"Jag har pratat med Jasmine, hon berättade att hon och du hade pratat" viskade han i mitt öra. Jag tryckte mig ifrån hans grepp för att kunna titta honom i ögonen.
"Allt är lugnt nu Justin, bra va?" sa jag. Han log och nickade långsamt.
"Jag vet" sa han bara. Jag fnissade innan DJn plötsligt bytte låt och nu spelades "Dirty Dancer". Alla skrek förtjust och hoppade ännu mer.
Jag skrattade av lycka medans jag hoppade upp och ner och kände mig allmänt fånig.

---

Justin började dansa med oss andra. Adrenalinet rusade genom min kropp. Det här var den bästa födelsedagen jag någonsin hade haft. Utan tvekan.
Dansandet fortsatte, en drink blev snabbt till flera och vi alla började bli ganska påverkade. Känslan var härlig. Det hade varit längesen.

Jag visste att jag egentligen var tvungen att hålla mig undan men när jag började dansa onödigt tätt med Justin så verkade inte han heller ens tänka på att göra avståndet mellan oss större.
Han förvånade mig genom att smeka min kind med sin tumme mitt i dansandet.
Jag förstod absolut ingenting. Vad hade hänt med reglerna? Var han så full att han inte kom ihåg dom? Han hade väl inte druckit mycket?
"Vad gör du?" frågade jag förbryllat och tröck bort honom mjukt. Han flinade bara.
"Låt oss bete som ett iallafall nästan normalt par bara för ikväll. Det är din födelsedag" svarade han menande. Jag tittade tveksamt på honom.
Han log brett. Jag skrattade. Jag förstod inte ens det roliga med situationen. Det verkade bara extremt kul just då.
Men sedan slog det mig... Shit nu hade ju alla sett. Fast egentligen kanske dom redan visste, eller?
När jag vände tillbaka blicken mot min utomordentligt snygga pojkvän så glömde jag allt som hade nått med regler att göra.
Dom verkade inte vettiga överhuvudtaget just då.
Jag tröck mina läppar mot hans och han besvarade kyssen mjukt innan han försiktigt drog tillbaka huvudet. Runt oss applåderade och tjöt folk.
Justin hade ett otydligt ansiktsuttryck. Jag undrade vad som var fel. För något var det som inte stämde, det lös igenom hela honom. 
"Hur mår du älskling?" viskade han i mitt öra. Jag tittade oförstående på honom.
"Bra, hur mår du själv?" kontrade jag och fnissade.
"Ser inte så ut, ska vi gå upp så vi kan komma ifrån musiken ett tag?" föreslog han. Jag nickade.
Han tog tag med armen runt min midja och hjälpte mig genom klungan, jag vinglade till lite då och då men Justin var snabb med att räta upp mig. Pinsamt.
Allt var väldigt luddigt och oklart. Men det enda viktiga var att jag var säker så länge jag var med Justin. Allt skulle bli bra.

Justins perspektiv

Man märkte verkligen på Sandra att hon var påverkad. Hon vinglade som en galning och jag var tvungen att hålla i henne hårt så att hon inte skulle tappa balansen.
När vi kom upp till övervåningen så öppnade jag första dörren. Det var ett sovrum så jag stängde dörren och låste den.
"Linneas rum" förklarade Sandra samtidigt som hon la sig ner på sängen. Jag nickade och granskade rummet.
Jag kunde inte låta bli att brista ut i skratt. Hela hennes väggar var fyllda med affischer på mig. Det roade mig.
"Vadå?" frågade Sandra.
"Hennes rum" svarade jag och flinade.
"Ja du, om man inte får dejta "The Biebs"," sa Sandra och gjorde citat-tecken med fingrarna, "så är ju det där det närmsta man kan komma."
Jag skrattade högt. Hon var bara för gullig och hon verkade inte ens inse det själv.

Jag satte mig brevid henne på sängen. Jag tog tag i hennes fötter och la dom i mitt knä. Sedan började jag försiktigt ta av hennes klackskor.
Medans jag satt där och granskade henne från topp till tå så masserade jag varsamt hennes fötter.
Hon log kärleksfullt åt mig innan hon blundade och rynkade på näsan.
"Hur mår du?" frågade jag igen.
"Bra... tror jag iallafall" svarade hon och verkade tänka efter.
"Ingen yrsel?"
"Nej."
"Inget illamående?"
"Nepp."
"Okej, bra" sa jag och pustade ut. Sedan böjde jag mig ner och pussade henne på pannan. Hon tog tag med händerna runt mitt ansikte och kysste mig.
Jag besvarade kyssen innan jag avslutade den och drog upp henne i mitt knä. Hon lutade huvudet mot mitt bröst och verkade slappna av.

Det hade gått cirka tio minuter när jag försiktigt viskade i hennes öra.
"Sandra?"
Inget svar. Jag antog att hon hade somnat. Jag kände efter i fickan, mobilnyckeln låg på sin plats. Jag lyfte försiktigt upp Sandra i min famn, innan jag bar ner henne för trapporna.



Sandras perspektiv

Jag gnuggade ögonen med händerna och gäspade stort när jag vaknade. När jag öppnade ögonen så fick jag en chock.
Jag var hemma i Justins lägenhet. Hur hade jag kommit hit? Jag hade varit säker på att allt bara hade varit en dröm.
Men jag fick det snabbt bekräftat att så var inte fallet när jag slängde mig upp ur sängen. Mitt huvud dunkade så hårt att jag trodde att jag skulle dö.
Men jag brydde mig inte om det. Istället rusade jag ut ur hans sovrum och fann honom halvsittandes i en av sofforna i det stora vardagsrummet.
Han tittade förvånat på mig när jag kom rusandes endast iklädd trosor och ett linne. Jag kastade mig i hans famn.
"Justin" kved jag.
"Vad är det baby?" frågade han oroligt med hes röst.
"Jag trodde allt bara hade varit en dröm. Men du är här, påriktigt."
"Haha, ja det är väl klart att jag är" skrattade han och pussade mig på huvudet samtidigt som han strök med handen längs min rygg.

Nu mera är det bara jag (Sandra) som bloggar här och det har varit så dom senaste kapitlena så det är därför det har gått så lång tid mellan kapitlena förut. Och som ni kanske har märkt så har inte novellen uppdaterats på mer än 2 månader.

Och ska jag vara helt ärlig så har jag bara inte orkat, har försökt njuta av sommarlovet med så lite data som möjligt och då har novellen fått ta smällen. Men nu lovar jag att iallafall försöka uppdatera minst varannan vecka. Men helst oftare, eller hur? Det beror bara på om jag har tid eller inte. Har börjat gymnasiet nu och har ganska mycket plugg. Men det ska nog funka ändå.

Så håll ut lite till för snart kommer en ny del!
& TACK för att ni fortfarande finns kvar fast det inte har varit någon uppdatering alls! Ni är bäst! :')