Jag brydde mig inte om att jag hade så ont i huvudet att det kändes som att det skulle explodera, för jag orkade inte ens försöka stoppa tårarna.
Det fanns ingen mening med att vara glad, inte att låtsas vara det heller. Mamma gav mig oroliga blickar ibland men jag blängde bara surt tillbaka på henne.
Linnea och Vanessa ringde mig några gånger under bilresan till flyget. Jag berättade allt för dom och dom var riktigt ledsna för min skull. Jag berätta om att jag och Justin hade kysst varandra och dom var glada för min skull att jag fått umgås med honom.
Justin hade inte hört av sig någonting än så länge men jag kunde väl ändå inte kräva att han skulle ringa eller smsa när vi inte ens varit ifrån varandra i en timma..
Jag satt och tjurade i baksätet och lyssnade på musik i mina blåa hörlurar. Jag brydde mig inte om att mamma försökte prata med mig, för jag tänkte ändå inte svara.
När vi kom till flygplatsen så var jag tvungen att gå in på en toalett för att tvätta bort sminket som hade runnit.
När vi satt på flygplanet så hade jag oturen att hamna bredvid en gubbe som låg nästan helt på mig. Jag ville bara skrika.
Det var nästan lite ironiskt, först hade jag fått all lycka i världen och nu hade jag alla odds emot mig. Jag hatar mina föräldrar, dom förstör allt.
När planet var i luften försökte jag koncentrera mig på att läsa och inte på hur gubben snarkade i mitt öra. A...phuuu...a...phuuu. Åh jag står inte ut!
Jag gick till toaletten och satte mig där inne för att få lugn och ro. Jag vet inte hur länge jag satt där, men när jag kom ut från den hade det bildats en pinsam långt kö utanför. Jag skämdes ihjäl.
Okej det här skulle verkligen bli min otursdag...

Justins perspektiv

Jag låg i min säng och tänkte på hennes ansikte när jag sett henne åka iväg. Jag hade bara velat springa efter och stoppa henne.
Jag gillade verkligen henne, jag kunde vara mig själv med henne. Jag var ingen kändis längre i hennes ögon, det känns som att hon gillar mig för den jag är.
Jag zappade mellan två tv-kanaler. På den ena var det en hockeymatch och på den andra var det någon dålig tv-serie. Jag stängde av tvn med en suck och gick ned till köket.
"Hej Justin" sa mamma glatt när hon såg mig.
"Hej mamma" svarade jag dött. Hon märkte att jag inte lät glad.
"Hur är det gubben?" Frågade hon och släppte allt hon höll i händerna för att krama mig.
"Sandra har åkt, hon kommer vara borta hela sommaren" sa jag och började gråta lite mot hennes axel. Jag torkade bort tårarna fort så att hon inte skulle märka nått.
"Vart har hon åkt?" Frågade mamma och jag visste att hon sett tårarna, pinsamt.
"Hennes föräldrar har hyrt ett hus i Miami och dom ska va där resten av sommaren" svarade jag.
"Du får åka och hälsa på henne" föreslog mamma.
"Men det är det som är grejen, jag kommer inte hinna. För jag har alltid massa saker att göra, intervjuer, signeringar, konserter.."
"Justin, du vet vad jag har sagt. Du får dejta så länge det inte påverkar din karriär. Men vi ska nog hitta en ledig lucka i ditt schema" sa mamma och log uppmuntrande mot mig.
Jag var så glad att jag har henne, hon är verkligen bäst.

Sandras perspektiv

När det äntligen var dags för att kliva av planet efter att vi landat så nästan sprang jag av. Det var så otroligt skönt att slippa det gnagande ljudet i örat som jag hört under hela flygresan...
Vi fick vårat bagage och sedan kom taxin som skulle köra oss till vårat hus. Jag ville hem. Men jag kunde inte säga att det inte var väldigt vackert här.
På vägen till vårat hus fanns en lång sandstrand. Havet var lika blått som det hemma. Det var egentligen onödigt att åka till ett sådant här ställe när det ändå var ungefär lika varmt som hemma.
Men mina föräldrar är som dom är, dom gillar förändringar..