Sandras perspektiv

Justin pratade med Sarah mycket längre än vad jag väntat mig. I början hade jag tyckt att det varit kul och jag hade blivit stolt när han berättat för henne att han känner mig. Jag hade nästan blivit mallig.
Men när dom hade pratat i nästan en kvart så började jag tröttna. Så jag satte mig vid datorn och tog på mig ett par hörlurar. Jag satte på musik och höjde volymen.
Det gick nästan tio minuter till innan dom la på. Justin kom och gav mig telefonen och för att inte visa att jag var lite irriterad så sa jag ingenting utan la mig på min säng.
Han tog av sig sin tjocktröja så att han bara hade t-shirt på sig och sedan la han sig bredvid mig på sängen. Han tittade på mig en lång stund och jag önskade att jag kunde veta vad han tänkte på.
Jag tror nog att han tänkte samma sak för han hann iallafall fråga innan jag hann det.

"Vad tänker du på?" Frågade han.
"Att jag inte vill åka" svarade jag. "Vad tänker du på?
"Att jag kommer sakna dig när du åker" sa han.
Jag la armarna runt honom och andades in hans god lukt. Jag skulle sakna honom så mycket. Det var helt sjukt att jag redan kunde gilla honom så mycket, vi hade ju inte kännt varandra alls länge.
"Det kommer att ordna sig" sa Justin och han strök sina båda händer över hela min rygg.
Jag svarade inte, jag var för trött. Mina ögonlock var tunga så jag blundade. Justins lugna andhämtning var det sista jag hörde innan jag somnade.

"Sandra, din mamma bad mig väcka dig" viskade Justin i mitt öra. Jag öppnade ögonen och såg honom sitta där, han såg minst lika perfekt ut som vanligt.
"Vad är klockan?" Frågade jag och letade med blicken efter min telefon. Han log retsamt.
"Halv sju på morgonen" svarade han.
"Åh" stönade jag och drog kudden för ansiktet. Justin drog lätt bort den. Så jag reste mig upp, jag hade fortfarande gårdagens kläder och smink på mig.
"Jag tar en dusch" sa jag och gick till badrummet. När jag hade duschat klart så gick jag tillbaka till mitt rum för att klä på mig. Jag tog bara fram en mjukisdress som skulle vara skön att flyga i. Jag gjorde två flätor av håret och sedan tog jag på mig lite mascara.
"Färdig" sa jag till Justin. Han tittade på mig och log.

Vi gick ner för att äta frukost och jag pratade inte ens med mamma och pappa. Efter frukosten proppade jag snabbt ner alla saker som jag skulle behöva, som kläder och liknande.
Under hela tiden pussade jag Justin ofta, jag ville inte sluta göra det. Det skulle dröja så länge tills nästa gång. Han verkade inte ha något emot det, som tur var.
När vi hade packat allt och det var dags för att åka så hjälpte Justin mig med att bära ut mitt bagage till bilen. När pappa låste dörren till huset så satte han och mamma sig i bilen. Jag tittade på Justin.
Han såg ledsen ut, jag ville bara storböla. Jag kramade om honom och jag kände hur en tår rann ner för min kind. "Jag kommer verkligen sakna dig" sa han.
"Jag kommer sakna dig mer. Lova att inte glömma mig?" Snyftade jag.
"Jag lovar, om du lovar.." Sa han.
"Jag kommer aldrig glömma dig, lita på mig" sa jag och pussade honom på kinden.
Han tog mitt ansikte mellan sina händer och kysste mig. Ingen av oss brydde sig om att mamma och pappa antagligen tittade på oss. Jag hejdade mig inte för det. Istället la jag armarna runt hans nacke.
När kyssen tog slut tittade vi varandra i ögonen. I det ögonblicket visste jag att jag var kär i honom, det var så självklart. Jag var helt säker på det nu.
"Hejdå" sa han.
"Nej inte hejdå, för vi ska ses igen. Snart" sa jag. Han log snett.
"Vi ses snart" rättade han sig själv. Han pussade mig snabbt på kinden och sedan klev jag sakta in i bilen.

Jag tittade bak genom bakrutan medans vi sakta körde iväg. Jag kände hur tårarna rann och jag försökte inte stoppa dom. Han stod där stilla och tittade efter mig.
Jag slutade inte titta förrens jag inte kunde se honom längre.