”Jaha, hälsa från mig” sa Justin. Jag började smsa direkt, hon skulle flippa ur.

Ja, jag är fortfarande med honom, vi ska köpa pizza nu.
Ni kan åka hem, jag tar mig hem själv sen.
xx Sandra

Det gick några minuter och både jag och Justin satt under tystnad. *Pling*

OMG! Hälsa tillbaka! Det här är så coolt! Jag dör!
xx Vanessa

 Jag hörde Justin skratta lågt över min axel. Jag stoppade ner mobilen i fickan.
”Vad är det som är roligt?” Frågade jag och vände mig mot honom.
Han tittade på mig och jag mindes återigen vem jag satt i samma bil som. Men det kändes inte likadant längre, nu kändes han mer som vem som helst och han verkade vara en riktigt gullig kille.
”Jag förstår mig inte på er tjejer” sa han och log mot mig.
Jag frågade inte vad han menade med det utan kollade ut genom rutan. Jag vände mig mot honom och hoppade till när jag såg Justin sitta jätte nära mig och stirra på mig. Han skrattade högt.
”Haha nu var det min tur att skrämma dig!”
”Väldigt roligt” sa jag men jag skrattade också.
Han petade till mig i sidan och väntade på att jag skulle säga att det kittlades. Men jag höll ut så mycket som möjligt och försökte se oberörd ut.
”Är du inte kittlig?” Frågade han häpet.
”Nopp” svarade jag.
Han petade till mig igen och tittade på mitt ansikte samtidigt för att se min reaktion. När han märkte att det inte gav något resultat så började han kittla lösare så att det knappt kändes, det var väldigt svårt att låta bli att skratta.
Tillslut kunde jag inte hålla mig. Jag tjöt av skratt när han började kittla mig för fullt.
”Du är ju visst kittlig!” skrek han och skrattade högt.
Chauffören kollade på oss i backspegeln och Justin gav honom en menande blick, chauffören körde ner en vägg så vi var ensamma i baksätet. Justin fortsatte kittla mig och jag kunde knappt sitta upp.
”Snälla…jag..ger mig. Jag ger mig!” Tjöt jag och skrattade.
Han kittlade mig lite på halsen och hade då armen runt mig, på mina axlar. Han slutade efter ett tag men låt sin arm ligga kvar där. Jag rös av välbehag, han verkade inte märka det.
”Där är det! Pizzeria Ancelo, den bästa pizzan i hela Kalifornien!” sa han och pekade ut genom rutan mot en pizzeria som faktiskt såg väldigt mysig ut. Jag kände inte igen den.
På utsidan fanns där en stor uteservering. Vi blev avsläppta en bit ifrån för att inte väcka så mycket uppmärksamhet till oss genom att dyka upp med en limousine precis utanför restaurangen. Justin tog på sig en mössa som täckte allt hans hår och sedan klev vi ur bilen.
Han tog min hand och vi gick den bit som var kvar till restaurangen. Medans vi gick tog han diskret tag i min hand, det pirrade i mig.

”Vad gillar du för sorts pizza?” Frågade han.
”Jag äter allt.” Svarade jag och skrattade.
”Vågar du prova någonting nytt?”
”Visst. Varför inte?” svarade jag.

När vi kom in på pizzerian gick Justin fram till en lång mörkhårig man som lyste upp direkt han såg Justin. Dom hälsade på varandra och det verkade som att dom hade träffats förut.
Justin tog upp pengar i sin ficka och gav diskret dom till mannen. Mannen försökte vägra ta emot pengarna men Justin var envis och tillslut fick han honom att gå med på att ta emot dom.
”Kan du vi få sitta lite mer.. privat?” Frågade Justin.
”Självklart” svarade mannen och log mot både mig och Justin.
Han visade oss vägen in bakom huset och in i en fantastisk trädgård, det var rosor och andra blommor överallt. I ett litet lusthus fanns ett bord, där satte vi oss.
”Jag tar det vanliga. Och en likadan åt henne.” Sa Justin och nickade mot mig.
”Ska bli” sa mannen och försvann.
”Wow, det är verkligen vackert här” sa jag.
”Ja visst är det. Det finns ingen bättre pizzeria, varje gång jag har varit i Kalifornien har jag ätit här.”
Redan då kom kyparen till bordet med våra pizzor. Jag tackade för min pizza och sedan började vi äta. Jag kunde inte sluta titta på honom..