Life isn't right without you - Episode 103
"Jag har pratat med Jasmine, hon berättade att hon och du hade pratat" viskade han i mitt öra. Jag tryckte mig ifrån hans grepp för att kunna titta honom i ögonen.
"Allt är lugnt nu Justin, bra va?" sa jag. Han log och nickade långsamt.
"Jag vet" sa han bara. Jag fnissade innan DJn plötsligt bytte låt och nu spelades "Dirty Dancer". Alla skrek förtjust och hoppade ännu mer.
Jag skrattade av lycka medans jag hoppade upp och ner och kände mig allmänt fånig.
Justin började dansa med oss andra. Adrenalinet rusade genom min kropp. Det här var den bästa födelsedagen jag någonsin hade haft. Utan tvekan.
Dansandet fortsatte, en drink blev snabbt till flera och vi alla började bli ganska påverkade. Känslan var härlig. Det hade varit längesen.
Jag visste att jag egentligen var tvungen att hålla mig undan men när jag började dansa onödigt tätt med Justin så verkade inte han heller ens tänka på att göra avståndet mellan oss större.
Han förvånade mig genom att smeka min kind med sin tumme mitt i dansandet.
Jag förstod absolut ingenting. Vad hade hänt med reglerna? Var han så full att han inte kom ihåg dom? Han hade väl inte druckit mycket?
"Vad gör du?" frågade jag förbryllat och tröck bort honom mjukt. Han flinade bara.
"Låt oss bete som ett iallafall nästan normalt par bara för ikväll. Det är din födelsedag" svarade han menande. Jag tittade tveksamt på honom.
Han log brett. Jag skrattade. Jag förstod inte ens det roliga med situationen. Det verkade bara extremt kul just då.
Men sedan slog det mig... Shit nu hade ju alla sett. Fast egentligen kanske dom redan visste, eller?
När jag vände tillbaka blicken mot min utomordentligt snygga pojkvän så glömde jag allt som hade nått med regler att göra.
Dom verkade inte vettiga överhuvudtaget just då.
Jag tröck mina läppar mot hans och han besvarade kyssen mjukt innan han försiktigt drog tillbaka huvudet. Runt oss applåderade och tjöt folk.
Justin hade ett otydligt ansiktsuttryck. Jag undrade vad som var fel. För något var det som inte stämde, det lös igenom hela honom.
"Hur mår du älskling?" viskade han i mitt öra. Jag tittade oförstående på honom.
"Bra, hur mår du själv?" kontrade jag och fnissade.
"Ser inte så ut, ska vi gå upp så vi kan komma ifrån musiken ett tag?" föreslog han. Jag nickade.
Han tog tag med armen runt min midja och hjälpte mig genom klungan, jag vinglade till lite då och då men Justin var snabb med att räta upp mig. Pinsamt.
Allt var väldigt luddigt och oklart. Men det enda viktiga var att jag var säker så länge jag var med Justin. Allt skulle bli bra.
Justins perspektiv
Man märkte verkligen på Sandra att hon var påverkad. Hon vinglade som en galning och jag var tvungen att hålla i henne hårt så att hon inte skulle tappa balansen.
När vi kom upp till övervåningen så öppnade jag första dörren. Det var ett sovrum så jag stängde dörren och låste den.
"Linneas rum" förklarade Sandra samtidigt som hon la sig ner på sängen. Jag nickade och granskade rummet.
Jag kunde inte låta bli att brista ut i skratt. Hela hennes väggar var fyllda med affischer på mig. Det roade mig.
"Vadå?" frågade Sandra.
"Hennes rum" svarade jag och flinade.
"Ja du, om man inte får dejta "The Biebs"," sa Sandra och gjorde citat-tecken med fingrarna, "så är ju det där det närmsta man kan komma."
Jag skrattade högt. Hon var bara för gullig och hon verkade inte ens inse det själv.
Jag satte mig brevid henne på sängen. Jag tog tag i hennes fötter och la dom i mitt knä. Sedan började jag försiktigt ta av hennes klackskor.
Medans jag satt där och granskade henne från topp till tå så masserade jag varsamt hennes fötter.
Hon log kärleksfullt åt mig innan hon blundade och rynkade på näsan.
"Hur mår du?" frågade jag igen.
"Bra... tror jag iallafall" svarade hon och verkade tänka efter.
"Ingen yrsel?"
"Nej."
"Inget illamående?"
"Nepp."
"Okej, bra" sa jag och pustade ut. Sedan böjde jag mig ner och pussade henne på pannan. Hon tog tag med händerna runt mitt ansikte och kysste mig.
Jag besvarade kyssen innan jag avslutade den och drog upp henne i mitt knä. Hon lutade huvudet mot mitt bröst och verkade slappna av.
Det hade gått cirka tio minuter när jag försiktigt viskade i hennes öra.
"Sandra?"
Inget svar. Jag antog att hon hade somnat. Jag kände efter i fickan, mobilnyckeln låg på sin plats. Jag lyfte försiktigt upp Sandra i min famn, innan jag bar ner henne för trapporna.
Sandras perspektiv
Jag gnuggade ögonen med händerna och gäspade stort när jag vaknade. När jag öppnade ögonen så fick jag en chock.
Jag var hemma i Justins lägenhet. Hur hade jag kommit hit? Jag hade varit säker på att allt bara hade varit en dröm.
Men jag fick det snabbt bekräftat att så var inte fallet när jag slängde mig upp ur sängen. Mitt huvud dunkade så hårt att jag trodde att jag skulle dö.
Men jag brydde mig inte om det. Istället rusade jag ut ur hans sovrum och fann honom halvsittandes i en av sofforna i det stora vardagsrummet.
Han tittade förvånat på mig när jag kom rusandes endast iklädd trosor och ett linne. Jag kastade mig i hans famn.
"Justin" kved jag.
"Vad är det baby?" frågade han oroligt med hes röst.
"Jag trodde allt bara hade varit en dröm. Men du är här, påriktigt."
"Haha, ja det är väl klart att jag är" skrattade han och pussade mig på huvudet samtidigt som han strök med handen längs min rygg.
Sommaruppehåll - now I'm back!
Och ska jag vara helt ärlig så har jag bara inte orkat, har försökt njuta av sommarlovet med så lite data som möjligt och då har novellen fått ta smällen. Men nu lovar jag att iallafall försöka uppdatera minst varannan vecka. Men helst oftare, eller hur? Det beror bara på om jag har tid eller inte. Har börjat gymnasiet nu och har ganska mycket plugg. Men det ska nog funka ändå.
Så håll ut lite till för snart kommer en ny del!
& TACK för att ni fortfarande finns kvar fast det inte har varit någon uppdatering alls! Ni är bäst! :')
Life isn't right without you - Episode 102
"Åh... hej" fnissade jag. Han log brett och pussade mig snabbt på munnen innan han sträckte på sig och låtsades som ingenting.
Justins perspektiv
Festen rullade på och jag hade väldigt kul. Det enda som var lite tråkigt var att vissa inte riktigt vågade prata eller titta på mig.
Om jag mötte någons blick så tittade dom snabbt undan. Jag antog att dom inte ville "störa". Så dom flesta höll sig undan.
Men dom som faktiskt vågade komma fram och prata var riktigt trevliga. Jag stod och pratade om basket med ett gäng killar när jag fick syn på Jasmine en bit bort.
"Hörrni, ni får spara dom bra detaljerna till senare. Jag ska bara gå och hälsa på en kompis" sa jag till killarna och boxade till den av dom som hette Fred skämtsamt på armen när jag gick förbi honom.
"Självklart Bieber!" svarade han och skrattade.
Jag skrattade över axeln medans jag började gå mot Jasmine. När hon fick syn på mig så sken hon upp.
"Hej" sa hon och log. Jag besvarade leendet och gav henne en halvhjärtad kram.
"Hej Jas! Kan jag få prata med dig?" frågade jag. Hon nickade och tittade på mig med en förstående blick.
"Ska vi gå ut?" föreslog hon.
"Ja det blir nog bäst, vill inte att alla ska lyssna" sa jag och nickade diskret åt sidan, mot ett gäng tjejer som stod och glodde på oss.
Hon fnissade till när hon märkte dom, sedan började vi gå mot ytterdörren.
Jag såg Sandra stå i mitten av klungan av alla dansande människor. Hon dansade också tillsammans med ett gäng tjejer, hon verkade ha kul för hennes vita leende lös upp hela rummet.
Väl ute satte vi oss på den kalla stentrappan som ledde upp till huset. Jag tittade på Jasmine samtidigt som jag knäppte ihop händerna och lutade hakan mot dom.
"Justin..." sa hon och suckade. "Jag är så le-" fortsatte hon men jag stoppade henne.
"Jag vet. Men det är lugnt. Allt har ordnat sig nu" lovade jag.
"Har Sandra berättat att jag pratade med henne?" frågade hon. Jag höjde förvånat på ögonbrynen.
"Nej, när gjorde ni det?" frågade jag.
"Tidigare ikväll, innan du kom hit. Jag bad om ursäkt för mitt beteende och för allt jag har sabbat" berättade hon, rösten svek henne lite.
"Det var därför Sandra verkade så obekymrad..." mumlade jag för mig själv.
"Jag hoppas att du också kan förlåta mig Justin. Din vänskap betyder mycket för mig och det finns inte ord för hur ledsen jag är. För att jag har förstört så himla mycket..." sa Jasmine innerligt.
Jag försökte titta henne djupt i ögonen, se om det fanns några tecken på att hon inte menade det hon sa. Men jag såg på henne att hon talade sanning.
"Det är okej, jag förlåter dig" sa jag och kramade henne. Jag såg hur hon slappnade av, som om en stor skuld just hade lättat från hennes axlar.
"Tack Justin" sa hon och besvarade kramen.
"Är allt okej nu?" frågade jag medans jag sakta reste mig upp.
"Ja, jag lovar att aldrig mer bete mig som en avundsjuk subba" sa Jasmine och skrattade lite medans hon snabbt torkade bort en tår som gled ner för hennes kind.
"Gråter du?" frågade jag och böjde mig fram lite för att se bättre i ljuset som utelampan gav oss.
"Ja, jag är super fånig. Eller hur?" skrattade hon.
"Nej det är du inte. Jag är också glad för att allt äntligen verkat ordna sig" sa jag och kramade henne igen. "Tack Jas, för att du är dig själv igen, ett tag kändes det som att jag inte kände dig längre..." viskade jag och bet mig i läppen.
Sandras perspektiv
"Du måste ju bara smaka den här!" sa en trevlig tjej vars namn var Victoria. Hennes blonda lockar studsade när hon dansade. Jag fnissade till innan jag tog emot ciderflaskan och tog en klunk.
Den söta smaken fick mig att vilja ta en till klunk. Jag vinglade till lite men tog tag i Victorias axel som stöd. Jag fnissade igen. Varför var allt så kul helt plötsligt? Jag sträckte henne flaskan.
"Gott eller hur?" sa hon och nickade mot flaskan.
"Ja as gott" svarade jag ivrigt och fortsatte hoppa på stället. När jag såg Jamie komma gående genom klungan så vinkade jag glatt mot honom.
"Hej!" skrek jag när han var inom tillräckligt nära avstånd för att höra mig.
"Tjena" skrek han tillbaka. Tätt i hälarna på honom kom hans två killkompisar som jag hade hälsat på tidigare. Jag hade dock glömt deras namn.
"Dansa med oss" sa jag och tog tag i hans hand och drog honom mot oss. Han skrattade innan både han och hans kompisar började dansa.
Jag vet inte hur lång tid som hade gått när jag fick syn på Justin stå och titta runt. Han verkade leta efter något med blicken. När han tittade åt mitt håll så hoppade jag extra mycket och vinkade.
Han nickade med huvet och log brett. Sedan började han tränga sig igenom klungan av tätt ihoptryckta kroppar.
När han kom fram till oss så trängde han sig fram till mig, han puttade undan Jamie lite, jag skrattade åt att han försökte få det att se diskret ut.
Jag kunde inte låta bli att slänga mig i hans famn. Han skrattade till och sedan la han armarna runt mig. Jag pussade honom på kinden, den var varm och jag kunde känna att han log.
"Jag har pratat med Jasmine, hon berättade att hon och du hade pratat" viskade han i mitt öra. Jag tryckte mig ifrån hans grepp för att kunna titta honom i ögonen.
"Allt är lugnt nu Justin, bra va?" sa jag. Han log och nickade långsamt.
"Jag vet" sa han bara. Jag fnissade innan DJn plötsligt bytte låt och nu spelades "Dirty Dancer". Alla skrek förtjust och hoppade ännu mer.
Jag skrattade av lycka medans jag hoppade upp och ner och kände mig allmänt fånig.
Life isn't right without you - Episode 101
"Men Scooter sa ju..." började jag, sedan gick det upp för mig. "Han var med på det eller hur?" insåg jag.
"Japp. Alla visste om det, dina föräldrar också, och Linnea & Vanessa såklart" sa han och skrattade.
Jaha, så det hade varit därför Linnea & Vanessa hade betett sig så konstigt hela dagen, dom hade alltså vetat om att Justin skulle komma.
"Jag gick på det" erkände jag och sedan kramade jag honom igen. Han skrattade och la sedan armarna runt mig också.
"Jag har en present åt dig" sa han i mitt öra. Han drog bak huvudet för att kunna möta min blick. "Men den blir en överraskning. Du får den på höstlovet" forsatte han och flinade nöjt.
"På höstlovet? Det är ju om två veckor. Vad är det för present egentligen?" frågade jag och skrattade lite.
"Det får du veta då. Och jag hoppas att du kommer gilla den" svarade han hemlighetsfullt. Jag försökte tänka efter vad det kunde vara. Men det stod still i mitt huvud.
"Förresten, har du druckit?" frågade han och skrattade till.
"Ja... lite kanske" erkände jag och fnissade. Han himlade skämtsamt med ögonen och pussade mig på kinden. Jag undrade vad han tänkte på för han såg lite tveksam ut.
"Vad är det?" kunde jag inte låta bli att fråga.
"Nej, ingenting" svarade han och ett snabbt leende lekte på hans läppar. "Vad sägs som att vi går in till den där festen som ni har fixat och ser om den är godkänd eller inte?" föreslog han med en sarkastisk ton.
"Visst."
Hand i hand gick vi mot husets ytterdörr. Jag var nervös för hur alla skulle reagera när dom såg Justin.
Och jag ver medveten om att det fanns en hel del tjejer därinne som var fans till Justin.
Men jag hann inte tänka mer på det innan vi redan var inne i huset. Så fort vi klev innanför dörren så släppte Justin min hand. Vi fick inte hålla hand och vi båda visste om det.
Fast egentligen så var ju i stort sett alla elever på min skola medvetna att vi var tillsammans eftersom han hade kommit för att hämta upp mig vid skolan flera gånger.
Men det fanns ingenting vi kunde göra. Regler var ju trots allt till för att hållas.
Vanessa och Linnea sken upp när dom såg oss i dörröppningen och gick oss till mötes. Dom båda log busigt mot mig. Jag skakade bara på huvudet och skrattade.
"Hej Justin!" sa dom båda glatt och kramade honom.
"Hi girls!" sa han och skrattade.
"Hon gick på det, eller hur?" frågade Linnea med ett brett flin på läpparna.
"Ja" svarade Justin glatt.
"Vi kunde knappt hålla det hemligt. Varje gång du pratade om Justin så höll vi på att försäga oss" berätta Vanessa och fnissade.
"Så du har pratat mycket om mig?" frågade Justin flirtigt och tittade på mig. Jag öppnade munnen för att svara men Vanessa hann före.
"Hon pratar om dig väldigt ofta, tro mig" försäkrade hon och skrattade. Det gjorde dom alla. Jag rodnade lite.
Jag hann inte säga något till mitt försvar innan vi blev avbrutna av Jamie som kom fram till oss. Jag log åt honom.
"Tjena! Du är Justin, eller hur" det var ingen fråga, snarare ett konstaterande. Justin nickade till svar.
"Och jag antar att du är Jamie" svarade han, det var inte heller en fråga. Jamie flinade och sträckte ut sin hand för att hälsa.
"Precis" sa han och skakade hand med Justin.
"Sorry ifall jag var lite otrevlig när vi snacka i telefon förut. Jag var bara orolig för Sandra" sa Justin vänligt. Jamie ryckte på axlarna.
"Äh, det är lugnt" sa han bara. Sedan sträckte han fram en ölburk till Justin. "Vill du ha?"
"Tack" sa Justin och tog emot det. Han tog en klunk och sedan vände han blicken mot mig. "Festen blev ju bra" sa han.
"Säg det till dom två, det är tackvare dom" sa jag och nickade mot mina två bästisar. Dom log till svar.
Jag tittade runt lite och såg att folk viskade och försökte titta diskret på Justin. Jag slog ner blicken i marken, jag gillade inte att ha allas blicker riktade åt vårat håll.
När dom märkte att jag hade upptäckt dom så fortsatte dom med det som dom höll på med innan.
En annan tanke som slog mig var att ingen kom fram gallskrikandes bara för att Justin var där. Jag tittade lite frågande på Vanessa.
"Varför är det ingen som freakar ut?" frågade jag och tittade runt oss igen.
"När du var ute så berättade vi för alla att Justin skulle komma och att vi helst ville att ingen skulle bli galen och flippa ur, utan att dom skulle låtsas som att han vore vem som helst. Vi menar, det är ju trots allt din födelsedag och ni två träffas ju inte så ofta" förklarade hon och snörpte på munnen lite.
"Jaha... Tack" sa jag och kramade henne.
"Vill du ha något att dricka?" frågade Jamie plötsligt som hade stått tyst en stund. Jag log mot honom.
"Jag kan gärna ta ett glas vatten, jag vet inte om jag ska dricka något mer som innehåller alkohol ikväll" sa jag och skrattade.
"Kom vi går och hämtar" sa han och nickade mot köket.
Jag drog med mig Justin. Väl inne i köket så fyllde jag ett glas med vatten och drack snabbt upp det. Jamie gick iväg för att prata med några andra.
Justin tog en till klunk av sin öl och tittade på mig medans jag flipprade med att få upp min mobil ur fickan. Jag stannade mitt i rörelsen och tittade på honom.
"Du förvånar mig Bieber" sa jag skämsamt. Han höjde på ögonbrynen och skrattade.
"Bieber" mumlade han med ett roat ansiktsuttryck. "Vad förvånar jag dig med?" fortsatte han.
"Jag visste inte att du dricker" svarade jag och nickade mot ölburken i hans hand.
"Det gör jag inte heller. Men en öl skadar inte. Iallafall inte så länge det inte är för ofta" svarade han och ryckte på axlarna.
"Jobbigt att vara världskändis ibland" sa jag ironiskt. Han skrattade.
"Ja för då kan man ju inte dricka så att man blir full som vissa andra" sa han och blinkade. Jag öppnade munnen och tittade på honom.
"Var det där en pik?" sa jag med spelad förvåning.
"Om du känner dig pikad så" sa han med ett brett flin.
"Det gör jag verkligen!" skrattade jag. Han skrattade han också, sedan tittade han runt för att se ifall det var någon i närheten.
Jag såg ett gäng umgdomar som stod med ryggen mot oss en bit bort och pratade. När jag vände blicken mot Justin igen så var hans ansikte väldigt nära mitt.
"Åh... hej" fnissade jag. Han log brett och pussade mig snabbt på munnen innan han sträckte på sig och låtsades som ingenting.
Bloggsvar
Kram Sandra ♥
Bieber-parad!
Sluta novellen eller inte?
Nu har jag en jätte viktig fråga till er och jag behöver verkligen eran hjälp/åsikter nu!
Som ni säkert märkt så har novellen nu nått till 100 episoder. Och ni har varit där med oss hela vägen. Jag (Sandra) som startade novellen trodde aldrig att det skulle bli såhär många delar. Men ni har alltid fått mig att vilja uppdatera och ge er mer att läsa. Sedan fick jag Sofia att joina mig efter ungefär halva novellen och det gjorde allt ännu roligare. Och därför vill jag tacka er läsare! Och även dig Sofia! :)
Nu till frågan... Tycker ni att vi ska fortsätta skriva på "Life isn't right without you" eller ska vi börja runda av lite på den (kanske skriva typ 10 delar till) och sedan börja med en ny? Jag vet inte vad jag tycker riktigt. Men jag vet inte ifall ni tycker att den är dålig/långtråkig? Eller ska vi sluta skriva helt? Alltså inte börja på någon ny novell...
Jag behöver verkligen eran hjälp nu så snälla, lämna en liten kommentar där ni skriver vad ni tycker att vi ska göra!
Kram ♥ /Sandra
Life isn't right without you - Episode 100
"Varför är du här då?" frågade jag. Hon suckade lågt och sedan satte hon sig ner på bänken som stod brevid ytterdörren, jag satte mig ner brevid henne.
"Jag vill be om ursäkt" sa hon lågt.
Jag gapade lite av förvåning. Hade jag hört fel? Jag tittade frågande på henne. Hon harklade sig lite och petade lite på sitt ben med ett finger.
"Jag vet att jag har betett mig som en riktig idiot och förstört mellan dig och Justin" började hon men tystnade. "Jag vet helt ärligt inte vad som flög i mig. Jag var bara så avundsjuk... Vi dejtade lite förut och jag antar att jag fortfarande hade känslor för honom. Men det jag gjorde var inte okej. Jag borde inte ha gjort så. Jag vet inte ens varför jag gjorde det. Jag trodde väl att jag skulle få tillbaka honom. Men sedan såg jag hur han tittade på dig. Och jag insåg att han inte älskar någon annan än dig. Han är dö kär i dig Sandra" sa Jasmine.
Ännu en gång blev jag chockad.
Jag tittade granskande på henne och var till en början nästan säker på att hon skulle brista ut i skratt vilken sekund som helst och fråga hur dum jag egentligen var.
Men det hände aldrig, hon tittade bara beklagande på mig. Jag kände mig yr, alkoholen i kroppen hade börjat verka på riktigt nu.
"Är du..." började jag. Hon tittade på mig och väntade på att jag skulle fortsätta. "Är du seriös nu?" frågade jag.
"Ja jag lovar Sandra. Jag vet att jag har varit en idiot och du måste tycka att jag är helt dum i huvet och undra vad du har gjort mig. Dessutom verkar du vara en jätte gullig tjej och jag önskar att jag inte hade betett mig såhär från början och fått lära känna dig. Jag är så himla ledsen" sa hon.
Jag blinkade några gånger och skakade lätt på huvudet.
Jag hade alltid tänkt att "det måste ju finnas något gott inom Jasmine eftersom Justin hade tyckt om henne så mycket förut". Var det den sidan hon visade nu?
"Jasmine... Det är lugnt. Helt ärligt så är det faktiskt det" sa jag. Hon såg lättad ut.
"Är det säkert?" frågade hon. Jag nickade.
"Absolut" lovade jag. Hon sträckte ut armarna och kramade mig. Jag kramade tillbaka och sedan log vi mot varandra.
"Förlåt igen" sa hon sedan.
"Äsch, vi glömmer det bara" sa jag, hon log. "Ska vi gå in igen?" frågade jag sedan.
"Visst" sa hon.
När vi kom in i huset igen så gick jag till vardagsrummet och bestämde mig för att jag behövde sätta mig ner lite. Jag var väldigt förvirrad.
Jag satte mig ner i en fotölj och tänkte. Efter ett tag så såg jag Vanessa och Linnea stå och vinka till mig ifrån andra sidan rummet.
Dom skrek någonting som jag inte hörde pga musiken och pekade mot hallen.
Jag tittade frågande på dom och sedan började jag tränga mig igenom folkmassan. När jag kom fram till dom så stod dom och tittade på mig.
"Vad är det?" skrek jag.
Skulle du kunna gå ut och kolla så att ingen har hoppat i poolen eller någonting? Vi måste hålla lite koll här inne" bad Vanessa.
Jag nickade till svar och började med lite ostadiga ben gå mot ytterdörren. Jag var inte jätte full men jag kände mig lite snurrig.
När jag kom ut tittade jag först på framsidan där det stod ett gäng ungdomar och rökte och sedan gick jag till baksidan. Där var det ingen överhuvudtaget.
Jag satte mig ner vid poolkanten och tog av mig mina klackskor. Jag stoppade ner fötterna i poolen. Det hade varit väldigt varmt där inne bland alla människor så det var skönt att svalka dom lite.
Jag tog upp mobilen för att svara på smset som jag hade fått av Justin tidigare på kvällen när vi hade haft fullt upp med att fixa allt. Då hade jag inte hunnit svarat.
"Ska snart gå på scenen här i London. Grattis igen älskling, skickar tusen kyssar till dig. Jag saknar & älskar dig xx Justin" hade han skrivit. Jag log, precis som jag hade gjort första gången jag läst smset. Justin hade ringt mig direkt klockan slagit över till 00.00 natten innan och sagt grattis.
"Önskar att jag hade kunnat varit där och gett dig en lycka-till-puss innan showen! Men jag hoppas att det gick bra iallafall? Kan inte fatta att du är i Europa, att vi är så långt ifrån varandra. & tack igen. Älskar och saknar dig MER ;) xx Sandra" svarade jag och stoppade ner mobilen i fickan.
Jag hörde att "Baby" började spelas inne i huset. Jag log lite svagt för mig själv och började lågt sjunga med.
"Just shout whenever and I'll be there" sedan slutade jag sjunga när jag hörde att en annan röst fortsatte; "You want my love, you want my heart, and we will never ever be apart"
Jag log så brett att jag nästan fick ont i kinderna. Sedan vände jag mig sakta om och såg att Justin satt på en solstol och log brett.
Jag reste mig upp och gick fram till honom som nu hade ställt sig upp. Jag kastade mig i hans famn och kramade honom hårt.
"Haha hej sötnos" sa han och skrattade.
"Du är här, jag kan inte fatta att du är här..." mumlade jag. Jag drog ett djupt andetag och andades in hans goda doft. Jag älskade Justins parfym.
"Vill du att jag ska åka?" frågade han ängsligt och tittade granskande på mig. Jag tittade förvånat på honom.
"Nej, nej!" utbrast jag och skrattade till lite. "Jag är glad att du är här, jag kunde inte ha fått en bättre födelsedagspresent" fyllde jag i och log.
"Jaha" svarade han och sedan log. "Vad bra då" sa han. Sedan böjde han sig ner mot mitt ansikte och kysste mig. Kyssen tog slut efter ett tag men jag stod kvar och ville nästan inte släppa honom.
"Varför är du här? Du skulle ju inte komma" sa jag och tittade på honom.
"Haha trodde du att jag allvarligt talat inte skulle hälsa på dig på din födelsedag?" frågade han skämtsamt och höjde på ögonbrynen.
"Du sa ju att du hade en konsert i London, jag trodde att du var i Europa" sa jag frågande. "Sviker du inte massa fans nu?"
"Jag ljög om det, jag har ingen konsert ikväll och jag har ingen annan heller förrens om några dagar. Jag var tvungen att komma på någon bra anledning så att jag skulle kunna överraska dig" sa han och log busigt.
"Men Scooter sa ju..." började jag, sedan gick det upp för mig. "Han var med på det eller hur?" insåg jag.
"Japp. Alla visste om det, dina föräldrar också, och Linnea & Vanessa såklart" sa han och skrattade.
Jaha, så det hade varit därför Linnea & Vanessa hade betett sig så konstigt hela dagen, dom hade alltså vetat om att Justin skulle komma.
"Jag gick på det" erkände jag och sedan kramade jag honom igen. Han skrattade och la sedan armarna runt mig också.
Life isn't right without you - Episode 99
"Vadå?"
"Du fyller ju år på fredag" sa hon och log. Åh nej, vad hade hon nu tänkt sig?
"Ja, vad är det med det?" frågade jag tveksamt.
"Eftersom det är din födelsedag så tänkte jag att vi kanske kan ha en födelsedagsfest? Det är ju inte varje dag du fyller 16 år" svarade hon och log.
"Jag vet inte om jag kan ha någon fest hemma hos mig, inte som läget är nu... Med skilsmässan och det" svarade jag.
"Jag vet vad vi gör!" utbrast Linnea som hade suttit tyst en stund. Både jag och Vanessa vände blicken mot henne.
"Det är ju Halloween i helgen. Så varför kan vi inte ha ett maskerad-party? Vi kan nog vara hemma hos mig, och då har vi ju samtidigt en fest för dig Sandra" sa Linnea glatt.
Jag och Vanessa nickade ivrigt. Vi båda instämde om att det lät som en bra idée. Jag ville inte heller ha en fest som bara var inriktad på att fira mig. Jag hade alltid tyckt att sådant var lite jobbigt.
Vanessa däremot var helt tvärtom när det gällde sånt. Hon hade haft ett stort "Sweet-16" party när jag varit i Miami i somras så den hade jag missat.
Jag hade nästan glömt bort min födelsedag pga att det hade hänt så mycket annat i mitt liv på senaste tiden.
Det gjorde mig lite ledsen att jag inte skulle kunna tillbringa min födelsedag med Justin. Men det fanns ingenting jag kunde göra åt det.
Och jag ville inte heller tvinga honom välja mellan mig och hans fans genom att be honom komma hit då.
Dom kommande dagarna var festen vårat största fokus. Men jag var även tvungen att plugga ikapp lite eftersom att jag faktiskt hade börjat halka efter.
Vanessa och Linnea som båda två var stora fest-fixare planerade allt i minsta detalj. Allt ifrån dekoration till vad vi skulle köpa för chipssort.
Dom hade köpt halloween-prylar som skulle öka den "läskiga" stämningen. Linnea hade pratat med sina föräldrar och fått dom att gå med på att åka bort över helgen. Så vi skulle ha god tid på oss att städa upp röran efter.
Vi hade bjudit in massvis av personer, både från skolan och sådana som vi kände på andra sätt.
Festen hade blivit ett väldigt hett ämne som många i skolan pratade om och många verkade se fram emot den.
När det tillslut blev fredag och vi slutade skolan så åkte vi först och handlade det sista som behövdes, så som läsk och chips.
Direkt vi kom hem till Linnea så började vi städa hela huset. Vi dammsugde och annat sådant så att det skulle se rent och fräscht ut.
När vi hade städat klart så började vi fixa med halloween-pyntet. Jag kunde inte låta bli att le när allt var upphängt. Det såg riktigt proffsigt ut.
Gästerna skulle börja rasa in vid ungefär halv åtta på kvällen och vid det här laget var klockan kvart över sex. Vi ställde fram det sista, godis och chipsskålar osv.
Sedan började vi göra oss i ordning. Jag hade bestämt mig för att inte dra hela den här "klä-ut-mig-grejen" för långt så jag hade bara en vanlig klänning och en mask för ögonen.
Jag trodde dessutom inte att så många skulle klä ut sig till läskiga varelser, iallafall inte tjejerna.
Eftersom att vissa tjejer såg Halloween som ett perfekt tillfälle att klä sig mer utmanande...
När vi var helt färdigfixade så var klockan tjugo över sju. Jag tittade på Linnea och Vanessa.
"Är ni klara?" frågade jag samtidigt som jag stoppade ner allt sminket i necessären. Vanessa rättade till sitt läppstift och sedan nickade hon mot mig.
"Ja" svarade båda.
Ungefär tjugo i åtta började det rasa in folk. Jag antog att ingen ville vara den första gästen och att det var därför ingen hade kommit prick halv.
Jag tackade alla som sa grattis till mig och tog förvånat emot presenter som vissa hade med sig. Jag kastade en blick på Vanessa som stod brevid mig.
Hon ryckte oskyldigt på axlarna. Jag visste att det var hon som hade informerat alla om att det var min födelsedag.
Vid ungefär åtta så var det proppat med folk i hela huset. Det hade kommit fler än planerat men det var bara roligt. Jag minglade runt och pratade med olika människor.
Det var kul att även några från årskursen under kom på festen. Dom flesta killarna hade klätt ut sig till varulvar, monster och liknande varelser.
Dom flesta tjejerna hade klätt ut sig till saker som sjuksköterskor eller liknande. Det var även en hel del folk som bara hade en mask för ögonen, precis som jag.
Jag gick in till köket där jag såg Jamie stå och prata med ett gäng killar. När han såg mig sken han upp.
"Hej Sandra! Jag har inte sett dig, vart har du varit?" sa han glatt och gick fram och kramade mig.
"Hej! Jag har varit överallt, typ" svarade jag och skrattade lite.
"Najs fest" sa han och log.
"Tack" svarade jag och log tillbaka. Han tittade på sina killkompisar som stod och tittade på oss.
"Det här är Sandra" sa han till dom för att presentera mig. Jag log mot dom.
"Hej" sa jag. Jag skakade hand med killarna och försökte memorera deras namn vartefter att dom presenterade sig. Josh, Daniel, Kyle, Brandon.
"Vill du ha en drink?" frågade Jamie.
"Ja gärna" svarade jag. Han hällde upp en drink och sträckte den till mig. Jag drack en klunk. Smaken av alkoholen brände lite i halsen men jag svalde motvilligt.
Efter ungefär en timme så var festen igång på riktigt. Flera dansade och alla verkade ha väldigt kul.
Även jag stod och dansade när jag plötsligt kände att någon petade på mig, jag vände mig om. Där stod Jasmine. Jag suckade.
Vad var hon för party-crasher egentligen? Hon hade ju kommit oinbjuden till Demis fest också och då hade det inte slutat bra...
"Vad gör du här Jasmine?" skrek jag för att överrösta musiken.
"Dina kompisar sa att det var okej att jag kom. Jag vill prata med dig" skrek hon tillbaka. Jag suckade igen men började sedan gå genom klungan av dansande människor.
"Kom" ropade jag till henne. Hon följde efter. Vi gick ut på framsidan där det stod några personer. Jag stannade och vände mig mot Jasmine och tittade på henne. Jag väntade på att hon skulle säga någonting.
"Jag är inte här för att förstöra festen eller för att bråka" började hon och tittade ursäktande på mig. Jag tittade lite skeptiskt på henne.
"Varför är du här då?" frågade jag. Hon suckade lågt och sedan satte hon sig ner på bänken som stod brevid ytterdörren, jag satte mig ner brevid henne.
"Jag vill be om ursäkt" sa hon lågt.
Gilla våran facebook-sida!
Gå in på: http://www.facebook.com/media/set/fbx/?set=a.115839381832763.26178.115839341832767#!/pages/JdbStorybloggse/115839341832767?sk=wall
Där kan ni fråga frågor om novellen och där kommer vi även publicera lite nyheter och sådant också angående bloggen/novellen! Så alla borde gå in där och gilla den! :) Tack!
Life isn't right without you - Episode 98
"Buuh!" sa Justin i mitt öra samtidigt som han la händerna på mina axlar, jag hoppade till.
"Hej på dig med, haha!" sa jag. Han log busigt och strök en gång med sin hand längs min kind. Inte mer än så, vi var tvugna att följa reglerna.
"Hej C!" sa Justin och gjorde ett handslag med Caitlin.
"Hej Biebs!" skrattade hon.
Sedan satte han sig ner brevid oss. "Har ni haft kul? Har ni köpt nått?" frågade han.
"Ja!" svarade jag och log.
Med ett leende på läpparna vinkade jag hejdå en sista gång till Justin och hans familj.
Det hade inte varit lika jobbigt att säga hejdå den här gången som senast vi hade varit ifrån varandra. För nu visste jag att jag skulle få se honom snart igen.
Högst om tre veckor hade Scooter lovat, det berodde lite på Justins schema. Men snart iallafall.
Jag kunde inte heller vara ledsen. För jag hade trots allt fått tillbringa en hel vecka med Justin, fast det inte ens skulle varit så från början.
Vi hade gjort allt möjligt och jag hade verkligen haft kul. Det hade varit roligt att fått lära känna Justins pappa också. Han var verkligen trevlig.
Justin vinkade glatt tillbaka, han tittade snabbt runt sig och sedan kastade han en slängkyss till mig.
Jag kunde inte låta bli att fnissa för mig själv och besvarade slängkyssen med ett brett leende.
Sedan sade en röst i högtalaren att alla passagerare som skulle åka med flyg 320 mot Los Angeles skulle gå till gaten.
Jag kastade en sista blick på Justin innan jag började gå mot gaten. Det gjorde lite ont i mig att lämna honom, men jag visste att jag var tvungen.
Helst av allt hade jag bara velat vända om och stanna kvar i minst en vecka till. Men jag hade redan missat väldigt mycket av skolan.
Jag hade lovat mina föräldrar att jag skulle plugga ikapp allt den kommande veckan.
Dessutom skulle Justin också åka iväg, han skulle med ett plan till New York. Han hade inte ledigt precis, han skulle han en konsert redan dagen efter.
Jag checkade in mina väskor och med bara en mindre väska började jag gå mot gaten. Jag fick vänta i ungefär en kvart innan jag skulle gå på planet.
När jag väl hade satt mig till rätta på min plats som var onödigt lyxig eftersom Justin envisats om att jag skulle få åka i första klass så hörde jag att jag fick ett sms.
"Saknar dig redan, ta hand om dig tills nästa gång vi ses xx Justin" stod det i smset. Jag log för mig själv när jag svarade.
"Jag lovar, om du lovar att du gör samma sak ;) saknar dig med xx Sandra" skrev jag och sedan stängde jag av mobilen.
Jag tog upp tidningen som jag hade köpt på flygplatsen och började bläddra lite i den. Efter ett tag tittade jag ut genom fönstret. Jag hade en lång och ensam flygresa framför mig.
4 timmar senare:
"Hade han ett fint hus då?" frågade mamma med ett glatt tonfall. Jag nickade ivrigt.
"Ja. Och han har en pool" svarade jag. Mamma log lite och sedan vände hon blicken mot pappa som körde.
"Ska vi stanna på McDonalds så att Sandra får i sig någon mat?" frågade hon honom. Han nickade. "För det är väl ett tag sedan du åt senast?" sa hon och vände blicken mot mig. Jag nickade bara.
Sedan vände jag blicken ner mot mobilskärmen igen. Jag satt och bläddrade igenom bilderna som jag hade tagit under veckan.
Jag kunde inte låta bli att le när jag tittade på dom. Jag stannade på en bild som var på mig och Justin. Vi hade tagit den på stranden häromdagen.
Den var verkligen fin. Jag satte den som bakgrundsbild och sedan stoppade jag ner mobilen i fickan.
När jag väl var hemma och hade ätit middag så släpade jag upp mina väskor till mitt rum. Med en suck satte jag mig ner på min säng.
Mitt rum kändes kvavt och väldigt tomt. Jag öppnade fönstret som var ut mot gatan och lät den friska luften strömma in i rummet.
Fast det var oktober så var det fortfarande väldigt varmt på kvällarna. Klockan var nästan halv tolv på kvällen.
Jag var väldigt trött och bestämde mig för att packa upp min väska nästa dag. Jag drog ur toffsen ur håret och lät håret falla ner längs mina axlar.
Jag drog en snabb kam igenom det och sedan gick jag in till badrummet. Jag kände mig ofräsh efter att ha flygit och tog därför en dusch.
Med handduken virad runt mig klev jag ur duschen och gick in till mitt sovrum. Jag lade fram ett par jeans och en top som jag skulle ha på mig nästa dag och sedan bytte jag om till pyjamas.
Jag somnade nästan direkt jag hade lagt mig i sängen.
Jag vaknade av att jag frös. Då gick det upp för mig att jag hade glömt att stänga fönstret kvällen innan. Jag reste mig irriterat upp och gick och stängde igen det.
Sedan lade jag mig ner i sängen igen. Jag vände och vred på mig tills jag gav upp, jag skulle inte kunna somna om. Jag tittade på klockan: 05.48. Great.
Med en suck satte jag mig upp ur sängen och sträckte på mig. Långsamt reste jag mig upp ur sängen, jag klädde på mig sakta, jag skulle inte behöva stressa nu.
När jag hade klätt på mig så gick jag in i badrummet för att dra på lite mascara.
Jag gick med tunga steg nerför trappan och hämtade en skål med flingor i köket, sedan satte jag mig framför tvn och zappade mellan olika kanaler.
När klockan var ungefär tjugo över åtta så bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde gå till skolan och komma dit lite tidigare.
Jag drog på mig mina mörkblå converse och sedan gick jag ut genom dörren. Luften var fuktig och det var lite kyligt ute.
Justins perspektiv:
"Justin vakna nu" suckade Scooter och petade på mig.
"Jag är vaken" mumlade jag med ansiktet i kudden.
"Kom igen nu grabben! Du har en presskonferens om två timmar och om du ska hinna äta frukost och allt så måste du gå upp nu" sa Scooter med en sträng röst. Jag suckade och gnuggade mig i ögonen.
"Okej då" svarade jag trött och reste mig upp.
Jag gick in i hotellsvitens badrum och hoppade i badkaret. Jag var så trött att jag nästan trodde att jag skulle somna ståendes. Vi hade flygit väldigt länge och inte kommit till hotellet förrens sent på natten.
Nu var klockan inte ens nio på morgonen och jag hade knappt sovit någonting alls. Det hade jag väl bara mig själv att tacka för eftersom jag hade suttit vid datorn tills nästan klockan fem på morgonen.
Men jag var tvungen att orka gå upp. Det gällde trots allt mina fans. Jag ville inte svika dom, och absolut inte genom att inte orka gå upp tidigt på morgonen.
Jag visste att vissa av dom hade stått utanför platsen som jag skulle på presskonferens i flera timmar bara för att få se en glimt av mig.
Därför fanns det inte en chans att jag skulle svika dom genom att inte dyka upp.
Efter att ha legat i badkaret i ungefär tjugo minuter så reste jag på mig.
Jag knöt en handduk runt höften och sedan gick jag in i mitt sovrum och drog fram några kläder som jag klädde på mig.
Sandras perspektiv:
Kvinnan bakom matdisken lade på några pannkakor på min matbricka. Jag tackade henne och tog med mig en jouciepaket.
Jag stannade upp och svepte med blicken runt i matsalen. Jag såg Vanessa och Linnea sitta ensamma vid ett bord. Jag gick mot deras bord.
"Hej! Hur gick franskan? Ligger du mycket efter?" frågade Linnea när jag satte mig ner.
"Jag måste nog plugga hemma för att inte komma efter" svarade jag och gjorde en grimas.
"Aj då" sa Vanessa, vi alla tre skrattade.
"Du förresten!" sa Vanessa och fick den där typiska blicken som hon alltid fick när det var någonting på gång.
"Vadå?"
"Du fyller ju år på fredag" sa hon och log. Åh nej, vad hade hon nu tänkt sig?
Hejsan!
Vet att uppdateringen har varit under ALL kritik! Men både jag och Sofia har varit väldigt upptagna så vi har inte hunnit skriva någonting.
Men jag hoppas ni gillar episoden! Kommentera vad ni tyckte om den! :)
Life isn't right without you - Episode 97
Jag flinade för mig själv och hoppade upp ur poolen. Jag gick fram till Sandra och bar upp henne i min famn. Hon spärrade upp ögonen när hon insåg vad jag skulle göra.
”Justin neeeej!” skrek hon, men det var försent. Jag hade redan hoppat i poolen igen, med henne i min famn. Alla skrattade högt när Sandra skrek.
När hon kom upp med huvudet ovanför ytan så drog hon häftigt efter andan och stirrade på mig.
"Fan va kallt!" tjöt hon och tänkte börja simma mot stegen. Jag tog tag runt hennes midja och drog tillbaka henne. "Justin vill du att jag ska dö av köld?" gnällde hon och gjorde en grimas.
Dom andra skrattade, jag log. Hon tittade busigt på mig och sedan började hon stänka vatten på mig.
"Hey!" sa jag och skvätte tillbaka. Vi båda skrattade.
Det dröjde inte länge förrens stänk-kriget var i full gång. Dom andra var också med och tillslut blev det "killarna mot tjejerna".
Jag och Christian klev ur poolen och hoppade "bomben" ner i poolen, precis brevid Sandra och Caitlin som skrattade hysteriskt.
Sandras perspektiv:
"Så du vill följa med och titta i affärer imorgon?" frågade Caitlin hoppfullt.
"Ja gärna, det skulle vara jätte kul!" svarade jag entusiastiskt och log.
"Ja" instämde hon och log tillbaka. Vi satt tysta ett tag, jag drog handduken tätare runt mig när en kall vindpust slog emot mig.
"Shit vad kallt det är" huttrade Caitlin som svar på min tanke, samtidigt som hon torkade sitt hår med en handduk. Jag tittade på henne när hon satt där på en av solstolarna.
"Jag med, kom vi går in" sa jag och reste mig upp.
Det var väldigt kallt ute nu, speciellt eftersom att vi hade badat väldigt länge. Killarna hade gått in för att byta om medans vi bestämt oss för att vänta här ute tills dom var klara.
Vid den tiden hade det varit soligt och varmt ute, sedan hade det kommit några moln på himlen som gjort att solen inte nådde fram. Klockan var nästan nio på kvällen.
Killarna hade sagt att dom skulle komma ut när dom var klara. Vart höll dom hus? Vi måste ha suttit där i minst en kvart.
Jag tryckte ner handtaget till dörren, den var låst. Jag knackade på rutan.
"Justin" ropade jag. Inget svar. Jag och Caitlin tittade frågande på varandra. Jag knackade igen. "Hallå" ropade Caitlin och knackade hon också.
Då kom Christian gåendes ifrån vardagsrummet med ett brett flin på läpparna.
"Tack, jag fryser ihjäl" muttrade Caitlin. Christian gick fram till dörren men med handen på dörrhandtaget så stannade han upp.
"Vad håller du på med? Öppna" bad Caitlin.
"Vad får jag ifall jag öppnar?" retades Christian.
"Du får ingenting, men om du inte öppnar så får du en smäll av din syster" hotade Caitlin. Christian låtsades tänka efter.
"Om du säger att du älskar mig så öppnar jag" sa han och log nöjt.
Caitlin suckade och himlade med ögonen. "Jag älskar dig, så, öppna nu" sa hon.
Christian skrattade och öppnade dörren för att släppa in oss. Jag skrattade åt blicken som Caitlin gav sin bror. Han skrattade också.
Jag skyndade mig att springa uppför trappan till Justins rum. Tanken på varma och torra kläder lockade mig.
Justin satt på sin säng, iklädd ett par mjukisbyxor och en t-shirt. Han lyfte huvudet ifrån sin Iphone när jag kom in i rummet och log.
"Fryser du?" frågade han, antagligen såg han mina skälvningar. Jag nickade en gång. Han reste på sig och gick och hämtade en tjocktröja och sträckte den till mig.
"Här, ta på dig den"
"Tack. Jag tar bara en snabb dusch" sa jag.
"Gör det du, badrummet ligger första dörren till höger när du går ut ur mitt rum" svarade han och log snabbt, med blicken fäst vid sin mobil. Jag såg att han höll på att twittra.
Efter ungefär tjugo minuter så hade jag hunnit duscha och klätt på mig mjukiskläder. Justins tröja var varm och skön.
Jag gick ner till vardagsrummet där dom andra satt, dom skrattade högt åt någonting roligt som Justin sa. Jag slog mig ner i soffan mellan Justin och en kille som hette Ian. Christian berättade om galna minnen som fick Justin att vika sig dubbel av skratt. Jag kunde inte sluta le åt honom. Det märktes att han trivdes med sina vänner.
Nästa dag:
"Är det säkert att det är OK att jag åker iväg med Caitlin ett tag?" frågade jag för tredje gången och tittade skeptiskt på Justin. Han skrattade.
"Ja, jag lovar! Det är bara kul att ni umgås" lovade han och log. "Fast jag kommer sakna dig" fyllde han i. Jag log lite och sedan kysstes vi snabbt.
"Vi ses senare, jag ringer dig när du kan börja åka dit, för du ville äta med oss va?" frågade jag. Han nickade.
"Jag ska på en presskonferens om en timma och den håller väl på ett tag så jag är nog klar om ungefär två timmar" svarade han.
"Det blir nog ganska bra timing" sa jag och drog på mig jackan, vi pussades snabbt innan jag gick ut genom dörren.
Jag hittade till parken där jag och Justin hade varit dagen innan. Vi hade bestämt att vi skulle träffas där. Jag såg Caitlin sitta på bänken närmast vattnet.
Hon vinkade ivrigt när hon såg mig och gick mig till mötes.
"Hej!" sa hon och kramade mig.
"Hej, har du väntat länge?" frågade jag och hoppades på ett nej.
"Nej inte så värst, kom för kanske fem minuter sen" svarade hon.
"Vad bra! Ska vi gå?" föreslog jag.
Justins perspektiv:
"JUSTIN!" tjejernas skrik överröstade allt annat. Jag vinkade mot dom och log brett. Tog en snabb bild med en tjej, en till med någon annan. Skrev några autografer och sedan hoppade jag in i den svarta bilen.
Jag tittade ut igenom den mörkt tonade fönsterrutan, tjejerna sprang efter en bit men efter ett tag så stannade dom och gav upp.
Det plingade till i min mobil, jag tog upp den och läste smset fort: "Vi är påväg till Starbucks, Caitlin sa att du vet vart caféet ligger :) Du kan komma hit nu ifall du vill. Puss Sandra ♥"
"Kommer snart då xx Justin ♥" svarade jag och sedan stoppade jag ner mobilen i fickan.
"Kör oss till Starbucks" sa jag till chauffören.
Efter cirka 10 minuters bilresa så var vi nästan framme och jag bad chauffören släppa av mig ett kvarter ifrån caféet.
Jag och Kenny började tillsammans gå mot caféet. Det var inte många personer ute men dom få som väl var det stirrade. Vi fortsatte gå som ingenting, vi var vana.
Plötsligt hörde jag fnissande och viskningar, jag kastade en blick över axeln och insåg att ett tjejgäng följde efter oss. Jag stannade och vände mig mot dom.
"Hej tjejer" sa jag och log. Dom alla rodnade, antagligen generade över att jag hade märkt att dom följt efter.
"Hej" svarade dom och fnissade. "Får vi ta en bild?" frågade en blond tjej. Jag nickade.
"Självklart" svarade jag och ställde mig brevid dom. Kenny erbjöd sig att ta kortet.
"Ni får alla ha en bra dag, jag måste tyvärr gå" sa jag efter att kortet var taget och kameran var återlämnad.
"Detsamma, tack så mycket Justin" sa en tjej. "Vi vill att du ska veta att vi stödjer dig och din flickvän, vem hon än är" lovade en lite mindre tjej som hade rött hår. "Ja, vi älskar dig" fyllde en annan i.
"Love you too girls" sa jag och log mot dom, mina fans var bäst. Sedan vinkade vi hejdå och började gå igen.
"Det är sådana där fans du borde bry dig om Justin" sa Kenny efter en stund.
"Jag vet, dom är underbara" sa jag bara och log.
Sandras perspektiv
"Buuh!" sa Justin i mitt öra samtidigt som han la händerna på mina axlar, jag hoppade till.
"Hej på dig med, haha!" sa jag. Han log busigt och strök en gång med sin hand längs min kind. Inte mer än så, vi var tvugna att följa reglerna.
"Hej C!" sa Justin och gjorde ett handslag med Caitlin.
"Hej Biebs!" skrattade hon.
Sedan satte han sig ner brevid oss. "Har ni haft kul? Har ni köpt nått?" frågade han.
"Ja!" svarade jag och log.
Nu fick ni många bilder med i den här episoden!
Kommentera vad ni tyckte om det (bilderna) & om episoden! :)
Life isn't right without you - Episode 96
Pappa, Jazmin och Jaxon stod framför det gula huset. När de fick syn på oss vinkade de glatt och jag kände glädjen inom mig. Jag hade verkligen saknat dom.
Bilen stannade. Jag tittade på Sandra som hade börjat se lite nervös ut.
Jag log mot henne. "Kommer du?"
"Yes, nu vill jag träffa din familj!" sa hon och studsade lite på stället.
Vi gick ur bilen. Jag tog Sandras hand och tillsammans började vi gå mot huset.
Jag kunde inte låta bli att le brett när jag såg Jazzy skruva på sig i pappas famn. De vinkade. Pappa släppte ner Jazzy som kom springandes mot oss.
"Justin!" sa hon glatt. Jag lyfte upp henne i famnen.
"Hej Jazzy!" sa jag och pussade henne på huvudet. Hon petade med sitt finger på min näsa. Vi skrattade.
"Det här är Sandra" sa jag sedan och vände mig om mot Sandra. Jazzy spärrade upp ögonen och tittade på henne. Sandra såg lite nervös ut men log.
Tillslut sprack Jazzys ansikte upp i ett stort leende och hon sträckte ut armarna mot Sandra. Försiktigt sträckte jag över henne.
En bit bort stod pappa och pratade med mamma och Kenny. Mamma tittade på Jaxon och sedan gav pappa honom till henne. Jag gick fram till dom.
"Hej!" sa pappa och sträckte ut armarna mot mig. Jag kramade honom hårt. Det hade gått en lång tid sedan senast och jag hade verkligen saknat honom.
"Hur är det? Jag har längtat efter att få träffa dig. Och Sandra såklart" sa pappa och kastade en blick åt Sandras håll. Hon kom gåendes bakom mig.
"Det är bara bra. Detsamma pappa" sa jag. Då dök Sandra upp vid min sida med Jazzy i famnen. De syntes på min syster att hon redan gillade Sandra väldigt mycket. Det gjorde mig glad.
"Hej Sandra!" sa pappa och log mot henne. Sandra släppte ner Jazzy som direkt sprang till mamma.
"Hej!" sa Sandra och gav pappa en kram. "Trevligt att träffas" sa hon sedan och ställde sig brevid mig igen.
"Ska vi gå in? Dom här väskorna tar kål på mig!" sa mamma som bar på tre stora väskor.
"Visst" svarade pappa. "Låt mig hjälpa dig med dom där" fortsatte han och tog två av mammas väskor. Hon log tacksamt mot pappa.
När jag klev in i det stora vita huset så suckade jag lättat. Det var länge sedan jag hade varit hemma. Förutom Stratford så var det här mitt hem.
Det var hit jag och mamma hade flyttat för att satsa på min musikkariärr för några år sedan. Det var hit jag åkte när jag hade ledigt på schemat. Om jag inte åkte till Kanada såklart.
Sandras perspektiv
Jag såg på Justin att han genast blev mer avslappnad och lugn när han kom in i huset. Han verkade glad över att vara hemma.
Jag log för mig själv när jag ännu en gång överväldigades av lyckan att få känna honom och alla andra i hans omgivning. För ett år sedan hade jag inte ens kunnat föreställa mig att han skulle bli min pojkvän. På riktigt alltså.
När vi hade tagit av oss skorna och hängt av oss jackorna så tog vi våra väskor och Justin visade mig vägen till hans rum.
Hans rum såg inte ut som jag hade förväntat mig. Det såg ovanligt… Vanligt ut. Det var inget vidare speciellt med det.
Förutom den stora plasma TVn och den gigantiska sängen så skulle man nog aldrig anat att popidolen Justin Bieber bodde här. Det såg ut som vilket tonårsrum som helst.
Jag hade trott att han skulle ha ett rum mer likt det han hade i huset som dom hade bott i över sommaren i Los Angeles. Det rummet hade varit väldigt flott och glamouröst.
”Du kan ställa väskorna där” sa Justin och pekade mot en tom yta på golvet. ”Du kan hänga upp dina saker i den här garderoben” fortsatte han och öppnade en garderob brevid sig.
”Okej, tack” svarade jag och log. Sedan ställde jag ner väskorna på platsen som han pekat på och började packa upp mina saker.
Två timmar senare hade vi packat upp alla våra saker och Justin hade visat mig runt i hela huset. Vi hade även hunnit äta och tittat lite på TV.
”Äh, ska vi gå och köpa nått? Jag vill ha godis” sa Justin och reste sig upp ur soffan.
”Visst” svarade jag och reste mig också upp.
”Mamma! Vi ska köpa godis, kan jag få pengar?” ropade Justin. Pattie kom gåendes ifrån köket och gav Justin några sedlar.
”Här” sa hon när hon sträckte honom pengarna.
”Tack mamma” sa Justin. Pattie log till svar. Kenny kom gåendes, även han ifrån köket.
”Antar att jag får lov att följa med?” sa han skämtsamt. Justin skrattade och boxade till honom på armen.
”Självklart! Men håll dig på avstånd tills det händer nått” sa Justin och blinkade. Kenny nickade.
Vi tog på oss våra ytterkläder och gick sedan ut. Vi började gå längs gatan. ”Det är inte långt till affären” förklarade Justin när jag frågade ifall vi inte skulle åka bil.
Solen sken och det var ganska varmt, men inte lika varmt som i LA. Hösten var på väg, det kändes.
Vinden var kall mot mina nakna armar och jag drog på mig jackan som jag hade haft knuten runt midjan. Justin sneglade på mig och tog diskret min hand.
Jag kastade en blick bakom oss på Kenny som gick några meter bakom, han skakade på huvudet.
”Justin” sa han och suckade. Justin himlade med ögonen men förstod vinken och släppte min hand.
Scooters röst under samtalet som vi hade haft hemma hos Justin för några dagar sedan ekade i mitt huvud; ”För att hålla det här så hemligt som möjligt så får ni inte pussas, hålla händer eller någonting annat sådant bland folk på offentliga platser. Det kan skapa ännu mera hysteri än vad det redan är nu efter dom här bilderna. Jag är ledsen att ni inte kan göra vad ni vill, när ni vill. Det här är baksidan av kändisskapet.”
När vi kom till affären som nästan var folktom så gick Justin direkt fram till godishyllan och tog flera påsar av Swedish Fish. Han tittade frågande på mig.
”Vad vill du ha för något? Vill du ha något annat än det här?” frågade han och höll upp påsarna. Jag skakade på huvudet.
”Nej det där blir bra” svarade jag. Justin log och jag såg att han böjde sig fram mot mig men sedan hejdade han sig och rätade snabbt på sig. Han skakade på huvudet för sig själv.
”Då betalar vi då” mumlade han sedan och började gå mot kassan.
När vi kom ut ur affären så bestämde vi oss för att gå till en park som låg i närheten. Personer som gick förbi oss tittade och viskade. Det var lite obehagligt men jag försökte ignorera det.
Några bad om Justins autograf och ville ta en bild. Men det var inget galet Bieber-fan som flippade ur, vilket var ganska skönt eftersom jag och antagligen även Justin var trötta efter att ha flugit och sådant.
Vi köpte glass och satte oss på en parkbänk, plötsligt ringde Justins mobil.
”Hallå” svarade han. Han sken upp. ”Caitlin! Hur är det med dig?”
Caitlin. Det högg till i mig bara av att höra namnet. Jag saknade henne verkligen. Vi hade inte träffats på hur länge som helst.
Justin fortsatte prata med henne och efter ett tag så lade dom på. Han tittade på mig.
”Caitlin och några till kommer över till oss om en halvtimme. Vi kanske borde börja gå hem” sa han.
”Gud vad kul! Jag har saknat henne. Ja det borde vi nog” sa jag. Vi reste oss upp och började gå med snabba steg hemåt.
Kenny följde med oss nästan hela vägen hem, sedan gick han åt ett annat håll för han skulle träffa någon som jag glömde namnet på direkt efter han hade sagt det.
Justins mobil plingade till när han fick ett sms. Han läste det och svarade sedan snabbt.
”Vem var det?” frågade jag nyfiket.
”Mamma, hon skrev bara att hon har åkt på ett möte tillsammans med Scooter så vi skulle beställa pizza eller något liknande till middag” svarade han.
Jag nickade bara till svar. Vi fortsatte gå. Det kliade i mina fingrar, jag inte fick röra honom, inte ens hålla hans hand.
Det uppenbara avståndet mellan oss störde mig. Men jag visste att Scooter bara hade velat vårat bästa när han bett oss att hålla avstånd ifrån varandra på allmänna platser.
Justins perspektiv
Så fort jag hade stängt ytterdörren bakom oss och vi väl var inne i huset, utom synhåll för alla nyfikna ögon, så tryckte jag Sandra mot väggen och kysste henne länge.
Hon tittade lite förvånat på mig och fnissade.
”Du anar inte hur mycket jag har längtat efter att få kyssa dig, hela dagen. Ärligt talat” sa jag.
Hon skrattade och kysste mig sedan som för att säga att hon tyckte samma sak. Jag rös i hela kroppen.
Precis då plingade det på dörren. Vi tittade på varandra och började skratta. Sedan öppnade jag dörren.
Där stod Caitlin, Christian och några till. Vi hälsade på alla. Jag började snacka med Christian och såg att Sandra och Caitlin stod och pratade och skrattade högt.
Dom var bra kompisar och det gjorde mig glad. Jag ville att Sandra och mina kompisar skulle komma bra överens.
”Ska vi bada eller?” frågade Christian sedan.
”Ja” instämde alla.
Vi alla gick och bytte om till badkläder sedan sprang vi ut och hoppade i poolen. Jag och Christian var först i. Sandra och Caitlin tvekade lite vid stegen och sa att det var kallt.
Jag flinade för mig själv och hoppade upp ur poolen. Jag gick fram till Sandra och bar upp henne i min famn. Hon spärrade upp ögonen när hon insåg vad jag skulle göra.
”Justin neeeej!” skrek hon, men det var försent. Jag hade redan hoppat i poolen igen, med henne i min famn. Alla skrattade högt när Sandra skrek.
Hoppas att ni gillar episoden! Kommentera vad ni tyckte! :)
Kram!
Anledningen till varför vi inte har uppdaterat...
Life isn't right without you - Episode 95
Jag tog upp ett paket med "Swedish Fish" och tog en godis.
"Vill du ha en?" frågade jag Sandra, hon nickade och tog en.
"Inte den!" sa jag med bebisröst. Sandra tittade utmanande på mig och log. Sedan stoppade hon snabbt in godisen i munnen.
"Vill du ha den får du ta den!" sa hon och skrattade. Jag flinade och sedan böjde jag mig närmare henne och kysste henne. Jag tog godisen från hennes mun och åt upp den.
"Hey!" sa hon och skrattade.
"Du sa" påminde jag henne. Hon skrattade högre och sedan lutade hon huvudet mot min axel. Jag log för mig själv.
Efter en 7 timmars lång flygresa landade vi på Atlanda Hartsfield Jackson Airport.
Klockan var ungefär fem på eftermiddagen och det var, enligt piloten, varmt men regnigt.
"Det är tydligen väldigt många fans, reportrar och fotografer som väntar på oss där ute" sa Kenny och nickade menade ut genom flygplanets fönster. Jag suckade lite för mig själv. Efter att ha rest i flera timmar var det ganska jobbigt att bli attackerad av fans som ville ta foton och journalister som överöste en med frågor.
Men jag älskade fansen, det var ofta väldigt gulliga. Däremot kunde jag inte stå ut med paparazzisarna.
"För att inte skapa allt för mycket uppståndelse så går du med Carin och Scooter, Sandra. Är det okej?" fortsatte Kenny.
"Absolut, det är klart" sa Sandra och log. Kenny log tacksamt.
"Är du redo JB?" frågade han sedan mig. Jag nickade och vände mig mot Sandra och kysste henne snabbt.
Sedan reste jag mig upp och drog på mig mina solglasögon.
"Vi ses sen" sa jag med ett leende till Sandra innan jag följde efter Kenny, ut till folksamlingen.
Sandras perspektiv
Många hade samlats för att välkomna Justin hem. Jag kände att jag blev lite nervös inför den stora massan människor, men försökte hålla mig lugn. Tänk om de skulle känna igen mig och bli helt galna?
Helt plötsligt avbröts jag i mina tankar av att en hand lades på min axel.
"Hur känns det Sandra? Du ser lite panikslagen ut" sa Carin och skrattade mjukt.
"Jag är lite nervös inför...det där" svarade jag med en lätt nick mot människorna utanför.
"Åh. Oroa dig inte, det kommer gå bra" sa hon och log.
"Du tror inte att de kommer hoppa på mig och dra mig i håret då?" sa jag lite skämtsamt. Carin skrattade.
"Man vet inte med dom där" sa hon och flinade.
"Haha, jag kan inte fatta att jag har varit en av dom, en belieber" sa jag och skakade på huvudet.
"Jag måste faktiskt erkänna att jag till en början var väldigt förvånad över att Justin dejtade ett fan" sa Carin. "Jag trodde inte att det skulle hålla, att det var seriös och riktig kärlek mellan er...Men tänk vad fel jag hade"
Jag log blygsamt.
"Det är sjukt vilken tur jag har haft"
"Justin har haft tur som hittat en tjej som du, skulle jag vilja säga" sa Carin och log. Mitt leende sprack upp ännu mer och jag kände mig bättre till mods.
"Tack Carin" sa jag och kramade om henne lätt. Hon kramade tillbaks.
"Så...Ska vi ge oss ut i vimlet?" frågade hon sedan.
"Sure" sa jag och reste mig upp.
Vi började gå mot utgången. En av crewets livvakter gick hela tiden framför oss.
Innan vi gick ner för flygplanets trapp tog jag på mig ett par solglasögon och drog luvan på min hoodtröja över huvudet, allt för att inte bli igenkänd som "tjejen på bilderna."
Justins perspektiv (senare)
Efter en lång stunds trocklande på flygplatsen hade vi äntligen lyckats ta oss ut och till bilarna.
Nu var jag, Sandra, mamma och Kenny på väg hem till vårat hus. Scooter och Carin hade åkt hem till sig.
Under bilresans gång pekade jag ut flera olika ställen och berättade om dom för Sandra. Hon var väldigt glad och hade sagt en miljon gånger att det skulle bli "sååå kul att träffa resten av min familj"
Jag såg fram emot att träffa pappa och mina småsyskon igen. De hade flygit hit enkom för att få träffa oss, eftersom att mitt schema inte tillät någon trip till Kanada just nu.
En tjugo minuters lång bilresa senare svängde bilen upp på den bekanta gatan. Jag var hemma.
Pappa, Jazmin och Jaxon stod framför det gula huset. När de fick syn på oss vinkade de glatt och jag kände glädjen inom mig. Jag hade verkligen saknat dom.
Bilen stannade. Jag tittade på Sandra som hade börjat se lite nervös ut.
Jag log mot henne. "Kommer du?"
"Yes, nu vill jag träffa din familj!" sa hon och studsade lite på stället.
Vi gick ur bilen. Jag tog Sandras hand och tillsammans började vi gå mot huset.
Förlåt hörrni! Det var tydligen något knas med förinställningsfunktionen, så inlägget publicerades aldrig. Har inte haft tillgång till datorn på hela dagen så jag märkte inte det förrän nu. Sorry alltså.
