"Jag ljög om det, jag har ingen konsert ikväll och jag har ingen annan heller förrens om några dagar. Jag var tvungen att komma på någon bra anledning så att jag skulle kunna överraska dig" sa han och log busigt.
"Men Scooter sa ju..." började jag, sedan gick det upp för mig. "Han var med på det eller hur?" insåg jag.
"Japp. Alla visste om det, dina föräldrar också, och Linnea & Vanessa såklart" sa han och skrattade.
Jaha, så det hade varit därför Linnea & Vanessa hade betett sig så konstigt hela dagen, dom hade alltså vetat om att Justin skulle komma.
"Jag gick på det" erkände jag och sedan kramade jag honom igen. Han skrattade och la sedan armarna runt mig också.

---

"Jag har en present åt dig" sa han i mitt öra. Han drog bak huvudet för att kunna möta min blick. "Men den blir en överraskning. Du får den på höstlovet" forsatte han och flinade nöjt.
"På höstlovet? Det är ju om två veckor. Vad är det för present egentligen?" frågade jag och skrattade lite.
"Det får du veta då. Och jag hoppas att du kommer gilla den" svarade han hemlighetsfullt. Jag försökte tänka efter vad det kunde vara. Men det stod still i mitt huvud.
"Förresten, har du druckit?" frågade han och skrattade till.
"Ja... lite kanske" erkände jag och fnissade. Han himlade skämtsamt med ögonen och pussade mig på kinden. Jag undrade vad han tänkte på för han såg lite tveksam ut.
"Vad är det?" kunde jag inte låta bli att fråga.
"Nej, ingenting" svarade han och ett snabbt leende lekte på hans läppar. "Vad sägs som att vi går in till den där festen som ni har fixat och ser om den är godkänd eller inte?" föreslog han med en sarkastisk ton.
"Visst."

Hand i hand gick vi mot husets ytterdörr. Jag var nervös för hur alla skulle reagera när dom såg Justin.
Och jag ver medveten om att det fanns en hel del tjejer därinne som var fans till Justin.
Men jag hann inte tänka mer på det innan vi redan var inne i huset. Så fort vi klev innanför dörren så släppte Justin min hand. Vi fick inte hålla hand och vi båda visste om det.
Fast egentligen så var ju i stort sett alla elever på min skola medvetna att vi var tillsammans eftersom han hade kommit för att hämta upp mig vid skolan flera gånger.
Men det fanns ingenting vi kunde göra. Regler var ju trots allt till för att hållas. 

Vanessa och Linnea sken upp när dom såg oss i dörröppningen och gick oss till mötes. Dom båda log busigt mot mig. Jag skakade bara på huvudet och skrattade.
"Hej Justin!" sa dom båda glatt och kramade honom.
"Hi girls!" sa han och skrattade.
"Hon gick på det, eller hur?" frågade Linnea med ett brett flin på läpparna.
"Ja" svarade Justin glatt.
"Vi kunde knappt hålla det hemligt. Varje gång du pratade om Justin så höll vi på att försäga oss" berätta Vanessa och fnissade.
"Så du har pratat mycket om mig?" frågade Justin flirtigt och tittade på mig. Jag öppnade munnen för att svara men Vanessa hann före.
"Hon pratar om dig väldigt ofta, tro mig" försäkrade hon och skrattade. Det gjorde dom alla. Jag rodnade lite.
Jag hann inte säga något till mitt försvar innan vi blev avbrutna av Jamie som kom fram till oss. Jag log åt honom.
"Tjena! Du är Justin, eller hur" det var ingen fråga, snarare ett konstaterande. Justin nickade till svar.
"Och jag antar att du är Jamie" svarade han, det var inte heller en fråga. Jamie flinade och sträckte ut sin hand för att hälsa.
"Precis" sa han och skakade hand med Justin.
"Sorry ifall jag var lite otrevlig när vi snacka i telefon förut. Jag var bara orolig för Sandra" sa Justin vänligt. Jamie ryckte på axlarna.
"Äh, det är lugnt" sa han bara. Sedan sträckte han fram en ölburk till Justin. "Vill du ha?"
"Tack" sa Justin och tog emot det. Han tog en klunk och sedan vände han blicken mot mig. "Festen blev ju bra" sa han.
"Säg det till dom två, det är tackvare dom" sa jag och nickade mot mina två bästisar. Dom log till svar.

Jag tittade runt lite och såg att folk viskade och försökte titta diskret på Justin. Jag slog ner blicken i marken, jag gillade inte att ha allas blicker riktade åt vårat håll.
När dom märkte att jag hade upptäckt dom så fortsatte dom med det som dom höll på med innan.
En annan tanke som slog mig var att ingen kom fram gallskrikandes bara för att Justin var där. Jag tittade lite frågande på Vanessa.
"Varför är det ingen som freakar ut?" frågade jag och tittade runt oss igen.
"När du var ute så berättade vi för alla att Justin skulle komma och att vi helst ville att ingen skulle bli galen och flippa ur, utan att dom skulle låtsas som att han vore vem som helst. Vi menar, det är ju trots allt din födelsedag och ni två träffas ju inte så ofta" förklarade hon och snörpte på munnen lite.
"Jaha... Tack" sa jag och kramade henne.
"Vill du ha något att dricka?" frågade Jamie plötsligt som hade stått tyst en stund. Jag log mot honom.
"Jag kan gärna ta ett glas vatten, jag vet inte om jag ska dricka något mer som innehåller alkohol ikväll" sa jag och skrattade.
"Kom vi går och hämtar" sa han och nickade mot köket.

Jag drog med mig Justin. Väl inne i köket så fyllde jag ett glas med vatten och drack snabbt upp det. Jamie gick iväg för att prata med några andra.
Justin tog en till klunk av sin öl och tittade på mig medans jag flipprade med att få upp min mobil ur fickan. Jag stannade mitt i rörelsen och tittade på honom.
"Du förvånar mig Bieber" sa jag skämsamt. Han höjde på ögonbrynen och skrattade.
"Bieber" mumlade han med ett roat ansiktsuttryck. "Vad förvånar jag dig med?" fortsatte han.
"Jag visste inte att du dricker" svarade jag och nickade mot ölburken i hans hand.
"Det gör jag inte heller. Men en öl skadar inte. Iallafall inte så länge det inte är för ofta" svarade han och ryckte på axlarna.
"Jobbigt att vara världskändis ibland" sa jag ironiskt. Han skrattade.
"Ja för då kan man ju inte dricka så att man blir full som vissa andra" sa han och blinkade. Jag öppnade munnen och tittade på honom.
"Var det där en pik?" sa jag med spelad förvåning.
"Om du känner dig pikad så" sa han med ett brett flin.
"Det gör jag verkligen!" skrattade jag. Han skrattade han också, sedan tittade han runt för att se ifall det var någon i närheten.
Jag såg ett gäng umgdomar som stod med ryggen mot oss en bit bort och pratade. När jag vände blicken mot Justin igen så var hans ansikte väldigt nära mitt.
"Åh... hej" fnissade jag. Han log brett och pussade mig snabbt på munnen innan han sträckte på sig och låtsades som ingenting.

Som ni kanske ser så har vi äntligen fått bloggsvar! Så där kan ni fråga frågor angående novellen osv. Kommer försöka svara så fort som möjligt! :)
Kram Sandra ♥

Hej alla beliebers!

Hej alla trogna läsare! Sandra här.
Nu har jag en jätte viktig fråga till er och jag behöver verkligen eran hjälp/åsikter nu!

Som ni säkert märkt så har novellen nu nått till 100 episoder. Och ni har varit där med oss hela vägen. Jag (Sandra) som startade novellen trodde aldrig att det skulle bli såhär många delar. Men ni har alltid fått mig att vilja uppdatera och ge er mer att läsa. Sedan fick jag Sofia att joina mig efter ungefär halva novellen och det gjorde allt ännu roligare. Och därför vill jag tacka er läsare! Och även dig Sofia! :)

Nu till frågan... Tycker ni att vi ska fortsätta skriva på "Life isn't right without you" eller ska vi börja runda av lite på den (kanske skriva typ 10 delar till) och sedan börja med en ny? Jag vet inte vad jag tycker riktigt. Men jag vet inte ifall ni tycker att den är dålig/långtråkig? Eller ska vi sluta skriva helt? Alltså inte börja på någon ny novell...

Jag behöver verkligen eran hjälp nu så snälla, lämna en liten kommentar där ni skriver vad ni tycker att vi ska göra!

Kram ♥ /Sandra

"Jag är inte här för att förstöra festen eller för att bråka" började hon och tittade ursäktande på mig. Jag tittade lite skeptiskt på henne.
"Varför är du här då?" frågade jag. Hon suckade lågt och sedan satte hon sig ner på bänken som stod brevid ytterdörren, jag satte mig ner brevid henne.
"Jag vill be om ursäkt" sa hon lågt.

---

Jag gapade lite av förvåning. Hade jag hört fel? Jag tittade frågande på henne. Hon harklade sig lite och petade lite på sitt ben med ett finger.
"Jag vet att jag har betett mig som en riktig idiot och förstört mellan dig och Justin" började hon men tystnade. "Jag vet helt ärligt inte vad som flög i mig. Jag var bara så avundsjuk... Vi dejtade lite förut och jag antar att jag fortfarande hade känslor för honom. Men det jag gjorde var inte okej. Jag borde inte ha gjort så. Jag vet inte ens varför jag gjorde det. Jag trodde väl att jag skulle få tillbaka honom. Men sedan såg jag hur han tittade på dig. Och jag insåg att han inte älskar någon annan än dig. Han är dö kär i dig Sandra" sa Jasmine.
Ännu en gång blev jag chockad.
Jag tittade granskande på henne och var till en början nästan säker på att hon skulle brista ut i skratt vilken sekund som helst och fråga hur dum jag egentligen var.
Men det hände aldrig, hon tittade bara beklagande på mig. Jag kände mig yr, alkoholen i kroppen hade börjat verka på riktigt nu.
"Är du..." började jag. Hon tittade på mig och väntade på att jag skulle fortsätta. "Är du seriös nu?" frågade jag.
"Ja jag lovar Sandra. Jag vet att jag har varit en idiot och du måste tycka att jag är helt dum i huvet och undra vad du har gjort mig. Dessutom verkar du vara en jätte gullig tjej och jag önskar att jag inte hade betett mig såhär från början och fått lära känna dig. Jag är så himla ledsen" sa hon.
Jag blinkade några gånger och skakade lätt på huvudet.
Jag hade alltid tänkt att "det måste ju finnas något gott inom Jasmine eftersom Justin hade tyckt om henne så mycket förut". Var det den sidan hon visade nu?
"Jasmine... Det är lugnt. Helt ärligt så är det faktiskt det" sa jag. Hon såg lättad ut.
"Är det säkert?" frågade hon. Jag nickade.
"Absolut" lovade jag. Hon sträckte ut armarna och kramade mig. Jag kramade tillbaka och sedan log vi mot varandra.
"Förlåt igen" sa hon sedan.
"Äsch, vi glömmer det bara" sa jag, hon log. "Ska vi gå in igen?" frågade jag sedan.
"Visst" sa hon.

När vi kom in i huset igen så gick jag till vardagsrummet och bestämde mig för att jag behövde sätta mig ner lite. Jag var väldigt förvirrad.
Jag satte mig ner i en fotölj och tänkte. Efter ett tag så såg jag Vanessa och Linnea stå och vinka till mig ifrån andra sidan rummet.
Dom skrek någonting som jag inte hörde pga musiken och pekade mot hallen.
Jag tittade frågande på dom och sedan började jag tränga mig igenom folkmassan. När jag kom fram till dom så stod dom och tittade på mig.
"Vad är det?" skrek jag.
Skulle du kunna gå ut och kolla så att ingen har hoppat i poolen eller någonting? Vi måste hålla lite koll här inne" bad Vanessa.
Jag nickade till svar och började med lite ostadiga ben gå mot ytterdörren. Jag var inte jätte full men jag kände mig lite snurrig.



När jag kom ut tittade jag först på framsidan där det stod ett gäng ungdomar och rökte och sedan gick jag till baksidan. Där var det ingen överhuvudtaget.
Jag satte mig ner vid poolkanten och tog av mig mina klackskor. Jag stoppade ner fötterna i poolen. Det hade varit väldigt varmt där inne bland alla människor så det var skönt att svalka dom lite.
Jag tog upp mobilen för att svara på smset som jag hade fått av Justin tidigare på kvällen när vi hade haft fullt upp med att fixa allt. Då hade jag inte hunnit svarat.

"Ska snart gå på scenen här i London. Grattis igen älskling, skickar tusen kyssar till dig. Jag saknar & älskar dig xx Justin" hade han skrivit. Jag log, precis som jag hade gjort första gången jag läst smset. Justin hade ringt mig direkt klockan slagit över till 00.00 natten innan och sagt grattis.

"Önskar att jag hade kunnat varit där och gett dig en lycka-till-puss innan showen! Men jag hoppas att det gick bra iallafall? Kan inte fatta att du är i Europa, att vi är så långt ifrån varandra. & tack igen. Älskar och saknar dig MER ;) xx Sandra" svarade jag och stoppade ner mobilen i fickan.

Jag hörde att "Baby" började spelas inne i huset. Jag log lite svagt för mig själv och började lågt sjunga med.
"Just shout whenever and I'll be there" sedan slutade jag sjunga när jag hörde att en annan röst fortsatte; "You want my love, you want my heart, and we will never ever be apart"
Jag log så brett att jag nästan fick ont i kinderna. Sedan vände jag mig sakta om och såg att Justin satt på en solstol och log brett.
Jag reste mig upp och gick fram till honom som nu hade ställt sig upp. Jag kastade mig i hans famn och kramade honom hårt.
"Haha hej sötnos" sa han och skrattade.
"Du är här, jag kan inte fatta att du är här..." mumlade jag. Jag drog ett djupt andetag och andades in hans goda doft. Jag älskade Justins parfym.
"Vill du att jag ska åka?" frågade han ängsligt och tittade granskande på mig. Jag tittade förvånat på honom.
"Nej, nej!" utbrast jag och skrattade till lite. "Jag är glad att du är här, jag kunde inte ha fått en bättre födelsedagspresent" fyllde jag i och log.
"Jaha" svarade han och sedan log. "Vad bra då" sa han. Sedan böjde han sig ner mot mitt ansikte och kysste mig. Kyssen tog slut efter ett tag men jag stod kvar och ville nästan inte släppa honom.
"Varför är du här? Du skulle ju inte komma" sa jag och tittade på honom.
"Haha trodde du att jag allvarligt talat inte skulle hälsa på dig på din födelsedag?" frågade han skämtsamt och höjde på ögonbrynen.
"Du sa ju att du hade en konsert i London, jag trodde att du var i Europa" sa jag frågande. "Sviker du inte massa fans nu?"
"Jag ljög om det, jag har ingen konsert ikväll och jag har ingen annan heller förrens om några dagar. Jag var tvungen att komma på någon bra anledning så att jag skulle kunna överraska dig" sa han och log busigt.
"Men Scooter sa ju..." började jag, sedan gick det upp för mig. "Han var med på det eller hur?" insåg jag.
"Japp. Alla visste om det, dina föräldrar också, och Linnea & Vanessa såklart" sa han och skrattade.
Jaha, så det hade varit därför Linnea & Vanessa hade betett sig så konstigt hela dagen, dom hade alltså vetat om att Justin skulle komma.
"Jag gick på det" erkände jag och sedan kramade jag honom igen. Han skrattade och la sedan armarna runt mig också.