Eftersom det är nyår idag så blir det tyvärr ingen ny del idag. Men jag hoppas ni alla får en bra kväll så hörs vi igen nästa år! ;D

”Mamma jag måste träffa henne” sa jag och jag började gråta igen.
”Men lilla älskling” sa mamma och kramade om mig. Jag kramade henne tillbaka och grät mot hennes axel.
”Allt kommer bli bra. Om några veckor när turnén är slut så får du träffa henne igen. Det kommer bli bra” sa hon tröstande.
”Förlåt för att jag var elak mot dig” sa jag tyst.
”Det gör ingenting” mumlade mamma i mitt öra. Hon strök med handen över min rygg.

---

Sandras perspektiv

Justins perspektiv

Jag låg i sängen länge och tittade på smset som Sandra skickat.
Hon hade inte svarat på mitt sms som jag skickat till henne nyss, det oroade mig. Jag satte på tvn och bestämde mig för att kolla på MTV.
”Justin Bieber sågs kyssa en tjej i en bil tidigare idag. Enligt uppgifter är tjejen ingen mindre än Jasmine Villegas som medverkat i Justins musikvideo till låten ”Baby”, vad som…”
Jag stängde av tvn och slängde fjärrkontrollen i väggen.
”FAN!” skrek jag.
Jag kände hur jag fick tårar i ögonen. Jag var både arg och ledsen. Det knackade på dörren till mitt hotellrum.
”Justin? Hur är det gubben?” sa mamma från andra sidan dörren.
”Gå, jag vill vara ifred mamma” snyftade jag.
”Är du säker?” Frågade hon.
”Ja”
Jag hörde att hon gick iväg och jag dunkade handen i väggen, det blev ett litet märke.
Plötsligt ringde min mobil, jag tog upp den ur fickan. ”Baby” stod det på skärmen. Fan, tänk ifall hon visste? Jag svarade.

”Hallå?”
”Hur fan kunde du?” grät Sandra.
”Sandra låt mig förkla..”
”Justin hur fan kunde du?” Skrek hon.
”Sandra det är inte som du tror” försökte jag.
”Nehe, hur är det då? Du kanske blev tvingad att kyssa henne, så var det säkert, eller hur?” skrek hon. Jag kunde inte svara först utan jag grät tyst.
”Justin, vet du vad? Det räcker nu” sa hon efter ett tag och hennes röst var tjock av gråt men hon skrek i alla fall inte längre.
”Vad menar du med det?” viskade jag.
”Att det är slut mellan oss” svarade hon.
”Nej Sandra, snälla låt mig få förklara i alla fall” bad jag. Hon sa ingenting så jag antog att hon väntade på att jag skulle säga något. ”Det är inte som du tror. Jasmine kysste mig för att hon visste att det stod massvis av paparazzis runt oss och jag såg dom inte förrens efter”
”Efter vadå? Efter att du slutat kyssa henne?” grät hon.
”Nej snälla Sandra, jag puttade bort henne, jag ville inte kyssa henne. Jag vill inte ha någon annan än dig, fattar du inte det? Jag älskar dig” viskade jag. Hon var tyst länge.
”Det tror jag på när jag ser det” sa hon tillslut.
”Sandra…” suckade jag. Det blev tyst, jag insåg att hon hade lagt på.
”JÄVLA HELVETE!” skrek jag och kastade mobilen i väggen, det gick sönder i massa delar, shit.
Jag var så arg att jag skakade, jag hatade Jasmine, hon hade förstört allt.

Jag tog på mig mina skor och min jacka och gick ut. Jag sparkade igen dörren bakom mig. Mamma måste ha hört mig för hon tittade ut från sitt rum.
”Justin vad är det?” Frågade hon oroligt.
”Jag ska till Miami” mumlade jag.
”Vad ska du göra där?” Frågade mamma.
”Jag måste till Sandra” svarade jag. Mamma ställde sig framför mig och tvekade lite med blicken.
”Sandra är inte i Miami” sa hon lågt.
”Vad menar du med det? Jag var ju där med henne för bara några dagar sedan” sa jag förvirrat. Jag såg knappt mammas ansikte på grund av alla tårar som bildats i mina ögon.
”Sandra är hemma” sa mamma.
”Hur vet du det?” Frågade jag.
”Jag har pratat med hennes mamma. Hon ska bo hemma hos hennes kompisar några veckor tills hennes föräldrar är hemma igen. Hon ville hem efter att du hade åkt iväg..” sa mamma och la handen på min axel. Jag skakade bort den.
”Varför har du inte sagt att hon är hemma?” Frågade jag snäsigt.
”För att du antagligen bara skulle försöka komma på någon bra anledning att åka hem så att du skulle kunna träffa henne” svarade mamma.
”Mamma jag måste träffa henne” sa jag och jag började gråta igen.
”Men lilla älskling” sa mamma och kramade om mig. Jag kramade henne tillbaka och grät mot hennes axel.
”Allt kommer bli bra. Om några veckor när turnén är slut så får du träffa henne igen. Det kommer bli bra” sa hon tröstande.
”Förlåt för att jag var elak mot dig” sa jag tyst.
”Det gör ingenting” mumlade mamma i mitt öra. Hon strök med handen över min rygg.

Kommer det vara slut mellan dom nu? Vad tror ni? Kommentera! ;)

Justin och Selena utomhus när dom gick

Justins perspektiv

Sandra log mot mig och tog min hand, hon började dra med mig mot vattnet.
”Vart ska vi?” Frågade jag.
”Sch! Kom med bara” viskade hon och lade fingret för munnen. Jag skrattade lite lågt åt henne. Och jag följde efter henne.
Plötsligt när vi gick så vände hon sig om mot mig och hennes ansikte närmade sig mitt. Hon log mot mig och jag log tillbaka.
När våra läppar möttes så kände jag hur hennes mjuka lena läppar särades försiktigt.
Jag la handen på hennes kind. Men plötsligt slutade hon kyssa mig och tittade oroligt på mig.
”Justin!” hörde jag någon ropa långt borta.
Sandra släppte taget om min hand och tittade besviket på mig, sedan gick hon iväg, bort från mig. Jag bara stod där och tittade efter henne.
”Justin!” ropade någon igen, den här gången närmare. ”Justin hallå?!”
*Bank bank*
Jag vaknade med ett ryck och insåg att det bara hade varit en dröm. Det bankade på dörren.
”Justin sover du?” Det var mammas röst, jag klev upp och gick och öppnade dörren.
”Hej mamma” sa jag trött och gnuggade ögonen.
”Sov du?” Frågade hon.
”Ja jag vaknade nu” svarade jag.
”Klockan är ju redan halv ett på dagen, hur länge var du vaken inatt?” Frågade mamma och log.
”Jag vet inte, inte så sent.. Tror jag” svarade jag.
”Du har ledigt idag i alla fall. Jag har en överraskning till dig förresten” sa mamma och log finurligt. Jag rynkade på ögonbrynen.
”Vadå för hemlighet?” Frågade jag.
”Klä på dig och kom ner till lobbyn så får du veta” sa hon och log.
”Okej jag är där nere om tjugo minuter” sa jag och sedan stängde jag dörren.

Jag tog en snabb dusch och sedan klädde jag på mig ett par svarta byxor och en vit t-shirt. Jag drog snabbt på mig ett par skor och sedan gick jag ner till lobbyn.
När jag kom ner så såg jag mamma stå och prata med någon tjej med lila tröja som stod med ryggen emot mig. Jag kände först inte igen henne.
”Justin” sa mamma och log mot mig när jag kom gåendes ner för trappan. Tjejen vände sig om.
”Selena!” Utbrast jag och sprang fram till henne och kramade henne länge och hårt. Hon skrattade i mitt öra.
”Justin nu får du släppa mig. Det gör ont” skrattade hon.
Jag släppte henne och tittade sen på först henne och sen mamma.
”Men hur?” sa jag bara.
”Jag hade en konsert här i närheten igår och din mamma ringde mig och frågade ifall jag ville komma hit” sa Selena och log mot mamma som log tillbaka.
”Det är ju toppen! Ska vi gå ut och göra nånting?” Föreslog jag.
”Gärna” svarade Selena och log.

Det var bara några få tjejer kvar utanför lobbyn så dom hälsade vi lite snabbt på och sedan började vi gå iväg. Ett tjugotal meter bakom oss gick Kenny.
Jag sneglade lite på Selena, jag hade verkligen saknat henne. Hon var en äkta vän, jag kunde prata om allt med henne.
Inget kunde få oss att sluta vara vänner, vi hade inte ens blivit sämre kompisar när det börjat gå rykten om att vi dejtade.
Jag gillade verkligen att umgås med henne, hon visste hur det var att vara känd. På något sätt så kände jag mig normal när jag var med henne, jag kände mig mänsklig.
”Så Justin, nu måste du berätta” sa Selena.
”Berätta vadå?” Frågade jag och försökte låta som att jag inte förstod vad hon menade. Hon tittade menande på mig och höjde på ögonbrynen.
”Vad är det som har hänt med din tjej, Sandra?” Frågade hon.
”Allt gick bara fel.. Jag åkte och överraskade henne i Miami och var där ett tag sen blev jag tvungen att åka iväg på turné och då var jag en idiot och bjöd med mig Jasmine istället för henne och nu verkar det som att hon inte vill prata med mig..” förklarade jag.
”Varför bjöd du med dig Jasmine istället?” Frågade hon förvirrat.
”Jag vet inte, det var innan jag träffat Sandra och allt var klart med Jasmines föräldrar så jag tänkte att det inte gick att ändra då. Typ att det var försent” sa jag. 
Selena sa inget utan gick bara och tittade rakt fram och plötsligt log hon för sig själv.
"Vad är det?” Frågade jag och armbågade henne lätt i sidan.
”Nej jag är bara förvånad” sa hon och flinade.
”Varför då?”
”Senast vi träffades sa du att du trodde att du aldrig skulle kunna dejta ett fan eftersom dom bara skulle gilla dig för att du var känd och inte för vem du verkligen är” sa hon och tittade på mig. Jag skrattade lite och log snett.
”Ja.. Sandra är… speciell. Jag har aldrig träffat en tjej som henne” sa jag och log bredare.
”Hon lös upp första gången du såg henne, eller hur? Du såg för första gången ljuset, du..” retades Selena men jag avbröt henne.
”Äh lägg av!” sa jag och petade henne lite löst på magen, vi båda skrattade högt.
Jag älskade att umgås med Selena, det var inte som att umgås med andra, vi kunde verkligen ha kul tillsammans. ”Nej men allvarligt Justin, jag är glad för din skull. Det var på tiden att du träffade en bra tjej” sa Selena och log mot mig.
”Tack” svarade jag bara och log tillbaka.

Bilden i artikeln

Sandras perspektiv

Minuterna gick och jag blev mer och mer orolig över varför han inte svarade på mitt senaste sms.
Tänk ifall Jasmine raderat det innan han hunnit läsa det och nu trodde han att jag aldrig mer ville ha honom?!
Jag hade skrivit: ”Justin, förlåt för att jag är en idiot. Jag behöver tid men jag vill fortfarande inte släppa dig. Du är den finaste killen jag nånsin har träffat”
Och förmodligen skulle han aldrig få veta det.. Jag var arg på Jasmine fast jag inte ens visste ifall det var sant. Hennes mobil batteri kanske var slut bara? Jag vet inte.

”Då har vi landat på LA flygplats. Vi tackar för en bra resa och utgångarna finns längst fram och längst bak på planet. Tack” sa en kvinnlig röst i högtalaren.
Jag tog min väska och reste mig upp, jag gick mot utgången och snubblade nästan på en kvinnas väska, hon fräste något på franska till mig. Jag ryggade rädd undan.
När jag var ute ur planet och gick mot välkomsthallen så såg jag Vanessa och Linnea stå där med ett stort plakat där det stod ”Welcome home Sandra”
När dom fick syn på mig så började dom skrika och hoppa, jag skrattade åt dom, dom var verkligen helt galna! Jag sprang in i deras famnar och vi alla tre kramades.
Jag kände mig jätte löjlig som fällde en liten tår när vi kramades men jag hade saknat dom så himla mycket.
Men jag kunde inte låta bli. När vi slutat kramas så tittade jag bakom dom.
”Men hur ska vi komma hem? Är inte dina föräldrar här?” Frågade jag och tittade på Vanessa.
Hon flinade mot mig. ”Kom, jag kan ta den där väskan” sa hon och tog en av mina väskor, Linnea tog den andra så att vi alla tre bar på en var.

När vi tillslut kom ut från flygplatsen trots allt knuffande så stannade tjejerna vid en snygg bil. Jag tittade förvirrat på dom och höjde ena ögonbrynet.
Vanessa stoppade handen i ena fickan utan att släppa min blick och tog upp en bilnyckel. Hon tryckte på den och då blippade bilen till.
”Va?! Är det din?” Frågade jag imponerat.
”Ja du vet... Du missade ju mitt sweet-16-party” sa Vanessa och log brett.
”Du skojar! Fick du en sån här bil i födelsedagspresent?!” Hon nickade.
”Visst är det perfekt? Då kan vi åka vart vi vill” fyllde Linnea in.
”Ja perfekt!” Sa jag och skrattade. Mitt skratt lät inte ansträngt eller framtvingat, det lät lätt.
Lätt precis som allt annat var med Vanessa och Linnea. Så länge jag inte lät dom dåliga tankarna ta över.
Jag var så glad att jag hade dom här två som bästisar, dom fick mig att tänka positivt.

På vägen hem i bilen satt vi alla tre och sjöng högt till California girls med Katy Perry. Plötsligt skruvade Linnea ner volymen på radion och vände sig sen mot mig.
”Nu måste du berätta allt som har hänt” sa hon allvarligt.
Det högg till i bröstet på mig, jag ville inte bli påmind, ville inte bli ledsen igen… Men jag drog ett djupt andetag och sedan berättade jag allt, precis allt.
Jag berättade om hur han hade överraskat mig den där dagen på stranden, hur bra han kom överrens med mina föräldrar, alla roliga saker vi gjort tillsammans och allt annat.
Linnea tittade allvarligt på mig när jag berättade, Vanessa slängde oroliga blickar på mig i backspegeln då och då eftersom hon körde.
”Men gud gumman..” sa Linnea när jag tystnat och jag hade tårar i ögonen. Hon kramade mig.

När vi var hemma hos Vanessa och hade fixat i ordning sängar och allt så satte jag mig vid hennes dator.
Jag öppnade internet och på startsidan var det en artikel om Justin. Det var en bild på honom tillsammans med en tjej.
Jag kände igen mig själv bakifrån fast man inte såg mitt ansikte. Vi gick tätt intill varandra och våra armar var ihopsatta.
”Titta det här är jag!” Sa jag till tjejerna. Dom ställde sig bakom mig och vi alla tre läste artikeln.
”Popstjärnan Justin Bieber sågs för några dagar sedan tillsammans med en ung tjej gå runt på Miami’s gator. Vem flickan är är ännu okänt. Justin och flickan sågs umgås hela dagen och dom hoppade in i samma taxi när dom åkte därifrån. Kan den här flickan vara anledningen till att Justin setts gråtandes på Miami flygplats bara några dagar efter?” Jag suckade och bytte snabbt sida till twitter.

Justin och hans team innan konserten

Jag behövde inte använda toaletten men när jag kom in på toaletten så tittade jag mig i spegeln.
Jag såg väldigt trött ut och jag var osminkad. Om det inte hade varit för att jag hade haft på mig en lila mjukisdress så hade jag sett helt färglös ut.
Jag såg väldigt blek ut fast jag i själva verket faktiskt hade blivit riktigt brun under dom här veckorna.
Jag brukade inte sola så mycket när jag var hemma eftersom jag var van vid att det nästan alltid är soligt men i Miami hade det inte funnits lika mycket att göra.
Jag rättade till frisyren lite och sedan gick jag tillbaka till min plats. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade fått 3 nya sms. Jag öppnade det första som var ifrån Linnea.
”Sandra, jag och Vanessa står redan på flygplatsen och väntar på dig. Om en halvtimme träffas vi. Då är vi alla samlade igen, awesome!! xx Linnea” Jag svarade snabbt på smset.
”Ja, jag saknar er så mycket. Hälsa Vanessa också. Jag älskar er tjejer xx”

Sedan öppnade jag nästa sms och såg att det var ett nummer som jag inte hade.
”Jag vet att betett mig som en idiot. Men snälla ge mig en till chans. Vet att du behöver lite tid för dig själv men jag kan verkligen inte sluta tänka på dig.. xx Din J föralltid”
Jag fick nästan tårar i ögonen. Jag stängde av min mobil och satt sedan och stirrade rakt in i ryggstödet på stolen framför.
Men efter ett tag ångrade jag mig och satte på mobilen igen.
”Jag behöver tid Justin, acceptera det. Vad har hänt med din mobil förresten? Det här är ju inte ditt nummer xx Sandra” Skrev jag och drog sedan ett djupt andetag.
Han hade aldrig svarade snabbare. *Pling*

Justins perspektiv

Jag satt spänt och väntade på att Sandra skulle svara. Det tog ett tag innan hon svarade och jag började otåligt trumma med händerna på bordet.
*Pling* ”Jag behöver tid Justin, acceptera det. Vad har hänt med din mobil förresten? Det här är ju inte ditt nummer xx Sandra”
Jag läste den första meningen två gånger och jag fick ont i bröstet.
”Du ska få all den tid du behöver. Jag smsar från Jasmines mobil. Min har gått sönder xx Justin” skrev jag med darriga händer. Jag kände en hand på min axel.
”Justin hur är det?” Frågade Jasmine och log mot mig.
”Det är bra. Tack för att jag fick låna din mobil, här” sa jag och gav henne mobilen. Hon log fortfarande mot mig.
”Kom nu snygging det är snart dags att uppträda” sa hon sedan och fnissade.
Jag skrattade med henne men mitt skratt lät ansträngt. Hon verkade inte märka det.
Jag gick och klädde på mig mina scenkläder och sedan när jag var klar så gick jag ut ur mitt rum. Det sprang runt folk överallt.
Jag stod bara och stirrade rakt fram medans massvis av människor fixade saker runt mig.
Några satte dit min mick, andra kollade så att micken och allt fungerade. Lite längre bort i korridoren stod Jasmine och Chaz.
Dom båda log mot mig, Jasmine vinkade och gjorde ett ”rock-it-tecken” som hon kallar det och sträckte ut tungan mot mig. Jag skrattade lite.
”Kom igen nu JB, det är dags att gå upp på scenen” sa Usher och klappade mig två gånger på ryggen.
Jag bestämde mig för att rycka upp mig och göra det bästa av det här.
”Okej kom igen nu allihopa! Låt oss göra det här bra!” Skrek jag och alla jublade.
Alla arbetare och liknande som dansare, vänner och min mamma samlades i en ring. Usher dök upp vid min ena sida och log mot mig. Vid min andra sida stod mamma.
Vi alla stod där och lyssnade medans Scooter pratade om mig. Jag tittade runt mig och insåg hur bra jag hade det. Runt mig stod alla mina närmsta, den enda som fattades var Sandra..
Jag log när Scooter sa hur stolt han var över mig. Och när alla sa ”Justin, Justin, Justin”.
Sedan tog alla varandra i händerna och vi bad. Jag var faktiskt lite nervös nu, men det var bra. Då gick det oftast bättre.
Alla i teamet körde vår hejarramsa och sedan var det dags för att gå upp på scenen.
Jag ställde mig på plattan som jag skulle åka upp för när jag skulle komma upp från golvet.
När jag långsamt åkte uppåt och publiken skrek så log jag brett.

Bilden som var i tidningen

”Om du vill så kan våra föräldrar prata så kan du kanske få bo här ifall dina föräldrar inte vill åka hem än? Hur länge till har ni huset?” Frågade Vanessa.
”Vi har det hela sommaren.. Så nästan en månad till. Jag orkar inte vara kvar här så länge” sa jag.
”Prata med dina föräldrar så kan du ringa mig sen och säga vad dom har sagt” sa Vanessa.
”Jag gör så..”
”Hejdå, jag saknar dig Sandra” sa Vanessa.
”Jag saknar dig med. Vi kanske ses snart. Hejdå” sa jag och sedan lade vi på.

På flygplanet (Fortfarande Sandras perspektiv)

Samma kväll satt jag på ett flygplan hem. Jag kunde inte förstå att mina föräldrar låtit mig åka hem utan dom.
Men dom hade ju i och för sig pratat med hennes föräldrar och mamma och pappa skulle antagligen komma hem om bara en eller två veckor igen.
Jag skulle bo hemma hos Vanessa en vecka och om det blev längre skulle jag bo hos Linnea en vecka också.
Mina föräldrar hade pratat med Linneas föräldrar också så allt var klart.
Flygresan var tråkig, jag hade aldrig flugit själv förut och det var väldigt ensamt.
Jag bläddrade genom några dagstidningar jag köpt på flygplatsen men jag slog nästan igen tidningen när jag såg en bild på Justin men blev fastfrusen i stolen när den svarta rubriken stirrade ut på mig från pappret.
”NYA EXKLUSIVA BILDER PÅ EN GRÅTANDE JUSTIN BIEBER TAGNA IMORSE!"
Jag började läsa texten under bilden på honom, där han höll en hand för ena ögat och grät.
”Tidigt på morgonen idag sågs tonårssensationen Justin Bieber gråtandes på väg till sitt flygplan. Justin svarade inte på några frågor men han såg väldigt sårad ut. Han var omringad av flera livvakter och hans manager Scooter Braun var med honom. Scooters enda kommentar om Justin var: ”Låt honom vara ifred. Ni ser väl att grabben är ledsen?” Vi väntar på mer information om Justin. Det här är inte första gången Justin setts gråtandes på senaste tiden. Vad kan det vara han är upprörd över? Ja vad som pågår i den unga stjärnans huvud är det nog ingen som vet förutom han själv”.

Jag fortsatte stirra på tidningen efter att jag hade läst klart. Jag kände skuldkänslorna skölja över mig. Plötsligt hörde jag att jag fick ett sms, jag tog upp mobilen.
”Hej Sandra, jag hörde att du hade åkt hem. Hur är det? xx Nick”
Nick? Hur hade han fått mitt nummer, tänkte jag och skakade på huvudet.
”Hej, ja jag sitter på planet nu. Det är väl sådär, lite dåligt med Justin bara.. Förresten, hur kan du ha mitt nummer? xx Sandra” Skrev jag och det tog inte lång tid förens han svarade.
*Pling*
”Justin gav mig ditt nummer, jag stötte på honom tidigt imorse. Han såg rätt ledsen ut.. xx N”
Jag suckade högt och kände nästan att jag blev lite sur. Varför behöver Justin vara såhär?
”Jaha.. Konstigt att han gjorde det då.. Men jag antar att det är för att han är avundsjuk. Hur är det i miami då? Fortfarande regnigt eller? xoxo Sandra”
*Pling*
”Ja det regnar idag med. Tråkigt väder. Hoppas du har finare väder när du landar hemma hos dig. Du bodde i Santa Monica va? xx N.H”
”Ja. Det var soligt senast jag pratade med min kompis i alla fall. N.H? Vad heter du i efternamn? xx Sandra” skrev jag.
Sedan lämnade jag mobilen i ytterfacket på mitt handbagage och bestämde mig för att jag behövde sträcka på benen lite.
Det enda stället jag kunde komma på att jag kunde gå till var toaletten.

Hon vaknade inte av att jag pussade henne. Jag lutade ryggen mot väggen och sedan satt jag där och tittade ut på vågorna som lystes upp av månskenet.
Fönstret var precis rakt fram så att man såg enda ner på stranden. Det var väldigt fint.
Jag tittade på Sandra och log åt tanken av att det jag tittade på nu var ännu finare. Hon låg stilla och andades lågt.
Plötsligt rörde hon på sig och la armen runt mig och lutade sitt huvud mot mitt bröst. Jag trodde först att hon var vaken men jag förstod sen att hon sov.
Jag la armarna runt henne och sedan blundade jag och försökte somna. Det gick inte.
Jag strök handen genom hennes hår och ner längs hennes ena arm. Det fick håret på hennes armar att resa sig. Så jag drog täcket tätare runt henne.
Jag vet inte hur länge jag låg där och tittade på henne. Shit, hon var så fin. Jag märkte knappt hur tiden gick men jag kunde inte slita blicken ifrån henne.
Jag var nästan rädd att hon skulle försvinna ifall jag tittade bort. Jag tänkte igenom allt, jag visste att jag skulle behöva fixa det här.
Jag ville ha henne. Jag hann tänka igenom allt under timmarna som jag låg där.
När alarmet på min mobil ringde klockan halv sju på morgonen så hade jag fortfarande inte somnat och jag reste mig förvånat upp.
Hade tiden verkligen gått så fort? Oj.
Jag stängde av alarmet och satte mig sedan på sängkanten. Jag vände mig om och tittade på Sandra.
Jag skulle inte väcka henne, jag kunde inte. Hon skulle få som hon ville, lite ensamhet. Det var nog bäst att jag lät henne få det.

Sandras perspektiv

När jag vaknade på morgonen så var det mörkare än det brukade vara här.
Jag tittade förvånat ut och såg att det både åskade och regnade. Jag satte mig upp i sängen och då såg jag en lapp ligga på bordet bredvid mig. Jag tog upp den och läste.

”Sandra, jag har åkt nu. Jag ville inte väcka dig. Du ska få lite tid för dig själv. Jag kommer alltid att vänta på dig xx din Justin”

När jag hade läst klart så slängde jag lappen på golvet och tog händerna för ansiktet.
För första gången grät jag verkligen ut allt jag kände. Jag lät tårarna rinna fritt och jag kände mig hopplös. Jag ville inget hellre än att ha honom här med mig nu.
Jag tänkte på hans lena hår, perfekta läppar, snygga kropp och gulliga leende. Jag grät hysteriskt och svor högt för mig själv.
Jag lade mig ner i sängen och jag kände mig helt förlamad i hela kroppen.
”Men Sandra, vad är det?” Hörde jag mamma fråga oroligt från dörröppningen.
”Gå ut härifrån!” Skrek jag. Jag hörde henne stänga dörren försiktigt och gå iväg. Jag hoppade till när min mobil började ringa på bordet.

”Hallå?”
”Sandra, vad är det? Du låter inte bra” sa Vanessa ängsligt.
”Det är för att inget är bra.”
”Vad är det som har hänt? Är det något som har hänt med Justin?” Frågade hon.
”Jag har sabbat allt. Och nu har han åkt iväg. Vi bråkade igår, allt blev bara fel och nu vet jag inte vad jag ska göra” grät jag.
”Sandra jag tror att det är dags att du kommer hem så vi kan prata” sa Vanessa lågt.
”Jag vill hem” snyftade jag.

Jag satte fingret på hans mun så att han blev tyst.
”Jag vill inte att du ska lämna mig ifred. Men du fattar väl att jag blir ledsen?” Sa jag.
”Ja jag är en idiot. Förlåt Sandra” sa han och hans röst lät torr. Han tänkte krama mig men jag stoppade honom.
”Justin, jag vill att vi gör en paus.. Jag vill inte göra slut men det blir nog bäst om vi är borta ifrån varandra ett tag..” sa jag och jag hade gråten i halsen.
”Menar du det?” Frågade han och hans ögon började bli våta. Jag svalde hårt.
”Jag vill vara med dig, jag vill vara din tjej men jag tror att vi behöver komma ifrån varandra ett tag. Vi sårar bara varandra” viskade jag lika lågt som hans andetag.
Han stoppade snabbt en tår som var på väg ner för hans kind och hans blick var tom.
”Om tid för dig själv är vad du vill ha så får du det. Allt för dig” viskade han. Han såg så ledsen ut att jag fick skuldkänslor.
Men jag visste ändå att det här var det enda rätta. Och framför allt kanske det enda sättet att rädda vårt förhållande på…
”Jag vill inte släppa dig helt. Du betyder väldigt mycket för mig Sandra, jag hoppas du vet det..”
”Det blir bäst såhär” sa jag och kämpade för att hålla min röst stadig. Han stirrade ner i golvet. ”Jag går och lägger mig” sa jag.
Jag gick förbi honom utan att titta på honom igen. Jag släckte taklampan och tände den lilla bredvid sängen.
Jag bytte snabbt om till sovkläder och sedan kröp jag ner i sängen.

Jag låg där och tittade på Justin som fortfarande inte hade rört på sig. Han stod på samma plats med ryggen mot mig och jag kunde se att han grät för han skakade lätt.
Jag svalde hårt och sedan släckte jag lampan. Jag la mig ned och blundade men jag kunde inte somna på direkten.
Efter en stund hörde jag att Justin kröp ner bredvid mig i sängen och jag visste att han tittade på mig så jag vände mig om så att jag låg med ryggen mot honom.
Till en början kunde jag verkligen inte somna, jag låg och tänkte på hur allt skulle bli mellan mig och Justin.
Skulle det här innebära slutet på det vi hade? Det hoppades jag inte.
Jag kollade snabbt över axeln och såg i skenet av ljuset som lös in från månen genom fönstret att han var blank på kinderna.
Han grät alltså fortfarande. Jag drog ett djupt andetag och sedan blundade jag.
Justins andetag blev tyngre och tyngre och dom var det enda som jag hörde när jag somnade.

Justins perspektiv

Jag kunde inte sluta ligga och stirra på hennes rygg. Jag var så ledsen.
Mest för att jag hade sabbat allt, varför var jag tvungen att vara så jävla dum i huvet för? Hon var allt jag ville ha, hon var perfekt.
Den finaste tjejen jag någonsin träffat och så sabbar jag allt. Helvete. Och allt var på grund av Jasmine…
Jag låg och tittade på henne länge och då insåg jag att hon somnat. Jag smekte försiktigt bort ett hårstrå som låg snett över hennes ansikte.
Sedan blundade jag och försökte somna men det gick inte. Jag satte mig upp i sängen och satt och tittade på henne.
Hon sov så sött, jag undrade vad hon drömde om. Eller kanske ville jag inte veta? Förmodligen drömde hon om den där Nick.
Jag kastade irriterat ner en kudde på golvet. Jag ville bara slå honom. Han skulle inte få Sandra, jag älskade henne och jag ville vara med henne.
Jag tittade på henne igen. När hon låg där och sov såg hon så obekymrad ut.
Rynkorna som hade funnits på hennes panna tidigare var nu utsuddade och hon såg så fridfull ut. Jag böjde mig ner och pussade henne försiktigt på pannan.

Jag kunde inte hjälpa dom patetiska tårarna som rann nerför mina kinder. Jag orkade inte heller försöka stoppa dom. Justin märkte att jag grät mer nu och tittade på mig oroligt.
”Snälla, jag klarar inte av att du gråter, det kommer bli bra baby, jag lovar” mumlade han i mitt öra medans han kramade mig.
Jag andades in hans goda lukt och försökte få den att stanna i näsan så länge som möjligt men alltför snabbt släppte han mig och lukten försvann.
Jag tittade på honom. Jag skulle sakna honom så mycket, det här skulle bli värre än förra gången vi skiljdes åt, nu hade vi kommit varandra närmare. Närmare än någonsin.
Jag lutade huvudet mot hans bröst och han la armarna runt mig.
Vi stod där en ganska lång stund, enda tills mamma kom ut och sa att det var dags att äta middag. Då gick vi in och satte oss vid bordet.
Jag och Justin sa ingenting till varandra under middagen, jag nickade bara till svar när mamma frågade om maten var god. Jag orkade inte prata.
”Jag måste åka iväg på turné” sa Justin plötsligt och kastade en snabb blick på mig, mamma uppfattade den och tittade också på mig.
”Jaha, när åker du?” Frågade hon.
”Imorgon” svarade Justin. Han tog min hand under bordet.
”Vad tråkigt att du måste åka iväg… Vilka ska åka med?” Frågade pappa.
”Min mamma, Scooter, Kenny och så bad jag att få ta med mig en kompis. Och då valde jag Jasmine..” Justin pratade väldigt tyst i slutet av meningen.
Jag släppte hans hand och tittade tomt på honom. Han tittade skamset på mig och bet sig i läppen.
”Toppen” sa jag dött och sedan reste jag mig upp. ”Tack för maten, jag är mätt.”

Jag gick in till mitt rum och stängde dörren med en smäll. Jag gick fram till garderoben och drog ut alla mina kläder ur garderoben och slängde dom på min öppna resväska.
Jag knölade ner allt så att det skulle få plats och sedan satte jag mig på väskan för att få den att gå att stänga. När jag misslyckades med att stänga den eftersom den var proppfull så sparkade jag irriterat på den och jag grät. Jag satte mig med ryggen mot sängen och bara satt där.
Jag brydde mig inte ens om att titta vem det var som kom in i rummet utan fortsatte bara stirra ner i golvet och gråta.
Jag kände Justin lägga armen runt mig när han satte sig ned på golvet bredvid mig.
”Sandra, jag vet att det var fel av mig att bjuda med Jasmine men våra föräldrar har redan pratat och det är försent att ändra sig nu…”
”Du förstår väl att jag blir sårad? När du väljer henne framför mig?” Snäste jag och krånglade mig ur hans grepp, jag reste mig upp.
”Jag är världens sämsta pojkvän, vad jag än gör blir det bara fel..” Viskade han lågt för sig själv. Jag började gå mot dörren. ”Jag borde låta dig vara ifred föralltid, borde inte såra dig mer än vad jag redan har gjort” mumlade han.
Jag stannade och vände mig sakta om. Jag kände hur jag stelnade till när han sa det, det sista jag ville var att han skulle låta mig vara ifred föralltid, att han aldrig skulle komma tillbaka.
”Justin sluta, det där stämmer inte” protesterade jag. Han ställde sig upp och gick sakta mot mig.
”Om du vill att jag ska lämna dig ifred så är det bäst att du säger det nu. Då lovar jag att jag aldrig ska störa dig mer..”

Ledsen att jag inte har uppdaterat så mycket men har ju sjukt mycket att göra i skolan nu innan jullovet, ni vet med alla prov och inlämningar. Men jag lovar att det kommer bli bättre. Speciellt på jullovet då jag är ledig och har mer tid att skriva! :)

Justin en av dagarna på stranden

Han log brett mot mig när vi slutat kyssas och jag andades fort.
”Vad vill du göra idag?” Frågade jag.
”Jag vet inte, det spelar ingen roll” sa han och ryckte på axlarna.

Dom kommande dagarna gjorde vi allt möjligt, vi surfade, badade, åt massvis med glass och gick i staden och tittade i affärer. Jag hade så kul med Justin att jag knappt märkte hur fort tiden gick.
Idag var det torsdag och snart hade han varit här i en hel vecka.
Jag låg i hammocken på våran ”tomt” och läste en tidning och tittade på medans pappa och Justin körde badminton. Dom två kom riktigt bra överrens och det var bra, i alla fall för mig.
Det innebar att pappa litade mer på Justin och då skulle jag få umgås mer med honom.
Nick hade bara varit jobbig och stört oss några få gånger under tiden som vi varit här. Han verkade förstå att vi helst var ifred men jag såg hur han trånade efter mig i smyg och det borde inte störa mig men det gjorde det.
Jag saknade Linnea och Vanessa men hade pratat med dom nästan varje dag på sms eller i telefon.
Jag hade börjat bli riktigt brun, det hade Justin också. Jag tittade på honom och pappa när dom spelade, dom båda skrattade och verkade ha kul.
Jag reste på mig för att gå in i köket och hämta något att dricka. Medans jag hällde upp juice i ett glas och drack upp det så såg jag att Justin svarade i hans mobil.
Han såg mer och mer besvärad ut ju längre han pratade. Jag ställde glaset vid disken och gick ut.
Jag stod och tittade på honom en bit ifrån så jag hörde inte vad han och personen i telefonen pratade om men jag såg att han var sur, eller kanske till och med ledsen.
Det gav mig en klump i magen. När han lagt på stirrade han mot havet en lång stund. Pappa gick in eftersom han antagligen förstod att han var på fel plats vid fel tillfälle. Jag gick fram till Justin.
”Justin vad är det?” Frågade jag och tog hans hand. Han vände sig sakta mot mig men tittade ner i marken.
”Jag måste åka” sa han lågt.
”Vart ska du?” Frågade jag lika lågt. Men egentligen förstod jag. 
”Vi ska på en liten turné” svara han och hans röst lät död. ”Jag måste iväg nu, du visste att den här dagen skulle komma. Jag kan inte vara ledig längre, jag måste tänka på mina fans.”
Och jag visste att han hade rätt, jag hade vetat länge att den här dagen skulle komma. Att han en dag skulle bli tvungen att åka iväg på turnéer. Men jag hade försökt att inte tänka på det, förträngt tanken.
”Vilka innebär ”vi”?” Frågade jag. Han tittade fortfarande ner på sina fötter och sedan tittade han upp på mig.
”Min mamma, alla dansare, Scooter, Kenny, övrigt folk… Och… Jasmine” han sa det sista namnet väldigt tyst. Det vände sig i min mage.
”Hur länge blir du borta?” Frågade jag och försökte låta oberörd.
”Jag vet inte riktigt.. Men minst i tre veckor” svarade han. Han tittade på mig och såg plötsligt orolig ut. ”Snälla gråt inte. Det kommer bli bra” sa han och torkade bort en tår från min kind med sin ena tumme.
Jag hade inte ens märkt att jag gråtit förens han påpekat det. ”Jag kommer sakna dig med” viskade han lågt och sedan kramade han mig.
Jag tittade upp på honom, han var längre än mig och solen bländade mig när jag tittade upp men jag brydde mig inte om det.
”Du kommer glömma bort mig” viskade jag. Han stirrade på mig.
”Aldrig” sa han bestämt och sedan kysste han mig.

(Det här har inget med berättelsen att göra)



Jag är med i en tävling på http://bieberfever.se/ där man kan vinna antingen en Justin tröja eller posters. Gå in på bloggen för att vara med ni också! Jag vill helst vinna tröjan men posterna skulle inte sitta helt fel heller! Plus att ni kan ju läsa bloggen som faktiskt är min absoluta favoritblogg om Justin, dom uppdaterar alltid bra och ofta. Jag älskar den! Här är 3 till länkar till bloggen :
http://bieberfever.se/
http://bieberfever.se/
http://bieberfever.se/

Sandras perspektiv

När jag vaknade nästa dag smög jag försiktigt upp ur sängen. Jag ville inte väcka Justin, han låg fortfarande och sov.
Jag reste mig försiktigt, men jag råkade stöta till min mobil så att den ramla ner på golvet.
Jag sneglade på honom men han verkade inte ha vaknat av oljudet. Jag tog upp mobilen och tittade på klockan. Den var inte mer än nio på morgonen, typiskt.
Jag skrev en lapp till Justin som han skulle se när han vaknat.
”Är på stranden, kom dit när du har vaknat xoxo Sandra” skrev jag på lappen.
Jag tog mina badkläder och gick ut. Det var redan mycket folk på stranden. Jag bredde ut handduken och la mig på den.
Jag funderade på vad vi skulle kunna hitta på idag. Vi skulle kunna snorkla, men det kanske man inte kan göra här?
Jag satte mig upp och tittade runt på stranden. Då fick jag syn på Nick som var med ett gäng ungdomar en bit bort. Jag reste mig upp och gick närmare dom.
”Nick!” ropade jag.
Han vände sig om och när han fick syn på mig så flinade han och vinkade glatt. Jag gick mot honom och vi möttes nere vid vattnet, precis vid kanten av det.
”Sandra!” sa han glatt när vi var närmare varandra.
”Jo jag undrar.. Du bor här i Miami eller hur?” Frågade jag.
”Ja, varför undrar du?” Frågade han och såg fortfarande lika löjligt glad ut.
”Jag undrar ifall du vet något kul man kan göra här? Jag menar som typ att snorkla eller något?” Frågade jag.
”Du kan ju alltid surfa” sa han.
”Är inte det lite… Jag vet inte… läskigt?” Sa jag och skrattade lite.
”Nej då. Det är kul” sa han och log. Vi blev tysta en stund, jag visste inte vad jag skulle säga. Pinsam tystnad…
”Så vem är din kille?” Frågade han plötsligt.
”Bara en kille” sa jag och ryckte nonchalant på axlarna.
”Du får ursäkta mig men han såg ut som en riktig Justin Bieber wannabe. Vilken nörd” sa Nick och skrattade. Det är för att det kanske är Justin Bieber, tänkte jag och skrattade inombords.
”Hey!” Sa jag och skvätte vatten på honom. Vi båda skrattade.
Han skvätte tillbaka. Då vände jag om och började springa. Han sprang efter och tog upp en hink som låg på marken och fyllde den med vatten.

Justins perspektiv

Jag hade lite svårt att hitta till stranden men efter att jag frågade om hjälp med vägen så hittade jag äntligen.
Det var rätt mycket folk på stranden så jag tog på mig solglasögonen. Jag spanade efter Sandra men kunde inte hitta henne.
Men hennes knallrosa handduk lös tomt upp. Jag gick till den och la mina saker bredvid hennes handduk och sedan spanade jag efter henne igen, den här gången noggrannare.
Då såg jag henne hålla på och skvätta vatten och massa med nån kille. Jag stirrade på dom och dom verkade inte se mig.
Sandra skrattade så mycket att hon ramlade omkull och han låtsades ramla så att han hamna halvt på henne. Den jäveln…
Då upptäckte Sandra att jag stod och tittade på dom och hon fick en konstig min i ansiktet. Jag vände mig om och gick och hämtade mina saker. Sedan gick jag.

Sandras perspektiv

Fan. Han hade ju missuppfattat allt. Nick tittade förvånat efter Justin och när jag sneglade på Nick kunde jag nästan se hur nöjd han såg ut.
”Justin!” Ropade jag efter honom.
Nick tittade chockat på mig, jag visste att det var för att han antagligen förstod vem Justin han var.
Jag började springa efter Justin och hann ikapp honom med andan i halsen.

(Bilderna har inte alltid något med kapitlet att göra)


När jag hade ätit klart tittade jag på Sandra, hon åt fortfarande. När hon märkte att jag tittade på henne så slutade hon äta.
”Vad är det?” Frågade hon.
”Inget, du är bara söt” svarade jag och log. Hon skrattade.
”Är du klar?” Frågade hon sedan.
”Japp, klockan är rätt mycket nu. Ska vi gå hem till dig innan dina föräldrar börjar undra vart du är?”
”Ja kom” sa hon och hon reste sig upp och gick mot mig. Hon tog min hand.
Det pirrade i mig när hon rörde mig, jag bet mig i läppen. Vi gick hand i hand hem till henne och när vi kom till huset så öppnade jag dörren försiktigt.
”Mamma! Pappa! Vi är hemma” ropade Sandra rakt ut medans vi tog av oss skorna. Hennes föräldrar kom ut till hallen.
”Vilken överraskning va?” Frågade Sandras mamma Izzie.
”Ja” svarade Sandra glatt. Hennes pappa log mot henne och sedan mot mig.
”Jag är trött, ska vi kolla på en film?” Frågade Sandra mig.
”Ja det gör vi” svarade jag.

Vi gick in till hennes rum och på golvet låg en luftmadrass. När Sandra såg den började hon gapskratta.
”Skämtar…du...eller” fick hon fram i skrattattacken.
”Vad är det?” Frågade jag och jag började skratta åt henne.
”Dom tror att jag är fem år gammal. Liksom kolla hur stor min säng är, tror dom att du ska sova på den där lilla luftmadrassen?! Kom igen!” Sa hon och skrattade ännu mer.
”Det kanske är bäst om jag sover där. Du är lite för liten för att sova med killar..” sa jag retsamt.
Hon slutade skratta lite och tittade på mig och höjde ena ögonbrynet.
”Du är faktiskt bara ett år äldre än mig och jag är inte för liten” sa hon bestämt och la armarna i kors.
Jag började skratta åt hur hon såg ut och sedan puttade jag ner henne på sängen. Hon tog min arm och drog ner mig så att jag hamna liggandes på henne.
”Jag skoja älskling” sa jag och sedan pussade jag henne på näsan. Hon tittade mig djupt i ögonen.
Jag var bara tvungen att kyssa henne, hennes läppar såg så mjuka och fina ut. Jag kysste henne och såg henne sluta ögonen.
Då gjorde jag samma sak och sedan drog hon händerna genom mitt hår.
Vi snurrade runt så att hon låg ovanpå mig och jag drog upp hennes ben så att dom var böjda och då halvsatt hon på mig. Vi fortsatte kyssas och det blev hetare.
Jag kände att jag började få stånd, fan va pinsamt.. Hon slutade kyssa mig och började fnissa, antagligen hade hon märkt mitt stånd. Jag rodnade.
”Vad söt du är” sa hon. Jag skämdes och jag satte mig upp och andades ut. Hon kramade mig bakifrån.
”Justin det gör inget.. Kom” viskade hon i mitt öra och vände på mig.
Hon la armarna runt min nacke och började kyssa mig igen. Jag besvarade kyssen och den här gången var kyssen lugnare.
”Jag är trött, jag tror inte jag orkar kolla på nån film” sa hon efter att kyssen var slut.
”Då sover vi” sa jag och log.
Jag drog av mig t-shirten så att jag bara hade shorts på mig och hon gick iväg för att hämta hennes sovkläder. Jag spelade spel på min Iphone och var helt inne i det.
”Du sover i sängen va?” Frågade hon plötsligt och då tittade jag upp på henne.
Damn.. Hon hade bara på sig ett par hotpants och ett tajt linne. Jag kunde knappt slita blicken från hennes kropp.
”Justin?” Sa hon tveksamt.
”Ah” sa jag bara. Hon log mot mig och sedan kröp hon ner bredvid mig i sängen.
Hon somnade efter bara några minuter men jag var inte så trött så jag låg och tittade på henne och smekte hennes hår. Hon var så vacker..

Miami

Sandras perspektiv

Jag vände mig snabbt om och såg en kille som var ungefär tio centimeter längre än mig stå där. Han såg väldigt förvånad ut. Han var ganska brun och han hade mycket muskler.
Det såg jag eftersom han hade bar överkropp. Jag tittade bara på honom, jag var irriterad. Vad fan hade han för anledning att hälla vatten på mig för?

"Oj förlåt! Du såg ut som min kompis Rachel bakifrån" sa killen och jag såg att han skämdes. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag vände mig bara om och började gå.
Jag kände killen ta tag i min arm så jag vände mig om mot honom.
"Vad är det?" Frågade jag honom.
"Jag är verkligen ledsen" sa han och tittade mig in i ögonen.
"Det är lugnt" sa jag och sedan började jag gå igen.
"Du!" sa han efter mig. Jag vände mig och och tittade på honom.
"Vill du att jag gottgöra dig?" Frågade han.
"Nej det behövs inte, det var ju bara vatten" sa jag och log lite mot honom.
"Vad heter du?" Frågade han nyfiket.
"Sandra" svarade jag kort.
"Okej Sandra, jag är ledsen för det som hände. Mitt namn är Nick" sa han.
"Hejdå Nick" sa jag och log. Jag såg att han tittade efter mig när jag kastade en snabb blick över axeln.

Han var riktigt söt, men jag ville inte ha någon annan än Justin. Jag gick och köpte en cola och sedan la jag mig på stranden. Jag låg där tills jag tröttnade.
Då bestämde jag mig för att gå hem. Mamma och pappa hade nog börjat undra vart jag var.
När jag kom in i vårat hus så var det ingen där. Jag tog en dusch och sedan satte jag på TVn och bläddrade mellan massa olika kanaler. *Pling*

Hur mår du? Jag saknar dig redan.. xx Justin

Jag mår bra, men det är tråkigt här. Jag är redan uttråkad.. Saknar dig med
xx Sandra

Jag väntade på att Justin skulle svara men det verkade dröja så jag bytte om så länge. Jag drog på mig en kjol och ett linne. Jag kunde lika gärna gå ut ett tag.
Jag tog mina saker och gick ut. Jag visste inte ens vart jag var påväg men jag gick mot staden. Jag gick in i några affärer men hittade inget jag gillade.
Då ringde min mobil, jag tog upp den ur väskan och svarade. Det var Justin.

"Hej beautiful, hur är det?" Sa han när jag svarade.
"Hej, det är bra men jag är trött" sa jag.
"Vad är klockan hos dig nu?" Frågade han.
"Halv nio på kvällen" svarade jag.
"Vad har du gjort idag?" frågade han sedan.
"Jag var först på stranden och nu är jag i stan och kollar i affärer" sa jag. "Vad har du själv gjort?"
"Jag hade en konsert tidigare ikväll men nu ligger jag i min säng och tänker på dig" viskade han förföriskt. Åh vad söt han är.. Mitt hjärta började bulta hårdare och snabbare.
"Du är så söt. Jag har tänkt på dig hela dagen.." erkände jag.
"Jag måste sova nu, ska upp tidigt imorgon så jag kan inte prata mer nu. Sov gott, vi ses snart" sa han.
"Okej, godnatt. Puss" sa jag.
"Puss puss" sa han och sedan la han på.

Jag stoppade ner mobilen i fickan medans jag gick och tappade väskan när jag krockade in i någon. Det var Nick som hällt vatten över mig på stranden.
"Oj förlåt" sa han och sedan kände han igen mig. "Fan det måste vara ödet."
"Förföljer du mig?" Frågade jag och skrattade.
"Nej jag såg dig inte komma" sa han och skrattade han också. Sedan böjde han sig ned och tog upp min väska, jag tog emot den.
"Tack men jag måste gå nu" sa jag och log lite snabbt mot honom. Han tittade länge på mig.