"Usher" svarade han. Sandra tittade frågande på mig och jag ryckte bara på axlarna till svar. Hon klämde ihop näsan med fingrarna.
"Usher! Det är Justin" sa hon och hennes röst lät urlöjlig.
"Justin? Vad har hänt med din röst?" Frågade Usher.
"Jag är förkyld" svarade Sandra och jag höll för munnen för att inte skratta.
"Du låter inte okej.. Är du säker på att du kommer kunna uppträda i helgen?" Frågade Usher.
"Jadå, JB klarar allt mannen" sa Sofia och jag kunde knappt vara tyst längre. Jag petade till henne i sidan så att hon fnissade till. Usher blev tyst ett tag.
"Du låter fan inte okej.." mumlade han. Då började jag skratta högt och Sandra försökte hålla för min mun.
"Justin vad håller du på med?" Skrattade Usher i telefonen. Jag tog telefonen.
"Du är så lättlurad" skrattade jag. "Det var Sandra som snackade, tror du verkligen att jag låter så där när jag är förkyld?" sa jag och skrattade ännu mer.
"Haha du lura mig. Jag trodde att det var du" sa Usher.
"Hälsa förlåt ifall jag oroade honom eller nått" viskade Sandra i örat där jag inte höll telefonen.
"Sandra hälsar förlåt ifall hon oroade dig" sa jag till Usher och log mot Sandra.
"Det är lugnt, vad håller ni på med då?" Sa Usher.
"Vi ringer folk, så jag måste lägga på nu" svarade jag.
"Okej, vi ses i helgen. Ta det lugnt nu" sa Usher.
"Självklart" sa jag och la på.

Jag tog Sandras ena hand och höll den med båda mina. Jag tittade på hennes söta ansikte, hon log mot mig.
"Vem ska vi ringa nudå?" Frågade hon.
"Det är din tur att välja och min tur att prata" sa jag.
"Okej, då vill jag att du ringer... Hmm... Jag vet vem jag vill att du ska ringa!" Sa hon.
"Vem?" Frågade jag och jag log åt hennes ivriga röst.
"Jag vill att du ska ringa en tjej i min klass som heter Sarah, hon skryter alltid om att hon kommer bli tillsammans med dig i framtiden. Kan inte du snälla ringa henne och säga att det är du eller nått?" Sa Sandra och log så att jag såg hennes fina tänder. Jag smälte lite.
"Visst. Jag vet vad jag ska göra" sa jag och log.
"Här, du kan ringa från min mobil" sa Sandra och tog fram hennes telefon och på den bläddrade hon fram tjejens nummer. Hon gav mig telefonen när hon tryckt på "ring" och jag satte på högtalaren. Tjejen svarade efter bara några få signaler.

"Hej det är Sarah.. Vad vill du mig Sandra?" Sa tjejen glatt när hon svarade.
"Det här är Justin Bieber" sa jag och pratade med en larvig tillgjord röst.
"Men lägg av, hur dom tror du att jag är? Jag ser ju att det är ditt nummer" sa hon och skrattade.
"Jag hittade den här telefonen när jag var utomhus" sa jag och pratade fortfarande med samma fula röst.
"Sandra sluta, du tror väl inte att jag går på vad som helst?" Sa Sarah och jag hörde att hon började bli irriterad. Jag satt tyst och försökte komma på någonting att säga.
"Jag vet att det är du Sandra, hur skulle Justin kunna ringa från din mobil?" Frågade hon.
"Jag kanske är med henne just nu" sa jag.
"Hur skulle det ha gått till?" Frågade hon skeptiskt.
"Vi kanske känner varandra" sa jag och nu pratade jag med min vanliga röst. Jag hörde henne dra för andan.
"Justin?" Andades hon.
"Jag sa ju att det var jag från första början" svarade jag.
"Nej? Du skojar med mig? Hur? Men?" Sa tjejen och jag hörde att hon började flippa.