vänligt. Jamie ryckte på axlarna.
"Äh, det är lugnt" sa han bara. Sedan sträckte han fram en ölburk till Justin. "Vill du ha?"
"Tack" sa Justin och tog emot det. Han tog en klunk och sedan vände han blicken mot mig. "Festen blev ju bra" sa han.
"Säg det till dom två, det är tackvare dom" sa jag och nickade mot mina två bästisar. Dom log till svar.

Jag tittade runt lite och såg att folk viskade och försökte titta diskret på Justin. Jag slog ner blicken i marken, jag gillade inte att ha allas blicker riktade åt vårat håll.
När dom märkte att jag hade upptäckt dom så fortsatte dom med det som dom höll på med innan.
En annan tanke som slog mig var att ingen kom fram gallskrikandes bara för att Justin var där. Jag tittade lite frågande på Vanessa.
"Varför är det ingen som freakar ut?" frågade jag och tittade runt oss igen.
"När du var ute så berättade vi för alla att Justin skulle komma och att vi helst ville att ingen skulle bli galen och flippa ur, utan att dom skulle låtsas som att han vore vem som helst. Vi menar, det är ju trots allt din födelsedag och ni två träffas ju inte så ofta" förklarade hon och snörpte på munnen lite.
"Jaha... Tack" sa jag och kramade henne.
"Vill du ha något att dricka?" frågade Jamie plötsligt som hade stått tyst en stund. Jag log mot honom.
"Jag kan gärna ta ett glas vatten, jag vet inte om jag ska dricka något mer som innehåller alkohol ikväll" sa jag och skrattade.
"Kom vi går och hämtar" sa han och nickade mot köket.

Jag drog med mig Justin. Väl inne i köket så fyllde jag ett glas med vatten och drack snabbt upp det. Jamie gick iväg för att prata med några andra.
Justin tog en till klunk av sin öl och tittade på mig medans jag flipprade med att få upp min mobil ur fickan. Jag stannade mitt i rörelsen och tittade på honom.
"Du förvånar mig Bieber" sa jag skämsamt. Han höjde på ögonbrynen och skrattade.
"Bieber" mumlade han med ett roat ansiktsuttryck. "Vad förvånar jag dig med?" fortsatte han.
"Jag visste inte att du dricker" svarade jag och nickade mot ölburken i hans hand.
"Det gör jag inte heller. Men en öl skadar inte. Iallafall inte så länge det inte är för ofta" svarade han och ryckte på axlarna.
"Jobbigt att vara världskändis ibland" sa jag ironiskt. Han skrattade.
"Ja för då kan man ju inte dricka så att man blir full som vissa andra" sa han och blinkade. Jag öppnade munnen och tittade på honom.
"Var det där en pik?" sa jag med spelad förvåning.
"Om du känner dig pikad så" sa han med ett brett flin.
"Det gör jag verkligen!" skrattade jag. Han skrattade han också, sedan tittade han runt för att se ifall det var någon i närheten.
Jag såg ett gäng umgdomar som stod med ryggen mot oss en bit bort och pratade. När jag vände blicken mot Justin igen så var hans ansikte väldigt nära mitt.
"Åh... hej" fnissade jag. Han log brett och pussade mig snabbt på munnen innan han sträckte på sig och låtsades som ingenting.

"Jag är inte här för att förstöra festen eller för att bråka" började hon och tittade ursäktande på mig. Jag tittade lite skeptiskt på henne.
"Varför är du här då?" frågade jag. Hon suckade lågt och sedan satte hon sig ner på bänken som stod brevid ytterdörren, jag satte mig ner brevid henne.
"Jag vill be om ursäkt" sa hon lågt.

---

Jag gapade lite av förvåning. Hade jag hört fel? Jag tittade frågande på henne. Hon harklade sig lite och petade lite på sitt ben med ett finger.
"Jag vet att jag har betett mig som en riktig idiot och förstört mellan dig och Justin" började hon men tystnade. "Jag vet helt ärligt inte vad som flög i mig. Jag var bara så avundsjuk... Vi dejtade lite förut och jag antar att jag fortfarande hade känslor för honom. Men det jag gjorde var inte okej. Jag borde inte ha gjort så. Jag vet inte ens varför jag gjorde det. Jag trodde väl att jag skulle få tillbaka honom. Men sedan såg jag hur han tittade på dig. Och jag insåg att han inte älskar någon annan än dig. Han är dö kär i dig Sandra" sa Jasmine.
Ännu en gång blev jag chockad.
Jag tittade granskande på henne och var till en början nästan säker på att hon skulle brista ut i skratt vilken sekund som helst och fråga hur dum jag egentligen var.
Men det hände aldrig, hon tittade bara beklagande på mig. Jag kände mig yr, alkoholen i kroppen hade börjat verka på riktigt nu.
"Är du..." började jag. Hon tittade på mig och väntade på att jag skulle fortsätta. "Är du seriös nu?" frågade jag.
"Ja jag lovar Sandra. Jag vet att jag har varit en idiot och du måste tycka att jag är helt dum i huvet och undra vad du har gjort mig. Dessutom verkar du vara en jätte gullig tjej och jag önskar att jag inte hade betett mig såhär från början och fått lära känna dig. Jag är så himla ledsen" sa hon.
Jag blinkade några gånger och skakade lätt på huvudet.
Jag hade alltid tänkt att "det måste ju finnas något gott inom Jasmine eftersom Justin hade tyckt om henne så mycket förut". Var det den sidan hon visade nu?
"Jasmine... Det är lugnt. Helt ärligt så är det faktiskt det" sa jag. Hon såg lättad ut.
"Är det säkert?" frågade hon. Jag nickade.
"Absolut" lovade jag. Hon sträckte ut armarna och kramade mig. Jag kramade tillbaka och sedan log vi mot varandra.
"Förlåt igen" sa hon sedan.
"Äsch, vi glömmer det bara" sa jag, hon log. "Ska vi gå in igen?" frågade jag sedan.
"Visst" sa hon.

När vi kom in i huset igen så gick jag till vardagsrummet och bestämde mig för att jag behövde sätta mig ner lite. Jag var väldigt förvirrad.
Jag satte mig ner i en fotölj och tänkte. Efter ett tag så såg jag Vanessa och Linnea stå och vinka till mig ifrån andra sidan rummet.
Dom skrek någonting som jag inte hörde pga musiken och pekade mot hallen.
Jag tittade frågande på dom och sedan började jag tränga mig igenom folkmassan. När jag kom fram till dom så stod dom och tittade på mig.
"Vad är det?" skrek jag.
Skulle du kunna gå ut och kolla så att ingen har hoppat i poolen eller någonting? Vi måste hålla lite koll här inne" bad Vanessa.
Jag nickade till svar och började med lite ostadiga ben gå mot ytterdörren. Jag var inte jätte full men jag kände mig lite snurrig.



När jag kom ut tittade jag först på framsidan där det stod ett gäng ungdomar och rökte och sedan gick jag till baksidan. Där var det ingen överhuvudtaget.
Jag satte mig ner vid poolkanten och tog av mig mina klackskor. Jag stoppade ner fötterna i poolen. Det hade varit väldigt varmt där inne bland alla människor så det var skönt att svalka dom lite.
Jag tog upp mobilen för att svara på smset som jag hade fått av Justin tidigare på kvällen när vi hade haft fullt upp med att fixa allt. Då hade jag inte hunnit svarat.

"Ska snart gå på scenen här i London. Grattis igen älskling, skickar tusen kyssar till dig. Jag saknar & älskar dig xx Justin" hade han skrivit. Jag log, precis som jag hade gjort första gången jag läst smset. Justin hade ringt mig direkt klockan slagit över till 00.00 natten innan och sagt grattis.

"Önskar att jag hade kunnat varit där och gett dig en lycka-till-puss innan showen! Men jag hoppas att det gick bra iallafall? Kan inte fatta att du är i Europa, att vi är så långt ifrån varandra. & tack igen. Älskar och saknar dig MER ;) xx Sandra" svarade jag och stoppade ner mobilen i fickan.

Jag hörde att "Baby" började spelas inne i huset. Jag log lite svagt för mig själv och började lågt sjunga med.
"Just shout whenever and I'll be there" sedan slutade jag sjunga när jag hörde att en annan röst fortsatte; "You want my love, you want my heart, and we will never ever be apart"
Jag log så brett att jag nästan fick ont i kinderna. Sedan vände jag mig sakta om och såg att Justin satt på en solstol och log brett.
Jag reste mig upp och gick fram till honom som nu hade ställt sig upp. Jag kastade mig i hans famn och kramade honom hårt.
"Haha hej sötnos" sa han och skrattade.
"Du är här, jag kan inte fatta att du är här..." mumlade jag. Jag drog ett djupt andetag och andades in hans goda doft. Jag älskade Justins parfym.
"Vill du att jag ska åka?" frågade han ängsligt och tittade granskande på mig. Jag tittade förvånat på honom.
"Nej, nej!" utbrast jag och skrattade till lite. "Jag är glad att du är här, jag kunde inte ha fått en bättre födelsedagspresent" fyllde jag i och log.
"Jaha" svarade han och sedan log. "Vad bra då" sa han. Sedan böjde han sig ner mot mitt ansikte och kysste mig. Kyssen tog slut efter ett tag men jag stod kvar och ville nästan inte släppa honom.
"Varför är du här? Du skulle ju inte komma" sa jag och tittade på honom.
"Haha trodde du att jag allvarligt talat inte skulle hälsa på dig på din födelsedag?" frågade han skämtsamt och höjde på ögonbrynen.
"Du sa ju att du hade en konsert i London, jag trodde att du var i Europa" sa jag frågande. "Sviker du inte massa fans nu?"
"Jag ljög om det, jag har ingen konsert ikväll och jag har ingen annan heller förrens om några dagar. Jag var tvungen att komma på någon bra anledning så att jag skulle kunna överraska dig" sa han och log busigt.
"Men Scooter sa ju..." började jag, sedan gick det upp för mig. "Han var med på det eller hur?" insåg jag.
"Japp. Alla visste om det, dina föräldrar också, och Linnea & Vanessa såklart" sa han och skrattade.
Jaha, så det hade varit därför Linnea & Vanessa hade betett sig så konstigt hela dagen, dom hade alltså vetat om att Justin skulle komma.
"Jag gick på det" erkände jag och sedan kramade jag honom igen. Han skrattade och la sedan armarna runt mig också.

"Du förresten!" sa Vanessa och fick den där typiska blicken som hon alltid fick när det var någonting på gång.
"Vadå?"
"Du fyller ju år på fredag" sa hon och log. Åh nej, vad hade hon nu tänkt sig?

---

"Ja, vad är det med det?" frågade jag tveksamt.
"Eftersom det är din födelsedag så tänkte jag att vi kanske kan ha en födelsedagsfest? Det är ju inte varje dag du fyller 16 år" svarade hon och log.
"Jag vet inte om jag kan ha någon fest hemma hos mig, inte som läget är nu... Med skilsmässan och det" svarade jag.
"Jag vet vad vi gör!" utbrast Linnea som hade suttit tyst en stund. Både jag och Vanessa vände blicken mot henne.
"Det är ju Halloween i helgen. Så varför kan vi inte ha ett maskerad-party? Vi kan nog vara hemma hos mig, och då har vi ju samtidigt en fest för dig Sandra" sa Linnea glatt.
Jag och Vanessa nickade ivrigt. Vi båda instämde om att det lät som en bra idée. Jag ville inte heller ha en fest som bara var inriktad på att fira mig. Jag hade alltid tyckt att sådant var lite jobbigt.
Vanessa däremot var helt tvärtom när det gällde sånt. Hon hade haft ett stort "Sweet-16" party när jag varit i Miami i somras så den hade jag missat.
Jag hade nästan glömt bort min födelsedag pga att det hade hänt så mycket annat i mitt liv på senaste tiden.
Det gjorde mig lite ledsen att jag inte skulle kunna tillbringa min födelsedag med Justin. Men det fanns ingenting jag kunde göra åt det.
Och jag ville inte heller tvinga honom välja mellan mig och hans fans genom att be honom komma hit då.

Dom kommande dagarna var festen vårat största fokus. Men jag var även tvungen att plugga ikapp lite eftersom att jag faktiskt hade börjat halka efter.
Vanessa och Linnea som båda två var stora fest-fixare planerade allt i minsta detalj. Allt ifrån dekoration till vad vi skulle köpa för chipssort.
Dom hade köpt halloween-prylar som skulle öka den "läskiga" stämningen. Linnea hade pratat med sina föräldrar och fått dom att gå med på att åka bort över helgen. Så vi skulle ha god tid på oss att städa upp röran efter.
Vi hade bjudit in massvis av personer, både från skolan och sådana som vi kände på andra sätt.
Festen hade blivit ett väldigt hett ämne som många i skolan pratade om och många verkade se fram emot den.

När det tillslut blev fredag och vi slutade skolan så åkte vi först och handlade det sista som behövdes, så som läsk och chips.
Direkt vi kom hem till Linnea så började vi städa hela huset. Vi dammsugde och annat sådant så att det skulle se rent och fräscht ut.
När vi hade städat klart så började vi fixa med halloween-pyntet. Jag kunde inte låta bli att le när allt var upphängt. Det såg riktigt proffsigt ut.
Gästerna skulle börja rasa in vid ungefär halv åtta på kvällen och vid det här laget var klockan kvart över sex. Vi ställde fram det sista, godis och chipsskålar osv.
Sedan började vi göra oss i ordning. Jag hade bestämt mig för att inte dra hela den här "klä-ut-mig-grejen" för långt så jag hade bara en vanlig klänning och en mask för ögonen.
Jag trodde dessutom inte att så många skulle klä ut sig till läskiga varelser, iallafall inte tjejerna. 
Eftersom att vissa tjejer såg Halloween som ett perfekt tillfälle att klä sig mer utmanande...
När vi var helt färdigfixade så var klockan tjugo över sju. Jag tittade på Linnea och Vanessa.
"Är ni klara?" frågade jag samtidigt som jag stoppade ner allt sminket i necessären. Vanessa rättade till sitt läppstift och sedan nickade hon mot mig.
"Ja" svarade båda.



Ungefär tjugo i åtta började det rasa in folk. Jag antog att ingen ville vara den första gästen och att det var därför ingen hade kommit prick halv.
Jag tackade alla som sa grattis till mig och tog förvånat emot presenter som vissa hade med sig. Jag kastade en blick på Vanessa som stod brevid mig.
Hon ryckte oskyldigt på axlarna. Jag visste att det var hon som hade informerat alla om att det var min födelsedag.
Vid ungefär åtta så var det proppat med folk i hela huset. Det hade kommit fler än planerat men det var bara roligt. Jag minglade runt och pratade med olika människor.
Det var kul att även några från årskursen under kom på festen. Dom flesta killarna hade klätt ut sig till varulvar, monster och liknande varelser.
Dom flesta tjejerna hade klätt ut sig till saker som sjuksköterskor eller liknande. Det var även en hel del folk som bara hade en mask för ögonen, precis som jag.
Jag gick in till köket där jag såg Jamie stå och prata med ett gäng killar. När han såg mig sken han upp.
"Hej Sandra! Jag har inte sett dig, vart har du varit?" sa han glatt och gick fram och kramade mig.
"Hej! Jag har varit överallt, typ" svarade jag och skrattade lite.
"Najs fest" sa han och log.
"Tack" svarade jag och log tillbaka. Han tittade på sina killkompisar som stod och tittade på oss.
"Det här är Sandra" sa han till dom för att presentera mig. Jag log mot dom.
"Hej" sa jag. Jag skakade hand med killarna och försökte memorera deras namn vartefter att dom presenterade sig. Josh, Daniel, Kyle, Brandon.
"Vill du ha en drink?" frågade Jamie.
"Ja gärna" svarade jag. Han hällde upp en drink och sträckte den till mig. Jag drack en klunk. Smaken av alkoholen brände lite i halsen men jag svalde motvilligt.

Efter ungefär en timme så var festen igång på riktigt. Flera dansade och alla verkade ha väldigt kul.
Även jag stod och dansade när jag plötsligt kände att någon petade på mig, jag vände mig om. Där stod Jasmine. Jag suckade.
Vad var hon för party-crasher egentligen? Hon hade ju kommit oinbjuden till Demis fest också och då hade det inte slutat bra...
"Vad gör du här Jasmine?" skrek jag för att överrösta musiken.
"Dina kompisar sa att det var okej att jag kom. Jag vill prata med dig" skrek hon tillbaka. Jag suckade igen men började sedan gå genom klungan av dansande människor.
"Kom" ropade jag till henne. Hon följde efter. Vi gick ut på framsidan där det stod några personer. Jag stannade och vände mig mot Jasmine och tittade på henne. Jag väntade på att hon skulle säga någonting.
"Jag är inte här för att förstöra festen eller för att bråka" började hon och tittade ursäktande på mig. Jag tittade lite skeptiskt på henne.
"Varför är du här då?" frågade jag. Hon suckade lågt och sedan satte hon sig ner på bänken som stod brevid ytterdörren, jag satte mig ner brevid henne.
"Jag vill be om ursäkt" sa hon lågt.

"Buuh!" sa Justin i mitt öra samtidigt som han la händerna på mina axlar, jag hoppade till.
"Hej på dig med, haha!" sa jag. Han log busigt och strök en gång med sin hand längs min kind. Inte mer än så, vi var tvugna att följa reglerna.
"Hej C!" sa Justin och gjorde ett handslag med Caitlin.
"Hej Biebs!" skrattade hon. 
Sedan satte han sig ner brevid oss. "Har ni haft kul? Har ni köpt nått?" frågade han.
"Ja!" svarade jag och log.

---

Med ett leende på läpparna vinkade jag hejdå en sista gång till Justin och hans familj.
Det hade inte varit lika jobbigt att säga hejdå den här gången som senast vi hade varit ifrån varandra. För nu visste jag att jag skulle få se honom snart igen.
Högst om tre veckor hade Scooter lovat, det berodde lite på Justins schema. Men snart iallafall.
Jag kunde inte heller vara ledsen. För jag hade trots allt fått tillbringa en hel vecka med Justin, fast det inte ens skulle varit så från början.
Vi hade gjort allt möjligt och jag hade verkligen haft kul. Det hade varit roligt att fått lära känna Justins pappa också. Han var verkligen trevlig.

Justin vinkade glatt tillbaka, han tittade snabbt runt sig och sedan kastade han en slängkyss till mig.
Jag kunde inte låta bli att fnissa för mig själv och besvarade slängkyssen med ett brett leende.
Sedan sade en röst i högtalaren att alla passagerare som skulle åka med flyg 320 mot Los Angeles skulle gå till gaten.
Jag kastade en sista blick på Justin innan jag började gå mot gaten. Det gjorde lite ont i mig att lämna honom, men jag visste att jag var tvungen.
Helst av allt hade jag bara velat vända om och stanna kvar i minst en vecka till. Men jag hade redan missat väldigt mycket av skolan. 
Jag hade lovat mina föräldrar att jag skulle plugga ikapp allt den kommande veckan.
Dessutom skulle Justin också åka iväg, han skulle med ett plan till New York. Han hade inte ledigt precis, han skulle han en konsert redan dagen efter.

Jag checkade in mina väskor och med bara en mindre väska började jag gå mot gaten. Jag fick vänta i ungefär en kvart innan jag skulle gå på planet.
När jag väl hade satt mig till rätta på min plats som var onödigt lyxig eftersom Justin envisats om att jag skulle få åka i första klass så hörde jag att jag fick ett sms.

"Saknar dig redan, ta hand om dig tills nästa gång vi ses xx Justin" stod det i smset. Jag log för mig själv när jag svarade.
"Jag lovar, om du lovar att du gör samma sak ;) saknar dig med xx Sandra" skrev jag och sedan stängde jag av mobilen.

Jag tog upp tidningen som jag hade köpt på flygplatsen och började bläddra lite i den. Efter ett tag tittade jag ut genom fönstret. Jag hade en lång och ensam flygresa framför mig.



4 timmar senare:

"Hade han ett fint hus då?" frågade mamma med ett glatt tonfall. Jag nickade ivrigt.
"Ja. Och han har en pool" svarade jag. Mamma log lite och sedan vände hon blicken mot pappa som körde.
"Ska vi stanna på McDonalds så att Sandra får i sig någon mat?" frågade hon honom. Han nickade. "För det är väl ett tag sedan du åt senast?" sa hon och vände blicken mot mig. Jag nickade bara.
Sedan vände jag blicken ner mot mobilskärmen igen. Jag satt och bläddrade igenom bilderna som jag hade tagit under veckan.
Jag kunde inte låta bli att le när jag tittade på dom. Jag stannade på en bild som var på mig och Justin. Vi hade tagit den på stranden häromdagen.
Den var verkligen fin. Jag satte den som bakgrundsbild och sedan stoppade jag ner mobilen i fickan.

När jag väl var hemma och hade ätit middag så släpade jag upp mina väskor till mitt rum. Med en suck satte jag mig ner på min säng.
Mitt rum kändes kvavt och väldigt tomt. Jag öppnade fönstret som var ut mot gatan och lät den friska luften strömma in i rummet.
Fast det var oktober så var det fortfarande väldigt varmt på kvällarna. Klockan var nästan halv tolv på kvällen.
Jag var väldigt trött och bestämde mig för att packa upp min väska nästa dag. Jag drog ur toffsen ur håret och lät håret falla ner längs mina axlar.
Jag drog en snabb kam igenom det och sedan gick jag in till badrummet. Jag kände mig ofräsh efter att ha flygit och tog därför en dusch.
Med handduken virad runt mig klev jag ur duschen och gick in till mitt sovrum. Jag lade fram ett par jeans och en top som jag skulle ha på mig nästa dag och sedan bytte jag om till pyjamas.
Jag somnade nästan direkt jag hade lagt mig i sängen.

Jag vaknade av att jag frös. Då gick det upp för mig att jag hade glömt att stänga fönstret kvällen innan. Jag reste mig irriterat upp och gick och stängde igen det.
Sedan lade jag mig ner i sängen igen. Jag vände och vred på mig tills jag gav upp, jag skulle inte kunna somna om. Jag tittade på klockan: 05.48. Great.
Med en suck satte jag mig upp ur sängen och sträckte på mig. Långsamt reste jag mig upp ur sängen, jag klädde på mig sakta, jag skulle inte behöva stressa nu.
När jag hade klätt på mig så gick jag in i badrummet för att dra på lite mascara.
Jag gick med tunga steg nerför trappan och hämtade en skål med flingor i köket, sedan satte jag mig framför tvn och zappade mellan olika kanaler.

När klockan var ungefär tjugo över åtta så bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde gå till skolan och komma dit lite tidigare.
Jag drog på mig mina mörkblå converse och sedan gick jag ut genom dörren. Luften var fuktig och det var lite kyligt ute.



Justins perspektiv:

"Justin vakna nu" suckade Scooter och petade på mig.
"Jag är vaken" mumlade jag med ansiktet i kudden.
"Kom igen nu grabben! Du har en presskonferens om två timmar och om du ska hinna äta frukost och allt så måste du gå upp nu" sa Scooter med en sträng röst. Jag suckade och gnuggade mig i ögonen.
"Okej då" svarade jag trött och reste mig upp.
Jag gick in i hotellsvitens badrum och hoppade i badkaret. Jag var så trött att jag nästan trodde att jag skulle somna ståendes. Vi hade flygit väldigt länge och inte kommit till hotellet förrens sent på natten.
Nu var klockan inte ens nio på morgonen och jag hade knappt sovit någonting alls. Det hade jag väl bara mig själv att tacka för eftersom jag hade suttit vid datorn tills nästan klockan fem på morgonen.
Men jag var tvungen att orka gå upp. Det gällde trots allt mina fans. Jag ville inte svika dom, och absolut inte genom att inte orka gå upp tidigt på morgonen.
Jag visste att vissa av dom hade stått utanför platsen som jag skulle på presskonferens i flera timmar bara för att få se en glimt av mig.
Därför fanns det inte en chans att jag skulle svika dom genom att inte dyka upp.
Efter att ha legat i badkaret i ungefär tjugo minuter så reste jag på mig.
Jag knöt en handduk runt höften och sedan gick jag in i mitt sovrum och drog fram några kläder som jag klädde på mig.



Sandras perspektiv:

Kvinnan bakom matdisken lade på några pannkakor på min matbricka. Jag tackade henne och tog med mig en jouciepaket.
Jag stannade upp och svepte med blicken runt i matsalen. Jag såg Vanessa och Linnea sitta ensamma vid ett bord. Jag gick mot deras bord.
"Hej! Hur gick franskan? Ligger du mycket efter?" frågade Linnea när jag satte mig ner.
"Jag måste nog plugga hemma för att inte komma efter" svarade jag och gjorde en grimas.
"Aj då" sa Vanessa, vi alla tre skrattade.
"Du förresten!" sa Vanessa och fick den där typiska blicken som hon alltid fick när det var någonting på gång.
"Vadå?"
"Du fyller ju år på fredag" sa hon och log. Åh nej, vad hade hon nu tänkt sig?

---

Hejsan!
Vet att uppdateringen har varit under ALL kritik! Men både jag och Sofia har varit väldigt upptagna så vi har inte hunnit skriva någonting.
Men jag hoppas ni gillar episoden! Kommentera vad ni tyckte om den! :)

Vi alla gick och bytte om till badkläder sedan sprang vi ut och hoppade i poolen. Jag och Christian var först i. Sandra och Caitlin tvekade lite vid stegen och sa att det var kallt.
Jag flinade för mig själv och hoppade upp ur poolen. Jag gick fram till Sandra och bar upp henne i min famn. Hon spärrade upp ögonen när hon insåg vad jag skulle göra.
”Justin neeeej!” skrek hon, men det var försent. Jag hade redan hoppat i poolen igen, med henne i min famn. Alla skrattade högt när Sandra skrek.

---

När hon kom upp med huvudet ovanför ytan så drog hon häftigt efter andan och stirrade på mig.
"Fan va kallt!" tjöt hon och tänkte börja simma mot stegen. Jag tog tag runt hennes midja och drog tillbaka henne. "Justin vill du att jag ska dö av köld?" gnällde hon och gjorde en grimas. 
Dom andra skrattade, jag log. Hon tittade busigt på mig och sedan började hon stänka vatten på mig.
"Hey!" sa jag och skvätte tillbaka. Vi båda skrattade.
Det dröjde inte länge förrens stänk-kriget var i full gång. Dom andra var också med och tillslut blev det "killarna mot tjejerna".
Jag och Christian klev ur poolen och hoppade "bomben" ner i poolen, precis brevid Sandra och Caitlin som skrattade hysteriskt.

Sandras perspektiv:

"Så du vill följa med och titta i affärer imorgon?" frågade Caitlin hoppfullt.
"Ja gärna, det skulle vara jätte kul!" svarade jag entusiastiskt och log.
"Ja" instämde hon och log tillbaka. Vi satt tysta ett tag, jag drog handduken tätare runt mig när en kall vindpust slog emot mig.
"Shit vad kallt det är" huttrade Caitlin som svar på min tanke, samtidigt som hon torkade sitt hår med en handduk. Jag tittade på henne när hon satt där på en av solstolarna.
"Jag med, kom vi går in" sa jag och reste mig upp.
Det var väldigt kallt ute nu, speciellt eftersom att vi hade badat väldigt länge. Killarna hade gått in för att byta om medans vi bestämt oss för att vänta här ute tills dom var klara.
Vid den tiden hade det varit soligt och varmt ute, sedan hade det kommit några moln på himlen som gjort att solen inte nådde fram. Klockan var nästan nio på kvällen.
Killarna hade sagt att dom skulle komma ut när dom var klara. Vart höll dom hus? Vi måste ha suttit där i minst en kvart.
Jag tryckte ner handtaget till dörren, den var låst. Jag knackade på rutan.
"Justin" ropade jag. Inget svar. Jag och Caitlin tittade frågande på varandra. Jag knackade igen. "Hallå" ropade Caitlin och knackade hon också.
Då kom Christian gåendes ifrån vardagsrummet med ett brett flin på läpparna.
"Tack, jag fryser ihjäl" muttrade Caitlin. Christian gick fram till dörren men med handen på dörrhandtaget så stannade han upp.
"Vad håller du på med? Öppna" bad Caitlin.
"Vad får jag ifall jag öppnar?" retades Christian.
"Du får ingenting, men om du inte öppnar så får du en smäll av din syster" hotade Caitlin. Christian låtsades tänka efter.
"Om du säger att du älskar mig så öppnar jag" sa han och log nöjt.
Caitlin suckade och himlade med ögonen. "Jag älskar dig, så, öppna nu" sa hon.
Christian skrattade och öppnade dörren för att släppa in oss. Jag skrattade åt blicken som Caitlin gav sin bror. Han skrattade också.
Jag skyndade mig att springa uppför trappan till Justins rum. Tanken på varma och torra kläder lockade mig.



Justin satt på sin säng, iklädd ett par mjukisbyxor och en t-shirt. Han lyfte huvudet ifrån sin Iphone när jag kom in i rummet och log.
"Fryser du?" frågade han, antagligen såg han mina skälvningar. Jag nickade en gång. Han reste på sig och gick och hämtade en tjocktröja och sträckte den till mig.
"Här, ta på dig den"
"Tack. Jag tar bara en snabb dusch" sa jag.
"Gör det du, badrummet ligger första dörren till höger när du går ut ur mitt rum" svarade han och log snabbt, med blicken fäst vid sin mobil. Jag såg att han höll på att twittra.

Efter ungefär tjugo minuter så hade jag hunnit duscha och klätt på mig mjukiskläder. Justins tröja var varm och skön. 
Jag gick ner till vardagsrummet där dom andra satt, dom skrattade högt åt någonting roligt som Justin sa. Jag slog mig ner i soffan mellan Justin och en kille som hette Ian. Christian berättade om galna minnen som fick Justin att vika sig dubbel av skratt. Jag kunde inte sluta le åt honom. Det märktes att han trivdes med sina vänner.



Nästa dag:

"Är det säkert att det är OK att jag åker iväg med Caitlin ett tag?" frågade jag för tredje gången och tittade skeptiskt på Justin. Han skrattade.
"Ja, jag lovar! Det är bara kul att ni umgås" lovade han och log. "Fast jag kommer sakna dig" fyllde han i. Jag log lite och sedan kysstes vi snabbt.
"Vi ses senare, jag ringer dig när du kan börja åka dit, för du ville äta med oss va?" frågade jag. Han nickade.
"Jag ska på en presskonferens om en timma och den håller väl på ett tag så jag är nog klar om ungefär två timmar" svarade han.
"Det blir nog ganska bra timing" sa jag och drog på mig jackan, vi pussades snabbt innan jag gick ut genom dörren.
Jag hittade till parken där jag och Justin hade varit dagen innan. Vi hade bestämt att vi skulle träffas där. Jag såg Caitlin sitta på bänken närmast vattnet.
Hon vinkade ivrigt när hon såg mig och gick mig till mötes.
"Hej!" sa hon och kramade mig.
"Hej, har du väntat länge?" frågade jag och hoppades på ett nej.
"Nej inte så värst, kom för kanske fem minuter sen" svarade hon.
"Vad bra! Ska vi gå?" föreslog jag.



Justins perspektiv:

"JUSTIN!" tjejernas skrik överröstade allt annat. Jag vinkade mot dom och log brett. Tog en snabb bild med en tjej, en till med någon annan. Skrev några autografer och sedan hoppade jag in i den svarta bilen.
Jag tittade ut igenom den mörkt tonade fönsterrutan, tjejerna sprang efter en bit men efter ett tag så stannade dom och gav upp.
Det plingade till i min mobil, jag tog upp den och läste smset fort: "Vi är påväg till Starbucks, Caitlin sa att du vet vart caféet ligger :) Du kan komma hit nu ifall du vill. Puss Sandra ♥"
"Kommer snart då xx Justin ♥" svarade jag och sedan stoppade jag ner mobilen i fickan.
"Kör oss till Starbucks" sa jag till chauffören.

Efter cirka 10 minuters bilresa så var vi nästan framme och jag bad chauffören släppa av mig ett kvarter ifrån caféet.
Jag och Kenny började tillsammans gå mot caféet. Det var inte många personer ute men dom få som väl var det stirrade. Vi fortsatte gå som ingenting, vi var vana.
Plötsligt hörde jag fnissande och viskningar, jag kastade en blick över axeln och insåg att ett tjejgäng följde efter oss. Jag stannade och vände mig mot dom.
"Hej tjejer" sa jag och log. Dom alla rodnade, antagligen generade över att jag hade märkt att dom följt efter.
"Hej" svarade dom och fnissade. "Får vi ta en bild?" frågade en blond tjej. Jag nickade.
"Självklart" svarade jag och ställde mig brevid dom. Kenny erbjöd sig att ta kortet.
"Ni får alla ha en bra dag, jag måste tyvärr gå" sa jag efter att kortet var taget och kameran var återlämnad.
"Detsamma, tack så mycket Justin" sa en tjej. "Vi vill att du ska veta att vi stödjer dig och din flickvän, vem hon än är" lovade en lite mindre tjej som hade rött hår. "Ja, vi älskar dig" fyllde en annan i.
"Love you too girls" sa jag och log mot dom, mina fans var bäst. Sedan vinkade vi hejdå och började gå igen.
"Det är sådana där fans du borde bry dig om Justin" sa Kenny efter en stund.
"Jag vet, dom är underbara" sa jag bara och log.



Sandras perspektiv

"Buuh!" sa Justin i mitt öra samtidigt som han la händerna på mina axlar, jag hoppade till.
"Hej på dig med, haha!" sa jag. Han log busigt och strök en gång med sin hand längs min kind. Inte mer än så, vi var tvugna att följa reglerna.
"Hej C!" sa Justin och gjorde ett handslag med Caitlin.
"Hej Biebs!" skrattade hon. 
Sedan satte han sig ner brevid oss. "Har ni haft kul? Har ni köpt nått?" frågade han.
"Ja!" svarade jag och log.

---

Nu fick ni många bilder med i den här episoden!
Kommentera vad ni tyckte om det (bilderna) & om episoden! :)

En tjugo minuters lång bilresa senare svängde bilen upp på den bekanta gatan. Jag var hemma.
Pappa, Jazmin och Jaxon stod framför det gula huset. När de fick syn på oss vinkade de glatt och jag kände glädjen inom mig. Jag hade verkligen saknat dom.
Bilen stannade. Jag tittade på Sandra som hade börjat se lite nervös ut.
Jag log mot henne. "Kommer du?"
"Yes, nu vill jag träffa din familj!" sa hon och studsade lite på stället.
Vi gick ur bilen. Jag tog Sandras hand och tillsammans började vi gå mot huset.

---

Jag kunde inte låta bli att le brett när jag såg Jazzy skruva på sig i pappas famn. De vinkade. Pappa släppte ner Jazzy som kom springandes mot oss.
"Justin!" sa hon glatt. Jag lyfte upp henne i famnen.
"Hej Jazzy!" sa jag och pussade henne på huvudet. Hon petade med sitt finger på min näsa. Vi skrattade.
"Det här är Sandra" sa jag sedan och vände mig om mot Sandra. Jazzy spärrade upp ögonen och tittade på henne. Sandra såg lite nervös ut men log.
Tillslut sprack Jazzys ansikte upp i ett stort leende och hon sträckte ut armarna mot Sandra. Försiktigt sträckte jag över henne.
En bit bort stod pappa och pratade med mamma och Kenny. Mamma tittade på Jaxon och sedan gav pappa honom till henne. Jag gick fram till dom.
"Hej!" sa pappa och sträckte ut armarna mot mig. Jag kramade honom hårt. Det hade gått en lång tid sedan senast och jag hade verkligen saknat honom.
"Hur är det? Jag har längtat efter att få träffa dig. Och Sandra såklart" sa pappa och kastade en blick åt Sandras håll. Hon kom gåendes bakom mig.
"Det är bara bra. Detsamma pappa" sa jag. Då dök Sandra upp vid min sida med Jazzy i famnen. De syntes på min syster att hon redan gillade Sandra väldigt mycket. Det gjorde mig glad.
"Hej Sandra!" sa pappa och log mot henne. Sandra släppte ner Jazzy som direkt sprang till mamma.
"Hej!" sa Sandra och gav pappa en kram. "Trevligt att träffas" sa hon sedan och ställde sig brevid mig igen.
"Ska vi gå in? Dom här väskorna tar kål på mig!"  sa mamma som bar på tre stora väskor.
"Visst" svarade pappa. "Låt mig hjälpa dig med dom där" fortsatte han och tog två av mammas väskor. Hon log tacksamt mot pappa.

När jag klev in i det stora vita huset så suckade jag lättat. Det var länge sedan jag hade varit hemma. Förutom Stratford så var det här mitt hem.
Det var hit jag och mamma hade flyttat för att satsa på min musikkariärr för några år sedan. Det var hit jag åkte när jag hade ledigt på schemat. Om jag inte åkte till Kanada såklart.



Sandras perspektiv

Jag såg på Justin att han genast blev mer avslappnad och lugn när han kom in i huset. Han verkade glad över att vara hemma.
Jag log för mig själv när jag ännu en gång överväldigades av lyckan att få känna honom och alla andra i hans omgivning. För ett år sedan hade jag inte ens kunnat föreställa mig att han skulle bli min pojkvän. På riktigt alltså.

När vi hade tagit av oss skorna och hängt av oss jackorna så tog vi våra väskor och Justin visade mig vägen till hans rum.
Hans rum såg inte ut som jag hade förväntat mig. Det såg ovanligt… Vanligt ut. Det var inget vidare speciellt med det.
Förutom den stora plasma TVn och den gigantiska sängen så skulle man nog aldrig anat att popidolen Justin Bieber bodde här. Det såg ut som vilket tonårsrum som helst.
Jag hade trott att han skulle ha ett rum mer likt det han hade i huset som dom hade bott i över sommaren i Los Angeles. Det rummet hade varit väldigt flott och glamouröst.
”Du kan ställa väskorna där” sa Justin och pekade mot en tom yta på golvet. ”Du kan hänga upp dina saker i den här garderoben” fortsatte han och öppnade en garderob brevid sig.
”Okej, tack” svarade jag och log. Sedan ställde jag ner väskorna på platsen som han pekat på och började packa upp mina saker.

Två timmar senare hade vi packat upp alla våra saker och Justin hade visat mig runt i hela huset. Vi hade även hunnit äta och tittat lite på TV.
”Äh, ska vi gå och köpa nått? Jag vill ha godis” sa Justin och reste sig upp ur soffan.
”Visst” svarade jag och reste mig också upp.
”Mamma! Vi ska köpa godis, kan jag få pengar?” ropade Justin. Pattie kom gåendes ifrån köket och gav Justin några sedlar.
”Här” sa hon när hon sträckte honom pengarna.
”Tack mamma” sa Justin. Pattie log till svar. Kenny kom gåendes, även han ifrån köket.
”Antar att jag får lov att följa med?” sa han skämtsamt. Justin skrattade och boxade till honom på armen.
”Självklart! Men håll dig på avstånd tills det händer nått” sa Justin och blinkade. Kenny nickade.
Vi tog på oss våra ytterkläder och gick sedan ut. Vi började gå längs gatan. ”Det är inte långt till affären” förklarade Justin när jag frågade ifall vi inte skulle åka bil.
Solen sken och det var ganska varmt, men inte lika varmt som i LA. Hösten var på väg, det kändes.
Vinden var kall mot mina nakna armar och jag drog på mig jackan som jag hade haft knuten runt midjan. Justin sneglade på mig och tog diskret min hand.
Jag kastade en blick bakom oss på Kenny som gick några meter bakom, han skakade på huvudet.
”Justin” sa han och suckade. Justin himlade med ögonen men förstod vinken och släppte min hand.
Scooters röst under samtalet som vi hade haft hemma hos Justin för några dagar sedan ekade i mitt huvud; ”För att hålla det här så hemligt som möjligt så får ni inte pussas, hålla händer eller någonting annat sådant bland folk på offentliga platser. Det kan skapa ännu mera hysteri än vad det redan är nu efter dom här bilderna. Jag är ledsen att ni inte kan göra vad ni vill, när ni vill. Det här är baksidan av kändisskapet.”

När vi kom till affären som nästan var folktom så gick Justin direkt fram till godishyllan och tog flera påsar av Swedish Fish. Han tittade frågande på mig.
”Vad vill du ha för något? Vill du ha något annat än det här?” frågade han och höll upp påsarna. Jag skakade på huvudet.
”Nej det där blir bra” svarade jag. Justin log och jag såg att han böjde sig fram mot mig men sedan hejdade han sig och rätade snabbt på sig. Han skakade på huvudet för sig själv.
”Då betalar vi då” mumlade han sedan och började gå mot kassan.

När vi kom ut ur affären så bestämde vi oss för att gå till en park som låg i närheten. Personer som gick förbi oss tittade och viskade. Det var lite obehagligt men jag försökte ignorera det.
Några bad om Justins autograf och ville ta en bild. Men det var inget galet Bieber-fan som flippade ur, vilket var ganska skönt eftersom jag och antagligen även Justin var trötta efter att ha flugit och sådant.
Vi köpte glass och satte oss på en parkbänk, plötsligt ringde Justins mobil.
”Hallå” svarade han. Han sken upp. ”Caitlin! Hur är det med dig?”
Caitlin. Det högg till i mig bara av att höra namnet. Jag saknade henne verkligen. Vi hade inte träffats på hur länge som helst.
Justin fortsatte prata med henne och efter ett tag så lade dom på. Han tittade på mig.
”Caitlin och några till kommer över till oss om en halvtimme. Vi kanske borde börja gå hem” sa han.
”Gud vad kul! Jag har saknat henne. Ja det borde vi nog” sa jag. Vi reste oss upp och började gå med snabba steg hemåt.

Kenny följde med oss nästan hela vägen hem, sedan gick han åt ett annat håll för han skulle träffa någon som jag glömde namnet på direkt efter han hade sagt det.
Justins mobil plingade till när han fick ett sms. Han läste det och svarade sedan snabbt.
”Vem var det?” frågade jag nyfiket.
”Mamma, hon skrev bara att hon har åkt på ett möte tillsammans med Scooter så vi skulle beställa pizza eller något liknande till middag” svarade han.
Jag nickade bara till svar. Vi fortsatte gå. Det kliade i mina fingrar, jag inte fick röra honom, inte ens hålla hans hand.
Det uppenbara avståndet mellan oss störde mig. Men jag visste att Scooter bara hade velat vårat bästa när han bett oss att hålla avstånd ifrån varandra på allmänna platser.



Justins perspektiv

Så fort jag hade stängt ytterdörren bakom oss och vi väl var inne i huset, utom synhåll för alla nyfikna ögon, så tryckte jag Sandra mot väggen och kysste henne länge.
Hon tittade lite förvånat på mig och fnissade.
”Du anar inte hur mycket jag har längtat efter att få kyssa dig, hela dagen. Ärligt talat” sa jag.
Hon skrattade och kysste mig sedan som för att säga att hon tyckte samma sak. Jag rös i hela kroppen.
Precis då plingade det på dörren. Vi tittade på varandra och började skratta. Sedan öppnade jag dörren.
Där stod Caitlin, Christian och några till. Vi hälsade på alla. Jag började snacka med Christian och såg att Sandra och Caitlin stod och pratade och skrattade högt.
Dom var bra kompisar och det gjorde mig glad. Jag ville att Sandra och mina kompisar skulle komma bra överens.
”Ska vi bada eller?” frågade Christian sedan.
”Ja” instämde alla.
Vi alla gick och bytte om till badkläder sedan sprang vi ut och hoppade i poolen. Jag och Christian var först i. Sandra och Caitlin tvekade lite vid stegen och sa att det var kallt.
Jag flinade för mig själv och hoppade upp ur poolen. Jag gick fram till Sandra och bar upp henne i min famn. Hon spärrade upp ögonen när hon insåg vad jag skulle göra.
”Justin neeeej!” skrek hon, men det var försent. Jag hade redan hoppat i poolen igen, med henne i min famn. Alla skrattade högt när Sandra skrek.

---

Hoppas att ni gillar episoden! Kommentera vad ni tyckte! :)
Kram!

Vi har inte bloggar på väääldigt länge (som ni säkert har märkt). Men det beror på att någon hackade vår blogg... Det gjorde oss väldigt ledsna att någon gjorde det. Men nu är bloggen tillbaka så ni får en ny del snart, förmodligen imorgon. Ville bara att ni skulle veta anledningen till att vi inte har bloggat! Ha det så bra, kram till er fina läsare! <3

Jag tog upp ett paket med "Swedish Fish" och tog en godis.
"Vill du ha en?" frågade jag Sandra, hon nickade och tog en.
"Inte den!" sa jag med bebisröst. Sandra tittade utmanande på mig och log. Sedan stoppade hon snabbt in godisen i munnen.
"Vill du ha den får du ta den!" sa hon och skrattade. Jag flinade och sedan böjde jag mig närmare henne och kysste henne. Jag tog godisen från hennes mun och åt upp den.
"Hey!" sa hon och skrattade.
"Du sa" påminde jag henne. Hon skrattade högre och sedan lutade hon huvudet mot min axel. Jag log för mig själv.

---

Efter en 7 timmars lång flygresa landade vi på Atlanda Hartsfield Jackson Airport.
Klockan var ungefär fem på eftermiddagen och det var, enligt piloten, varmt men regnigt.

"Det är tydligen väldigt många fans, reportrar och fotografer som väntar på oss där ute" sa Kenny och nickade menade ut genom flygplanets fönster. Jag suckade lite för mig själv. Efter att ha rest i flera timmar var det ganska jobbigt att bli attackerad av fans som ville ta foton och journalister som överöste en med frågor. 
Men jag älskade fansen, det var ofta väldigt gulliga. Däremot kunde jag inte stå ut med paparazzisarna.
"För att inte skapa allt för mycket uppståndelse så går du med Carin och Scooter, Sandra. Är det okej?" fortsatte Kenny.
"Absolut, det är klart" sa Sandra och log. Kenny log tacksamt.
"Är du redo JB?" frågade han sedan mig. Jag nickade och vände mig mot Sandra och kysste henne snabbt.
Sedan reste jag mig upp och drog på mig mina solglasögon. 
"Vi ses sen" sa jag med ett leende till Sandra innan jag följde efter Kenny, ut till folksamlingen.



Sandras perspektiv

Många hade samlats för att välkomna Justin hem. Jag kände att jag blev lite nervös inför den stora massan människor, men försökte hålla mig lugn. Tänk om de skulle känna igen mig och bli helt galna?
Helt plötsligt avbröts jag i mina tankar av att en hand lades på min axel.
"Hur känns det Sandra? Du ser lite panikslagen ut" sa Carin och skrattade mjukt.
"Jag är lite nervös inför...det där" svarade jag med en lätt nick mot människorna utanför.
"Åh. Oroa dig inte, det kommer gå bra" sa hon och log.
"Du tror inte att de kommer hoppa på mig och dra mig i håret då?" sa jag lite skämtsamt. Carin skrattade.
"Man vet inte med dom där" sa hon och flinade.
"Haha, jag kan inte fatta att jag har varit en av dom, en belieber" sa jag och skakade på huvudet.
"Jag måste faktiskt erkänna att jag till en början var väldigt förvånad över att Justin dejtade ett fan" sa Carin. "Jag trodde inte att det skulle hålla, att det var seriös och riktig kärlek mellan er...Men tänk vad fel jag hade"
Jag log blygsamt.
"Det är sjukt vilken tur jag har haft"
"Justin har haft tur som hittat en tjej som du, skulle jag vilja säga" sa Carin och log. Mitt leende sprack upp ännu mer och jag kände mig bättre till mods.
"Tack Carin" sa jag och kramade om henne lätt. Hon kramade tillbaks.
"Så...Ska vi ge oss ut i vimlet?" frågade hon sedan.
"Sure" sa jag och reste mig upp.
Vi började gå mot utgången. En av crewets livvakter gick hela tiden framför oss.
Innan vi gick ner för flygplanets trapp tog jag på mig ett par solglasögon och drog luvan på min hoodtröja över huvudet, allt för att inte bli igenkänd som "tjejen på bilderna."



Justins perspektiv (senare)

Efter en lång stunds trocklande på flygplatsen hade vi äntligen lyckats ta oss ut och till bilarna.
Nu var jag, Sandra, mamma och Kenny på väg hem till vårat hus. Scooter och Carin hade åkt hem till sig.
Under bilresans gång pekade jag ut flera olika ställen och berättade om dom för Sandra. Hon var väldigt glad och hade sagt en miljon gånger att det skulle bli "sååå kul att träffa resten av min familj"
Jag såg fram emot att träffa pappa och mina småsyskon igen. De hade flygit hit enkom för att få träffa oss, eftersom att mitt schema inte tillät någon trip till Kanada just nu.

En tjugo minuters lång bilresa senare svängde bilen upp på den bekanta gatan. Jag var hemma.
Pappa, Jazmin och Jaxon stod framför det gula huset. När de fick syn på oss vinkade de glatt och jag kände glädjen inom mig. Jag hade verkligen saknat dom.
Bilen stannade. Jag tittade på Sandra som hade börjat se lite nervös ut.
Jag log mot henne. "Kommer du?"
"Yes, nu vill jag träffa din familj!" sa hon och studsade lite på stället.
Vi gick ur bilen. Jag tog Sandras hand och tillsammans började vi gå mot huset.

---

Förlåt hörrni! Det var tydligen något knas med förinställningsfunktionen, så inlägget publicerades aldrig. Har inte haft tillgång till datorn på hela dagen så jag märkte inte det förrän nu. Sorry alltså.

"Jag tänkte att du kanske vill följa med mig hem till Atlanta på söndag?" frågade han och jag var helt säker på att han log.
"Skojar du?!" sa jag och for snabbt upp i sittande ställning. Det snurrade lite i mitt huvud för att jag hade rest mig så snabbt. Han satte sig också upp.
"Haha nej" sa han.
"Men... Hur? Jag har ju skola. Jag kommer aldrig få för mina föräldrar..." sa jag besviket och sjönk ihop lite där jag satt.
"Den biten behöver du inte oroa dig för, det har jag redan ordnat. Du kanske borde oroa dig för vad du ska packa istället?" sa Justin skämtsamt och skrattade.
"Du är bäst!" sa jag och slog armarna om honom. Han skrattade lyckligt och pussade mig på huvudet.

---

Justins perspektiv:

Jag skrattade åt henne när hon kramade om mig hårt och jag såg att hon var tårögd. Det var kul att överraska henne när hon blev såhär glad.
Jag hade faktiskt varit lite orolig att hon inte skulle vilja följa med, ifall hon kanske skulle vilja umgås med hennes kompisar och klasskamrater.
Hon log mot mig brett och närmade sig mig med hennes ansikte. Hon kysste mig länge, sedan la hon sig ner igen, jag gjorde samma sak.
Hon la huvudet på mitt bröst och det märktes att hon var trött för hon somnade nästan direkt. Jag var också trött och höll precis på att somna när min mobil vibrerade till på bordet.
Jag tänkte strunta i den men efter ett tag så reste jag mig upp iallafall för att se vem som hade smsat, av ren nyfikenhet. Jag tog upp mobilen och läste smset.

"Kan vi snälla prata, bara i fem minuter? Det har gått över en månad och jag saknar dig väldigt mycket" stod det. Det var ifrån Jasmine.

Jag suckade högt och tryckte på "svara". Jag hade dissat Jasmines sms och samtal sedans Demis fest.
Hon hade förstört så himla mycket för mig redan, därför hade jag bestämt mig för att strunta i henne. Men hon smsade rätt ofta.
Hon verkade ledsen för det hon hade gjort mot mig, och Sandra, men jag visste inte om jag ville förlåta henne så lätt igen.
Senast jag hade gjort det så hade det varit ett misstag. Hon hade bara gjort någonting dumt igen.

"Jasmine jag vill inte prata med dig. Sorry, men så är det" skrev jag och tryckte på skicka. Jag kände mig lite taskig som hade skrivit så men hon hade varit elak mot mig också.
Jasmine var väldigt snabb på att svara men jag orkade inte kolla vad hon skrivit så jag la undan mobilen och sedan kröp jag ner sängen igen. Jag somnade efter ett litet tag.

Sandras perspektiv, 4 DAGAR SENARE:

"Är du säker på att du har med dig allt nu då?" frågade mamma för säkert tionde gången. Jag himlade med ögonen och log.
"Ja mamma, helt säker. Du har redan frågat det miljoner gånger" sa jag och skrattade. Hon gjorde en grimas och kramade sedan om mig hårt.
"Lova att ringa direkt när du har landat" sa hon sedan och släppte mig. Jag nickade och sedan kramade jag om pappa också.
"Ni får ha det så kul nu! Det var kul att ha dig här Justin" sa pappa och nickade mot Justin.
"Tack för att jag fick komma! Men vi måste gå nu" sa Justin och log mot mina föräldrar som båda log tillbaka mot honom. "Hejdå" sa han och kramade dom.
"Du får hälsa på snart igen!" sa mamma. Justin lovade att göra det och sedan log han brett mot mig.
"Ska vi gå?" frågade han mig. Jag nickade och log. Vi vinkade hejdå till mamma och pappa och sedan började vi gå iväg.



Jag hade redan checkat in väskorna så jag hade bara en liten väska att bära på, i den hade jag allt som jag skulle behöva på planet.
Vi gick tillsammans med Kenny genom tullen och det hade ännu inte varit någon som lagt märke till oss. Som svar på min senaste tanke kom två tjejer i våran ålder gåendes rakt mot oss. 
Jag visste inte vad jag skulle göra, om jag skulle försöka gömma mig eller inte. Jag sneglade på Justin som inte verkade ha fått syn på tjejerna än.
"Justin" väste jag lågt. Han tittade på mig och såg ut som om han precis skulle precis fråga vad jag skulle säga men verkade få syn på dom.
"Shit" sa han lågt utan att röra en min. Jag tittade stressat på honom och sedan på tjejerna som var en bit bort påväg mot oss. "Var bara lugn, låtsas som ingenting. Som om du bara är en vän eller nått" sa han snabbt.
Tjejerna kom fram till oss och jag såg att dom var helt uppspelta, det såg ut som att dom kunde flippa ur vilken sekund som helst. Justin drog på sitt smile och tittade på dom.
"Jag kan inte fatta att det är du!" sa den ena tjejen och fnissade lite.
"Haha" skrattade Justin. "Vill ni ta kort?" frågade han sedan.
"Ja!" sa den tjejen som pratat innan och tog upp sin kamera ur fickan. Den andra tjejen stod tyst och tittade på Justin, hon såg nästan ut att må lite... illa.
Hennes ansikte skiftade lite i grönt. Stackars tjej. Justin verkade inte förstå hur han kunde få vissa tjejer att reagera. Till och med mig ibland.
Tjejen som pratat fick tillslut upp sin kamera och tittade på sin kompis. Justin erbjöd sig att ta kortet. Han tog först ett kort med dom båda.
Sedan fick den ena tjejen ta ett kort själv med honom, hon log lyckligt. Sedan bytte tjejerna plats så att även den andra tjejen fick ta ett kort med Justin.
"Hur mår du? Du ser lite sjuk ut" sa Justin och tittade oroligt på flickan han precis hade tagit kort med. Hon tittade generat ner i marken. Jag bara stod där och visste inte vad jag skulle göra.
Först då verkade tjejerna lägga märke till mig och dom tittade lite konstigt på mig. Jag kände mig ganska obekväm med situationen och log bara lite prövande.
Den pratglada tjejen tittade först förvånat på mig men sedan log hon brett tillbaka.
"Sorry girls men vi måste gå nu" sa Justin och gav dom båda en  till kram. Sedan började vi gå igen. Jag tittade först på honom och han tittade på mig.
Jag tittade ner på våra händer som dinglade brevid varandra, åh det var så svårt att låta bli att röra honom när vi var ute bland folk...
Jag kastade en blick tillbaka på tjejerna och såg att dom stod och hoppade och kramade varandra. Jag log för mig själv när minnen började spelas upp i mitt huvud.
Jag tänkte tillbaka på tiden då jag skulle ha reagerat på exakt samma sätt som dom där tjejerna. Jag hade ju själv varit ett stort fan av Justin.
Jag kunde inte fatta att jag nu gick här brevid honom och han var min.
Jag tänkte på första dagen vi hade träffats, när vi hade ätit pizza och Justin hade utmanat mig om vem som kunde proppa in mest pizza i munnen.
Jag skrattade för mig själv åt minnet. Justin tittade frågande på mig, jag skrattade bara. Han skakade på huvudet och log.




Justins perspektiv:

Jag sneglade på Sandra som satt och läste en skvallertidning. Hon bläddrade till nästa sida och där var det en bild på mig.
"Vilken snygging" sa jag skämtsamt.
"Ja verkligen! Tror du att du skulle kunna fixa hans nummer till mig? Jag menar, du känner ju många kändisar och den här killen såg ju riktigt bra ut!" spelade Sandra med.
"Självklart, hans nummer är..." sa jag och sedan blev jag tyst. Sandra tittade på mig och vi båda började gapskratta när jag insåg att jag inte kunde mitt eget nummer.
Mamma som satt några stolar längre fram på planet tittade på oss och log. Jag tog upp ett paket med "Swedish Fish" och tog en godis.
"Vill du ha en?" frågade jag Sandra, hon nickade och tog en.
"Inte den!" sa jag med bebisröst. Sandra tittade utmanande på mig och log. Sedan stoppade hon snabbt in godisen i munnen.
"Vill du ha den får du ta den!" sa hon och skrattade. Jag flinade och sedan böjde jag mig närmare henne och kysste henne. Jag tog godisen från hennes mun och åt upp den.
"Hey!" sa hon och skrattade.
"Du sa" påminde jag henne. Hon skrattade högre och sedan lutade hon huvudet mot min axel. Jag log för mig själv.

Sedan lyfte jag upp Sandra och satt henne i min famn, så att hon satt med benen runt min midja, med sitt ansikte mot mitt.
Hon log busigt.
Jag drog henne ännu närmare mig och höll om henne hårt.
"Jag älskar dig, prankstergirl" sa jag och flinade.
"Åh, jag älskar dig också" sa Sandra och log flörtigt.
Våra läppar möttes i en kyss, som snabbt blev flera...

---

Dörren till badrummet öppnades plötsligt. Vi båda tittade snabbt dit. Scooter kom in i badrummet. Han tittade förvånat på oss.
"Du måste skämta med mig" stönade jag.
"Shit, sorry! Jag gjorde det igen, eller hur?" frågade han och vände snabbt bort blicken. Sandra flyttade sig ifrån mitt knä och satte sig brevid mig.
"Mhm" mumlade jag bara irriterat och gav honom en sur blick för att få honom att gå. Sandra gapskrattade brevid mig.
"Ni kanske borde låsa nästa gång" sa han och blinkade. "Anyway, ville bara säga att jag drar nu" fortsatte han och han såg faktiskt lite generad ut.
"Vi ses" svarade jag, med ett fortfarande ganska irriterat tonfall. Han skrattade.
"Ja det gör vi, imorgon... Du ska på en radiointervju, remember?" sa han och kliade sig på huvudet. Jag nickade kort.
"Då ses vi imorgon" sa han och sedan var han påväg att gå ut men hejdade sig. "Sorry Sandra, verkligen" sa han ursäktande och tittade på henne.
"Äsch, det är lugnt!" sa hon och log. Jag vinkade åt honom att gå och han log lite sedan gick han ut och stängde dörren efter sig.
"Alltså Scooter måste verkligen lära sig att knacka först..." mumlade jag när vi var själva igen. Sandra började gapskratta igen.
"Varför tycker du att det är så kul?" frågade jag och kunde inte hjälpa att skratta lite åt henne, hon kunde knappt andas för att hon skrattade så mycket verkade det som.
"Såg du hans min när han såg oss, eller?" skrattade hon.
"Haha ja" sa jag och det dröjde inte länge innan jag också gapskrattade.

Sandras perspektiv (senare):

"Nu fuskar du igen!" tjöt jag och mina föräldrar brast ut i skratt. Justin spärrade oskyldigt upp ögonen.
"Nej det gör jag inte!" försvarade han sig. Mamma och pappa skrattade hysteriskt och tittade på varandra. Om dom ändå kunde vara kära...
"Hur kan du då ha par nu igen?" frågade jag skeptiskt och höjde på ena ögonbrynet. Justin skrattade med mina föräldrar och pussade mig sedan på kinden.
"Jag är bara bäst" sa han sedan och log. Jag kastade mina kort på vardagsrumsbordet och sedan satte jag armarna i kors.
"Jag vill inte va med ifall ni ska fuska" sa jag och spelade sur. Dom skrattade ännu mer åt mig. Jag kunde inte hålla mig för skratt.
Jag, Justin och mina föräldrar satt och spelade kort hemma hos mig, jag hade inte haft så kul med mina föräldrar på riktigt länge.
Jag tittade på Justin som nu slutat skratta, han log busigt mot mig och hans ögon glödde. Jag ville bara pussa honom. Och det gjorde jag.
I ögonvrån såg jag att mina föräldrar utbytte blickar med varandra när dom såg på oss, jag kunde inte riktigt tyda dom.
"Nej hörrni, nu måste jag sova, ska upp och jobba tidigt imorgonbitti. Vi får avsluta det här någon annan gång" sa pappa och reste sig upp ur soffan.
"Jag ska också gå och lägga mig" sa mamma och reste sig upp, hon gav oss båda en kram och sedan gick hon. Jag tittade på Justin som log snett mot mig.
"Vad sägs som att vi äter den där glassen nu?" frågade han och log bredare. Jag skrattade.
"Din lilla tjockis!" sa jag retsamt och petade till honom i sidan. Han skrattade.
"Tjockisen blir nöjd när han har fått sin glass" sa han sedan och skrattade högt åt sitt egna skämt. Jag himlade skämtsamt med ögonen och gick sedan till köket och hämtade glassen.
"Här har du" sa jag och gav honom glassen och en skål. Han började lassa på med glass i sin skål direkt.
Jag tog lite glass jag också, men jag var fortfarande mätt efter middagen och allt fikande hemma hos Justin så jag tog inte så mycket.
Jag zappade mellan olika kanaler på TVn men det verkade inte finnas något kul att titta på. Jag fortsatte bläddra...
"Stopp!" skrek Justin plötsligt. Jag tittade förvånat på honom. "Byt tillbaka" sa han och log charmigt. Jag gjorde som han sa.
"Det här ska vi kolla på!" sa han och började intresserat följa hockeymatchen på TVn. Jag skrattade lite åt honom.

Vi tittade på matchen ett tag och jag skrattade åt hur fokuserad Justin var, han var väldigt inne i matchen och hoppade till och ooh:ade varje gång det var nära på att bli mål.
När det blev paus så tittade han på mig. "Du är inte så mycket för hockey, eller hur?" frågade han och log snett.
"Nej inte direkt" svarade jag och skrattade. Han reste sig upp ur soffan och gick fram till mig. Han sträckte ut sin ena hand och jag tog den.
"Kom vi går upp istället" sa han och log på det där extremt charmiga sättet som bara han kunde.
Jag stängde av TVn och sedan följde jag med honom upp till mitt rum. Väl där klädde vi båda av oss och la oss i min säng. Jag kunde inte låta bli att fnissa lite.
"Vad?" frågade Justin och skrattade lite. Jag vände mig mot honom men kunde inte urskilja hans ansiktsuttryck i mörkret.
"Det har varit en rolig dag" svarade jag och skrattade lite till. Han skrattade till lite men efter ett tag blev vi tysta. Justin drog med sitt ena finger längs min ryggrad.
"Du..." sa han lågt.
"Ja?"
"Hur kommer det bli för dig nästa vecka?" frågade han och lät lite... konstig. Jag fick en klump i magen.
"Hemskt tror jag. Förmodligen kommer jag sitta och deppa hela veckan..." svarade jag tillslut och suckade.
"Nu gör du mig ledsen..." mumlade han. Jag rynkade på ögonbrynen av förvirring.
"Vad menar du med det?"
"Du ska ju vara med mig nästa vecka... Då vill jag inte att du ska vara ledsen" svarade han och pussade mig på halsen.
"Nu förstår jag ingenting..." sa jag förvirrat. Vad menade han egentligen? Han skulle ju åka hem på söndag?
"Det kan vara så att jag har glömt att berätta det för dig" sa han bara och jag hörde på honom att han hade något på gång. Jag fattade absolut ingenting.
"Va?" var det enda vettiga jag fick ur mig.
"Jag tänkte att du kanske vill följa med mig hem till Atlanta på söndag?" frågade han och jag var helt säker på att han log.
"Skojar du?!" sa jag och for snabbt upp i sittande ställning. Det snurrade lite i mitt huvud för att jag hade rest mig så snabbt. Han satte sig också upp.
"Haha nej" sa han.
"Men... Hur? Jag har ju skola. Jag kommer aldrig få för mina föräldrar..." sa jag besviket och sjönk ihop lite där jag satt.
"Den biten behöver du inte oroa dig för, det har jag redan ordnat. Du kanske borde oroa dig för vad du ska packa istället?" sa Justin skämtsamt och skrattade.
"Du är bäst!" sa jag och slog armarna om honom. Han skrattade lyckligt och pussade mig på huvudet.

Jag såg på hennes ansikte att det var någonting, hon hade ett lite... konstigt ansiktsuttryck.
"Vad är det? frågade jag.
"Bilderna på oss har redan kommit ut på internet..." svarade hon.
Jag ställde snabbt ner glassen och skålarna på databordet och sedan lyfte jag upp henne och satte mig på stolen. Hon satte sig i mitt knä.
Hon var inne på en skvallersida och hela sidan var full med bilder på oss två. På några bilder såg man lite av Sandras ansikte men hon höll för det på dom flesta bilderna.

---

"Oj..." sa jag när jag såg bilderna. Sandra tittade oroligt på mig. "Jag borde nog ringa Scooter..." mumlade jag och tog upp mobilen.
Efter inte mer än två signaler svarade han, som om han hade haft sin mobil i handen.
"Justin! Jag tänkte precis ringa dig!" sa han direkt när han svarat. Jag hade alltså gissat rätt, han hade haft mobilen uppe.
"Har du sett bilderna...?" frågade jag. Han suckade lite.
"Ja, vi borde nog träffas alla och prata igen. Med tanke på att man ser Sandras ansikte på en del bilder..." sa han.
"Ska vi komma över?" frågade jag.
"Ja det skulle nog vara bäst" sa han.
"Vi är där om högst en kvart" sa jag och la sedan på. Jag reste mig upp.
"Vart ska vi?" frågade Sandra.
"Hem till mig, Scooter tyckte att vi alla borde snacka igen, nu när det har kommit nya bilder"
"Jag måste bara prata med mamma och pappa..." sa hon och vi gick tillsammans ner till köket där vi ställde undan glassen och sedan gick vi till vardagsrummet där hennes föräldrar satt.
"Ska ni någonstans?" frågade Izzie förvånat och tittade på min ryggsäck som jag hade på mig.
"Vi måste hem till Justin och prata med Scooter och hans crew..." svarade Sandra.
"Jaha, har det hänt någonting speciellt?" frågade Robert.
"Det har läckt ut nya bilder från idag på oss två och vi behöver prata om hur vi ska göra nu" svarade jag.
"Oj då..." sa Izzie och tittade beklagande på oss. "Sover du här sedan Justin, eller sover ni hos dig?" frågade hon sedan. Det roade mig lite att hon tog för givet att vi skulle sova tillsammans.
"Jag sover nog här... Om det går bra för dig?" sa jag och tittade frågande på Sandra. "Och för er såklart?" fyllde jag i och tittade på Izzie och Robert.
"För oss får du sova här hur mycket du vill, det är bara trevligt att ha dig här!" sa Izzie vänligt. Jag gillade henne väldigt mycket, hon var alltid glad och trevlig.
När man såg henne bredvid Sandra så såg man verkligen likheterna mellan dom och det gick inte att ta miste på från vem Sandra fått sina gener.
Dom enda skillnaderna mellan dom var att Izzie hade ljust hår medans Sandra hade brunt och att Izzie såg äldre ut. Annars hade båda samma form på ögonen och skrattgropar på exakt samma ställe.
"Klart jag vill" sa Sandra som svar på min fråga. Jag log brett mot henne.
"Ska vi åka?" frågade jag sedan.

Sandras perspektiv

När vi kom hem till Justin så öppnade Pattie dörren till lägenheten. Det var fler hemma hos Justin än vad jag hade väntat mig att det skulle vara.
Pattie var där, såklart, Scooter och hans flickvän var där, henne hade jag inte träffat tidigare och det gjorde mig lite nervös, Justins stylist Ryan Good var också där. Och Kenny såklart.
Jag hälsade på Scooter, Pattie och Kenny, även på Ryan som jag hade träffat en gång tidigare. Han var riktigt trevligt.
 Efter att jag hade hälsat på dom så kom kvinnan som jag antog var Carin fram med ett brett leende på läpparna fram till mig.
Hon hade brunt hår och såg väldigt ung ut och hon var samtidigt väldigt vacker.
"Hej! Äntligen får jag träffa dig! Jag är Scooters flickvän, Carin" hälsade Carin glatt och kramade om mig.
"Ja, detsamma!" sa jag och besvarade kramen.
"Jag har tjatat på Justin att jag måste få träffa hans tjej men det har aldrig blivit av. Fast jag antar att det är lite mitt eget fel också eftersom att jag har varit bortrest ganska länge" sa Carin och skrattade. "Jag har hälsat på min familj" fyllde hon i.
"Haha" skrattade jag och log. Jag var glad över att hon verkade tycka om mig och det gjorde mig lugnare. Jag gillade redan Carin, hon verkade väldigt snäll.

Vi alla gick in till köket och satte oss vid köksbordet och Scooter var självklart den som började prata.
"Nu när det finns nya bilder på er så kommer pressen bli ännu galnare" började han. Vi nickade till svar.
"Och jag vet inte riktigt ifall jag vill att ni går ut med det offentligt än..." fortsatte han och funderade ett tag. Pattie verkade hålla med honom.
"Det är nog bäst så" sa hon instämmande.
"Men är det inte bättre att berätta så att inte fansen blir galnare sen?" frågade jag. Alla blickar vändes mot mig. "Dom kanske bara blir mer irriterade ifall vi inte berättar nu, menar jag"
"Ja, det är sant. Jag håller faktiskt med dig" sa Carin och log.
"Men jag vill ju inte att dom ska bli arg på dig" sa jag och tittade på Justin, han log lite.
"Dom får bli hur arga dom vill, jag kan faktiskt inte hjälpa att jag är kär i dig" sa han och log bredare. Dom andra kastade "åh-vad-gulligt-blickar" till varandra. Jag log bara.
"Fast jag bryr mig om din säkerhet...Så vi kanske inte borde berätta än" sa han sedan.
Kenny nickade. "Säkerheten måste tyvärr gå före allt annat. En del fans är beredda att göra i princip vad som helst för att förstöra för er om de vet att ni är ett par" sa han allvarligt.
Jag ändrade min uppfattning efter att ha hört Kennys ord och tyckte nog trots allt att det bästa var att ligga ganska lågt med förhållandet.
Justin tog min hand under bordet. Jag sneglade på honom och log lätt.
Scooter sökte efter våra blickar för att se om vi var med.
"Känns det okej?" frågade han, främst riktat till oss.
"Ja, det är nog bäst ändå" sa jag och Justin nickade. "Ja" sa han.

Samtalet fortsatte och vi gick igenom lite "regler" och sånt som vi skulle följa för att inte orsaka masshysteri i media och bland fansen. Bland annat fick inget "hålla-handen", inga kyssar, kramar eller annat sånt exsistera på allmänna platser.
Vi gick dessutom igenom ungefär vad Justin skulle säga i intervjuer när dom överöste honom med frågor om oss, vad jag skulle svara när folk på skolan frågade massa saker och hur vi skulle agera om vi blev jagade av paparazzis.
Jag tänkte tillbaka på dagen när Justin hade berättat på Ellens show om mig och mötet vi hade haft efter det. Det handlade om samma sak, förutom att reglerna nu var skärpta och hela situationen kändes på något sätt mycket allvarligare.
"Jag är ledsen att ni inte kan göra vad ni vill, när ni vill" sa Scooter. "Det här är baksidan av kändisskapet"
Ännu en gång nickade alla runt bordet och tittade lite beklagande på mig och Justin. Jag log mot dom.

Vi pratade vidare och det dröjde inte länge förrän stämningen hade lättats upp igen och det seriösa snacket hade övergått till skämtande.
Jag hade ju bara träffat Ryan en gång tidigare och då hade vi inte riktigt hunnit bekanta oss, men nu märkte jag vilken skön typ han verkligen var. Samma sak gällde Carin.
Dom två drev ganska mycket med Justin och berättade om massa grejer som hänt på touren. Justin var inte riktigt typen som brukade skämmas och rodna, men efter vissa av deras historier gjorde han faktiskt det. Det var väldigt sött.
Jag skrattade och skrattade och skrattade. Ja, det gjorde vi allihop.

Justins perspektiv (senare)

Det hördes en ljudlig duns ifrån badrummet som tillhörde mitt rum. Jag reste mig hastigt upp från datorstolen där jag satt och gick snabbt dit. Vad var det som hade låtit?
När jag öppnade dörren till badrummet såg jag till min stora förvåning Sandra ligga där, helt stilla, på golvet.
"Sandra?!" utbrast jag chockat och böjde mig sakta ner över henne. Hon varken svarade eller rörde sig en millimeter. Oron spred sig inom mig och jag visste inte vad jag skulle göra. Hon verkade vara...medvetslös.
"SANDRA! Hallå? Baby, hör du mig?" sa jag panikslaget oclh klappade några gånger på hennes kind. Ingen respons. Jag kände hur hon andades långsamt, men hon svarade inte när jag pratade med henne och reagerade inte när jag försökte väcka liv i henne heller.
"Sandra!" sa jag igen, med ännu mer panik i rösten. Jag undrade vad som hade hänt, hon skulle ju bara gå på toaletten? Hon måste bara ha ramlat ihop av sig själv.
"Mammaaaa!" ropade jag högt. "MAMMA, KOM HIT!" skrek jag igen. Vad skulle jag ta mig till? Vad fan hände?
Jag skakade Sandra lite igen. "Baby, hör du mig?" sa jag. "Vakna, snälla" forsatte jag sedan med gråten i halsen.
Jag släppte min blick från hennes ansikte för att se om mamma var på väg och då plötsligt:
"GOT YA!!!!" sa Sandra högt och ryckte till i min famn. Chockat vände jag blicken mot henne.
Sandra skrattade högt. Vad i hela hel...?
Jag skakade på huvudet. Jag kunde inte fatta att hon hade skämtat mig.
"Hahahaha, du skulle ha sett din min!" sa Sandra och skrattade ännu mer. "Där fick jag dig allt, hahaha"
"SANDRA! Inteeeee kuuul! Fan vad du skrämde mig. Gör aldrig sådär igen. ALDRIG, okej?!" sa jag och kunde knappt fatta vad som precis hänt. Shit, vad hon hade lurat mig.
Sandra skrattade hysteriskt.
"Sorry älskling" fick hon fram mellan skrattsalvorna.

Plötsligt kom mamma in.
"Vad är det? Vad har hänt? Du lät jätte panikslagen!" sa hon stressat. Jag skakade på huvudet och Sandra skrattade fortfarande lite, där hon låg i min famn.
Mamma tittade förundrat på oss.
"Hon lurade mig att hon var medvetslös, jag trodde hon skulle dö" sa jag. Mamma skakade på huvudet.
"Åh gud! Jag trodde det hade hänt något jätteallvarligt" sa hon och drog en lättnad suck. Sedan tittade hon på Sandra.
"Haha, förlåt Pattie! Jag ville bara ge igen på Justin efter alla gånger han har prankat mig..." sa Sandra. Jaså, det var därför? tänkte jag.
Mamma flinade och skakade på huvudet igen. "Jag ska låta er två vara ifred" sa hon innan hon lämnade badrummet och gick ut ur mitt rum.
"Efter alla gånger jag har prankat dig? Seriöst, det där var bland det värsta jag har varit med om. Någonsin" sa jag och tittade allvarligt på Sandra.
"Hahaha, sorry älskling. Förlåt" sa Sandra. Jag himlade skämtsamt med ögonen.
Sedan lyfte jag upp Sandra och satt henne i min famn, så att hon satt med benen runt min midja, med sitt ansikte mot mitt.
Hon log busigt.
Jag drog henne ännu närmare mig och höll om henne hårt.
"Jag älskar dig, prankstergirl" sa jag och flinade.
"Åh, jag älskar dig också" sa Sandra och log flörtigt.
Våra läppar möttes i en kyss, som snabbt blev flera...

"Är du okej..?" frågade han efter att ha stängt dörren bakom oss.
"Ja...eller nej, egentligen inte. Jag har hållit det här inom mig ett tag nu, men jag vet inte vad jag ska göra... Jag orkar inte leva utan både dig och pappa. Jag kan bara inte" sa jag tyst och sjönk ihop på min säng.

---

Justin tittade ner på sina händer och hans mungipor gled neråt lite. Jag tog hans båda händer i mina och sökte efter hans blick.
"Justin, förlåt. Jag menade inte att få dig att känna skuldkänslor. Jag vet att du måste åka iväg från mig. Och jag klandrar dig inte för det. Du har miljontals fans som vill träffa dig och jag förstår verkligen att du inte kan stanna hos mig hela tiden. Och jag älskar dig tillräckligt mycket för att kunna acceptera det" sa jag.
"Jag vill inte lämna dig, jag vill vara med dig hela tiden. Men jag kan inte" sa han lågt, han lät besviken.
"Jag vet Justin, jag vet. Men det är inte bara det, jag vet inte hur jag ska hantera det här med mamma och pappa" sa jag och sedan blev jag tyst ett tag. "Jag har haft dom hos mig hela livet så jag vet inte hur det kommer bli nu. Och jag är rädd, jag är livrädd..."
Han tittade upp på mig och han såg riktigt ledsen ut. Jag suckade och sedan flyttade jag mig längre bak i sängen och lutade ryggen mot väggen.
Justin gjorde samma sak och tog min ena hand i sin. Jag lutade huvudet mot hans axel och sedan satt vi bara där tysta ett tag.
"Det kommer bli bra. Även fast det inte känns så just nu..." sa han efter ett tag.
"Jag orkar inte vara hemma, jag vill bara åka härifrån ett tag och tänka på annat..." sa jag.
"Mm... Jag förstår" sa han allvarligt. Jag sneglade upp på honom, han satt och tittade rakt fram och såg ut att tänka på något.
"Jag älskar dig också förresten" sa Justin efter ett tag. "Och jag kommer alltid finnas här för dig"
"Tack" sa jag. Han pussade mig på huvudet.
"Vill du ha glass eller nått?" frågade han.
"Gärna, men jag orkar inte hämta" sa jag och skrattade lite.
"Jag hämtar" sa han och sedan reste han sig upp. Jag tittade på honom när han gick ut ur rummet. Han var så fin.

Justins perspektiv

När jag kom ner till Sandras kök så satt hennes föräldrar där vid köksbordet. Dom båda log brett när dom såg mig.
"Behöver du någonting?" frågade Izzie vänligt. Jag skakade på huvudet.
"Jag ska bara hämta glass" sa jag och då gick Izzie och hämtade glassen i kylen och sträckte fram den till mig.
Jag tog två skålar och skedar i lådan och sedan började jag gå ut ur köket. Men jag stannade till och vände mig om mot dom igen. Dom tittade frågande på mig.
Jag kastade en snabb blick bakom mig för att se så att Sandra inte var påväg ner till köket. Hon fick inte höra det jag skulle säga till dom.
Efter att jag försäkrat mig om att hon inte skulle höra så vände jag mig om mot hennes föräldrar igen.

"Är det någonting du undrar över?" frågade Izzie och log.
"Ja faktiskt..." sa ja och sedan drog jag ut en stol och satte mig på den. "Jag bara undrar... Jag menar, det är så att om några dagar så ska ju jag åka härifrån som ni vet. Och då ska jag hem till mig, i Atlanta. Därför undrar jag ifall Sandra kanske skulle kunna få följa med? Jag menar, ifall det inte är något jätte viktigt i skolan som hon inte får missa eller så..." sa jag.
Hennes föräldrar såg lite förvånade ut, dom hade nog inte väntat sig att jag skulle fråga något sådant. Jag log lite prövande.
"Har du pratat med Sandra om det här?" frågade hennes pappa, Robert.
"Nej, jag tänkte att det kunde få bli en överraskning" svarade jag.
"När åker du?" frågade Izzie.
"Söndag" svarade jag. "Min pappa och mina småsyskon kommer över till Atlanta nästa vecka och hälsar på och jag vill gärna att Sandra får träffa dom också" fortsatte jag.
"Ja men det skulle väl vara kul! Eller vad säger du Rob?" sa Izzie glatt. Jag log tacksamt mot henne.
"Ja det skulle ju vara ganska bra ockå... Med tanke på... omständigheterna" svarade han och sedan log dom båda mot mig.
"Gud vad kul Justin!" sa Izzie. Jag nickade ivrigt och kände mig genast gladare.
"Great! Jag ber Scooter boka en till plats på flyget" sa jag och sedan reste jag mig upp. "Tack förresten!"
"Så lite så" sa Robert och log.
"Det är vi som borde tacka dig för att du låter henne följa med" sa Izzie. Jag log mot dom båda och sedan gick jag snabbt upp till Sandras rum igen.

När jag kom in i hennes rum så såg jag att hon hade satt sig vid hennes dator, hon tittade upp på mig när jag kom in i rummet.
Jag såg på hennes ansikte att det var någonting, hon hade ett lite... konstigt ansiktsuttryck.
"Vad är det? frågade jag.
"Bilderna på oss har redan kommit ut på internet..." svarade hon.
Jag ställde snabbt ner glassen och skålarna på databordet och sedan lyfte jag upp henne och satte mig på stolen. Hon satte sig i mitt knä.
Hon var inne på en skvallersida och hela sidan var full med bilder på oss två. På några bilder såg man lite av Sandras ansikte men hon höll för det på dom flesta bilderna.

När Nick fick syn på mig dog hans leende ut. Han tittade frågande på Sandra, han hade nog inte alls förväntat sig att jag skulle vara med.
"Hej Nick" sa jag kort när jag kom fram till dom. Han nickade.
"Hej" sa han sedan och tittade snabbt ner i marken.
"Du...vi måste snacka om en grej" sa jag allvarligt och gav honom en hård blick.

---

"Om det här handlar om festen så vill jag bara..." började Nick. "Nej, det här handlar inte om festen. Vi är här för att snacka med dig om...din flickvän" avbröt jag honom.
Nick skruvade lite på sig och tittade åt ett annat håll.
"Kolla på mig när jag pratar med dig" snäste jag och han vände snabbt blicken mot mig och Sandra igen.
Jag väntade på att han skulle säga något.
"Du och Selena, huh?" sa Sandra.
"Hur fan kan du kyssa Sandra, ringa henne stup i kvarten och sedan bli tillsammans med Selena? Va?" sa jag irriterat. "Gör du det här för att jävlas med mig eller?"
"Jag älskar henne, okej?!" sa Nick. "Jag vet att jag betedde mig riktigt svinigt på festen och jag skulle aldrig ha försökt...ja ni vet. Men jag är kär i Selena. Jag lovar, jag leker inte med henne"
Jag kände hur ilskan bubblade inom mig men jag höll mig lugn för Sandras skull.
"Det hoppas jag verkligen! Break her heart, I'll break your face, okej?" sa jag allvarligt och spände blicken i Nick.
Han sa inget utan nickade bara. "Förlåt" sa han sedan och tittade på Sandra, sedan på mig.
"Men snälla, säg inget till henne? Det var ett misstag, jag menade inget med det" sa Nick vädjande mot oss.
"Jag tycker att du ska berätta, ärlighet varar längst" sa Sandra. "Och Selena förtjänar att veta"
Jag nickade instämmande.
"Okej" sa Nick bara och blickade bortåt igen.
Jag tog tag i Sandras hand.
"Vi måste gå nu...Hej då Nick" sa hon och sedan vände vi oss om och gick därifrån, tillbaks till min bil.

Sandras perspektiv

Vi gick, hand i hand, iväg från Nick. På vägen till bilen utväxlade vi inte en enda mening.
Justin var väldigt irriterad så jag bestämde mig för att inte säga något, istället kramade jag om hans hand lite hårdare och gick närmare honom.

Helt plötsligt hördes ett gäng röster ropa något i närheten. Jag skruvade lite på mig för att se vart ljudet kom ifrån och till min stora förvåning var det 4 fyra fotografer som kom springandes bakom oss.
"BIEBEEEER! BIEBER!" ropade den ena. "Justin! Vad hände nyss? Varför är du så arg? Vem är tjejen?" fortsatte den andra samtidigt som dom lät sina kamerablixtar smattra på oss.
Justin suckade ljudligt, kastade en snabb blick över axeln och släppte sedan min hand. Jag kände stressen inom mig och visste inte riktigt vad jag skulle göra.
 "Kom, skynda dig!" sa Justin till mig och började gå snabbare mot sin bil. Jag hängde på och så fort vi båda var inne i bilen trampade Justin på gasen och vi åkte fort iväg.
"Fan" sa han efter ett tag.
"Tror du de lyckades fånga mitt ansikte?" frågade jag osäkert och sneglade på honom.
"Jag vet inte...Men tidningarna kommer svämma över av skvaller nu. Mer än förut, och fansen...kommer freaka" suckade Justin. "Men oroa dig inte, allt kommer gå bra" sa han och log mot mig. Det var väldigt typsikt honom att försöka lugna ner allt och alla i såna här situatuoner.
Jag log tillbaka men suckade tyst för mig själv. En del av Justins fans skulle hata mig.
Det hade ju skrivits mycket om oss och bilderna från Miami och den i bilen när vi kysstes hade cirkulerat i pressen i flera veckor. Där kunde man dock inte se mitt ansikte, så ingen visste säkert vem jag var...Men de nya bilderna kanske visade mer än de borde.
70.000 personer hade slutat följa Justin på Twitter efter att han hade berättat på Ellen Degeneres Show att han hade en flickvän och flera tusen twittrade hatkommentarer om oss varje dag.



"Framme" sa plötsligt Justin. Vi höll precis på att rulla upp för infarten till mitt hus.
Jag hade inte märkt att vi hade åkt hit, måste ha varit väldigt försjunken i mina tankar.
"Vad tänker du på egentligen?" frågade Justin med ett leende när han hade parkerat. Det var skönt att se honom le igen.
"Eh...ingenting viktigt" sa jag och pussade honom snabbt.
Vi gick ur bilen och sedan upp för stengången till mitt vita hus.
Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren. Det kändes jobbigt och väldigt påfrestande att vara hemma just nu, på grund av allt med skilsmässan.
"Men hej!" utbrast mamma förvånat, men glatt när hon kom gåendes från köket. Pappa gick strax bakom henne med en stor kartong i famnen.
"Hej hej! Kul att se dig igen Justin!" sa han och släppte ner den stora kartongen för att hälsa.
"Hej, detsamma!" sa Justin glatt och kramade om mina föräldrar.
"Ursäkta röran här, men jag håller på att packa inför...flytten" sa pappa ursäktande och tittade menade på alla lådor och prylar som stod uppradade lite överallt i rummet.
Klumpen i magen på mig infann sig igen och jag suckade. Det här var inte lätt. Justin sneglade lite på mig.
"Ja...jag hörde om...det där. Jag är ledsen" sa Justin.
"Ja, det är...väldigt tråkigt" sa mamma och pappa nickade.
Jag fnös bakom dom.
"Kom Justin" sa jag och drog med mig honom upp för trapporna till mitt rum.

"Är du okej..?" frågade han efter att ha stängt dörren bakom oss.
"Ja...eller nej, egentligen inte. Jag har hållit det här inom mig ett tag nu, men jag vet inte vad jag ska göra...Jag orkar inte leva utan både dig och pappa. Jag kan bara inte" sa jag tyst och sjönk ihop på min säng.

Jag gick tillbaka till dom andra och slog mig ner för att börja äta. Jag kände en del blickar på mig men låtsades inte om det utan började istället prata med mina vänner medans jag åt.

---

Bussresan tillbaka till skolan kändes gå mycket snabbare än den till museumet. Fast det kunde ju såklart ha berott på att jag hade så kul.
När bussen rullade in på skolans parkering så såg jag Justin stå lutad mot en svart bil, jag såg även många människor som diskret försökte titta på honom.
Jag kunde inte hjälpa att känna ett styng av stolthet när han gick mot mig med ett brett leende på sina läppar.
Jag kunde känna blickarna i ryggen men dom berörde inte mig, jag var bara så himla glad över att ha honom. Att han var min.

"Hej beautiful" sa han när han var tillräckligt nära för att jag skulle höra honom.
"Hej" svarade jag lite generat och sedan pussades vi snabbt. Vanessa och Linnea dök upp bredvid oss.
"Hej Justin" sa Linnea och dom kramades.
"Hej!" sa han till dom båda och sedan tittade han på Vanessa. "Tack, verkligen tack! För senast vi pratade. Jag är fortfarande skyldig dig en gentjänst!" sa han uppriktigt till henne.
"Det är lugnt! Så du är inte skyldig mig någonting!" svarade hon och log lite nervöst.
Jag såg på Vanessa att hon var allt annat än lugn, hon stod och trampade nervöst i marken. Antagligen hade Justin aldrig släppt lös sin charm helt med henne.
Jag visste om det själv, hans bruna ögon kunde få en att vara nära på att svimma. Dom var så vackra och djupa.

"Är du klar så att vi kan åka?" frågade Justin mig och tog min hand.
"Jag tror det..." svarade jag osäkert och sedan vände jag mig om och letade med blicken efter Mr. Thyne.
"Mr. Thyne!" ropade jag och väntade till han tittade åt mitt håll. "Får man åka hem nu?" frågade jag.
"Ja visst! Tack alla för en super rolig dag, ni har varit grymma!" ropade han högt.
"Då drar vi" sa Justin och blinkade med ena ögat. Vi båda sa hejdå till alla som stod i närheten och sedan gick vi och satte oss i hans bil.
"Ring Nick nu och säg att vi vill träffa honom" sa Justin direkt när vi satt oss i bilen. Jag tog upp mobilen och det gick ganska många signaler innan han svarade.

"Hallå?" svarade han.
"Hej Nick"
"Sandra? Är det du?" frågade han förvånat men han lät samtidigt glad. Jag såg att Justin himlade med ögonen, han hade förmodligen hört vad Nick sagt.
"Haha ja" svarade jag och sedan blev vi tysta ett tag. "Jag bara undrar ifall du har tid att träffas?"
"När?" frågade han ivrigt. Jag suckade inombords, varför var han tvungen att göra det här så komplicerat?
"Eh... Nu, helst" svarade jag.
"Jag har inget planerat, vart vill du träffas?"
"Jag vet inte... Eller vet du vart parken är som nästan är nere vid stranden?" sa jag och tittade på Justin, han nickade.
"Ja, jag vet vart det ligger. Ska vi ses där om... en kvart?" föreslog han.
"Det blir bra, hejdå" sa jag och sedan la jag på. Jag tittade på Justin som såg lite sur ut.
"Är du verkligen så avundsjuk?" frågade jag, lite retsamt och log.
"Va? Jag är inte avundsjuk, jag är bara... trött. På Nick alltså" svarade han oskyldigt. Jag log bara brett och sedan böjde jag mig mot honom för att kyssa honom.
"Nu åker vi" sa jag sedan och Justin, som nu hade mjuknat, log brett.
"Vänta... Jag måste bara" sa han och sedan kysste han mig igen. Vi båda flinade mot varandra och sedan körde vi iväg.



Justins perspektiv:

När vi kom fram till parken så såg jag Nick stå en bit bort. Han höll på med sin mobil.
Jag blev irriterad bara av att se honom.
Sandra gick fram och hälsade på honom, han såg onödigt glad ut. Det gjorde mig ännu mera irriterad.
När Nick fick syn på mig dog hans leende ut. Han tittade frågande på Sandra, han hade nog inte alls förväntat sig att jag skulle vara med.
"Hej Nick" sa jag kort när jag kom fram till dom. Han nickade.
"Hej" sa han sedan och tittade snabbt ner i marken.
"Du...vi måste snacka om en grej" sa jag allvarligt och gav honom en hård blick.

---

Spännande! Vad händer nu?
Kommentera mycket för en ny del redan ikväll :)

Justin var fortfarande allvarlig.
Jag petade lite på hans mage. "Hörrö..." sa jag med ett leende och la huvudet på sned.
Justin flashade ett leende.
"Sådärja" sa jag och flinade. Han log ännu mer och böjde sig ner för att kyssa mig. Hans läppar var alldeles mjuka och smakade sött. Jag drog med mig honom till badrummet.
Väl där inne låste jag dörren om oss och började klä av mig. Justin tittade förbryllat på mig och bet sig i läppen.
"Vi tar en dusch innan vi går och lägger oss?" föreslog jag med ett leende.
Justin sa inget utan började istället dra av sig sina kläder som svar på min fråga.
"Så gärna" sa han och följde sedan efter mig bakom duschväggen.

---

Ungefär en och en halvtimme senare satt vi på sängen, båda två med endast handdukar på oss efter en väldigt lång och varm dusch.
Jag var helt utmattad och la mig ner på sängen, Justin gjorde samma sak och han vände sitt ansikte mot mitt.
Sedan låg han bara där och granskade mig noga. Han släppte inte blicken ifrån mitt ansikte utan tittade bara på mig länge.
Löjligt nog gjorde hans blick mig nervös, jag kunde inte hjälpa att den fick hela mitt skelett att mjukna och jag kände mig som en skumbanan.
Jag tittade in i hans hasselbruna ögon och kände hur det brände till på mina kinder. Justin log brett, antagligen för att han märkte att jag rodnade.
Han lyfte ena handen och strök mig på kinden, jag rös bara av det. Jag tittade på honom och ingen av oss sa någonting. Det behövdes inga ord.

Sandras perspektiv (Nästa dag):

När jag vaknade upp hemma hos Justin på morgonen av mitt alarm så satte jag mig upp ur sängen.
Jag var ovanligt pigg, inte ett dugg trött som jag nästan alltid brukade vara på morgorna när det var dags för skola.
Jag antog att det var pga att jag var med Justin igen, han gav mig energi på något konstigt sett. Det måste ha berott på det, varför var jag annars så pigg nu jämfört med innan?

Jag tassade försiktigt upp ur hans säng för att inte väcka honom och gick sedan till min väska för att dra på mig kläderna som jag skulle ha i skolan.
Som tur var, var det just den här tisdagen som vi skulle till ett museum så jag skulle inte ha en så himla lång dag idag.
Men samtidigt skulle jag mycket hellre velat bara krypa ner i sängen igen och ligga och mysa med Justin hela dagen. Den tanken lockade mycket mer.
Jag tittade på Justin som låg och såg på sidan med öppen mun. Jag log brett när jag såg honom, han var så söt. Jag gick fram och pussade honom på kinden.
Han drog lite på munnen och först trodde jag att han var vaken för han log lite. Men sedan snarkade han högt, jag skrattade till.

När jag kom till skolan så stod redan dom flesta i min klass på skolans parkering, redo för att kliva in i bussen somm vi skulle åka i till museumet.
"Där är du Williams! Vi har väntat på dig" sa min lärare Mr. Thyne.
"Förlåt att jag är sen, fastnade i trafiken" ursäktade jag mig.
"Det är okej, vi väntar inte bara på dig" svarade han och log. "Jag bara skojade lite med dig."
Jag tittade på honom och log lite mot honom, sedan klev jag på bussen. Jag gillade verkligen Mr. Thyne, eftersom han verkade gilla mig och alltid var trevlig mot mig.
Jag såg Linnea och Vanessa sitta långt bak i bussen, dom satt och pratade och skrattade tillsammans med några andra i min klass.
Jag hälsade på alla i min klass när jag passerade dom och sedan när jag kom bak så hälsade jag på alla dom också.
Jag satte mig ner på en ledig plats bredvid en kille i min klass som heter Gordon. Han log mot mig och verkade inte ha mycket emot att jag satt bredvid honom.
Gordon var en mycket snäll kille som alltid var glad och trevlig mot mig. Han var väldigt duktig i skolan och det ledde till att en del ibland körde med honom och han blev ibland retad...
"Hur är det med dig?" frågade Gordon och log vänligt mot mig.
"Det är bara bra med mig, hur är det själv?"
"Med mig är det bra..." svarade han lite svävande och sedan tvekade han lite och bet sig i läppen. "Jag hörde att Justin är här och hälsar på... Det måste väl vara roligt, för dig menar jag?" frågade han sedan försiktigt.
"Ja, jo... Det är det" svarade jag och log lite.
"Förlåt ifall jag är jobbig som tar upp honom, antar att alla alltid pumpar dig om detaljer?" gissade han. Jag skrattade lite.
"Ja, dom flesta gör det. Men ärligt Gordon, det gör inget" lovade jag.



Resten av bussresan satt vi alla och pratade och jag hade väldigt kul. Efter cirka 40 minuter så var vi framme vid museumet och vi alla klev ur bussen.
Mr. Thyne delade in oss i grupper om tre och sedan fick vi uppgifter som vi skulle lösa tillsammans i gruppen. Jag hamnade i en grupp med en tjej som hette Janica och en kille som hette Noah.
Jag tyckte mycket om dom båda så det skulle nog bli en ganska kul dag trots allt. Och till min stora förtjusning var det ett museum som handlade om forntida djur som tex dinosaurier.
Jag hade varit intresserad av det i hemlighet sedan jag varit liten och när jag varit mindre så hade jag drömt om att bli en arkeolog när jag blev äldre.
Vi jobbade bra tillsammans i gruppen och det kändes som att det inte hade gått någon lång stund alls innan det var dags för att äta lunch och sedan åka hem.

Vi alla gick och hämtade våra väskor och jag tog upp min mobil som jag hade glömt där i min väska och såg att jag hade ett missat samtal ifrån Justin.
Jag tryckte på "ringa upp-knappen" och det gick inte mer än tre signaler innan jag hörde Justins röst på andra sidan linjen.
"Hej baby" svarade han glatt. "Jag har försökt ringa dig"
"Hej! Ja, jag vet men jag hade inte mobilen på mig" sa jag.
"Jaha, vart är du nu?" frågade han.
"På museum med min klass, men vi ska bara äta lunch sen ska vi börja åka hem"
"När är du hemma? Jag är påväg till Nick nu me-..." började han.
"Du är påväg vart?" frågade jag, förmodligen ganska högt för många i min klass vände sina huvuden mot mitt håll.
"Till Nick, vi skulle ju snacka med honom" svarade han som om det var självklart.
"Ja, men... Jag måste vara med när du pratar med honom" svarade jag snabbt.
"Varför? Jag kan ta hand om honom själv" sa Justin kaxigt. Jag suckade.
"Det är just det som är grejen Justin, du kommer bara bli arg och hota honom med något i stil med 'om du sårar Selena så kommer du råka illa ut', eller något sånt, och jag vill inte att du ska bli arg på honom igen..." sa jag lågt för att inte alla nyfikna öron i närheten skulle höra vad jag sa.
Men jag märkte ändå att flera satt och tjuvlyssnade, antagligen för att dom förstod att det var Justin jag pratade med. Dom hade inte vant sig än, om dom nu någon gång skulle göra det...
"Okej då... Jag väntar på dig när du kommer tillbaka till skolan, ska jag vara där om lite mer än en timma?" sa han tillslut.
"Tack Justin! Ja, det blir bra, ses då. Puss"
"Puss, älskar dig" sa han och sedan lade vi på.

Jag gick tillbaka till dom andra och slog mig ner för att börja äta. Jag kände en del blickar på mig men låtsades inte om det utan började istället prata med mina vänner medans jag åt.

"Så, hur går det med pressen då? Frågar dom mycket om er?" sa Selena plötsligt.
"Dom frågar ständigt vem Sandra är, eftersom att jag berättade om henne hos Ellen. Och så säger dom alltid; "Vad säger Selena om det här? Är inte hon ledsen att ni har gjort slut?" sa jag och skrattade lite.
"Haha ja, dom är på mig om det där hela tiden också. "Hur känns det nu när Justin har en ny tjej? Vad hände egentligen mellan er? Vet du vem Sandra är?" sa Selena och härmade reportrarnas ivriga röster. "När ska dom inse att vi bara är vänner? Jag har ju till och med en pojkvän..." fortsatte hon sedan, men sa det sista ordet väldigt tyst.
"Ja det kan man undra...WAIT! Vadå? Selena varför har du inte sagt något?!" frågade jag exalterat.
"Åh, berätta!" sa Sandra glatt. Både jag och hon nästan studsade på våra stolar.
Selena skrattade tyst innan hon tog ett djupt andetag och började prata.
"Han heter Nick" sa hon och log lyckligt.

---

"Va? Är du och Nick tillsammans igen? Jonas alltså?" frågade jag förvånat.
Selena skakade på huvudet.
"Haha nej! Du vet min barndomskompis Nick som jag har berättat för dig om?" sa Selena och tittade frågande på mig, som om hon kollade om jag hängde med.
"Det ringer inga klockor..." sa jag skämtsamt.
"Vi har varit vänner sen forever typ och vi bodde ju grannar i Texas. Jag vet inte om du såg honom på Demis fest men han var där då..." fortsatte Selena.
Jag trodde att jag skulle ramla av stolen eller något och Sandras ansiktsuttryck var obetalbart. Det såg ut som att hon höll på att tappa hakan. Det var inte möjligt! Menade hon Miami-Nick nu?
Selena tittade förvånat på mig och Sandra och skrattade lite.
"Va-vart bor han då?" stammade jag fram.
"I Miami...?" svarade Selena och tittade konstigt på mig. "Hörrni, vad är det? Ni ser jättekonstiga ut"
"Han försökte ky..." började jag men Sandra avbröt mig med en lätt puff i sidan.
"Vi är bara förvånade!" sa hon snabbt för att Selena inte skulle börja undra vad jag sa. "Men gud vad kul, hur länge har ni...?" fortsatte Sandra sedan.
"Vi har nyss...eller ja, vi firade en månad för några dagar sedan. Vi blev tillsammans på riktigt dagen efter Demis fest" sa Selena och log. Det syntes på henne att hon verkligen gillade Nick.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera eller vad jag skulle säga så jag log bara.
"Åh, vad kul!" sa Sandra, antagligen för att stämningen inte skulle bli så konstig, men jag märkte på henne att hon var väldigt chockad också. Nick hade ju försökt kyssa henne på festen...
Vad var han för kille egentligen? Om han höll på med Sandra ena stunden och blev tillsammans med Selena i den andra? Det här var bara så rörigt. Jag ville berätta för Selena om vad jag visste om Nick, för han förtjänade inte henne om han var den jag trodde att han var. Jag ville inte att Selena skulle bli sårad, men om jag berättade skulle hon antagligen bli det ändå. Jag var tvungen att snacka med Sandra om det innan jag berättade något.

Sandras perspektiv (senare hemma hos Justin)

Jag och Justin hade pratat hela vägen hem om Nick och Selena.

"Jag kan inte släppa det här, jag blir så sjukt arg. Vad är han för idiot?" muttrade Justin när vi kom in på hans rum lite senare.
"Jag vet inte men...Han var ju aldrig dum på Miami, tvärtom verkade han väldigt snäll. Det var nog egentligen bara för att han var full som han gjorde som han gjorde" sa jag fundersamt.
"Det är ingen ursäkt! Bara för att man är full kan man inte göra vad som helst? Och han och Selena var ju i princip tillsammans!" sa Justin argt.
"Nej jag vet...Men vi kanske borde prata med Nick innan och fråga ut honom innan vi berättar något för Selena?" sa jag och tittade frågande på Justin som stod med armarna i kors och tittade skeptiskt på mig.
"Mhm, okej" sa han och släppte ner armarna. "Men han ska fan inte få såra henne i alla fall"
"Nej, jag lovar. Vi löser det här, okej?" sa jag och började gå mot Justin. Jag la armarna runt honom.
Han omfamnade mig också.
"Okej" sa han.
"Du är en jättebra vän. Oroa dig inte för Selena, jag är säker på att Nick gillar henne på riktigt" sa jag övertygande.
"Tack. Ja annars får han med mig att göra" sa Justin surt. Jag började skratta lite åt honom.
"Vad?" frågade han hest. Jag skrattade ännu mer. "Sandra det är inte kul"
"Haha nej, men det var så sött när du sa 'Annars får han med mig att göra'" sa jag och log försynt.
Justin var fortfarande allvarlig.
Jag petade lite på hans mage. "Hörrö..." sa jag med ett leende och la huvudet på sned.
Justin flashade ett leende.
"Sådärja" sa jag och flinade. Han log ännu mer och böjde sig ner för att kyssa mig. Hans läppar var alldeles mjuka och smakade sött. Jag drog med mig honom till badrummet.
Väl där inne låste jag dörren om oss och började klä av mig. Justin tittade förbryllat på mig och bet sig i läppen.
"Vi tar en dusch innan vi går och lägger oss?" föreslog jag med ett leende.
Justin sa inget utan började istället dra av sig sina kläder som svar på min fråga.
"Så gärna" sa han och följde sedan efter mig bakom duschväggen.

Hon låste dörren och jag stod och tittade på henne. Hon hade lockat håret och hade på sig en ljuslila tröja som var väldigt fin på henne.
"Ska vi åka?" frågade hon och skrattade.
"Ja, jag bara tänker på... På att du är väldigt fin idag. Fast det är du alltid" sa jag och log.
"Tack" svarade hon lite generat och pussade mig på kinden.
"Kom nu" sa jag och sträckte ut min hand mot henne. Hon tog den och tillsammans gick vi och satte oss i bilen. Kenny började köra mot restaurangen.

---

Sandras perspektiv

Kenny verkade vara på bra humör och satt och sjöng i framsätet. Jag och Justin skrattade åt honom.
"Okej kids, så här kommer vi göra: Sandra vi lämnar av dig en gata från restaurangen och så går du den sista biten. Sedan möts vi där inne" sa Kenny "Om det nu skulle vara massa paparazzis i krokarna så vill vi inte att ni syns tillsammans, okej?"
"Okej" sa jag och Justin nickade.
Vi körde en bit till.
"Here we go" sa Kenny och stannade vid trottoarkanten.
"Alright, vi ses" sa jag och pussade Justin på kinden. Sedan gick jag ut.
Bilen rullade iväg och jag började gå mot restaurangen. Solen lyste fortfarande och det var en ganska varm kväll. Gatan jag gick längs var relativt tom på folk och stället vi skulle äta på var inte särskilt känt, så vi skulle nog inte träffa på några galna fotografer idag.
Min telefon ringde.
"Hej! Jag är nästan där nu" sa jag.
"Hej! Selena ringde nyss och sa att det var någon som hade fått reda på att vi skulle till den där restaurangen så det står ett trettiotal fotografer och fans där nu. Vi äter hemma hos henne istället" sa Justin stressat.
"Oj då, okej. Vart ska jag gå?" frågade jag.
"Vänd om och gå dit vi lämnade av dig så hämtar vi dig där"
"Okej, är där om 5 minuter" sa jag.
"Perfekt, vi ses" sa Justin och la på.


Hemma hos Selena

Justins perspektiv (senare)

"Shit vad gott det här var. Tack Sel!" sa jag och la händerna på magen.
"Ja verkligen, tack!" fortsatte Sandra och log stort mot Selena. Dom två hade verkligen kommit bra överens.
"Haha, varsågod!"
Vi hade ju egentligen tänkt gå på restaurang, men eftersom den hade blivit barrikaderad av paparazzis hade vi åkt hem till Selena och gjort egna pizzor istället. Det var egentligen mysigare och mycket roligare, för vi kunde vara oss själva och behövde inte bry oss om människor som stirrade, paparazzis som tryckte upp sina kameror i ansiktet på oss eller fans som skrek sig hesa i närheten.
"Jag visste inte att du var så grym på att göra pizza" sa jag och flinade.
"Kanske ska byta jobb och satsa på en karriär som pizzabagare istället?" sa Selena och ryckte på axlarna.
"Bra back-up plan" skämtade Sandra.
"Haha, ja verkligen" sa Selena och log stort.
Vi fortsatte snacka och tycktes aldrig få slut på samtalsämnen. Emellanåt låg vi på golvet oss vred oss av skratt och rätt som det var blev vi gravallvarliga och pratade om seriösa saker.
"Så, hur går det med pressen då? Frågar dom mycket om er?" sa Selena plötsligt.
"Dom frågar ständigt vem Sandra är, eftersom att jag berättade om henne hos Ellen. Och så säger dom alltid; "Vad säger Selena om det här? Är inte hon ledsen att ni har gjort slut?" sa jag och skrattade lite.
"Haha ja, dom är på mig om det där hela tiden också. "Hur känns det nu när Justin har en ny tjej? Vad hände egentligen mellan er? Vet du vem Sandra är?" sa Selena och härmade reportrarnas ivriga röster. "När ska dom inse att vi bara är vänner? Jag har ju till och med en pojkvän..." fortsatte hon sedan, men sa det sista ordet väldigt tyst.
"Ja det kan man undra...WAIT! Vadå? Selena varför har du inte sagt något?!" frågade jag exalterat.
"Åh, berätta!" sa Sandra glatt. Både jag och hon nästan studsade på våra stolar.
Selena skrattade tyst innan hon tog ett djupt andetag och började prata.
"Han heter Nick" sa hon och log lyckligt.

---

Tack för era idéer! Vad händer nu? Och Nick, vem är det? Kommentera! :)

"OMG, Selena Gomez?" stammade hon.
"Haha ja, har jag inte berättat att jag har träffat henne? Vi brukar smsa ibland...Seriöst har jag glömt säga det?" skrattade jag lågt.
"Tydligen...Men shit vad najs!" sa Vanessa och kramade om mig.
"Ha det så kul!" sa Linnea och kramade mig också.
"Tack, vi ses!" sa jag innan jag vände mig om och började gå ut från skolan, till bussen.

---

Väl hemma så tog jag fram min necessär där jag hade mitt smink. Jag hade redan mascara på mig så jag tog på ögonskugga och lite läppglans också.
Jag släppte ut mitt bruna hår ur toffsen som jag hade haft det uppsatt i under dagen och sedan borstade jag det. När det var färdigborstat så tittade jag på mig själv i spegeln.
Mitt hår var platt som vanligt så jag bestämde mig för att locka det idag. Jag brukade alltid ha platt hår så en förändring kom inte till skada.
När jag var helt klar så gick jag till garderoben för att hitta någonting att ta på mig. Jag tvekade mellan två olika toppar men till slut tog jag på mig en ljuslila blus och ett par jeans.
Jag tittade på klockan och såg att den bara var kvart över fyra. Toppen. Jag smsade Justin och frågade när han skulle komma och hämta mig.
Jag gick ned till vardagsrummet och satte på tvn. Det var som tur var ingen hemma, vilket var väldigt skönt. 
Jag orkade knappt vara hemma så mycket just då överhuvudtaget och jag orkade verkligen inte se mamma och pappa försöka bete sig som om allt var som vanligt.
Det vibbrerade ifrån min telefon, ljudet var ju fortfarande trasigt. Jag ville inte berätta om att jag hade förstört det på den för mina föräldrar. Iallafall inte just nu när det redan var så mycket.

"Selena har bokat bord på en restaurang vid halv sju så jag hämtar dig typ kvart över sex. Är det OK xx Justin" skrev han.
Jag suckade, vad skulle jag hitta på i två timmar? Jag hade ingen aning.

"Okej, det blir bra! Vad gör du nu? Jag är uttråkad xx Sandra" svarade jag.
Sedan fortsatte jag zappa mellan olika tv-kanaler utan att lyckas hitta något roligt att titta på. Det dröjde bara någon minut tills han svarade.

"Jag är i studion med Sean, annars hade jag kunnat komma hem till dig nu, sorry xx Justin"

"Det är lugnt, jag hittar nog på nått att göra. Puss vi ses sen xx Sandra" svarade jag och sedan stoppade jag ner mobilen i fickan.
Jag stängde av tvn och reste mig upp ur soffan. Jag gick till köket och tog ett äpple. Sedan gick jag till hallen och tog på mig ett par joggingskor och gick ut.
Jag gick en promenad och först visste jag inte vart jag skulle men sedan gick det upp för mig att jag var påväg mot stranden.
Jag gick ut på den väldigt långa bryggan och det var väldigt mycket folk ute idag. Det var ju trots allt väldigt fint väder.
Men jag kunde känna att vädret höll på att bli kallare, det var snart september och det skulle snart börja bli höst. Den tanken gjorde mig deprimerad.


Santa Monica stranden

Justins perspektiv

"Bieber! Är du klar för att åka?" ropade Kenny och knackade på dörren till omklädningsrummet.
"Vänta, snart!" ropade jag tillbaka samtidigt som jag försökte knäppa knapparna på koftan som jag hade på mig. Jag tittade mig snabbt i spegeln och fixade till håret.
Sedan knäppte jag upp knapparna på koftan igen och bestämde mig för att ha den öppen istället.
Efter det tog jag på mig mina skor men jag struntade i någon jacka, det var väldigt varmt ute idag så jag behövde nog ingen.
"Klar" sa jag till Kenny när jag gick ut ur rummet. Han stod lutad mot väggen och flinade när han såg mig.
"Dejt?" frågade han retsamt.
"Haha nja inte riktigt, ska äta middag med Sandra och Selena" svarade jag. Han skrattade lite och skakade på huvudet.
"Då åker vi väl då" sa han och vi gick ut till bilen.

När vi var framme vid Sandras hus så klev jag ur bilen och knackade två gånger på Sandras ytterdörr. Det tog inte lång tid innan hon öppnade dörren.
"Hej!" sa hon och kramade mig.
"Hej du" sa jag och flinade. "Juste, dom här är till dig" fortsatte jag och gav henne en bukett med rosor.
"Gud vad gullig du är, tack!" svarade hon glatt. "Jag lämnar dom hemma så att jag slipper släpa runt på dom."
"Gör så" sa jag och hon log så brett att jag såg hennes vita tänder.
Hon låste dörren och jag stod och tittade på henne. Hon hade lockat håret och hon hade på sig en ljuslila tröja som var väldigt fin på henne.
"Ska vi åka?" frågade hon och skrattade.
"Ja, jag bara tänker på... På att du är väldigt fin idag. Fast det är du alltid" sa jag och log.
"Tack" svarade hon lite generat och pussade mig på kinden.
"Kom nu" sa jag och sträckte ut min hand mot henne. Hon tog den och tillsammans gick vi och satte oss i bilen. Kenny började köra mot restaurangen.

---

Ni som tyckte att vi skulle ha fler bilder i inläggen, nu fick ni några fler! :) 
Ha en bra kväll alla! ♥