”Så vad tycker du om pizzan?” Frågade Justin.
”Den är verkligen jätte god, den godaste jag har ätit” Svarade jag och log brett. Han log belåtet.
”Vågar du utmana mig?”
”Vadå för utmaning?” Frågade jag.
”Den som kan få in mest pizza i munnen vinner” sa han.
”Visst, jag vinner lätt!” Svarade jag ivrigt. Han skrattade högt.
”1…2…3!” Sa han och sedan började han proppa in så mycket pizza som möjligt i munnen. Jag gjorde samma sak. Han såg så rolig ut att jag började gapskratta och jag kunde inte fortsätta tävlingen.
Hans mun var så full av pizza att han såg ut som om han var uppsvälld. När han hade svalt all pizza så sträckte han upp händerna i luften.
”Yes! Jag vann!” Skrek han.
”Det där var ju fusk” sa jag och började skratta igen.
”Erkänn bara att jag är mycket bättre på att äta pizza än dig!” Sa han och skrattade.
”Mm.. Jo visst. Men vänta bara tills jag någon gång kommer på någon tävling som jag vet att jag kommer vinna på” sa jag utmanande. Han slutade skratta och tittade på mig.
”Så du menar att vi kommer träffas igen?” Frågade han flirtigt. Jag fnissade till.
”Om du vill” svarade jag blygt.
Det började ringa på hans mobil och han höll upp ett finger som var ett tecken på att jag skulle vänta. Jag satt tyst medans han pratade.
”Scooter! Ja, jag är med Sandra, vi äter.” Han blev tyst en stund och sedan började han skratta. ”Ja precis, du tror det va? Nej det gör jag inte..” Han tittade upp på mig en kort stund och log. ”Är det redan dags? Okej, vänta lite då..” Sa han och tittade sedan på mig igen. ”Är du klar?” Frågade han mig.
”Ja” svarade jag.
”Ja, vi är klara. Du kan skicka bilen nu” Sa han och la på.
”Jag måste tyvärr åka tillbaka för vi ska ha soundcheck och sådant nu innan konserten. Men det var väldigt kul att träffa dig. Jag hoppas jag ser dig i publiken ikväll..?” Sa Justin.
”Jag kommer vara där, jag ser till att jag hamnar längst fram.” Svarade jag och log mot honom. Han log brett mot mig.
”Kan jag få ditt nummer?” Frågade han sedan.
Jag gav det och undrade om jag borde fråga om hans. Men jag struntade i det och hoppades på att han istället skulle ringa mig.
Vi satte oss i bilen och vi stannade på samma ställe som vi åkt ifrån förut, vid ingång E och vi klev diskret ur bilen utan att bli sedda.
”Vill du ha skjuts någonstans?” Frågade Justin mig när vi stod precis innanför dörren till huset och nu var bortom synhåll för fansen som stod vid staketet.
”Nej, det behövs inte. Jag tror nog ändå att mina kompisar är här och står i kö inför ikväll. Jag borde gå till dom nu” svarade jag.
”Okej” sa han och gick närmare mig och gav mig en kram.
”Jag hoppas verkligen att vi träffas igen” viskade han i mitt öra, jag blev varm i hela kroppen.
”Jag med” viskade jag till svar.
”Jag ser till att det händer” viskade han och sedan släppte han mig.
Vakten vid namn Walter visade mig en annan utgång från området så att jag slapp gå ut där jag kommit in förut, där stod ju hundratals fans vid det här laget.
Väl ute ut området tog jag upp min mobil för att smsa Linnea.

Vart är ni? Jag är tillbaka vid konserten nu.
Jag har så mycket att berätta! OMB! xx Sandra

Jag stod och väntade på att få svar och jag försökte samtidigt hitta dom i den långa kön. *Pling*.
Vi står längst fram i kön! Längst fram! Fatta vad tur?!
Vi kan knappt vänta på att få höra allt. xx Linnea

Jag började gå mot köns börjans och såg dom stå där. Jag småsprang mot dom. När jag kom fram till dom så frågade dom miljoner frågor.
Jag berättade allt i minsta detalj och tiden flög iväg. Plötsligt var klockan sju och det var dags att gå in.
När vi kom in så sprang vi allt vad vi kunde för att komma längst fram. Vi hade turen att hamna absolut längst fram, närmast scenen.
Det stora rummet fylldes mer och mer med människor och på scenen som var framför sken en enda spotlight som var riktad mot mitten av scenen, precis framför där vi stod.
Jag kunde inte förstå att jag för bara några timmar sedan själv hade stått på den scenen.
Det gick ytterligare några minuter tills Justin plötsligt kom inspringande på scenen. Skriken som hördes var så högt att jag var säker på att jag skulle få tinnitus, men jag skrek också.
Han började med en av sina låtar och alla sjöng med, inklusive jag.
Medans han sjöng dom så betedde jag mig inte bara som ett galet fan och skrek, jag tänkte även på vad som hade hänt idag.
Jag undrade om Justin kände någon press just nu, det var ju så många människor som såg honom. Jag funderade även hur det kunde vara möjligt att jag hade fått umgås med honom idag. Varför just jag av alla? Jag förstod inte, men jag kunde inte vara annat än glad.
Han gick fram och klappade några glada fans händer, när han nuddade min hand och kände igen mig så log han brett mot mig. Jag var överlycklig.
Några till låtar spelades och jag förstod först inte vad som hände när en säkerhetsvakt plötsligt kom fram till mig och sa att Justin ville att jag skulle komma upp på scenen när han sjöng ”One less lonely girl”. Men jag följde med.
När jag gick ut på scenen och satte mig på pallen som stod mitt på den så kollade jag ut mot publiken. Det var så många där, så många som såg mig i just det ögonblicket.
Det borde gjort mig livrädd men när Justin tittade mig i ögonen medans han sjöng och kom närmare mig så märkte jag ingen annan.
Jag brydde mig inte ett dugg om att tusentals människor tittade på oss. I det ögonblicket var det bara vi två.