Jag kom på mig själv med att stå och le. Jag tänkte tillbaka på den kalla vinterdagen i slutet av december då jag fått reda på att han skulle komma hit.
Jag mindes den omöjliga känslan av tanken på att han, självaste Justin Bieber skulle komma till Californien. Jag hade inte kunnat förstå det.
Och nu nästan sex månader senare stod jag här och väntade på att få träffa honom. Jag och mina två kompisar Linnea och Vanessa skulle på hans konsert idag.
Först skulle han ha en skivsignering och senare på kvällen en konsert. Vi hade köat i nästan två timmar nu och vi hade inte långt kvar. Jag hoppade till när Linnea petade mig i sidan med sin armbåge.
"Snart är det dags Sandra! Kolla man kan se honom nu! Jag kan inte fatta det!" Skrek hon.
"Jag vet inte vad jag ska säga när vi kommer fram" sa jag och bet mig i läppen, det var svårt för jag kunde inte sluta le.
"Inte jag heller! Ni har väl era papper och pennor med er?" Frågade Vanessa.
"Självklart!" Svarade jag och Linnea med en mun, vi båda skrattade högt.
Kön minskade långsamt och tillslut var det bara några stycken framför oss. Jag såg honom sitta där och skriva autografer, han var verkligen snygg!
Han log när tjejer tog kort med honom och han tröstade en tjej som hade börjat gråta för att hon såg honom. När det tillslut var våran tur så gick Vanessa först.
Hon såg helt uppspelt ut när han skrev autografen åt henne och dom tog ett kort. Sedan var det min tur, hela min mage bubblade av nervositet.
När Justin såg mig bet han sig i läppen och log sedan. Jag log tillbaka.
"Hej" sa jag och log ännu bredare.
"Hej min sköna" svarade han och log.
Jag fnissade till och fick en kram av honom. Han skrev sedan sin autograf på pappret och medans han gjorde det så kollade jag bak på Linnea och gjorde en min som visade hur häftigt jag faktiskt tyckte att det var.
"Vad är ditt namn?" Frågade han.
"Sandra" svarade jag.
"Sådär Sandra" sa Justin och gav mig pappret. Han gav mig en till kram som kändes väldigt lång. Den här gången hann jag känna att han luktade väldigt gott, en lukt av mint och någonting mer.
Jag tog fram min kamera och han tog den och tog ett kort på oss. Jag ville nästan inte gå därifrån men jag visste att jag var tvungen.
Han tittade länge efter mig och log, jag log tillbaka. När jag kommit ut ur byggnaden så stod Vanessa där och väntade på mig, hon grät lyckotårar.
"Jag kan inte fatta att jag har kramat honom och att jag har hans autograf" snyftade hon.
"Jag vet det är helt otroligt" instämde jag.
"Titta lixom, tänk att Justin har skrivit det här" Sa hon och sträckte fram sitt papper med hans autograf på.
"Får jag se på din?" Frågade hon. Jag gav henne mitt papper och hon tittade på det och vände på det.
"Men..?" sa hon och slutade snyfta och stirrade sedan på pappret.
"Vad?" Frågade jag men hon svarade inte och började bara skrika. Linnea kom ut ur huset och hon tittade förvånat på Vanessa.
"Varför skriker hon?" Frågade Linnea.
"Ingen aning, hon tittade på mitt papper sen började hon skrika" svarade jag förvånat. Jag gick fram till Vanessa och tog tag i henne.
"Varför skriker du? Vad är det?" Frågade jag. Hon tittade upp från pappret och på mig.
"Titta!" Skrek hon och gav mig pappret. Jag tittade på baksidan av det och läste högt upp vad det stod på den.
"Sandra, det skulle vara perfekt om du kunde vänta ensam vid ingång E på mig, jag kommer om en halvtimme. Justin." Jag stirrade på pappret och skrek jag med.
Linnea gick fram till mig och ryckte tag i pappret och läste det med stora ögon. Vi alla tre skrek högt. När vi hade lugnat ner oss så märkte vi att alla tittade på oss, men jag brydde mig inte.
Jag skulle få träffa Justin, han ville träffa mig.
"Du måste gå till ingång E, nu med desamma! Du får inte missa honom!" Sa Vanessa och började putta mig.
"Han ville träffa dig ensam, kom igen gå dit nu!" Sa Linnea.
”Men vad ska jag säga? Jag kommer få tunghäfta…” började jag.
”Jag tycker att det verkar som att det mest är han som vill säga något till dig! Så sätt fart och gå dit! Du FÅR INTE missa honom Sandra!” Tjöt Vanessa upphetsat.
Jag gjorde som dom sa och började gå mot ingång E. Först hade jag lite svårt att hitta men sedan så såg jag en stor skylt som det stod ”E” på och jag upptäckte att det var staket som blockerade min väg dit. Great.
En stor mörkhyad man stod och blockerade den enda ingången så jag gick nervöst fram till honom.
”Och vem är du?” Frågade han ointresserat.
”Justin sa att jag skulle träffa honom vid ingång E” förklarade jag och log prövande.
”Hur dum tror du att jag är? Om jag skulle gå på det där med varje fan skulle han inte få en lugn stund” snäste vakten.
”Men.. Titta här, han skrev det här på baksidan av pappret där autografen står” sa jag och visade honom autograf lappen. Han höjde på ena ögonbrynet.
”Vad sa du att ditt namn var?”
”Jag sa aldrig mitt… Åh, Sandra Williams.”
”Jaha, du är alltså tjejen som han skulle träffa.. Förlåt för mitt misstag och jag hoppas att du godtar min ursäkt. Den här vägen” sa vakten och pekade ut armen i en gest att jag skulle gå den vägen. Jag log mot honom.
”Det gör ingenting” sa jag.
Jag följde efter honom och vi gick mot en dörr. Vid den dörren stod en till vakt som tittade förundrat på oss. Vakten som jag följde efter nickade mot honom och han släppte in oss.
Han ledde mig genom en lång korridor och svängde sedan höger och gick genom ytterligare en lång korridor. Plötsligt stannade han upp vid en dörr och tog upp en nyckel ur fickan.
Jag höll på att dö när jag såg vad det stod på dörren. ”Justin Bieber”. Mitt hjärta bankade och jag trodde hela min bröstkorg skulle sprängas.
Jag tog handen för bröstet i ett försök att dämpa bultandet. Han tryckte ner handtaget och visade mig vägen in i rummet.
”Du kan vänta här inne, Justin borde vara här om ungefär tio minuter. Slå dig ned i sofforna om du vill” sa han och log mot mig, sedan vände han sig om och stängde dörren efter sig och gick sin väg.
Jag tittade mig förvånat runt. Jag kunde inte förstå vart jag var. Det fanns två soffor i rummet och en tv med ett tillhörande xbox.
Jag gick fram mot soffan och satte mig i den. Jag märkte knappt att jag rörde mig. Jag tittade mig runt i rummet.
 Det fanns även stänger där det hängde massvis av kläder och jag kände igen några av Justins gamla scenkläder. Jag gapade och stängde munnen med en ljudlig smäll. Jag tittade på klockan som satt på väggen.
Det hade redan gått nästan en kvart. Jag räknade sekunderna sakta för mig själv. 1….2….3….4….5….6…. Då hörde jag ett skratt utanför i korridoren och röster. Min kropp var på helspänn.
Dörren öppnades och in kom Justin, han skrek när han såg mig.