Justin kom närmare mig och det var inte långt kvar av låten. Han stod så nära, hans ansikte var inte ens tio centimeter ifrån mitt. 
Jag kunde inte le, jag kände mig så fånig när jag satt där och bara tittade på honom.
Han sjöng sista raden av låten och då gav han mig blommor. Sedan var konserten över och alla tjejer skrek sig hesa.
”Tack Kalifornien! Jag älskar er!” Ropade Justin i micken. Sedan vände han sig om och sprang av scenen.
Jag fick hjälp tillbaka ner från scenen av några säkerhetsvakter. Vanessa och Linnea stod och skrek och när dom såg mig så flippa dom ur ännu mer.
Jag skrattade, jag hade aldrig varit lyckligare. Vi tog oss ur byggnaden och när vi väl var ute så kom min pappa och hämtade oss.
I bilen kunde vi inte sluta prata om Justin. Linnea upprepade ständigt hur avundsjuk hon var på mig. Vanessa babblade på om hur perfekt han var.
Båda var väldigt avundsjuka på mig men dom var samtidigt väldigt glada för min skull.
När jag kom hem så la jag mig i sängen och somnade direkt, jag var helt utmattad.

Jag vaknade av att mamma väckte mig.
”Gumman, din mobil har ringt flera gånger, du hade glömt den i din jackficka. Det kanske är någonting viktigt? Förlåt om jag väcker dig men klockan är faktiskt nästan tolv..”
”FAN!” Skrek jag.
Allt hade bara varit en dröm, jag hade aldrig umgåtts med Justin, hade han ens haft en konsert här? Jag började nästan gråta.
”Vad är det? Har det hänt något?” Frågade mamma förvånat.
”Gå ut” fräste jag. Hon gjorde som jag sa.
”Åh” suckade jag.
Efter ett litet tag öppnade mamma dörren till mitt rum och la min mobil på bordet bredvid min säng, sedan gick hon tyst ut igen och stängde dörren efter sig.
Jag drog täcket över huvudet. Jag låg där och surade och var arg för att mamma hade väckt mig ur drömmen. Då ringde min mobil.
Jag tog mobilen och kollade på den. Det var ett nummer som jag inte alls kände igen. Jag svarade.

”Hej det är Sandra.”
”God morgon sötnos! Är du vaken nu?” Sa en röst i telefonen. Jag satte mig upp i sängen.
”Vem är det?” Frågade jag förvirrat.
”Det är Justin… Förlåt om du inte ville att jag skulle ringa” sa personen.
”Justin vem?” Frågade jag och nu förstod jag ingenting. Personen skrattade.
”Bieber? Om du vet vem jag är. Vi umgicks igår. Vi åt pizza, om du kommer ihåg?” Sa Justin och skrattade ännu mer.
”Va? Oj förlåt..” Fick jag fram.
Det hade inte varit en dröm, det hade hänt på riktigt! Jag ställde mig upp och hoppade av lycka sedan samlade jag mig och försökte komma på vad jag skulle säga.
”Förlåt.. För det där. Men jag är nyvaken. Förlåt.”
”Det gör inget. Jo jag bara undrade ifall du har lust att träffas? Jag har en ledig dag” sa han.
”Ja, visst. Vart? Och när?” Frågade jag.
”Hmm..Vad sägs som att jag tar med dig till stranden? Jag känner för att bada” Föreslog Justin.
”Visst. Kan du träffa mig där om en halvtimme?” Frågade jag och hoppades att det inte var att begära för lite tid.
”En halvtimma blir bra” svarade Justin och jag log brett.
”Vi ses” sa jag.
”Ja det gör vi” sa han och la på.

Jag fick panik och blev stressad. Jag började med att klä på mig, det fick bli en kjol och ett linne, vi skulle ju trots allt till stranden.
Jag borstade genom håret och la på lite mascara, jag ville inte ta mycket ifall vi skulle bada.
Jag packade ner dom sakerna som jag skulle behöva ha med mig och tog på mig mina badkläder under mina vanliga kläder.
Sedan gick jag ned för att äta frukost. Jag slängde i mig en skål med flingor och mjölk, sedan borstade jag snabbt tänderna. Jag gick förbi mamma i vardagsrummet.
”Vart ska du?” Frågade hon.
”Jag ska och träffa en kompis” svarade jag snabbt.
”Jaha, vem då?”
”En kompis bara, jag berättar mer senare för nu måste jag skynda mig” svarade jag och gick fram och pussade henne snabbt på kinden.
Sedan vände jag om och gick med snabba steg ut genom dörren.
”Hejdå” ropade jag över axeln.
Jag småsprang nästan hela vägen till stranden. Det tog inte mer än fem minuter för mig att ta mig dit om jag skyndade mig.
När jag nästan var framme så började jag gå. Stranden var lång och jag undrade vart Justin var.

Det var inte så många på stranden och jag såg en ensam kille ligga på en handduk. Jag kisade med ögonen för att se bättre, det var så ljust ute. Det var Justin.
Jag gick mot honom. Han såg mig och vinkade, när jag kom närmare log han.
”Hej” sa han och satte sig upp. Han hade bara på sig ett par badshorts.
”Hej” sa jag och log mot honom.
Jag tog fram min handduk och bredde ut den bredvid hans. Sedan satte jag mig ned på den. Han tittade på mig.
”Får jag ingen kram?” Frågade han och log.
Jag skrattade lite men kramade honom, han var så varm.
”Har du badat?”
”Nej, jag tänkte vänta på dig” svarade Justin.
”Kom igen då så badar vi” utbrast jag och reste mig snabbt upp.
Jag drog av mig kjolen och linnet. Jag tittade på Justin och sträckte fram handen mot honom för att hjälpa honom upp. Han tittade noga på mig från topp till tå med stora ögon.
”Jag tänker i alla fall bada” sa jag och vände om och sprang ner mot vattnet.
Jag sprang några steg ut i vattnet och tänkte precis vända mig om för att se om han följt efter eller inte då Justin hoppade på mig bakifrån och jag ramlade i vattnet. Jag började skratta och stänka vatten på honom.
”Det är iskallt!” Tjöt jag då han stänkte tillbaka.
”Skyll dig själv” sa han och skrattade.

Vi fortsatte stänka vatten på varandra och båda skrattade. Justin slutade skvätta vatten på mig och gick närmare mig. Först trodde jag att han skulle krama mig men istället började han kittla mig.
”Jag ger mig! Jag ger mig! Du vinner” kved jag. Han skrattade belåtet.
”Jag vann mot dig.. Igen!”
”Men åh, det är fusk att kittlas!” Sa jag och puttade till honom på skoj. Han tappade balansen och ramlade baklänges i vattnet. Jag ramlade ihop vid vattenbrynet för att jag skrattade så mycket.
”Väldigt roligt” sa Justin och han reste sig upp och gick mot mig. Han la sig bredvid mig och halva mina ben låg i vattnet.
Jag tittade på honom när han låg där bredvid mig. Det pirrade i hela mig. Han tittade upp i luften men sen tittade han på mig.
”Jag vann fortfarande” sa han stolt. Jag himlade med ögonen och log.
”Vänta bara, jag vill ha revansch, snart” sa jag kaxigt.
Han skrattade sedan ställde han sig upp och sträckte ut sin hand mot mig.
”Ska vi gå hem till någon av oss?” Frågade han.
”Du bor väl inte här?”
”Jag ska vara här under sommaren, jag har knappt några konserter under sommaren, i alla fall inga som ligger så långt härifrån. Så vi hyr ett tillfälligt hus” svarade han och ryckte på axlarna. Det gjorde mig överlycklig.
”Då tycker jag att vi går hem till dig” sa jag och han hjälpte mig upp.
Vi började gå för att hämta våra handdukar.