Life isn't right without you - Episode 12

En bild på Justin, Kenny & Walter

”Du kan säkert sjunga..” Sa Justin och log. Jag fnös och skrattade. 
”Du tror det va?” 
”Låt mig höra” sa han glatt. 
”Nej vi ska nog inte sabba din hörsel” sa jag och grimaserade. Han skrattade bara åt mig. 
”Får jag höra dig sjunga någon gång?” Frågade han sedan och tittade på mig med en blick som var så söt att jag nästan dog. 
”Inte stor chans. Men kanske” svarade jag och log. Han svarade inte utan tittade bara på mig och tillslut började jag bli lite generad. 
”Vad är det?” Frågade jag och bet mig i läppen. 
”Vet du hur vacker du är?” Viskade han och la en hand på min kind. 
”Jag är inte vacker om man jämför med dig.” 
”Jo, du är helt otroligt vacker. Jag kan inte ens beskriva det. Ord räcker inte till” sa han och log charmigt. 
Jag sa inget utan kysste honom bara på munnen. Jag var världens lyckligaste människa.


Justins perspektiv


När hon kysste mig så pirrade det i hela mig, jag hade verkligen aldrig träffat en tjej som henne.

Jag tog handen som inte låg på hennes kind och la den på hennes rygg och sedan tryckte jag försiktigt hennes kropp närmare min. När kyssen tog slut så log hon mot mig, shit hon var verkligen söt när hon log sådär. 
”Vad vill du göra nu?” Frågade jag henne.
”Jag vet inte.. Jag tror att jag måste åka hem snart” svarade hon.
”Okej. Vill du att jag ska köra dig? Eller jag kan be Kenny skicka någon som kan köra dig” föreslog jag.
”Du behöver vila så att du blir frisk Justin..”
”Jag kan ringa Kenny” sa jag och tog upp min mobil för att ringa honom. Det gick några signaler och sedan svarade han.
”Kenny, det är Justin. Skulle du kunna skicka en bil som kan köra hem Sandra? Hon måste hem” sa jag.
”Visst. Vill hon åka nu?” Sa Kenny.
”Vänta lite, ska fråga” sa jag till honom och sedan tog jag ifrån mobilen från örat och tittade på Sandra.
”Vill du ha skjuts nu?” Frågade jag henne. Hon nickade.
”Det är nog bäst” sa hon.
”Ja hon vill ha skjuts nu” sa jag till Kenny.
”Okej jag skickar en bil nu då” sa han och sedan lade vi på.
Jag drog upp Sandra i mitt knä och kramade om henne och pussade henne på nyckelbenen.
”Vad sa han?” Frågade hon medans vi kramades.
”Han skickar en bil nu på direkten” andades jag.
”Då är det nog bäst att jag går ut så att dom slipper vänta..”
”Jag kommer sakna dig, även om vi träffas snart igen” viskade jag i hennes öra. Hon log mot mig.
”Detsamma” viskade hon tillbaka och sedan möttes våra läppar. Jag ville inte släppa henne, men hon var ju tvungen att åka hem så jag gjorde tillslut det.
Jag följde med henne ner till dörren och när hon skulle gå iväg så tog jag hennes ansikte mellan mina händer och kysste henne igen. Jag ville verkligen inte släppa henne.
”Hejdå” sa hon och log mot mig.
”Vi ses” sa jag och sedan började hon gå mot bilen. Jag tittade efter henne när hon gick iväg och stod där enda tills jag inte såg henne längre.


Sandras perspektiv


”Jag är hemma” ropade jag när jag kom in genom dörren hemma.
Jag gick in i köket och där satt mamma. ”Kommer Justin över på middag?” Frågade hon mig glatt.
”Han har feber” svarade jag och gick och tog fram ett glas och hällde upp cola i det.
”Men jag trodde att pappa skjutsade dig till honom tidigare idag?” Frågade mamma och såg förvirrad ut.
”Ja det gjorde han också. Men vi har bara tagit det lugnt” svarade jag.
”Jaha.. Hur går det då?”
”Med vadå?” Sa jag oskyldigt.
”Ja med Justin menar jag ju såklart!” Sa mamma retsamt.
”Bra.”
”Är han en bra kille då? Han är väl inte en sån där kille som har massa tjejer bara för att han är kändis? Vad är det dom kallas..?” Sa mamma fundersamt.
”Player heter det. Och nej, han är ju bara sexton år mamma!” Svarade jag och himlade med ögonen.
”Förlåt om jag är jobbig men jag bryr mig bara om dig det är det” sa hon och log mot mig.
”Ja jag vet mamma. Men du behöver inte oroa dig. Justin är en bra kille” sa jag och ställde glaset på diskbänken och sedan sprang jag uppför trappan och in i mitt rum.
Jag la mig på sängen och lyssnade på musik i min Ipod. Jag låg och sjöng med till några låtar och då plötsligt ropade mamma på mig från nedervåningen.
”Sandra kom ner! Vi måste prata med dig!”
Jag suckade, åh vad är det nudå?! Jag sprang ner för trappan och in i köket där mamma och pappa satt.
”Vad är det?” Frågade jag. Dom båda log brett mot mig.
”Vi ska på semester” sa pappa.
”Vart?” Frågade jag.
”Vi har hyrt ett hus i Miami och vi ska vara där under nästan hela sommaren. Vi åker imorgon” svarade mamma ivrigt.
Jag försattes i chock. Jag ville bara skrika.
”Nej” flämtade jag.
Dom båda tittade konstigt på mig. ”Vadå nej? Vad är det Sandra?” Frågade mamma.
”Då kommer jag ju inte kunna träffa Justin” skrek jag och tittade förtvivlat på dom.


Kommentarer
Postat av: Anonym

oj först hette hon sandra sen sofia sen sandra?vadå vänstrar han eller? haha

2010-11-25 @ 23:21:12
Postat av: Svarten97

super bra men lite kneppt med namen. Skriv mer!

2010-11-26 @ 14:09:07
URL: http://svarten97.devote.se
Postat av: Anna

skitbra! skriv mer :D

2010-11-26 @ 14:57:43
URL: http://annaahsplace.blogg.se/
Postat av: Julia

asbra , mer :)

2010-11-26 @ 17:14:09
URL: http://jjuliiiiaa.blogg.se/

Lämna gärna en kommentar här;

Namn:
Kommer du tillbaka?

E-postadress; (publiceras ej)

URL/Din bloggadress;

Din kommentar;

Trackback
RSS 2.0