Hon låste dörren och jag stod och tittade på henne. Hon hade lockat håret och hade på sig en ljuslila tröja som var väldigt fin på henne.
"Ska vi åka?" frågade hon och skrattade.
"Ja, jag bara tänker på... På att du är väldigt fin idag. Fast det är du alltid" sa jag och log.
"Tack" svarade hon lite generat och pussade mig på kinden.
"Kom nu" sa jag och sträckte ut min hand mot henne. Hon tog den och tillsammans gick vi och satte oss i bilen. Kenny började köra mot restaurangen.

---

Sandras perspektiv

Kenny verkade vara på bra humör och satt och sjöng i framsätet. Jag och Justin skrattade åt honom.
"Okej kids, så här kommer vi göra: Sandra vi lämnar av dig en gata från restaurangen och så går du den sista biten. Sedan möts vi där inne" sa Kenny "Om det nu skulle vara massa paparazzis i krokarna så vill vi inte att ni syns tillsammans, okej?"
"Okej" sa jag och Justin nickade.
Vi körde en bit till.
"Here we go" sa Kenny och stannade vid trottoarkanten.
"Alright, vi ses" sa jag och pussade Justin på kinden. Sedan gick jag ut.
Bilen rullade iväg och jag började gå mot restaurangen. Solen lyste fortfarande och det var en ganska varm kväll. Gatan jag gick längs var relativt tom på folk och stället vi skulle äta på var inte särskilt känt, så vi skulle nog inte träffa på några galna fotografer idag.
Min telefon ringde.
"Hej! Jag är nästan där nu" sa jag.
"Hej! Selena ringde nyss och sa att det var någon som hade fått reda på att vi skulle till den där restaurangen så det står ett trettiotal fotografer och fans där nu. Vi äter hemma hos henne istället" sa Justin stressat.
"Oj då, okej. Vart ska jag gå?" frågade jag.
"Vänd om och gå dit vi lämnade av dig så hämtar vi dig där"
"Okej, är där om 5 minuter" sa jag.
"Perfekt, vi ses" sa Justin och la på.


Hemma hos Selena

Justins perspektiv (senare)

"Shit vad gott det här var. Tack Sel!" sa jag och la händerna på magen.
"Ja verkligen, tack!" fortsatte Sandra och log stort mot Selena. Dom två hade verkligen kommit bra överens.
"Haha, varsågod!"
Vi hade ju egentligen tänkt gå på restaurang, men eftersom den hade blivit barrikaderad av paparazzis hade vi åkt hem till Selena och gjort egna pizzor istället. Det var egentligen mysigare och mycket roligare, för vi kunde vara oss själva och behövde inte bry oss om människor som stirrade, paparazzis som tryckte upp sina kameror i ansiktet på oss eller fans som skrek sig hesa i närheten.
"Jag visste inte att du var så grym på att göra pizza" sa jag och flinade.
"Kanske ska byta jobb och satsa på en karriär som pizzabagare istället?" sa Selena och ryckte på axlarna.
"Bra back-up plan" skämtade Sandra.
"Haha, ja verkligen" sa Selena och log stort.
Vi fortsatte snacka och tycktes aldrig få slut på samtalsämnen. Emellanåt låg vi på golvet oss vred oss av skratt och rätt som det var blev vi gravallvarliga och pratade om seriösa saker.
"Så, hur går det med pressen då? Frågar dom mycket om er?" sa Selena plötsligt.
"Dom frågar ständigt vem Sandra är, eftersom att jag berättade om henne hos Ellen. Och så säger dom alltid; "Vad säger Selena om det här? Är inte hon ledsen att ni har gjort slut?" sa jag och skrattade lite.
"Haha ja, dom är på mig om det där hela tiden också. "Hur känns det nu när Justin har en ny tjej? Vad hände egentligen mellan er? Vet du vem Sandra är?" sa Selena och härmade reportrarnas ivriga röster. "När ska dom inse att vi bara är vänner? Jag har ju till och med en pojkvän..." fortsatte hon sedan, men sa det sista ordet väldigt tyst.
"Ja det kan man undra...WAIT! Vadå? Selena varför har du inte sagt något?!" frågade jag exalterat.
"Åh, berätta!" sa Sandra glatt. Både jag och hon nästan studsade på våra stolar.
Selena skrattade tyst innan hon tog ett djupt andetag och började prata.
"Han heter Nick" sa hon och log lyckligt.

---

Tack för era idéer! Vad händer nu? Och Nick, vem är det? Kommentera! :)

"OMG, Selena Gomez?" stammade hon.
"Haha ja, har jag inte berättat att jag har träffat henne? Vi brukar smsa ibland...Seriöst har jag glömt säga det?" skrattade jag lågt.
"Tydligen...Men shit vad najs!" sa Vanessa och kramade om mig.
"Ha det så kul!" sa Linnea och kramade mig också.
"Tack, vi ses!" sa jag innan jag vände mig om och började gå ut från skolan, till bussen.

---

Väl hemma så tog jag fram min necessär där jag hade mitt smink. Jag hade redan mascara på mig så jag tog på ögonskugga och lite läppglans också.
Jag släppte ut mitt bruna hår ur toffsen som jag hade haft det uppsatt i under dagen och sedan borstade jag det. När det var färdigborstat så tittade jag på mig själv i spegeln.
Mitt hår var platt som vanligt så jag bestämde mig för att locka det idag. Jag brukade alltid ha platt hår så en förändring kom inte till skada.
När jag var helt klar så gick jag till garderoben för att hitta någonting att ta på mig. Jag tvekade mellan två olika toppar men till slut tog jag på mig en ljuslila blus och ett par jeans.
Jag tittade på klockan och såg att den bara var kvart över fyra. Toppen. Jag smsade Justin och frågade när han skulle komma och hämta mig.
Jag gick ned till vardagsrummet och satte på tvn. Det var som tur var ingen hemma, vilket var väldigt skönt. 
Jag orkade knappt vara hemma så mycket just då överhuvudtaget och jag orkade verkligen inte se mamma och pappa försöka bete sig som om allt var som vanligt.
Det vibbrerade ifrån min telefon, ljudet var ju fortfarande trasigt. Jag ville inte berätta om att jag hade förstört det på den för mina föräldrar. Iallafall inte just nu när det redan var så mycket.

"Selena har bokat bord på en restaurang vid halv sju så jag hämtar dig typ kvart över sex. Är det OK xx Justin" skrev han.
Jag suckade, vad skulle jag hitta på i två timmar? Jag hade ingen aning.

"Okej, det blir bra! Vad gör du nu? Jag är uttråkad xx Sandra" svarade jag.
Sedan fortsatte jag zappa mellan olika tv-kanaler utan att lyckas hitta något roligt att titta på. Det dröjde bara någon minut tills han svarade.

"Jag är i studion med Sean, annars hade jag kunnat komma hem till dig nu, sorry xx Justin"

"Det är lugnt, jag hittar nog på nått att göra. Puss vi ses sen xx Sandra" svarade jag och sedan stoppade jag ner mobilen i fickan.
Jag stängde av tvn och reste mig upp ur soffan. Jag gick till köket och tog ett äpple. Sedan gick jag till hallen och tog på mig ett par joggingskor och gick ut.
Jag gick en promenad och först visste jag inte vart jag skulle men sedan gick det upp för mig att jag var påväg mot stranden.
Jag gick ut på den väldigt långa bryggan och det var väldigt mycket folk ute idag. Det var ju trots allt väldigt fint väder.
Men jag kunde känna att vädret höll på att bli kallare, det var snart september och det skulle snart börja bli höst. Den tanken gjorde mig deprimerad.


Santa Monica stranden

Justins perspektiv

"Bieber! Är du klar för att åka?" ropade Kenny och knackade på dörren till omklädningsrummet.
"Vänta, snart!" ropade jag tillbaka samtidigt som jag försökte knäppa knapparna på koftan som jag hade på mig. Jag tittade mig snabbt i spegeln och fixade till håret.
Sedan knäppte jag upp knapparna på koftan igen och bestämde mig för att ha den öppen istället.
Efter det tog jag på mig mina skor men jag struntade i någon jacka, det var väldigt varmt ute idag så jag behövde nog ingen.
"Klar" sa jag till Kenny när jag gick ut ur rummet. Han stod lutad mot väggen och flinade när han såg mig.
"Dejt?" frågade han retsamt.
"Haha nja inte riktigt, ska äta middag med Sandra och Selena" svarade jag. Han skrattade lite och skakade på huvudet.
"Då åker vi väl då" sa han och vi gick ut till bilen.

När vi var framme vid Sandras hus så klev jag ur bilen och knackade två gånger på Sandras ytterdörr. Det tog inte lång tid innan hon öppnade dörren.
"Hej!" sa hon och kramade mig.
"Hej du" sa jag och flinade. "Juste, dom här är till dig" fortsatte jag och gav henne en bukett med rosor.
"Gud vad gullig du är, tack!" svarade hon glatt. "Jag lämnar dom hemma så att jag slipper släpa runt på dom."
"Gör så" sa jag och hon log så brett att jag såg hennes vita tänder.
Hon låste dörren och jag stod och tittade på henne. Hon hade lockat håret och hon hade på sig en ljuslila tröja som var väldigt fin på henne.
"Ska vi åka?" frågade hon och skrattade.
"Ja, jag bara tänker på... På att du är väldigt fin idag. Fast det är du alltid" sa jag och log.
"Tack" svarade hon lite generat och pussade mig på kinden.
"Kom nu" sa jag och sträckte ut min hand mot henne. Hon tog den och tillsammans gick vi och satte oss i bilen. Kenny började köra mot restaurangen.

---

Ni som tyckte att vi skulle ha fler bilder i inläggen, nu fick ni några fler! :) 
Ha en bra kväll alla! ♥

Hej! Sandra här... :)
Nu är det så att jag sitter och håller på och skriver på nästa del men jag behöver tips! Jag undrar vad ni tycker att vi kan ändra på eller göra bättre.
Då menar jag tillexempel som att skriva längre inlägg, beskriva saker bättre (alltså typ miljöbeskrivning, beskrivning av karaktärerna), mer bilder i inläggen, ha med fler biroller, skriva mer om konserter eller fans...

Ja ni förstår nog! Vad tycker ni saknas i berättelsen och vad vill ni ha mer av? Eller så kanske ni har någon superbra idée om vad som kan hända i framtiden av berättelsen? Ni kanske vill att vi ska börja döpa varje episode? Istället för att bara skriva "Episode 56" tex? Det är sånt jag vill veta! Så fort ni har gett mig lite tips så kommer jag fortsätta skriva på nästa del, för just nu är jag fast. Haha!
Så sätt igång och kommentera nu!
Ha det bra alla beliebers, blir tacksam för varje idée eller tips som jag får! Kram ♥

Jag öppnade försiktigt dörren och såg Linnea och Vanessa sitta i ena hörnet av klassrummet. Dom båda flinade när dom såg mig.
"Förlåt att jag är sen" sa jag ursäktande till Ms. Chandler. Hon log mot mig. Som tur var gillade hon mig så jag skulle förmodligen inte ens få försening.
"Hej" viskade jag till tjejerna när jag satte mig ner vid dom.
"Hej" viskade dom båda tillbaka.
Jag såg på dom att dom ville fråga saker men jag bestämde mig för att koncentrera mig på genomgången istället. Jag låg ju som sagt redan efter.

---

Läraren pratade på och jag hängde med genom hela lektionen.
Precis när den var slut och vi hade kommit ut genom klassrumsdörren attackerade Vanessa och Linnea mig med frågor.
"Hur är läget? Är Justin här eller? Varför har du inte ringt? Gud vad fin du är idag förresten, nya kläder?"
Jag skrattade lite åt hur ivriga dom var.
"Läget är...bra. Ja han kom igår och jag sov hos honom. Tack! Kläderna är nya, present från Justin" svarade jag och log.
"Åh, vad söt han är" sa Linnea. Jag nickade instämmande.
"Hur går det med Ashton då?" frågade jag och flinade.
Linnea sken upp och skulle precis svara när Ashton plötsligt dök upp bakom och la händerna runt hennes midja. Där fick jag svaret på den frågan, tänkte jag, log stort mot Linnea och gav henne en exalterad blick.
"Speaking of..." sa jag tyst.
"Hej tjejer!" sa Ashton och pussade Linnea på kinden.
"Hej!" svarade jag och Vanessa i kör. 
Vi fortsatte prata på ett tag och efter en stund såg jag Jamie komma gåendes i korridoren. Han var på väg mot oss. Vi hade inte snackat sedan festen.
"Men hej!" sa jag och kramade om honom.
"Tjena!" svarade Jamie glatt och kramade tillbaks.
"Hur har du haft det?" frågade han sedan när vi gick mot skåpen.
"Bra..." svarade jag och ljög. Jag ville inte berätta om mina föräldrar än, inte ens Vanessa och Linnea hade ju fått veta något. "Du då?"
"Jag har faktiskt haft det jättebra" sa Jamie med ett hemligt leende.
"Jaså? Berätta!" sa jag ivrigt.
"Du vet tjejen som jag berättade om på festen, mitt ex...?" började han. Jag nickade. "Vi har börjat umgås igen och jag tror att vi kanske håller på att bli tillsammans. Hon säger att hon har saknat mig och att hon vill försöka" sa Jamie och log.
Jag kunde se hur uppriktigt glad han var och det glädje mig.
"Åh, vad kul! Grattis" sa jag.
"Ja visst är det? Tack" svarade han.

Skoldagen gick vidare och när det var dags för lunch satt jag som vanligt med mina bästisar.
"Sandra, hur är det egentligen?" frågade Vanessa plötsligt.
"Va?"
"Du har varit väldigt tyst hela dagen och du ser inte så glad ut..."
Linnea tittade oroligt på mig. "Har det hänt något mellan dig och Justin eller?"
"Nej, nej...det är mina föräldrar" sa jag och tittade ner i bordet. "Jag har inte hunnit berätta det här för er men dom ska...skiljas" fortsatte jag tyst.
"Va?!" utbrast båda två i kör och tittade chockat på mig.
"Jag vet, jag blev lika förvånad själv..."
"Åh gumman, jag är ledsen" sa Linnea och tog tag i min hand.
"Men varför?" frågade Vanessa.
"Dom säger att dom inte älskar varandra längre, att det inte finns några känslor kvar. Dom har tydligen försökt väldigt länge, för min skull, men utan resultat" svarade jag och suckade.
"Okej...vad tråkigt. Stackars dig" sa Vanessa och tittade ledset på mig. Jag log lite och började sedan äta av min mat igen.
"Vi finns här, okej?" sa hon sedan och sökte min blick. Linnea nickade instämmande.
"Tack tjejer"

Justins perspektiv

Klockan var 12.30 och jag, Kenny och mamma hade precis ätit lunch. Innan dess hade jag haft en sånglektion med min röstcoach och nu skulle jag iväg på en intervju med en tidning.
Jag fick plötsligt ett sms.

"Hej Biebs! Hörde att du är i Los Angeles nu. Har allt löst sig med Sandra? xx /Selena"

"Hej Sel! Ja det gjorde det som tur var. Yes det stämmer, I'm in LA! Vart är du? xx /Justin"

"Åh vad bra, jag sa ju att det skulle ordna sig! Jag också faktiskt. Tänkte fråga om du och Sandra ville äta middag mig typ ikväll? Skulle vara väldigt kul"

Jag log åt vilken grym kompis Selena var och svarade.

"Bra idé, det låter great! Gärna"

"Kul! Jag bokar bord nånstans och ringer er sen, ok? xx /Gomez"

"Perfekt! Vi hörs xx /Bieber"

Jag la ner telefonen i fickan.
"Är det lugnt om jag äter middag ute med Sandra och Selena ikväll? frågade jag mamma och Kenny.
"Visst! Kul att ni umgås alla tre" sa mamma och log.
"Jag hänger med och håller mig i bakgrunden, uti fall att. Det blir ju lätt galet här i LA. Speciellt om du är ute med Selena, efter alla rykten. Och Sandra för den delen. Någon kanske känner igen henne från bilderna" sa Kenny och tittade på mig.
"Okej, det blir bra" sa jag och log.
Jag tog upp min mobil igen och skickade iväg ett sms till kontakten "FavoriteGirl" i min kontaktlista.

"Hej sötnos! Selena frågade om du och jag ville äta middag med henne ikväll. Jag tackade ja. Hoppas det är okej med dig? Love u /J"

Det dröjde inte många sekunder innan jag fick ett svar.

"Åh vad kul! Klart det är okej, jag har faktiskt saknat Selena. Love you too /S"

"Okej, awesome. Ska jag komma hem till dig sen eller kommer du till mig? xx"

"Jag kommer till dig...klockan fem? Om det går bra? Puss"

"Det blir jättebra. Ringer dig, puss"


Sandras perspektiv

Jag log för mig själv och la ner mobilen i min jackficka. Det skulle bli jättekul att få träffa Selena igen. Och så skulle jag ju få umgås med Justin, såklart.
"Jag måste skynda mig hem och göra mig i ordning" sa jag till Linnea och Vanessa medans jag krånglade ner några skolböcker i min väska.
"Vart ska du?" frågade dom nyfiket.
"Middag med Justin och Selena" svarade jag stressat, med ett leende.
Vanessas ansikte lyste upp.
"OMG, Selena Gomez?" stammade hon.
"Haha ja, har jag inte berättat att jag har träffat henne? Vi brukar smsa ibland...Seriöst har jag glömt säga det?" skrattade jag lågt.
"Tydligen...Men shit vad najs!" sa Vanessa och kramade om mig.
"Ha det så kul!" sa Linnea och kramade mig också.
"Tack, vi ses!" sa jag innan jag vände mig om och började gå ut från skolan, till bussen.

---

Tack så väldigt mycket för era fina kommentarer! Kul att ni gillar våran blogg. Vi försöker uppdatera så mycket vi bara kan!
Bieberlove<3

Justin la ner sitt huvud på mitt bröst så att jag inte skulle se att han rodnade.
"Hahahaha! Det förklarar varför du var så konstig sen" skrattade jag.
Justin låg kvar och sa ingenting. Det var väldigt sött att han var så generad och nästan skämdes.
Jag drog mina fingrar genom hans hår. Vi var tysta en stund.
"Jag vill göra det...nu" viskade jag efter ett tag. Justin lyfte på huvudet, tittade på mig och log på det där extremt charmiga sättet.
"Jag med" sa han med hes röst och började kyssa mig...

---

Nästa dag:

Jag vaknade av ett irriterande ljud och först försökte jag stänga ute ljudet genom att dra en kudde över huvudet. Jag kände Justin röra lite på sig brevid mig.
"Vafan..." mumlade han trött.
"Det är nog väckarklockan, kan du stänga av den?" sa jag, jag hade fortfarande huvudet i kudden.
"Det är alarmet på min mobil..." sa han och satte sig upp i sängen. "Vart är den då?" mumlade han för sig själv och reste sig upp.
Han gick fram till mobilen som låg på bänken i andra delen av rummet och stängde av alarmet. Sedan kröp han ner i sängen igen och blundade.
"Jag måste upp" sa jag besviket.
"Jag vet, jag med. Men kan vi inte bara vila lite i typ en halvtimma?" sa Justin, han hade fortfarande ögonen stängda.
"Haha upp med dig nu!" sa jag och pussade honom på kinden. Den var väldigt mjuk och varm.
"Mm" mumlade han, log lite och sedan verkade han ha somnat om för han rörde inte en min. Jag skrattade och reste mig sedan upp.
Jag gick in i badrummet som hörde till hans rum och ställde mig i duschen. Jag hade stått och duschat i några minuter när Justin plötsligt kom in i rummet.
Jag tittade på honom och log brett. Han var så söt när han stod där i bara kalsonger och hans hår stod åt alla håll. Han såg väldigt trött ut men log tillbaka.
"Får jag joina?" frågade han. Jag låtsades tänka efter.
"Sure, varför inte?" svarade jag sedan och log. Han sken upp och klädde av sig sedan klev han också in i duschen.
Vi stod och kramades länge medans vi duschade och vi kysstes nästan hela tiden. Det pirrade i hela min kropp, han gjorde mig fortfarande lite nervös ibland.

Justins perspektiv

Jag tittade på Sandras kropp när vi stod där i duschen, wow. Jag log mot henne och hon log tillbaka. Hon var så himla vacker och perfekt. Och att hon var min, det var det bästa med allt.
"Är du klar?" frågade hon.
"Om du är så" svarade jag och hon la armarna runt mig och kysste mig en sista gång. Sedan gick vi båda ur duschen, jag tog fram två handdukar och gav den ena till henne.
Vi gick in till mitt rum och jag drog på mig en t-shirt och ett par jeans. Sandra la sig ner på min säng och suckade.

"Vad är det?" frågade jag och skrattade.
"Jag har inga kläder med mig..." sa hon och suckade igen. Jag skrattade. Hon tittade frågande på mig.
"Jag har fixat det där" sa jag, hon såg väldigt förvirrad ut. "Vänta här" sa jag och sprang ner till hallen och hämtade påsen som jag ställt där.
"Varsågod" sa jag och gav henne påsen. Hon öppnade den och tog ut det som fanns i den. Hon såg väldigt chockad ut.
"Jag vet inte om du gillar kläderna men jag tog det jag tyckte var snyggt" sa jag och ryckte på axlarna.
Hon tittade på sakerna som hon lagt på sängen och tittade sedan på mig. Jag skrattade åt hennes min. "Det är ingen stor grej men jag tänkte att ifall du nån gång ska sova hos mig och glömmer kläder så..." sa jag och blinkade.
"Du är så himla gullig Justin! Vet du det?" sa hon och reste sig upp och kramade mig länge. Jag log för mig själv. "Hoppas du gillar det" sa jag och pussade henne på pannan.
"Jag älskar allt, tack, verkligen!" sa hon och tittade på kläderna. Jag hade köpt två par jeans, tre tröjor, några par trosor och två bhar.
"Men hur kunde du veta vilken storlek jag har?" frågade hon.
"Jag har kollat på dina kläder" svarade jag ärligt och det fick henne att le.
"Du är bäst. Vänta så ska jag prova kläderna" sa hon och började gå mot badrummet.
Jag satte på datorn och tweetade lite fort och sedan stängde jag av den igen.
Jag skulle inte hinna sitta något vid datorn nu och jag visste att om jag hade låtit den varit på så hade jag bara blivit fast där.

Sandra kom tillbaka och hade nu på sig ett par mörkblå jeans och en ljus tröja. Jag log åt hur perfekt dom satt på henne.
"Ser det bra ut?" frågade hon och sträckte ut armarna och gjorde en gest mot hennes kropp.
"Nej" svarade jag. Hon såg lite förvånad ut. "Det ser perfekt ut" fyllde jag i och då sprack hennes mun upp i ett leende.
"Tack älskling" sa hon och pussade mig.

Sandras perspektiv (senare i skolan):

Min första lektion var historia och jag hade missat väldigt mycket där så jag skulle nog bli tvungen att jobba lite med det hemma.
Jag kom några minuter försent så det var nästan helt tomt på folk i skåphallen, jag tog mina böcker och sedan småsprang jag till klassrummet.
Jag öppnade försiktigt dörren och såg Linnea och Vanessa sitta i ena hörnet av klassrummet. Dom båda flinade när dom såg mig.
"Förlåt att jag är sen" sa jag ursäktande till Ms. Chandler. Hon log mot mig. Som tur var gillade hon mig så jag skulle förmodligen inte ens få försening.
"Hej" viskade jag till tjejerna när jag satte mig ner vid dom.
"Hej" viskade dom båda tillbaka.
Jag såg på dom att dom ville fråga saker men jag bestämde mig för att koncentrera mig på genomgången istället. Jag låg ju somsagt redan efter.

Helt plötsligt reste sig Sandra upp.
"Försten i är bääääst" ropade hon och började springa. Jag reste mig förvånat upp och sprang efter henne. Sandra var snabb, men jag var snabbare.
Några meter från vattnet kom jag i kapp och ställde mig framför henne och höll fast henne på skoj.
"Slääääpp, jag vill komma först!" skrattade Sandra. Istället för att släppa så började jag kittla henne.
"Iiiiiiiiiiiih, Justin!" skrek hon. "Jag ger mig, sluuuuuta!"
Jag skrattade och slutade kittlas.
Sandra la sina armar runt min nacke och jag drog henne närmare mig med mina händer runt hennes midja. Sedan lutade jag mig neråt för att möta hennes läppar. Sandra ställde sig lite på tå för att nå upp.
Båda skrattade, sedan kysste vi varandra länge.

---

Sandras perspektiv (senare)

"Hallå?" ropade Justin när vi kom innanför dörren till lägenheten.
"I vardagsrummet" hördes Pattie svara en bit bort. Vi gick dit och möttes av henne och Kenny som satt och pratade. När de såg oss log dom glatt.
"Gick det bra utan mig? Inga galna fans?" frågade Kenny.
"Ja det gick förvånansvärt bra. Träffade på 3 stycken, men dom var bara sköna" sa Justin och flinade. Jag nickade.
"Vad bra!" sa Kenny. Pattie log.
"Vad tycker du om vårt nya ställe då?" frågade Pattie glatt och tittade på mig.
"Åh, det är ju hur fint och mysigt som helst. Hann inte säga det förut" svarade jag och log stort.
"Ja visst är det? Hit är du alltid välkommen" sa Pattie.
"Tack, vad kul!" sa jag.
Pattie var verkligen en snäll person och antagligen världens bästa mamma. Det märktes att Justin hade ärvt många bra saker från henne. Jag och hon hade dessutom lärt känna väldigt bra och stämningen var aldrig stel.

"Jag är hungrig" sa Justin plötsligt. Kenny, Pattie och jag skrattade.
"Vi går och äter" sa han sedan och drog med sig mig till köket. 
Det var ett väldigt stort kök med mörka trädetaljer och vitvaror i stål. Där fanns även en "ö" som man lagade mat vid och runt den stod det stolar. 
Justin började kolla runt i skåpen.
"Vill du ha en bagel?" frågade han.
"Ja tack" sa jag och log.
Vi satt oss ner på de höga stolarna och åt och pratade. Vi hade haft väldigt roligt hela kvällen och fick aldrig slut på saker att prata om.
Justin var, förutom min underbara pojkvän, även min bästa vän. Jag kunde säga vad som helst till honom, han förstod sig på mig bättre än någon annan jag kände.
Dessutom litade jag på honom till hundra procent och han var min soulmate, vi var väldigt lika.

När vi hade ätit klart gick vi upp till Justins rum. Det var också väldigt stort, ljusblått och med sprillans nya möbler och en stor platt-tv.
På väggarna hängde inramade foton från konserter, på Justins familj och vänner och flera stycken på hans förebilder inom både musik och sport.
Jag gick runt och kollade på allting och när jag kom fram till hans säng såg jag att han hade en inramad bild på mig och honom på sitt nattduksbord.
Jag tog upp bilden och log när jag såg att det var en från när Justin hade hyrt hela Disneyland åt oss. Jag skrattade tyst åt minnet.
Justin ställde sig bakom mig och la sina armar runt min mage och kysste mig på halsen.
"Det där var en grym dag" sa han och flinade.
"Verkligen. Du kom till min skola och så krockade vi in i varandra. Jag kommer ihåg hur glad jag blev när jag såg att det var du...Vi hade inte setts sen, ja du vet..." sa jag och överrumplades av minnen.
"Jag trodde aldrig att du skulle förlåta mig så jag blev jättechockad när du slängde dig runt min hals..." sa Justin.
"Jag är verkligen glad att du kom den där dagen, även fast jag hade sagt att jag inte ville ha något med dig att göra. Annars hade vi kanske aldrig..." började jag.
"Schh, säg det inte. Jag får panik av den tanken" sa Justin och la ett finger över mina läppar.
Jag sa inget utan vände istället på mig så att vi stod ansikte mot ansikte. Justin tittade mig djupt i ögonen.
Jag log blygt och pussade honom.
"Ska vi gå och lägga oss?" frågade Justin och log charmigt.
Jag nickade och släppte honom. Justin gick in i badrummet som hörde till hans rum.
Jag drog ner alla persienner i rummet och bäddade upp sängen. Sedan klädde jag av mig till bara underkläderna och kröp ner under täcket.

Efter en stund kom Justin ut från badrummet och började klä av sig han med. Jag tittade på honom i smyg och log för mig själv. Han var så jäkla snygg.
Sedan kom han fram till sängen och böjde sig över mig för att släcka lampan. Jag skrattade lite och drog ner honom så att han hamnade ovanpå mig.
"Oups!" sa Justin flörtigt och flämtade till lite.
"Hej gorgeous" sa jag och drog täcket över oss båda. Justin flinade.
"Du vet förut idag när vi var här och du sa att "du ville göra det nu"...?" frågade Justin plötsligt.
"Haha ja, vad hände då egentligen? Du blev jätteröd i ansiktet" sa jag och skrattade lite.
"Eh...Jag missförstod totalt vad du menade och trodde att du ville...ja du vet..." sa Justin generat och nickade menande på mig.
Jag fattade först inte, men när det gick upp för mig vad han menade började jag gapskratta. Justin la ner sitt huvud på mitt bröst så att jag inte skulle se att han rodnade.
"Hahahaha! Det förklarar varför du var så konstig sen" skrattade jag.
Justin låg kvar och sa ingenting. Det var väldigt sött att han var så generad och nästan skämdes.
Jag drog mina fingrar genom hans hår. Vi var tysta en stund.
"Jag vill göra det...nu" viskade jag efter ett tag. Justin lyfte på huvudet, tittade på mig och log på det där extremt charmiga sättet.
"Jag med" sa han med hes röst och började kyssa mig...

Efter ett tag hörde jag "Baby" spelas och då bestämde jag mig för att svara, eftersom att jag visste att det var Justin som ringde.
"Hej Justin" sa jag så glatt jag kunde.
"Hej hur är det? Vart är du? Dina föräldrar ringde mig och frågade om du var med mig. Dom lät väldigt oroliga" sa han.
"Jaha...Jag är på stranden. Det är inte så bra...Vi pratade och så berättade dom att pappa ska flytta till North Carolina" sa jag med sprucken röst.
"Åh..." sa Justin bara förvånat. "Får jag komma och hålla dig sällskap?"
"Gärna. Jag sitter några meter från kiosken som vi köpte glass på när vi precis hade lärt känna varandra. Christys icecream, du vet?" sa jag och log lite åt det minnet.
"Okej. Jag kommer om 10 minuter gumman" sa han innan ha la på.
"Vi ses" sa jag.

---

Justins perspektiv

7 minuter efter att jag och Sandra hade lagt på rullade jag in på parkeringen vid stranden. Klockan var runt åtta och solen höll på att gå ner.
Det var ganska folktomt, men jag tog ändå på mig ett par solglasögon och drog på mig min luva innan jag gick ur bilen, av ren vana.
Jag började gå ner mot stranden och när jag kom närmare såg jag Sandra sitta där. Solen lyste på hennes ansikte och håret skimrade i ljuset.

"Sheez, vilken utsikt!" utbrast jag när jag kom fram. Sandra ryckte till.
"Shit vad du skrämde mig! Men ja, visst är det fint?" sa hon och blickade ut mot vattnet.
"Jag menade inte det" sa jag flörtigt.
"Haha nähä, vad menade du då?" frågade Sandra och skrattade.
"Dig, såklart" sa jag och satte mig brevid i sanden. Hon vände huvudet mot mig och log. Jag flinade och kysste henne.
Sedan la jag min arm runt henne och hon lutade sitt huvud mot min axel.
"Vill du prata om det?" frågade jag.
"Nej, helst inte. Just nu vill jag bara sitta här med dig" sa Sandra.
"Okej" sa jag och flätade ihop min lediga hand med hennes.

Vi satt där länge och jag berättade om turnén och allt som hänt under den senaste månaden. 
Tiden rullade på och till slut hade klockan blivit så mycket att vi såg solnedgången tillsammans.
"Wow, vad vackert!" sa Sandra.
"Verkligen. Nästan lika vackert som du" sa jag och pussade henne på huvudet. Sandra fnissade.
"Det här är verkligen mysigt. Jag älskar dig" sa hon.
"Och jag älskar dig, prettygirl"
"Får jag sova hos dig ikväll?" frågade Sandra sedan.
"Självklart! När börjar du imorgon?" sa jag och kände hur jag blev varm inombords när jag tänkte på att vi skulle sova tillsammans.
"Nio...Men jag tänker inte gå dit, inte den här veckan i alla fall. Allt med mina föräldrar känns så jobbigt, jag vet inte om jag orkar. Och så vill jag umgås med dig så mycket jag bara kan"
"Men blir det inte ännu jobbigare om du måste ta igen massa skolarbete sen?" frågade jag försynt och tittade på henne.
"Jo...Men jag har inte träffat dig på en månad och snart ska du åka igen..." sa Sandra ledset.
Jag kramade om henne hårdare.
"Jag vill vara med dig så mycket som möjligt också, men jag har vissa saker jag måste göra...Intervjuer, ett möte, några dansträningar och en presskonferens. Det är inte så mycket, men jag är inte ledig" sa jag.
"Mhm, okej. Jag går till skolan" sa Sandra.
"Jag lovar att vi ska hitta på massa kul grejer på kvällarna" sa jag.
"Sounds great" sa Sandra. "Men säg till om du inte har tid, Justin. Jag vill inte ta upp för mycket tid och sabotera din karriär"
"Du saboterar verkligen inte min karriär!" svarade jag. "Men tack för att du är så omtänksam och söt som tänker på sånt" fortsatte jag och log.
"Jag gillar när du ler sådär" sa Sandra, som nu tittade upp på mig. Sedan kysste hon mig på halsen och jag ryste av välbehag.
"Och jag gillar när du gör sådär" sa jag och flinade. Hon fnissade.

Helt plötsligt reste sig Sandra upp.
"Försten i är bääääst" ropade hon och började springa. Jag reste mig förvånat upp och sprang efter henne. Sandra var snabb, men jag var snabbare.
Några meter från vattnet kom jag i kapp och ställde mig framför henne och höll fast henne på skoj.
"Slääääpp, jag vill komma först!" skrattade Sandra. Istället för att släppa så började jag kittla henne.
"Iiiiiiiiiiiih, Justin!" skrek hon. "Jag ger mig, sluuuuuta!"
Jag skrattade och slutade kittlas.
Sandra la sina armar runt min nacke och jag drog henne närmare mig med mina händer runt hennes midja. Sedan lutade jag mig neråt för att möta hennes läppar. Sandra ställde sig lite på tå för att nå upp.
Båda skrattade, sedan kysste vi varandra länge.

"När jag lämnade dig för touren var jag rädd för att du skulle glömma mig, att vi inte skulle bli samma sak som förut igen...Men jag visste att jag var tvungen att göra det, fast det skrämde mig" sa jag, tog ett andetag och fortsatte. "Man måste möta sina rädslor"
Sandra nickade.
"Jag ska göra det" sa hon bestämt.
"Och förresten tänkte jag precis som du om det där med touren och att jag var rädd för att vi skulle tappa kontakten, att vi inte skulle känna samma sak längre..." erkände hon sedan.
"Det är det jag menar...Titta hur bra hur det går" sa jag. "Eller jag menar, jag har i alla fall inte tappat mina känslor för dig, dom har snarare bara blivit större och starkare" fortsatte jag.
Sandra log.
"Inte i mina heller. Tack" sa hon.
Våra läppar möttes igen...

---

"Jag vill göra det nu" viskade Sandra. Jag rös till i hela kroppen.
"Vadå?" frågade jag flörtigt.
"Prata med mina föräldrar?" svarade hon som om det vore uppenbart att det var det hon menade. Jag kände hur det hettade på mina kinder eftersom jag hade trott att hon pratat om något helt annat...
"Vad trodde du jag pratade om?" frågade hon och fnissade lite. Hon måste ha sett att jag rodnat. Jag hade missuppfattat det hon sagt totalt...
"Va? Nej inget" svarade jag oskyldigt. Sandra skrattade lite och sedan kramade hon om mig länge.
"Eh... Ska jag skjutsa hem dig nu så att du kan prata med dom?" frågade jag för att hon snabbt skulle glömma det som nyss hade hänt.
"Gärna" svarade hon och flinade brett. Jag reste mig snabbt upp och hon gjorde samma sak. Vi gick till hallen och tog på oss skorna.
"Jag skjutsar hem Sandra" ropade jag.
"Okej, jag ringer dig senare" ropade mamma tillbaka.

Sandras perspektiv

"Framme" sa Justin när han stannade bilen på gatan nedanför mitt hus. Jag log.
"Jag ringer dig lite senare när jag har pratat med dom" sa jag och böjde mig mot honom för att pussa honom på kinden.
Han vände snabbt på ansiktet så att det blev en puss på kinden igen. Vi båda skrattade. Sedan tog Justin mitt ansikte mellan sina båda händer och kysste mig.
"Lycka till nu" sa han och log snett.
"Jag vill inte..." gnällde jag och gjorde en ledsen min. Han strök med handen längs min arm.
"Det kommer gå bra, lika bra att få det överstökat. Ring sen så kommer jag"
"Jag ringer. Hejdå" sa jag och vände mig om och började gå. Jag tittade bak och såg att han inte hade åkt än.
"Ska du stanna här?" frågade jag skämtsamt och skrattade.
"Nej men jag har bara väldigt svårt att släppa dig med blicken, det känns som att du kommer försvinna då och allt kommer vara en dröm. Att jag kommer vakna upp i min säng, utan dig" svarade han och försökte låta glad men jag hörde undertonen i hans röst.
"Justin, det här är ingen dröm. Jag är här, du är här. Du kan åka, jag lovar att vara kvar" sa jag och log. "Men jag förstår vad du menar"
Han log bara snett och sedan körde han upp rutan och började sakta åka iväg. Jag vinkade efter honom.

När jag kom in i hallen så kom mamma och pappa dit direkt.
"Nej men är du redan hemma? Jag trodde du skulle till Justins nya lägenhet?" sa mamma.
"Jag var där, men jag bad honom skjutsa hem mig. För jag vill prata... med er" svarade jag lågt.
"Vi vill prata med dig också Sandra" sa pappa och tillsammans gick vi alla och satte oss vid köksbordet.
"Du förstår väl att ingen av oss gillar det här beslutet?" sa pappa ängsligt.
"Varför har ni tagit det då?" frågade jag skeptiskt.
"För att det blir bäst så. Vi har kännt såhär ett tag och vi har verkligen försökt få det att fungera men det går inte längre. Vi har försökt för din skull" sa mamma och tog min hand.
"Lovar ni att ni inte bråkar?" frågade jag ynkligt och kände en tår rinna ner för min kind.
"Vi lovar, vi kommer fortfarande vara vänner men vi kommer inte längre vara gifta" sa pappa.
Det lät som om dom satt och förklarade för en liten unge som inte förstod vad en skilsmässa innebar.
"Vart ska vi bo? Vem ska flytta?" frågade jag. Pappa började se nervös ut. Mamma såg osäker ut hon också.
"Jag kommer bo kvar här...Men pappa..." började mamma men tystnade.
"Men pappa vadå?" frågade jag snabbt.
"Jag har blivit erbjuden ett väldigt bra jobb..." sa pappa. Nu såg han ännu mer nervös ut.
"Jaha, vad kul! Vart?" frågade jag.
"Som vice VD på Bank of America...i Charlotte" svarade han och tittade granskande på mig.
"I...Charlotte? Charlotte som i North Carolina?!" sa jag förvånat.
"Ja..." sa pappa kort.
Jag fick en chock. Delstaten North Carolina låg på helt andra sidan av USA.
"Vadå? Menar du att du ska flytta...dit?" frågade jag.
"Ja, för ett tag i alla fall. Sen får vi se om jag trivs och hur allt känns"
"Allvarligt?" började jag. Sedan undrade jag vad han menade med ett tag. 
"Hur lång tid är ett tag?" sa jag tyst.
"Ett år, kanske mer..." sa pappa.
"ETT ÅR?" upprepade jag förvånat.
Jag undrade om dom drev med mig nu, för det här kändes helt ofattbart.
Vad hade hänt med mitt liv under sommaren? Jag hade börjat dejta en superkändis och fått reda på att mina föräldrar skulle skiljas + att min pappa skulle flytta till andra sidan landet, hundratals mil från Kaliforninen. Mitt liv som brukade vara det vanligaste och lugnaste på jorden hade blivit en aning...kaotiskt.
En miljard frågor dök upp i mitt huvud, men jag fick inte ur mig ett enda ord nu. Jag befann mig i djup chock.
Mamma och pappa tittade oroligt på mig.

"Sandra..?" sa pappa försiktigt. Jag reagerade knappt.
"Hallå, hör du oss?" frågade mamma och viftade lite med handen framför mitt ansikte. Jag skakade lätt på huvudet och vände sakta min tårfyllda blick mot dom.
"Och vi har bestämt oss för att du ska stanna kvar här med mig. Ditt liv är här, dina vänner och skolan är här. Och så har du ju bott i Los Angeles sedan du föddes" sa mamma. Pappa tittade på mamma, sedan på mig och nickade instämmande.
Jag visste inte vad jag skulle säga, eller hur jag skulle reagera på vad dom nyss sagt. Det kändes så himla overkligt att jag inte riktigt kunde ta det till mig. Skulle jag behöva leva utan både Justin och pappa nu?
Mamma och pappa fortsatte prata med mig, men jag lyssnade inte.
"Jag orkar inte mer nu" sa jag och reste mig upp och gick ut ur köket, sedan ut genom ytterdörren.
När jag kommit ut på gatan började jag gå ner mot vattnet. Det brukade jag göra ibland när jag var ledsen, arg eller bara behövde få rensa huvudet på alla jobbiga tankar.

Nere vid stranden var det ganska tomt. Jag gick och satt mig på sanden och kollade ut över dom skvalpande vågorna.
Min telefon ringde flera gånger men jag ignorerade den. Det var antagligen bara mina föräldrar som var oroliga och undrade vart jag hade tagit vägen. Rätt åt dom, tänkte jag.
Efter ett tag hörde jag "Baby" spelas och då bestämde jag mig för att svara, eftersom att jag visste att det var Justin som ringde.
"Hej Justin" sa jag så glatt jag kunde.
"Hej hur är det? Vart är du? Dina föräldrar ringde mig och frågade om du var med mig. Dom lät väldigt oroliga" sa han.
"Jaha...Jag är på stranden. Det är inte så bra...Vi pratade och så berättade dom att pappa ska flytta till North Carolina" sa jag med sprucken röst.
"Åh..." sa Justin bara förvånat. "Får jag komma och hålla dig sällskap?"
"Gärna. Jag sitter några meter från kiosken som vi köpte glass på när vi precis hade lärt känna varandra. Christys icecream, du vet?" sa jag och log lite åt det minnet.
"Okej. Jag kommer om 10 minuter gumman" sa han innan ha la på.
"Vi ses" sa jag.

Det gick några sekunder innan personerna var tillräckligt nära för att jag skulle kunna urskilja vilka det var.
Då såg jag honom...
Hjärtat bultade hårdare i bröstet på mig och det pirrade till i kroppen. Justin kollade åt ett annat håll, men när han fick syn på mig sken han upp och log det finaste leendet någonsin.
Jag log stort också och blev nästan lite nervös. Det gick några sekunder till och sen öppnades dörren och ut kom han, gåendes mot mig.
Jag började gå mot honom också och när vi var tillräckligt nära varandra slängde jag mig i hans famn.

---

"Heeeej!" sa vi samtidigt. Justin la sina armar runt mig och kramade om mig hårt.
Jag andades in hans doft och log för mig själv. Åh, vad jag hade saknat att få känna den och känna hans kropp tätt mot min. Vi släppte taget lite och tittade på varandra.
Justin tog mitt ansikte i sina händer och böjde sig ner...Våra läppar möttes och han kysste mig länge.
Känslan var obeskrivlig.
"Gud vad jag har saknat det där" sa Justin och flinade. Jag skrattade lite och kysste honom.
"Mmm, jag med" sa jag och log. Det hade jag verkligen.
Justin drog mig närmare intill sig igen och höll om mig länge.
"Vad fin du är idag förresten" sa han och tittade mig i ögonen. Jag hypnotiserades av hans bruna, vackra ögon och glömde nästan bort att jag skulle svara. Jag skakade lite på huvudet och log generat.
"Tack älskling" sa jag. Justin pussade min panna och log.
Sedan släppte vi försiktigt taget om varandra och jag gick fram och kramade om Pattie, Jaden, Kenny och Scooter.
Det var jättekul att se dom igen också. Dom hade liksom blivit som en extrafamilj under sommaren.
"Vad roligt att se dig igen!" sa Pattie när vi kramades, som om hon hört vad jag tänkt.
Hela gänget stod och snackade ett tag. Jag hälsade även på några av Justins dansare som jag inte träffat förut, alla var otroligt trevliga och roliga.

"Nu är bilen här!" sa Kenny efter ett tag och tittade på mig, Justin och Pattie.
Vi sa hej då till alla och gick sedan och satt oss i den stora, svarta bilen. Jag och Justin satt tätt intill varandra i baksätet.
Under hela bilresan berättade dom om roliga saker som hänt under turnén och jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Jag älskade att umgås med Justin och hans gäng, alla i hans närhet var helt fantastiska och superroliga personer. Jag mådde bra och kände mig lycklig med dom.

"Just det! Vi har köpt en våning här i LA som vi ska bo i när vi kommer hit" sa Justin och log stort.
"Har ni? Gud vad kul!" utbrast jag förvånat.
"Vi tänkte visa dig den nu, om du vill" sa Pattie och tittade bak på oss.
"Ja men gärna!" sa jag och log. Justin log också och pussade mig på kinden.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel och njöt av att få vara med honom igen.

Justins perspektiv (senare i hans lägenhet)

"Det är verkligen mysigt här" sa Sandra med ett brett leende, innan hon satte sig på sängen i mitt nya rum.
"Tack! Här kommer vi nog ha det bra" sa jag flörtigt. Sandra skrattade lite och vinkade åt mig att komma till henne.
"Sätt dig" sa hon och nickade med huvudet på platsen brevid i sängen.
Jag gjorde som hon sa och tittade granskande på henne, hon var så vacker. Det var nästan sjukt hur hon kunde bli finare och finare hela tiden. Vart skulle det sluta?
"Vad tänker du på?" frågade Sandra.
"På hur lyckligt lottad jag är som har dig, på hur vacker du är" svarade jag. Sandra skrattade generat, men log sedan blygt.
"JAG är lyckligt lottad. Ibland undrar jag om jag drömmer, för det känns så overkligt bra inuti när du tittar på mig sådär. Eller när du ler på det där speciella sättet, när jag känner dina läppar mot mina, när jag hör din röst. När du säger att du älskar mig...Det går inte att beskriva känslan" sa hon sedan.
Jag log, drog mina fingrar genom hennes hår och kysste henne.
"Jag har sagt det här förut, men det går inte att upprepa för många gånger: Jag älskar dig hur mycket som helst. Du betyder så mycket för mig och jag skulle inte kunna tänka mig livet utan dig vid min sida. Jag fattar inte hur jag kunde tycka att det var fulländat innan jag träffade dig Sandra" sa jag.
Det märktes att hon blev rörd, för hennes ögon blev alldeles blanka. Hon la sina armar runt mig och vilade sin haka på min axel.
"För en lång, lång tid" sa hon tyst.
"Va?" frågade jag och skrattade mjukt.
"Föralltid" sa Sandra och kramade mig hårdare.
"Jag lovar" sa jag och slöt mina armar runt henne.

Vi satt så ganska länge, men efter ett tag bröt jag tystnaden.
"Du måste prata med dom, det kommer kännas mycket bättre då"
"Vilka?" frågade Sandra förvirrat.
"Dina föräldrar..." sa jag och tittade allvarligt på henne.
"Men..." började Sandra. "Vad finns det egentligen att prata om? Det är som det är, dom ska skiljas. Punkt slut" fortsatte hon och suckade.
"Ni behöver prata ut om hur allt kommer bli och så kanske dom kan förklara varför, lite bättre" sa jag.
"Jag vet inte om jag orkar" sa Sandra tyst och vände bort blicken. "Det är skitjobbigt att ens se dom just nu"
"Förstår det...Men du kan väl i alla fall försöka ge dom en chans att prata med dig. Ni måste ju göra det förr eller senare och jag tror att det är skönt att få det avklarat så fort som möjligt, så du slipper bära på den där jobbiga känslan hela tiden" sa jag.
Det blev tyst ett tag, men sen vände Sandra ansiktet mot mig igen. Jag log snett mot henne.
"Okej då. Du har rätt..." sa hon ängsligt.
"Det kommer gå bra. Jag kan vara med dig om du vill?" sa jag och tog hennes hand.
"Jag tror att det är något jag måste göra själv...Men tack för att du är så gullig" sa Sandra och log lite.
Jag log till svars och pussade hennes panna.
"När jag lämnade dig för touren var jag rädd för att du skulle glömma mig, att vi inte skulle bli samma sak som förut igen...Men jag visste att jag var tvungen att göra det, fast det skrämde mig" sa jag, tog ett andetag och fortsatte. "Man måste möta sina rädslor"
Sandra nickade.
"Jag ska göra det" sa hon bestämt.
"Och förresten tänkte jag precis som du om det där med touren och att jag var rädd för att vi skulle tappa kontakten, att vi inte skulle känna samma sak längre..." erkände hon sedan.
"Det är det jag menar...Titta hur bra hur det går" sa jag. "Eller jag menar, jag har i alla fall inte tappat mina känslor för dig, dom har snarare bara blivit större och starkare" fortsatte jag.
Sandra log.
"Inte i mina heller. Tack" sa hon.
Våra läppar möttes igen...

När vi hade lagt på reste jag mig upp, gick vingligt fram till sängen och la mig där. Tankarna snurrade, men jag var för utmattad för att orka fundera över något nu. Istället placerade jag mitt huvud på huvudkudden och slöt ögonen. Efter 1 minut somnade jag.

---

När jag kom ner på nedervåningen så satt mamma och pappa i soffan och tittade allvarligt på mig.
"Sätt dig" sa pappa. Jag gjorde som han sa och tittade frågande på dom båda. Mamma drog ett djupt andetag och tittade först snabbt på pappa och sedan allvarligt på mig.
"Vi har någonting som vi vill prata med dig om" sa mamma.

---

Jag kände hur paniken sakta spred sig inom mig. De verkade så otroligt seriösa och allvarliga att jag nästan fick en chock.
"Okej..." sa jag nervöst. Pappa harklade sig lite.
"Vi vet inte riktigt hur vi ska säga det här men..." började han.
"Det är inte lätt, eller det har inte varit lätt för oss att..." fortsatte mamma men tystnade.
"Vad snackar ni om?" frågade jag förvirrat. Mamma och pappa utbytte en till blick.
"Jag och pappa har funderat väldigt länge på det här nu och vi har kommit fram till att det är bäst om vi bara är vänner" sa mamma lugnt och tittade på mig med en granskande blick.
"Va?" andades jag. "Vad menar ni?"
"Vi har bestämt oss för att gå skilda vägar..." svarade pappa. "Vi ska...skiljas...alltså"
Jag trodde knappt mina öron. Drömde jag nu? Inbillade jag mig? Vad var det här?
"Va?" sa jag igen och tittade chockat på mina föräldrar. "Skojar ni med mig nu?"
"Nej..." sa mamma.
"Anledningen till att vi åkte till Miami i somras var för att ge våran relation en sista chans. Men vi känner inget för varandra längre...Vi är absolut inte ovänner, men vi älskar helt enkelt inte varandra" sa pappa sedan. Mamma nickade instämmande.
Jag satt bara helt still i fåtöljen och stirrade på dom.
Långsamt började jag förstå att det här inte var ett skämt, dom skojade inte med mig. Mina föräldrar skulle skiljas, på riktigt.
Tårarna brände bakom ögonlocken på mig, men jag höll tillbaks dom.
"Jag är verkligen ledsen gumman, men det finns ingenting vi kan göra. Det är som det är nu, det blir bäst såhär" sa mamma.
"Fy fan" sa jag bara och skakade på huvudet. Sedan reste jag mig upp för att börja gå iväg.
"Sandra...Vänta så får vi prata igenom det här" sa pappa och tog tag i min hand.
"VAD FINNS DET ATT PRATA OM?!" skrek jag och drog åt mig handen.
"Snälla du, lugna ner dig" sa mamma vädjande och försökte le vänligt. Ha! Knappast. Lugna ner mig? Nej jag skulle inte tro det, tänkte jag.
"Idioter!" skrek jag argt och sprang upp för trappan, in till mitt rum.
När jag kom in dit smällde jag igen dörren bakom mig och låste den. Jag drog flera, djupa andetag och gick några steg framåt. Sedan rasade jag ihop, mitt på golvet, och satt kvar där. Tårarna kom...
Jag var så sjukt arg och ledsen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, eller vad jag skulle göra. Det här kunde inte vara sant. Hur mycket mer skulle jag orka egentligen?
Jag funderade på att ringa till Linnéa eller Vanessa och få prata ut med dom, men jag ångrade mig när jag Justins namn dök upp i min telefonlista. Han var den enda personen som skulle kunna få mig att må bättre just nu, det visste jag.

"Hej!" svarade Justin förvånat. "Jag trodde inte att du hade tid att prata" forsatte han sedan skämtsamt och skrattade lite, men fick genast en allvarlig ton när han hörde mina snyftningar.
"Sandra, gråter du?"
Jag grät ännu mer när jag hörde Justins röst.
"Älskling, vad är det?" frågade han oroligt. Jag försökte andas lugnt och få fram några ord. Det gick sådär...
"Dom...dom ska...skiljas" fick jag fram.
"Va? Vilka då? Dina föräldrar?"
"Det var det dom ville prata med mig om..." grät jag.
"Oj...Jag är så ledsen Sandra" sa Justin ledset. "Jag önskar att jag kunde säga att jag kommer om 5 minuter..."
När jag tänkte på att han var så långt borta blev allting ännu jobbigare.
"Jag med..." sa jag och suckade sorgset.
"Sa dom varför?" frågade Justin.
"Dom har tydligen inga känslor kvar, de älskar inte varandra" svarade jag.
"Jag förstår...Finns det någonting jag kan göra?" frågade han.
"Du gör det just nu" sa jag tyst.
"Om mindre än 48 timmar ses vi" sa Justin. "Jag saknar dig så mycket att det gör ont"
"Jag med..." mumlade jag. Det hade gått mer än en månad sedan vi sågs sist.
"Förlåt, men jag måste verkligen lägga på nu. Min sista konsert på touren börjar om 10 minuter" sa Justin sedan.
"Okej...Ring mig sen, om du har tid" sa jag.
"Självklart! Vi hörs" sa han.
"Lycka till!" sa jag.
"Tack sötnos! Hej då"

När vi hade lagt på reste jag mig upp, gick vingligt fram till sängen och la mig där. Tankarna snurrade, men jag var för utmattad för att orka fundera över något nu. Istället placerade jag mitt huvud på huvudkudden och slöt ögonen. Efter 1 minut somnade jag.

---

Vad tycker ni? KOMMENTERA! :)

"Vi hörs Justin! Sov gott!" sa Vanessa vänligt.
"Ja det gör vi... Och du Vanessa?"
"Ja?" sa hon frågande.
"Tack"
"Så lite så Biebs, sov nu" sa hon och skrattade. Sedan lade hon på. Jag stirrade på min mobil länge.

---

Sandras perspektiv

När jag vaknade och satte mig upp i sängen var det första jag kände mitt dunkande huvud. Jag tog handen på huvudet och la mig snabbt ner.
Fan, vad hade hänt igår egentligen? Jag kom ihåg att jag hade varit hemma hos Ashton och jag hade druckit ganska mycket.
Vad som hänt efter det var ganska luddigt och jag mindes bara några små saker. Jag försökte komma ihåg ifall jag gjort något dumt eller så...
Då kom jag ihåg att jag hade ringt Justin. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade fått ganska många sms.
Fyra stycken var ifrån Justin, ett ifrån Vanessa, två ifrån nått nummer jag inte hade sparat på mobilen. Jag öppnade det från Vanessa först.
Hon frågade hur jag mådde och jag svarade snabbt att jag inte mådde så bra och hade tänkt vara hemma och vila idag. Jag öppnade smsen från det osparade numret.

"Jag hoppas du mår bättre nu... Ring om du vill träffas någon dag, eller nått..."

"Det är Jamie förresten! Jag hoppas du minns mig från igår? Jag hjälpte dig hem iallafall... Jag tog ditt nummer från din mobil igår, hoppas det var OK xx Jamie"

Jag log lite, klart jag mindes honom. Och jag var väldigt tacksam för att han faktiskt hade hjälpt mig hem. Jag hoppades bara att jag inte hade skämmt ut mig.

"Klart jag kommer ihåg dig! Jag mår väl inte så värst bra, men ska ta det lugnt idag och vila xx Sandra" svarade jag.

Jag öppnade dom fyra smsen från Justin. Dom var skickat med ganska kort mellanrum, förutom det första som var skickat på natten.
När jag läste smsen så märkte jag att han verkat blivit mer och mer orolig för varje sms.

"Jag vet att du inte är vaken nu, du ligger förmodligen och sover... Jag hoppas du mår bra iallafall xx Justin" skickat kl. 03:26 på natten.
"Sandra, är du vaken älskling? xx Din föralltid, J" skickat kl. 09:36.
"Ska ha en konsert snart så ringer upp dig senare ifall du ringer mig nu. Snälla ring xx J" skickat klockan 10:02.
"Jag är jätte orolig, snälla hör av dig..." skickat klockan 11.45.

Jag undrade vad jag egentligen hade sagt till honom igår som fått honom så orolig? Jag tog ett djupt andetag och sedan tryckte jag på "ring upp".
"Sandra!" utbrast Justin lättat när jag svarade.
"Hej" sa jag och skrattade lite.
"Hur mår du? Jag har varit jätte orolig"
"Jag mår bra, förutom att jag har lite ont i huvet" svarade jag.
"Var det kul igår då? Hur kom du hem?" frågade Justin kort.
"Ja jag tror det, jag var ganska...full...igår" sa jag generat. Han var tyst ett tag.
"Kommer du inte ihåg någonting?" frågade han sedan. Vad menade han med det? Vad hade jag sagt till honom i telefon?
"Jo det är klart jag gör...Men mest det som hände innan jag hade druckit så mycket. Resten är rätt suddigt" svarade jag.
"Okej... Vem är den där Jamie då?" frågade han dött. Jag blev förvånad över hur hans röst lät.
"Va? En kompis. Vi går i samma skola... Men hur vet du vem han är förresten?"
"Du ringde mig igår och sedan så bröts samtalet. Då ringde jag upp flera gånger och tillslut så svarade den där Jamie i din mobil..." sa Justin. "Han sa att du hade däckat och då bad jag att få prata med Vanessa. Hon lovade att fixa så att du kom hem på något sett. Hur kom du hem nu igen?"
"Jaha, Jamie hjälpte mig" svarade jag.
"Vadå? Jag menar, hjälpte han dig hem?" frågade han lite skeptiskt.
"Ja. Men har det hänt något? Du låter så konstig" frågade jag.
"Det är det jag vill fråga dig, hände?" sa han tyst.
"Vadå hänt? Vad menar du? Jag förstår ingenting nu Justin" sa jag och skrattade till lite.
"Igår menar jag" svarade han och han lät inte ett dugg glad.
"Vad skulle ha hänt då?"
"När samtalet bröts när jag pratade med dig så lät det som att några kysstes precis vid telefonen... Och jag hörde ju att du snackade med han Jamie precis innan samtalet bröts... Så..." sa han och lät ledsen.
"Nej men gud nej! Det var Linnea och Ashton som kysstes" svarade jag.
"Jag vet att jag kan lita på dig men jag blir ändå orolig..."
"Lita på mig Justin, ingent hände. Jamie är en vän och ingenting mer än så" svarade jag och log lite åt hur gullig Justin var när han var så överbeskyddande.
"Bra. Jag litar på dig" sa han och jag hörde honom pusta ut av lättnad.
"Jag skulle aldrig göra så mot dig, jag skulle aldrig vilja heller. Jag har redan fått min drömkille..." sa jag allvarligt. Jag kunde nästan höra hur Justin log genom telefonen.
"Du är mitt allt Sandra, det vet du va? Jag kunde inte sluta tänka på den där kyssen, har inte kunnat sova på hela natten" sa han allvarligt men lät lite gladare iallafall.
"Förlåt, det var inte meningen att göra dig orolig. Jag borde nog inte ha ringt dig"
"Det gör ingenting" sa han. "Inte för att jag inte litar på dig. Men jag menar, det skulle ju faktiskt kunnat varit du och Jamie som kysstes. Jag blev rädd att jag skulle förlora dig igen"
"Justin, inget eller ingen ska få komma emellan oss igen" lovade jag.
"Bra... Nej jag vet me-..." började han.
"Sandra! Kom ner, vi måste prata med dig!" ropade mamma från nedervåningen.
"Vänta Justin" sa jag i luren. "Jag snackar i telefon, kommer snart!" ropade jag till mamma.
"Nej nu! Det är viktigt!"
"Jaja" ropade jag och suckade sedan. "Måste lägga på nu, men jag ringer dig senare ikväll. Okej?"
"Gör så" svarade Justin.
"Jag älskar dig, glöm aldrig det" sa jag.
"Jag älskar dig mer, föralltid" svarade han och jag log för mig själv. Sedan la vi på.

När jag kom ner på nedervåningen så satt mamma och pappa i soffan och tittade allvarligt på mig.
"Sätt dig" sa pappa. Jag gjorde som han sa och tittade frågande på dom båda. Mamma drog ett djupt andetag och tittade först snabbt på pappa och sedan allvarligt på mig.
"Vi har någonting som vi vill prata med dig om" sa mamma.

"Hallå? Sandra? Hallå?!" sa jag. Hon verkade inte höra mig...
Jag hörde åter igen några personers röster, bland annat den där killens, men jag kunde inte urskilja vad han sa.
"Sandra! Hallå?" upprepade jag. Det knastrade till i telefonen igen. 
Nu hördes något som lät som en kyss...
Jag rös av obehag och kände ilskan växa inuti...Inbillade jag mig?
Rätt som det var bröts samtalet och det enda jag kunde höra var massa pip.

---

Jag ringde upp henne men fick inget svar. Jag kände paniken växa inom mig. Tänk om det hade varit en kyss som jag hört? Jag ringde fler gånger men signalerna bara gick.
Jag bestämde mig för att pröva en sista gång och den här gången svarade en kille. Det lät som han jag hört tidigare.

"Hallå?" sa killen.
"Vem är du och vart är Sandra?" frågade jag oroligt.
"Jag är Jamie, Sandra har däckat här brevid mig. Jag tror att hon fick i sig lite för mycket alkohol" svarade han.
"Va? Hur mår hon?" frågade jag hest.
"Hon är helt borta, men hon andas iallafall och sluddrar lite.. Är du Justin, hennes kille eller?" halvskrek Jamie, antagligen pga den höga musiken.
"Ja, jag är hennes kille. Vem är du?" frågade jag igen.
"Jamie, jag är en kompis till Sandra... eller nått" svarade han lite osäkert.
"Du skulle bara våga röra henne" sa jag hotfullt.
"Jag lovar, jag har inte rört henne. Lita på mig, inget har hänt. Vi har bara suttit och snackat och plötsligt bara däckade hon" svarade han. Jag sa ingenting på ett långt tag.
"Vart är ni förresten? Är inte Vanessa eller Linnea där?" frågade jag sedan.
"På en fest hemma hos en kille som heter Ashton. Nej det är dom inte."
"Va? Vart är dom då? Känner hon ingen där eller?" snäste jag och reste mig upp i sängen. Jag var inte ett dugg trött längre.
"Jag menar att dom inte är här just nu, men dom är här någonstans här i närheten. Jag vet bara inte vart" svarade han vänligt.
"Bra. Kan du hämta dom och ge någon av dom telefonen?"
"Ska försöka hitta dom.." mumlade han och det knastrade lite, antagligen var han redan påväg för att leta efter dom. Det gick några sekunder.
"Hittar du dom?" frågade jag stressat.
"Jag tror att jag ser Vanessa... Vänta lite..." sa han. "VANESSA!" ropade han sedan. "Okej jag har hittat Vanessa, hon kommer här..."

Jag fick vänta ytterliggare en halv minut innan någon sade något i telefonen. Jag trummade stressat med händerna på sängbordet och bet mig hårt i läppen.
"Hallå?" sa Vanessa plötsligt. Jag flög upp ur sängen.
"Vanessa!" sa jag lättat.
"Är det Justin?" frågade hon och lät lite glad.
"Ja det är jag. Du, Sandra har tydligen däckat någonstans. Kan du gå till henne och se till så att hon mår bra?" bad jag.
"Jag vet inte vart hon är..." började hon. "Jamie, vet du vart Sandra är?" frågade hon.
"Ja, hon ligger på övervåningen. Kom" hörde jag honom svara. Det knastrade i telefonen igen.
"Är ni vid henne nu?" frågade jag.
"Snart, jag håller på att gå uppför trappan" svarade Vanessa och hon lät också stressad. "Vilket rum är hon i?" frågade Vanessa. Jag väntade spänt.
"Det till höger" svarade Jamie. Jag hörde knappt vad dom sa eftersom musiken var så hög.
"Gud..." hörde jag Vanessa säga och dra efter andan.
"Är det illa? Hur mår hon? Snälla..." kved jag. Jag hade aldrig tidigare känt mig så maktlös och utan någon som helst möjlighet att göra någonting.
"Hon har spytt ganska mycket verkar det som..." svarade Vanessa. "Sandra gumman, hur är det?"
"Hur är det med henne?" hörde jag Jamie fråga, han lät också orolig.
"Det är nog ganska bra ändå... Kan du ordna ett glas vatten, en hink och papper?" sa Vanessa, jag antog att det var menat åt Jamie.
"Hon lever va?" frågade jag skärrat.
"Haha ja, hon har ju bara däckat. Men hon verkar lite... borta" sa Vanessa och fnissade lite.
"Bra" svarade jag lättat. "Har du druckit något Vanessa?"
"Ja. Annars hade jag kunnat skjutsa hem henne men jag ordnar det. Jag fixar så att hon kommer hem på något sett."
"Lovar du?"
"Jag lovar Justin! Du är i Italien, eller hur?" sa hon.
"Ja, hurså?"
"Då borde väl klockan vara väldigt sent på natten nu, eller?" frågade hon tveksamt och verkade fundera lite över det hon hade sagt.
"Ja jag vaknade när Sandra ringde mig förut" svarade jag.
"Du borde gå och lägga dig igen, jag lovar att jag tar hand om henne. Jag ordnar så att hon kommer hem" sa hon.
"Är det säkert?"
"Helt säkert. Försök somna om!" sa hon.
"Okej..."
"Vi hörs Justin! Sov gott!" sa Vanessa vänligt.
"Ja det gör vi... Och du Vanessa?"
"Ja?" sa hon frågande.
"Tack"
"Så lite så Biebs, sov nu" sa hon och skrattade. Sedan lade hon på. Jag stirrade på min mobil länge.

---

Okej nu har ni fått 3 episoder idag! Kommentera mycket så blir vi jätte glada! :D

När vi kom in i huset möttes vi av pumpande musik och massor av människor som dansade och hade kul.
Efter någon minut kom Ashton och hans kompis Jamie fram och hälsade.
Linnéa och Ashton kramades och gick sedan in längre i huset. Jag, Vanessa och Jamie stod kvar i hallen. Vanessas pojkvän kom fram till oss och drog med sig henne därifrån.
Nu var jag ensam kvar med Jamie...

---

"Eh, hej! Jag heter Jamie" sa Jamie och sträckte fram handen mot mig för att hälsa. Jag tog den, log och hälsade.
"Hej! Jag är Sandra"
"Trevligt att träffas. Vill du ha något att dricka?" frågade han och log tillbaka.
"Ja tack" svarade jag och började långsamt gå in i huset. Jamie slöt upp brevid mig.
"Wow, vilket hus!" sa jag när jag hade sett mig omkring.
"Va?" frågade Jamie. "Jag hör inte för musiken"
"Fint hus" upprepade jag lite högre.
"Jaha. Ja, visst är det?" svarade han och flinade.
Vi gick in till köket där det var näst intill tomt på folk. Jamie hällde upp bål i två glas och gav det ena till mig.
"Cheers!" sa han och stötte sitt glas mot mitt. Jag skrattade lite.
"Cheers!"
Vi satte oss på två barstolar och började snacka om allt mellan himmel och jord. Jamie var väldigt trevlig och rolig.
Något som var skönt med honom var att han inte höll på att flörta med mig, som en del andra killar brukade kunna göra, utan han snackade bara på som om han pratade med någon av sina bästa kompisar, vilket var en lättnad.
"Sorry att jag frågar, jag menar inget speciellt med det här men, har du pojkvän?" frågade han efter ungefär en timmes prat.
Jag stelnade till lite, vad skulle jag säga utan att avslöja för mycket? Jag kom på vad Pattie hade sagt att jag skulle säga om någon frågade.
"Ja" sa jag och sken upp när jag tänkte på Justin.
"Aha, vad kul! Vem då?" sa Jamie.
"Justin" sa jag och log. "Men han bor inte här så ni känner nog inte varandra"
"Alright" svarade han bara.
"Har du...någon då?" frågade jag nyfiket.
"Nja...Jag var tillsammans med en tjej i ett år, men vi gjorde slut för några månader sedan. Det var rätt jobbigt då, men jag har kommit över det nu" sa Jamie.
"Åh, jag är ledsen" sa jag och tittade ledset på honom.
"Det är lugnt! Var inte det" sa han och log.

Plötsligt kom Linnéa och Ashton in i köket. De var ganska fulla.
"Heeeej gumman!" sa Linnéa och kramade mig.
"Hej Linnéa!" sa jag och skrattade.
"Ni två verkar ha lärt känna varandra?" sa Ashton retsamt och puffade till Jamie lite på armen. Jamie himlade med ögonen och gav honom en menade blick om att han skulle knipa igen.
Linnéa tog fram en flaska och hällde upp två glas av det.
"Här kompis! Shot-race!" sa hon och räckte fram ett av glasen till mig.
"Nej tack, inte idag" sa jag.
"Koooooom igeeeeen! Du lovade mig att vi skulle göra det någon gång" envisades hon.
"Mhm, okej då!" sa jag och lyfte glaset mot munnen och drack upp innehållet. Det gick rysningar längs ryggen och jag fick gåshud för att det var så äckligt. Linnéa hällde på våra glas igen.
Jag tog det och gjorde samma sak en gång till.
"Nej fyfan vad äckligt!" sa jag och grimarserade. "Inte mer! Det här är bara dumt. Seriöst"
Linnéa skrattade åt mig.
Jag satte mig ner brevid Jamie igen och vi började prata. Jag smuttade hela tiden på min bål och kände att jag började bli ganska full. Tiden rusade iväg och jag drack ännu mer...

Justins perspektiv

"I need you boo, I gotta see you boo...And the hearts all over the world tonight, said the hearts all over the world tonight"
Jag vaknade med ett ryck med av att jag hörde "With you" spelas, min telefon ringde.
Jag gäspade och sträckte mig efter den.
När jag såg bilden av Sandra på skärmen blev jag förvånad. Varför ringde hon nu? Hade det hänt något?
"Justin" svarade jag sömnigt.
"Heeej älskling" hörde jag Sandra säga i andra änden. Musik spelades i bakgrunden.
"Hej hjärtat, hur är det? Har det hänt något? Du ringer mitt i natten" sa jag.
"Neeej, jag mår bra. Oj, förlåååt." svarade hon slumrigt.
"Vad bra...Eh, Sandra är du full?" frågade jag. Sandra skrattade.
"Mhm, ja...liiiiite" fnissade hon. Jag blev orolig men försökte låta glad.
"Har du kul då? frågade jag.
"Ja, fast det är tråkigt utan dig baby"
"Haha, jag saknar dig också" svarade jag och log. "2 dagar kvar!"
"Jag ville bara ringa och säga att jag älskar dig innan jag..." sa Sandra men det knastrade till i luren så jag hörde inte resten av det hon sa.
Plötsligt kom ljudet tillbaks. En kille ropade i bakgrunden...
"Sandraaa! Där är du ju! Jag har letat efter dig" sa han.
Jag undrade vem killen var och kände att jag blev lite avundsjuk. Jag ville vara där nu och ta hand om Sandra, för hon verkade väldigt full. Jag blev ännu oroligare.
"Heeej Jamie!" svarade Sandra. Jag försökte höra resten men det var svårt för musiken var så hög i bakgrunden och mottagningen var inte den bästa.
"Hallå? Sandra? Hallå?!" sa jag. Hon verkade inte höra mig...
Jag hörde åter igen några personers röster, bland annat den där killens, men jag kunde inte urskilja vad han sa.
"Sandra! Hallå?" upprepade jag. Det knastrade till i telefonen igen. 
Nu hördes något som lät som en kyss...
Jag rös av obehag och kände ilskan växa inuti...Inbillade jag mig?
Rätt som det var bröts samtalet och det enda jag kunde höra var massa pip.

---

Vad händer nu? KOMMENTERA! :)

"Okej, antar jag" svarade jag tyst. "Jo jag undrar om det är okej att jag hänger med Vanessa och Linnéa på fest på lördag?" frågade jag sedan och tittade på dom båda.
"Ja, det är väl okej?" sa mamma och kollade frågande på pappa.
"Visst! Hos vem?"
 "En killkompis fyller år så det är hos honom. Ashton Clarkson" sa jag. Pappa såg ut att fundera.
"Lagkaptenen i fotbollslaget?" frågade han.
"Ja" sa jag.
"Okej, ja visst! Kul" sa pappa sedan och log. Jag log tacksamt mot både honom och mamma och gick sedan upp på mitt rum igen.
"Jag är på!" skrev jag i ett sms och skickade till mina bästisar.

---

Dagarna rullade på och det blev snabbt lördag.
Jag vaknade upp hemma hos Linnéa av att alarmet ringde. Idag var det exakt en månad sedan Justin hade åkt.
"Stäng aaaaav!" sa Linnéa trött.
Någon, antaligen Vanessa, hade tryckt på snoozeknappen för det blev tyst igen. Jag somnade om på 5 sekunder.
Efter 15 minuter började väckningssignalen tjuta ännu en gång. Jag vände på mig och drog täcket över huvudet.
"Okej...Dags att gå upp tjejer!" kvittrade Vanessa. Hon var till skillnad från mig och Linnéa, väldigt morgonpigg.
"Inte än" mumlade jag.
"Joooo, nu! Vi måste fixa massa grejer innan festen ikväll" sa Vanessa bestämt och skrattade.
Jag reste mig sakta upp för att kolla på min mobil. Jag hade fått ett sms för bara någon minut sedan.
"God morgon sötnos. Hoppas du har sovit gott och drömt fina drömmar. Klockan är 18.00 här i Milano och jag ska snart upp på scenen. Tror att det blir ett grymt drag. Hoppas du får det kul på festen ikväll, vi hörs! xx /Din Justin" Jag log och svarade.
"Hej babe! Jag har faktiskt sovit gott inatt, drömde om en väldigt speciell person. Lycka till på konserten! Jag är avis på tjejerna i publiken som får spendera två hela timmar med att lyssna och titta på världens finaste kille. Bara 3 dagar kvar nu! xx /Sandra"
Jag la ifrån mig telefonen och puffade på Linnéa som fortfarande sov.
"Waaaakey wakey!" sa jag och skrattade.
"Mhm, snart" svarade Linnéa utan att röra sig en centimeter.
Jag och Vanessa tittade på varandra och flinade.
"Säääkert" sa jag ironiskt och himlade skämtsamt med ögonen. Sedan reste jag mig upp från sängen och gick iväg till badrummet för att göra mig i ordning.

Justins perspektiv

Jag läste sms:et från Sandra och log för mig själv. Det var bara 3 dagar tills jag skulle få träffa henne igen, ha henne i min famn, få se hennes vackra leende och känna hennes mjuka läppar mot mina. 
Jag blev jätteglad när jag tänkte på det och kände hur mitt hjärta skenade iväg. 

Det var nu 10 minuter kvar tills jag skulle gå på scenen så jag gick iväg till mitt crew som stod samlat några meter bort. Jag ställde mig mellan mamma och Ryan. 
Scooter började prata och peppa alla som vanligt, sedan la vi armarna runt varandra och bad tillsammans.
Efter det gick alla iväg till sina platser och jag gick och ställde mig bakom de stora draperierna. Usher ställde sig brevid och la en hand på min axel.
"Lycka till mannen!"
"Tack bro" svarade jag och log. 
Tjejerna skrek mitt namn utanför och jag kände adrenalinet pumpa inom mig, jag var så taggad.
De första tonerna till första låten spelades och jag tog ett djupt andetag. Sedan sprang jag ut på scenen och mötte publikens jubel.

Sandras perspektiv

"Sandra har du sett mina örhängen?" frågade Linnéa stressat när hon kom halvspringandes in i mitt rum.
"Nej tyvärr" sa jag och tittade på henne. Linnéa hade på sig en jättefin, ljusrosa klänning som passade väldigt bra till hennes mörkblonda hår.
"Men åååh, var är dom då?" frågade hon sig själv och suckade.
Klockan var halv sju och vi höll på att göra oss i ordning inför Ashtons fest.
Jag hade tagit på mig ett par svarta, höga shorts, flätade gladiatorsandaler och en nyinköpt, kort, vit spetstopp. Håret hade jag i mjuka lockar och mittbena, med två slingor av min lugg virade på båda sidorna av huvudet. Till det hade jag även ett silvrigt berlockhalsband med en bild på mig och Justin inuti, som han hade gett mig dagen innan han skulle åka iväg.
Som vanligt var mina naglar målade i rött och det hade jag dagen till ära matchat med rött läppstift på läpparna.
"Är ni klara snart?" frågade Vanessa. "Vi måste åka nu!"
"Jag är klar" svarade jag och log mot henne. Vanessa tittade mot Linnéas håll.
"Jag ska bara hitta mina örhängen..." sa Linnéa stressat och for runt som en projektil i rummet.
"Menar du dom här?" frågade Vanessa och höll upp ett par fjäderörhängen.
"JA! Vart hittade du dom?" sa Linnéa och sken upp.
"Dom låg där" svarade hon, pekade mot en byrå och flinade. Linnéa suckade. "Tack!"
"Så, är vi redo?" frågade jag och log.
"Yes we are!" svarade tjejerna i kör.
"Då drar vi!" skrattade jag och alla tre gick ner till bilen. Vi började köra mot festen. 
Efter ett tag vred Vanessa upp volymen på stereon. "Teenage dream" spelades och vi skrålade med för fulla halsar. 
Vi hade väldigt kul och det dröjde inte länge innan vi var framme vid Ashtons stora, pampiga villa.

När vi kom in i huset möttes vi av pumpande musik och massor av människor som dansade och hade kul. ¨
Efter någon minut kom Ashton och hans kompis Jamie fram och hälsade.
Linnéa och Ashton kramades och gick sedan in längre i huset. Jag, Vanessa och Jamie stod kvar i hallen. Vanessas pojkvän kom fram till oss och drog med sig henne därifrån. Nu var jag ensam kvar med Jamie...

Vanessa och Linnéa visste såklart att han skulle åka hem idag och ringde mig därför flera gånger under dagen, antagligen för att höra hur jag mådde. Jag orkade verkligen inte prata med någon så jag svarade inte.
Efter någon timme bestämde jag mig för att skriva i min dagbok och...ja, här sitter jag nu.
Nu ropar mamma och pappa på mig att jag ska komma ner så jag måste sluta skriva nu...

---

Justins perspektiv:

"Justin!" ropade Jaden och bankade på dörren till mitt sovrum i turnébussen. Jag masade mig upp ur sängen och öppnade.
"Vad gör du?" frågade han och flinade. Sedan tittade han ner på min hand och leendet försvann lite. "Smsar du med henne?" frågade han försiktigt.
"Nej... Jag tittar bara på bilder på oss" svarade jag.
"Får jag se?" frågade han. Jag sträckte fram mobilen och han tittade igenom bilderna och skrattade åt dom roliga bilderna som vi hade tagit.
"Du saknar verkligen henne va?" frågade han. "Hur länge sen var det du åkte nu? Två veckor?"
"Jag saknar henne hela tiden. Det är tre veckor och tre dagar sen" svarade jag. Jag slängde mobilen på sängen och bestämde mig för att inte tänka mer på det nu.
"Är du OK?" frågade Jaden.
"Ja det är lugnt. Ska vi spela basket?" föreslog jag och boxade till honom på armen. Han flinade.
"Sure, men jag kommer vinna" sa han kaxigt. Jag skrattade.

Sandras perspektiv

Jag satt vid datorn då min mobil plötsligt ringde. Jag tog upp mobilen och när namnet "Nick" dök upp på skärmen så tryckte jag bort honom.
Vad ville han mig egentligen? Hade han inte sabbat tillräckligt redan på Demis fest?
Mobilen ringde igen, jag tryckte återigen bort samtalet men han fortsatte ringa fler gånger och när han ringde för femte gången så suckade jag högt och svarade.
"Vad är det du vill?" frågade jag irriterat.
"Varför svarar du inte? Är du sur?" frågade han.
"När någon trycker bort ens samtal fyra gånger så brukar man fatta vinken och sluta ringa" svarade jag vresigt.
"Okej, jag vet att jag var dum på den där festen och jag är ledsen ifall jag ställde till med mycket trubbel" sa han.
"Det är dags att säga förlåt nu?"
"Sandra lyssna, jag vet att jag är ett asshole men.." började han.
"Vet du vad Nick? Jag bryr mig inte. Hejdå bara, snälla" sa jag och la på.

Jag la mobilen på databordet och sedan satt jag bara och funderade. Hade det verkligen varit så smart att lägga på?
Jag ville ju fortfarande veta vad han hade gjort här och hur i hela friden han kände Jasmine?! Jag hade inte haft tid att fundera över Nick för att jag hade umgåtts så mycket med Justin.
Justin. Bara när jag tänkte på namnet så brände det till i bröstet. Jag saknade honom redan så mycket.
Vi hade som tur pratat i telefon varje kväll och han brukade sjunga för mig. Det var oftast så jag somnade på kvällarna, med hans röst i mitt öra.
Jag brukade blunda och låtsas att han var där men varje dag när jag vaknade på morgonen så var det tomma hålet där igen.
Hans frånvaro skrek åt mig vart jag än tittade. Allt påminde mig om honom och därför var jag ofta rätt nere...

Det ringde på min mobil igen och den här gången var det Linnea.
"Hej gumman, hur är det?" sa hon direkt jag svarade.
"Hej, det är... bättre" svarade jag och försökte låta glad.
"Åh vad bra! Jo, anledningen till att jag ringer är för att vi har blivit bjudna på en fest" sa Linnea glatt.
"Hos vem då och när?" frågade jag dött.
"Kom igen Sandra, det blir kul!" sa hon peppande och skrattade.
"Hos vem?" upprepade jag.
"Hos Ashton, du vet Ashton Clarkson?" sa hon.
"Det ringer inga klockor" svarade jag med lite ironi. Hon skrattade.
"Men jo du vet vem det är! Snygg-Ashton som är lagkapten i skolans fotbollslag. Du vet?" sa hon och fnissade.
"Aha... han"
"Ja, han är ju så snygg! Hans kompis Jamie verkar väldigt intresserad av dig" sa hon retsamt.
"Äsch lägg av" sa jag och skrattade.
För det första så var Jamie en av dom populäraste killarna i våran ålder och för det andra så skulle jag inte ens kunna tänka mig att börja träffa någon annan så länge jag hade Justin. 
Så länge jag hade Justin. Tanken på att inte ha Justin fick mig att rysa av obehag.
Jag försökte undvika det men de jobbiga tankarna envisades med att ta över min hjärna igen. Tänk om vi höll på att tappa kontakten med varandra? Tänk om han inte skulle känna samma sak för mig, som förut? Tänk om jag inte skulle känna samma sak för Justin längre, när vi träffades igen?
"Hallå? Jorden till Sandra?" hörde jag Linnéa säga i luren.
"Oj förlåt, vad sa du?" frågade jag förvirrat och skakade lite på huvudet som om jag då skakade bort mina tankar.
"Festen är om fyra dagar, nu på lördag. Ska du med eller?" sa Linnéa och skrattade.
"På lördag? Ja kanske" svarade jag. Linnéa drog en teatersuck.
"Ring mig när du har bestämt dig! Vi hörs, puss" uppmanade hon sedan och la på.
Jag fällde ihop min mobil och satt kvar på sängen. Jag hade egentligen inte alls någon lust att gå på fest, men jag funderade på att tacka ja för Linnéas skull. Det skulle säkert bli jättekul och jag behövde få släppa loss och tänka på något annat än min frånvarande pojkvän ett tag.

Min telefon surrade till än en gång. "Fan vad poppis jag har blivit då" mumlade jag skämtsamt för mig själv.
Jag hade 3 nya meddelanden. Ett var från Vanessa: "Kom igeeeeeen Sandra! Klart du ska med på festen!"
Jag flinade lite och smsade tillbaka. "Vi får se. Har inte bestämt mig."
Det andra var ett mms från Justin med en bild på honom och Jayden när de spelade basket. Jag log stort för mig själv och sparade bilden.
Jag suckade högt när jag läste det tredje sms:et: "Sorry att jag gjorde som jag gjorde på festen. Kan vi inte träffas och snacka igenom allt? Jag vill så himla gärna vara din vän /Nick"
Jag svarade inte. Istället reste jag mig upp och gick ner på nedervåningen för att prata med min mamma.
Hon och pappa satt vid köksbordet och diskuterade nånting, de lät inte så glada.
När jag kom in tystnade de och kollade på mig.
"Hej hjärtat" sa mamma och reste sig upp från sin stol. "Hur känns det?" fortsatte hon sedan och kramade om mig. Jag kramade henne tillbaka.
"Okej, antar jag" svarade jag tyst. "Jo jag undrar om det är okej att jag hänger med Vanessa och Linnéa på fest på lördag?" frågade jag sedan och tittade på dom båda.
"Ja, det är väl okej?" sa mamma och kollade frågande på pappa.
"Visst! Hos vem?"
 "En killkompis fyller år så det är hos honom. Ashton Clarkson" sa jag. Pappa såg ut att fundera.
"Lagkaptenen i fotbollslaget?" frågade han.
"Ja" sa jag.
"Okej, ja visst! Kul" sa pappa sedan och log. Jag log tacksamt mot både honom och mamma och gick sedan upp på mitt rum igen.
"Jag är på!" skrev jag i ett sms och skickade till mina bästisar.

"Jag älskar dig mer, lita på det" sa jag och pussade henne på huvudet. Sedan drog jag bak henne försiktigt och tittade på henne.
"Hey, don't cry" sa jag och pussade bort tårarna som var på hennes kinder. Hon skrattade lite generat och kysste mig.
"Skyll dig själv att du är så himla underbar och gullig..." sa hon och flinade. Jag skrattade.
Jag drog ner henne i sängen och la mig ovanpå henne. Jag började kyssa henne igen. Hon började knäppa upp sina shorts...

---

Lördag kväll, 21:37

Kära dagbok,
Justin har åkt. Jag vet inte vad jag ska skriva eller säga. Jag är helt tom. Jag vet inte hur jag ska klara det här, jag vet inte vad jag ska göra.
När vi stod där på flygplatsen och det var dags att säga hejdå så kändes det som att jag skulle bryta ihop. Men jag ville inte visa hur jobbigt jag faktiskt tyckte att det var.
Han verkade förstå det iallafall. Vi båda grät. Och det är vad jag har gjort sedan dess. Jag känner mig hopplös och fast jag vet att tårarna inte hjälper så kan jag inte sluta.
Jag kan inte sluta tänka på hur han såg ut när vi skiljdes åt. Bilden av honom när han gick därifrån spelas om och om i mitt huvud. Det gör ont i bröstet.
"Jag älskar dig" hade Justin sagt och kramat mig länge. "Vi klarar det här"
"Lovar du?" hade jag svarat.
"Jag lovar, lita på mig vi kommer träffas igen. Snart" lovade han och sedan hade han kysst mig länge. Jag hade inte velat att kyssen skulle ta slut.
Folk runt oss hade stannat och tittat på oss. Vissa viskade om oss men i den stunden hade jag inte brytt mig om dom. Det hade bara varit vi två.
"Justin! Planet lyfter snart" hade Scooter ropat långt ifrån.
Då hade vi båda börjat gråta och vi kramade varandra länge igen. Jag hade knappt kunnat släppa taget om honom.
"Farvä.." hade jag börjat säga men Justin stoppade mig genom att lägga ett finger mot min munn.
"Säg inte det ordet, det betyder att det här är slutet. Och det är det verkligen inte, det är bara början. Vi säger "vi ses" istället, okej?" hade han fått fram mellan snyftningarna.
Jag hade inte ens kunnat svara, jag hade bara nickat till svar. Det fanns så mycket jag hade velat säga till honom i den stunden men dom dumma tårarna hade svikit mig.
Jag hade knappt kunnat andas och jag hade inte ens fått ur mig "jag älskar dig" för att jag grät så mycket...
Pattie hade gått för att hämta Justin och när hon såg oss i tårar hade hon försiktigt lagt handen på Justins axel och sagt åt oss att allt skulle bli bra.
"Vi måste verkligen gå nu Justin" hade hon sedan sagt. Justin hade släppt mig och då hade Pattie kramat mig hejdå.
Jag hade tagit ett steg fram mot Justin igen och han tog mitt ansikte mellan sina båda händer och kysste mig en sista gång.
"Jag älskar dig" hade jag snyftat fram. "Vi ses snart"
"Jag älskar dig mer" hade han sagt och sedan hade han lagt händerna på mina kinder igen och tittat allvarligt in i mina ögon. "Kommer du ihåg vad jag sa om stjärnorna?" hade han frågat.
"Vart du än är, vart jag än är, när du är ledsen så ska du tänka på att jag finns någonstans där ute under samma himmel som du" sade han och kysste mig.
Sedan släppte han taget om mig och började gå iväg. När han skulle gå genom gaten så kastade han en sista blick på mig och vinkade. Jag försökte se så glad ut som möjligt och vinkade tillbaka.

Nu satt jag ensam här hemma. Det kändes nästan som att allt som hänt sedan jag träffat honom bara varit en dröm. Som att jag kunde vakna när som helst...
De sista dagarna med honom hade varit helt underbara. Vi hade kommit varandra ännu närmare än förut. Jag var ännu kärare, om det nu var möjligt.
Vi hade gjort allt möjligt; skejtat, spelat tv-spel, myst, busat, badat, spelat fotboll, skrattat hur mycket som helst, hängt med Justins crew och vänner, pratat i flera timmar.
Vi hade verkligen lärt känna varandra ordentligt och därför kändes det ännu jobbigare att säga hejdå tidigare idag.
Mamma och pappa hade åkt med mig till flygplatsen och i bilen hem hade mamma suttit brevid mig i baksätet och hållt om mig.
När vi kommit hem hade jag stängt in mig på mitt rum, lagt mig på min säng och lyssnat på min Ipod.  
Jag behövde höra Justins röst igen så jag hade satt på "Pray" och sjunkit in i mina tankar. Låten var så vacker, så ärlig och fin. Det skrek verkligen "Justin" om den.
Vanessa och Linnéa visste såklart att han skulle åka hem idag och ringde mig därför flera gånger under dagen, antagligen för att höra hur jag mådde. Jag orkade verkligen inte prata med någon så jag svarade inte.
Efter någon timme bestämde jag mig för att skriva i min dagbok och...ja, här sitter jag nu.
Nu ropar mamma och pappa på mig att jag ska komma ner så jag måste sluta skriva nu...

Vi kysstes samtidigt som vi långsamt gick mot sängen. Jag råkade backa in i sängkanten och ramlade baklänges, Justin föll över mig. Vi båda skrattade lite men fortsatte snabbt kyssandet igen.
Jag andades tungt och drog mina händer längs hans mage. Han flinade och sedan drog han av sig sin tröja. Jag tittade på hans kropp och bet mig i läppen.
Justin tryckte mig intill sig och strök händerna längs min rygg, sedan började han dra upp min tröja.
Jag reste mig lite upp. Justin hade precis fått av mig tröjan när dörren öppnades. In kom...

---

...Scooter.

Justins perspektiv:

Jag hörde dörren öppnas och min första instinkt var att göra så att inte Sandra syntes eftersom hon bara hade BH på sig.
"Justin..?" frågade Scooter retsamt.
"Gå ut..." sa jag så vänligt jag kunde. Scooter skrattade. "Snälla..." fortsatte jag.
"Sorry men jag skulle bara säga att jag drar nu om det var något du ville ha?" sa han. "Fast jag antar att du redan har allt du vill ha här inne..?"
Jag himlade med ögonen och tog upp en kudde som jag kastade på honom. Han skrattade och gick ut. Jag tittade på Sandra.
"Fyfan vad pinsamt..." mumlade Sandra och jag såg att hon skämdes. Jag kunde inte låta bli att skratta.
"Det är inte kul..." kved hon och log generat.
"Bry dig inte om det, han vill bara retas med mig" sa jag och strök lite lätt på hennes lena kind. Den var väldigt varm.
"Så... vart var vi?" frågade jag och log snett mot henne. Sandra flinade och rullade runt så att hon låg på mig. Vi började kyssas igen.

Efter ett tag så slutade vi och låg bara och tittade på varandra. Jag försökte memorera hennes ansikte i minsta detalj.
"Vad vacker du är" sa jag och placerade hennes hår bakom hennes ena öra.
"Tack" svarade hon och log lite. Sedan blev hon allvarlig och rynkade på ögonbrynen. "Vad har jag gjort för att förtjäna dig?"
"Va?" frågade jag och log. "Vad har du inte gjort?"
Sandra log svagt men såg fortfarande lite frågande ut och skakade lätt på huvudet.
"Jag förstår bara inte hur just jag kan ha fått dig" sa hon.
"Okej jag ska berätta hur allt gick till... Har du hört den här berättelsen förut? Den är ganska bra, jag är säker på att du vill höra den" sa jag och flinade lite. "Okej, så här var det... Jag var på en skivsignering här i Los Angeles innan en konsert. Som vanligt fick jag ställa upp på många bilder och skriva mycket autografer. Det kom fram väldigt många fans men ingen fick direkt min uppmärksamhet på det sättet. Men sedan så kom en tjej med brunt lockigt hår. Hon hade på sig en tunika i min favoritfärg som matchade hennes ögon perfekt. När hon kom gående mot mig så kände jag en känsla som jag inte brukar känna med tjejer. Jag kände mig nervös och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig när hon kom fram. Jag ville lära känna den här tjejen, jag ville se henne igen så jag bad henne träffa mig utanför arenan senare. Vi träffades och lärde känna varandra. Första dagen åt vi pizza på min favoritrestaurang. Det var som att vi klickade direkt, jag hade aldrig träffat en tjej som henne förut. Vi umgicks mer och mer, träffades flera gånger och hade jätte kul tillsammans. Och sedan den där första dagen så har hon varit den viktigaste i mitt liv" sa jag och tog hennes hand. "I saw so many pretty faces, before I saw you. Now all I see is you" nynnade jag tyst.
Jag tittade på Sandra som nu hade tårar i ögonen och såg helt rörd ut.
"Justin..." Sandra slängde armarna runt mig. "Jag älskar dig" viskade hon. Jag log åt vilken reaktion jag gett henne av det jag sagt.
"Jag älskar dig mer, lita på det" sa jag och pussade henne på huvudet. Sedan drog jag bak henne försiktigt och tittade på henne.
"Hey, don't cry" sa jag och pussade bort tårarna som var på hennes kinder. Hon skrattade lite generat och kysste mig.
"Skyll dig själv att du är så himla underbar och gullig..." sa hon och flinade. Jag skrattade.
Jag drog ner henne i sängen och la mig ovanpå henne. Jag började kyssa henne igen. Hon började knäppa upp sina shorts...

---

Kommentera vad ni tyckte om den här delen! Det är så kul att läsa era åsikter! :)

"Hej älskling" sa jag glatt när jag hade satt mig i bilen.
"Hej" sa han bara och kramade mig tafatt. Sedan tryckte han gasen i botten och började köra iväg. Jag tittade konstigt på honom, hade jag gjort någonting...?

---

Jag vände blicken framåt igen och tittade ut på vägen.
"Har det hänt något?" frågade jag efter ett tag. Justin kastade en snabb blick på mig.
"Nej. Vadå? Varför skulle det?" svarade han kort.
"Jag vet inte...du verkar sur eller nått" sa jag och sneglade på honom.
"Jag är inte sur" sa Justin. Jag trodde inte på honom. Det gick några minuter till...
"Har jag gjort någonting? Du verkar ju jätteirriterad på mig" sa jag.
"Men nej, jag är inte sur på dig. Shit vad du frågar mycket!" snäste Justin vresigt.
Jag förvånades över hur otrevlig han lät och blev själv irriterad för att han inte svarade ärligt, jag märkte ju att det var något.
Vi fortsatte åka genom tystnad tills vi kom fram till Justins hus. Väl där gick vi in i köket.
Jag satte mig ner på en barstol och tittade på Justin som gick fram till kylen och plockade fram mat.
"Är du hungrig?" frågade han och tittade snabbt på mig.
"Nej jag är inte hungrig" svarade jag kort och kollade surt på honom. Varför skulle jag vara trevlig när han var så unvikande och sur?
Justin satte sig ner vid bordet och började äta. Jag reste mig upp, satte mig mitt emot och tittade på honom. Efter en stund märkte han det.
"Vad är det?" frågade Justin och flinade lite. "Du ser väldigt irriterad ut"
"Jaså? Verkligen Justin, tycker du det?" sa jag ironiskt.
"Sandra? Vad är det med dig?" frågade han och tittade oroligt på mig.
"Seriöst, jag frågade dig förut vad det var för att det verkade som att du var sur och du svarade bara något i stil med: "INGET! Sluta fråga så mycket!"
Justin skrattade.
"Vad skrattar du åt?" frågade jag irriterat.
"Hahaha, du är jättesöt när du ser ut sådär" sa han och log.
"Men skärp dig. Varför var du så otrevlig förut? Vad har jag gjort?" sa jag, helt allvarlig.
"Förlåt. Min dag har varit helt uppochner. Jag försov mig och kom en timme försent till genrepet, blev jagad av fans och paparazzis på lunchen så att jag inte hann äta något och somnade i soffan i min loge för att jag var så trött. Det är inte likt mig" sa Justin. "Och jag hann inte äta någon frukost heller så jag fick lågt blodsocker. Sorry, jag blir lätt irriterad då" fortsatte han.
"Okej...så du är inte sur på mig? Jag har inte gjort något?" frågade jag.
"Nej, verkligen inte" sa Justin.
"Lovar du?" frågade jag.
"Jag lovar"
"Men du behöver väl inte vara så undvikande och låta så irriterad på mig nästa gång?" sa jag. "Jag fick ingen puss när du hämtade mig heller" fortsatte jag och plutade med underläppen. Justin flinade och reste sig upp från sin stol. Han började gå mot mig.
"Nej det behöver jag inte. Ska bättra mig" sa han och kom fram till mig och satte sig på huk brevid.
"Får jag...kyssa dig...nu?" frågade han och log prövande. Jag spelade svårflörtad.
"Hmm, låt mig tänka..." sa jag och flinade. Justin gjorde puppy-eyes mot mig. Jag skrattade.
"Självklart. Jag har väntat på det här hela dagen" sa jag och log försynt.
Justin skrattade, böjde sig mot mitt ansikte och kysste mig länge och väl.
Jag reste mig upp och la armarna runt honom. Vi stod länge och kramades.
"Är det okej om vi bara chillar här hemma idag?" frågade Justin. "Jag är ganska trött"
"Visst! Samma här" svarade jag och pussade honom.

Vi spelade wii sports ett tag och jag höll på att skratta ihjäl mig åt hur fokuserad Justin var när han spelade.
Han hade tungan utsträckt åt sidan och hans blick var helt fäst vid tvskärmen. Jag satt i fåtöljen bredvid honom och log för mig själv.
"Vad skrattar du åt?" frågade han när han hade spelat klart tennis matchen.
"Dig, du är så fokuserad när du spelar" svarade jag och skrattade igen.
"Jätte kul" sa han ironiskt och gick fram till mig och bar upp mig och sen satte han sig ned i fåtöljen så att jag satt i hans knä.
"Nu är det din tur att spela" sa han.
"Jag kommer slå ditt rekord lätt" sa jag utmanande och började resa mig upp igen. Han stoppade mig.
"Det vill jag gärna se.. Men först vill jag att du sitter här ett litet tag med mig" sa han flörtigt och log det där leendet som jag älskade så mycket.
Jag log bara till svar. Han drog mitt ansikte närmare sitt genom att sätta ett finger under min haka. Han kysste mig länge och la armarna runt mig.
"Ska vi strunta i wii:t?" frågade Justin flörtigt.
"Mm" mumlade jag bara och reste mig upp och tog hans hand. Vi gick tillsammans upp till hans rum och stängde  dörren efter oss.
Vi kysstes samtidigt som vi långsamt gick mot sängen. Jag råkade backa in i sängkanten och ramlade baklänges, Justin föll över mig. Vi båda skrattade lite men fortsatte snabbt kyssandet igen.
Jag andades tungt och drog mina händer längs hans mage. Han flinade och sedan drog han av sig sin tröja. Jag tittade på hans kropp och bet mig i läppen.
Justin tryckte mig intill sig och strök händerna längs min rygg, sedan började han dra upp min tröja.
Jag reste mig lite upp. Justin hade precis fått av mig tröjan när dörren öppnades. In kom...

---

Kommentera mycket nu kära beliebers! <3

”Gud vad ont i ryggen jag har” klagade jag när jag kände smärtan i övre ryggen.
”Oj, gjorde jag något?” frågade Justin förvånat.
”Nej nej, jag har bara ont. Får det ibland” sa jag.
”Lägg dig på mage” uppmanade Justin och log. Jag gjorde som han sa och vände på mig.
Justin satt sig lite upp och började dra upp mitt linne. Jag hjälpte honom på traven och tog av mig linnet istället. Justin flinade och drog försiktigt sina fingrar längs min ryggrad. Jag ryste. Sedan började han massera axlarna. Det var så skönt att jag kunde somna vilken sekund som helst. Hans varma, stora händer kändes underbara mot min ömma rygg.
Justin började nynna på en låt och fick mig att bli fullständigt avslappnad. När han hade masserat länge avslutade han med mjuka pussar. Jag rös.
Sedan kysste han mig på halsen. ”God natt” viskade han.

---

Justins perspektiv (NÄSTA DAG):

Jag vaknade av att det lät ifrån min mobil. Jag trodde först att det var alarmet men sedan kom jag på att det var någon som ringde.
"Hallå?" svarade jag trött.
"Justin vart är du? Genrepet började för en timma sen. Du svarar inte när jag ringer" sa Scooter och lät stressad.
"Shit! Jag sov. Men jag kommer så fort jag kan" sa jag och Scooter suckade med sedan skrattade han.
"Du kanske inte borde vara uppe för länge med Sandra, vad håller ni på med egentligen?" sa han retsamt och skrattade högre. Jag hörde någon skratta i bakgrunden.
"Men ha-ha.." svarade jag och skrattade.
"Skynda dig hit nu, Kenny är påväg med en bil som ska hämta upp dig" sa Scooter och skrattade lågt.
"Skyndar mig" sa jag bara och sen lade vi på.
Jag tittade bredvid mig, Sandra var inte kvar i sängen. Jag antog att hon hade gått till skolan. Jag tittade på klockan som inte var mer än nio på morgonen.
Jag var väldigt trött och det var något av det jobbigaste med mitt liv. Att nästan aldrig få sova ut.
Det var alltid någonting som jag behövde göra och för att hinna med allt som jag skulle göra under dagen så var jag nästan alltid tvungen att gå upp tidigt. Men samtidigt var det alltid roliga saker.
Jag gick och tog en snabb dusch och sedan klädde jag på mig mina kläder. Jag kollade på min mobil och såg att jag hade fått några sms.
Ett ifrån Scooter som undrade vart jag var, flera stycken från mamma och ett från Selena som undrade om allt hade löst sig med Sandra.
Jag svarade på Selenas sms och sedan torkade jag snabbt håret med Sandras hårtork som låg framme.
Jag borstade tänderna fort och sedan tog jag mina saker och sprang ner. Kenny satt redan i en bil nere på gatan och väntade på mig.

När vi kom till genrepet så blev jag fokuserad. Vi tränade inför min kommande turnée. Dansarna och hela crewet var på topp och jag hade väldigt kul.
Vi körde igenom några av låtarna och sedan var det paus. Jag var väldigt trött och gick till min loge och vilade lite. Jag tittade på min mobil och såg att jag hade fått ett sms.

"Jag slutar halv två idag, har håltimme sista lektionen. Vart är du nånstans runt halv två? xx Din Sandra" stod det.

"Jag har genrep och ska ha det i några timmar till. Men om du vill så kan du komma hit när du har slutat? xx YOUR Justin" svarade jag.

Jag la mig ner i soffan och höll precis på att somna när min mobil lät. *Pling*

"Vanessa & Linnea undrade ifall jag ville följa med till Starbucks efter skolan, ifall ditt genrep är slut ungefär vid tretiden så kan du hämta upp mig där ifall du vill? xx Sandra"

"Okej, jag hämtar dig där klockan kvart i 3 xx Justin"

Efter att jag hade svarat på smset så la jag mig ner igen och jag somnade...
"Justin, vakna" hörde jag mamma säga. Jag öppnade ögonen sakta och tittade på henne. "Alla letade efter dig och så låg du här inne och sov" sa hon och skrattade.
"Fan! Vad är klockan? Har jag missat mycket?" sa jag och satte mig upp.
"Det gör ingenting, dansarna har repeterat lite så du har inte missat alls mycket. Du har bara sovit i ungefär en timme" sa mamma lugnande.
"Bra" mumlade jag och började resa mig upp. Mamma tog tag i min arm och drog ner mig igen.
"Hur är det gubben? Du brukar aldrig vara såhär på genrep.." sa hon oroligt.
"Det är bra, jag är bara trött" svarade jag. Hon tittade änsligt på mig.
"Du måste sova Justin. Du kanske inte borde umgås så mycket med Sandra just nu, jag menar, turnén börjar ju om lite mer än en vecka.." sa mamma. Jag spärrade upp ögonen.
"Mamma du kan inte tvinga mig att vara ifrån Sandra, inte sista veckan tillsammans" sa jag.
"Jag ska inte tvinga dig till någonting, men du vet vad jag har sagt.. Du måste tänka på din karriär också Justin"
"Det gör jag, men jag tänker vara med Sandra så mycket jag kan den tid som vi har kvar" sa jag och reste mig upp.
"Du gör som du vill, jag vill bara ditt bästa" sa mamma och hon reste sig också upp.
"Jag vet mamma" sa jag och kramade henne, hon log.
"Du borde nog gå ut dit nu" sa hon sedan. Jag nickade och sedan började jag småspringa till scenen.

När vi hade kört igenom resten av låtarna så var det dags för lunch. Jag åkte och åk på en hamburgar restaurang tillsammans med Usher och några dansare.
Från början var allt lugnt, det här var den delen av staden där det oftast var lugnast med fansen och därför hade vi åkt hit utan Kenny.
Vi satte oss ned vid ett bord medans vi väntade på maten. Vi snackade lite och jag skrattade högt åt Marks skämt. Jag hade knappt hunnit börja äta när jag plötsligt hörde skrik utanför restaurangen och såg ett trettiotal tjejer stå utanför.
Vi satt längst in i restaurangen så vi hann börja springa iväg när dom kom inrusandes i restaurangen. Personalen på stället visade oss bakvägen.
Vi alla sprang allt vad vi kunde och när vi var ute på gatan igen så kastade jag en blick över axeln och tjejerna sprang efter. Det här var sjukt.
Usher lyckades ringa efter en taxi medans vi sprang därifrån och vi alla hoppade in i den och bad taxichauffören köra iväg fort.
Vi alla satt där andfådda och flåsade. Efter ett tag så tittade vi alla på varandra och började gapskratta. Jag var helt slut men jag kunde inte sluta skratta.

När vi kom tillbaka till arenan så var klockan lite över ett. Jag fick dom andra att gå med på att vi skulle köra igenom hela konserten utan att ta någon paus så att jag skulle hinna till kvart i tre.

Sandras perspektiv:

"Vad är klockan nu då? Han borde varit här för länge sen" sa Vanessa. Jag tittade på klockan på min arm.
"Den är fem i tre. Ta det lugnt han kommer säkert när som helst" svarade jag. Vi alla tre stod utanför caféet och väntade på att Justin skulle komma och hämta upp mig.
Efter ungefär fem minuter till så såg jag hans Range Rover komma runt hörnet en bit bort.
"Där är han, hejdå vi ses imorgon i skolan" sa jag och kramade om dom båda.
"Lycka till!" sa Linnea ivrigt och fnissade. Jag gjorde bara en grimas mot henne och sen så klev jag in i hans bil.
"Hej älskling" sa jag glatt när jag hade satt mig i bilen.
"Hej" sa han bara och kramade mig tafatt. Sedan tryckte han gasen i botten och började köra iväg. Jag tittade konstigt på honom, hade jag gjort någonting..?

---

Kommentera! :D

Vi låg tysta tillsammans ett tag och tittade upp på himlen.
"När jag är på turné på andra sidan jordklotet och saknar dig så mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till, så ska jag kolla upp mot himlen och komma ihåg den här stunden. Och veta att du finns där ute, på en annan plats, under det där stora blå, precis som jag" sa jag efter en stund och pussade Sandras panna.
Hon vände upp sitt huvud mot mig och tittade mig rakt i ögonen.
"Justin...Jag vet inte vad jag ska säga..." sa hon rört.
"Du behöver inte säga något" sa jag, log och strök med ena handen längs hennes arm.

---

Sandras perspektiv

Jag hade haft en väldigt mysig dag med Justin. Vi hade skejtat, spelat fotboll, jagat varandra genom vattenspridarna i min trädgård och legat och myst tillsammans på gräsmattan.
Justin fick mig verkligen på bra humör och han var fenomenal på att locka fram de bästa sidorna hos mig. Han kunde få mina hjärtslag att rusa iväg bara genom att le. Han gjorde mig lycklig och förstod sig alltid på mig, hans humor och charm var det bästa jag visste. Ja, och så rösten som framkallade rysningar på bråkdelen av en sekund, förstås.
Justin var även en av de snällaste och mest godhjärtade personer jag någonsin träffat, han brydde sig om människor på riktigt.
Emellanåt visste jag inte vart jag skulle ta vägen, hur jag skulle hantera alla pumpande känslor inom mig, för jag var så kär att det nästan gjorde ont inuti. Jag hade fått min drömkille.
”Vad tänker du på?” hörde jag Justin fråga ovanför mitt huvud. Jag vaknade upp ur mitt lilla tankemoln och log.
”På dagen...Och hur bra det här känns. Du och jag alltså. Justin, du gör mig så himla glad.” svarade jag.
”Tack. Betyder massor att höra det från dig Sandra” sa Justin och drog försiktigt händerna genom mitt hår.Den här stunden var så mysig och intim på något sätt, det kändes nästan i luften att vi hörde ihop.
Plötsligt öppnade mamma terassdörren och ropade att det var mat.
”Bäst att vi går in” sa jag och reste mig sakta upp och räckte fram handen till Justin. Han tog den och ställde sig upp han med. Vi gick in i till köket och satt oss för att äta med mamma och pappa.

Efter middagen tog vi det lugnt framför tvn och kollade på tv-serien Glee.
Justin och jag sjöng med lite då och då. När programmet var slut stod klockan på 22.00 så vi bestämde oss för att gå upp till mitt rum och sova, det var ju trots allt skola för mig imorgon. Och Justin skulle jobba.
När vi kommit in på rummet kom jag på att jag skulle välja kläder inför morgondagen innan jag la mig. Efter en stunds funderande hade jag bestämt mig och lade fram allting på en stol.
Justin iakttog mig hela tiden och log åt mig. Han höll på att dra ner rullgardinerna och bädda upp sängen.
”Så! Nu är jag klar. Ska bara fixa en grej och sen kommer jag” sa jag.
”Okej” sa Justin och började klä av sig. Jag gick in i badrummet för att tvätta av ansiktet och byta om till pyjamas. Jag gjorde det och gick sedan in till mitt rum igen.
Justin låg redan under täcket och väntade på mig. Jag kröp ner brevid och kysste honom. Han besvarade den och vi fortsatte. Efter ett tag slutade vi och låg bara och höll om varandra.
”Gud vad ont i ryggen jag har” klagade jag när jag kände smärtan i övre ryggen.
”Oj, gjorde jag något?” frågade Justin förvånat.
”Nej nej, jag har bara ont. Får det ibland” sa jag.
”Lägg dig på mage” uppmanade Justin och log. Jag gjorde som han sa och vände på mig.
Justin satt sig lite upp och började dra upp mitt linne. Jag hjälpte honom på traven och tog av mig linnet istället. Justin flinade och drog försiktigt sina fingrar längs min ryggrad. Jag ryste. Sedan började han massera axlarna. Det var så skönt att jag kunde somna vilken sekund som helst. Hans varma, stora händer kändes underbara mot min ömma rygg.
Justin började nynna på en låt och fick mig att bli fullständigt avslappnad. När han hade masserat länge avslutade han med mjuka pussar. Jag rös.
Sedan kysste han mig på halsen. ”God natt” viskade han.

---

Tack för era kommentarer! Kom gärna med idéer på vad ni tycker ska hända framöver också :)
Ha en bra dag beliebers!

"Vi åker om en kvart" sa Scooter och sedan gick de båda ut.
"Det är på riktigt nu va?" sa jag tyst, men Justin verkade höra det i alla fall.
"Haha va?"
"Sa jag det där högt?" sa jag och rodnade lite. Justin skrattade mjukt och nickade.
"Hehe oj. Ja alltså, jag menar om oss. Att...vi...är på riktigt" sa jag och log generat.
"Gud vad söt du är" sa Justin och kysste mig. "Men ja, för mig är det definitivt på riktigt. Jag älskar dig" sa han sedan.
"Jag älskar dig också, hur mycket som helst" sa jag och log lyckligt.

---

Justins perspektiv

Jag kände hur jag blev helt varm inom mig när hon sa så. Jag tittade på henne och hon såg så glad ut.
Jag ville inte sabba den här stunden genom att tänka på vad jag visste skulle hända. Men jag kunde inte hjälpa att tänka på hur det skulle bli utan henne.
Det gjorde ont inom mig att tänka på att jag inte skulle få träffa henne lika ofta, inte få känna hennes kropp mot min, inte få se hennes vackra leende..
Under hela resan hem till henne så satt hon och pratade ivrigt med både mig och dom andra. Jag försökte att dölja hur jag egentligen kände när jag såg på henne. Vad det fick mig att tänka på..
"Jag har faktiskt aldrig varit i Paris, dit vill jag åka någon gång" sa Sandra till mamma som satt mitt emot henne.
"Jag tar med dig dit någon gång" sa jag och pussade henne på kinden.
"Det är jätte fint där" sa mamma och log mot oss. "Vet ni vad jag kom på nu? Jag har kameran med mig, ska ni inte passa på att ta lite kort nu sista veckan?" föreslog hon och tog upp kameran ur sin väska.
Sista veckan. Bara orden fick mig ledsen. Jag ville inte höra. Sandra la armarna runt mig och log mot kameran.
"Ta ett kort på oss två" sa hon och log mot mamma. Mamma gjorde som hon sa. Jag stuntade i hennes armar och istället så la jag händerna på hennes kinder och kysste henne.
Mamma tog kort och Sandra fnissade lite generat. Antagligen för att mamma suttit och tittat på.
"Jag vill ju ha så bra bilder som möjligt" sa jag och flinade mot henne. Jag försökte låta glad och verka som vanligt.

Kenny parkerade bilen på Sandras parkering och alla klev ur den. Vi gick snabbt upp mot huset för att ingen skulle se oss.
När vi kom fram till dörren öppnade Sandra den och hennes föräldrar kom genast fram och hejade. Mamma, Scooter och Kenny presenterade sig och jag hälsade glatt genom att krama Sandras mamma och ge hennes pappa en klapp på axeln.
Vi slog oss ner vid deras middagsbord där de hade dukat upp fika.
Mamma började prata på och berättade hur situationen såg ut just nu, hur vi tänkte hantera den och att fansen inte visste vem Sandra var just nu och att vi skulle behålla det så tills vi visste hur vi skulle göra.
Kenny berättade om allt som hade med våran säkerhet att göra och även om hot-mejlen som hade trillat in.
Sandras föräldrar såg väldigt oroliga ut när han nämnde dom, men verkade lugna sig när de fick reda på hur allt skulle gå till. Kenny var en väldigt lugn och säker person, som var väldigt trevlig, rolig och snäll men framförallt förtroendeingivande.
Scooter berättade om turnén och allt som hörde därtill. Jag tog Sandras hand när han pratade om hur intensivt det livet var och att det skulle vara påfrestande för våran relation att vara ifrån varandra så länge. Sandra såg ledsen ut men gjorde allt för att inte visa det för oss andra. Det var typiskt henne att försöka var så stark hela tiden.
Jag märkte i alla fall att hon var ledsen och kramade om hennes hand lite hårdare. Hon sneglade på mig och log.

Efter ungefär en timmes prat, när klockan närmade sig fem var vi klara och mamma, Kenny och Scooter åkte hem. Jag och Sandra gick upp på hennes rum.
"Jag tycker att vi ska hitta på något kul och försöka glömma dom jobbiga tankarna ett tag" sa jag och log mot henne. Hon nickade.
"Vad sägs om att gå ut på baksidan och spela lite fotboll?" sa Sandra och skrattade.
"Fotboll? Ja gärna" sa jag förvånat och log.
Vi gick ut och Sandra tog fram en boll och började kicka med den. Hon var väldigt söt när hon fokuserade sig på något...Jag log för mig själv.
Sandra passade över bollen till mig. Jag började trixa lite med den och hon såg imponerad ut.
"Som sagt...bra på allt" sa hon och skrattade. Jag log och passade över bollen till henne igen.
"Haha tack babe, men nu är det din tur att visa vad du kan" sa jag skrattade lite. Sandra tittade lurigt på mig och började göra massa tricks.
Jag stod bara och gapade, hon var riktigt duktig.
"Shit, vilka skills du har" sa jag och fortsatte stirra. Sandra log.
"Jag har spelat fotboll i sju år" sa hon och flinade.
"VA? Varför har du inte sagt något?" sa jag förvånat.
"Haha, jag vet faktiskt inte"
Jag gick fram till Sandra, som nu hade slutat hålla på med bollen, och kysste henne.
"Du är den härligaste tjejen jag vet" sa jag och log.
"Fortsätt..." sa Sandra skämtsamt och log brett.
"Du har ju allt...Världens underbaraste personlighet, humor, planetens finaste utseende, charm och talang" sa jag.
Sandra skrattade och pussade mig.
"Tror att du snackar om dig själv nu..." sa hon sedan och log försynt. "Det där var en perfekt beskrivning av dig Justin"
"Så...det måste betyda att vi är ganska lika?" sa jag och log flörtigt. "Typ soulmates"
Sandra log stort och kysste mig länge.
"Soulmates blir perfekt" sa hon sedan.
Jag lyfte upp henne i min famn och började gå längre bak på tomten.
"Vad gööör du?" fnittrade Sandra. Jag sa inget utan fortsatte bara gå, med ett busigt leende på läpparna.
När hon märkte att jag var på väg mot vattenspridaren sprattlade hon lite med benen.
"Neeeej" tjöt Sandra glatt. Jag låtsades inte om henne och började skrattandes springa in i vattenstrålarna.
"Juuuustiiin" skrattade hon. "Du är galen!"
Jag släppte ner henne och började springa iväg en bit. Sandra började springa efter och jaga mig.
"Det där ska du få för! skrattade hon.
"Ta mig om du kaaan!" ropade jag och skrattade högt.
Vi hade väldigt kul och jagades och skrattade tills vi inte orkade mer. Jag la mig ner på gräsmattan och pustade ut. Sandra kom och la sig brevid mig.
"Det där var...kul!" sa hon och kröp tätt intill mig.
"Hahaha, ja verkligen!" svarade jag och flinade.
Vi låg tysta tillsammans ett tag och tittade upp på himlen.
"När jag är på turné på andra sidan jordklotet och saknar dig så mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till, så ska jag kolla upp mot himlen och komma ihåg den här stunden. Och veta att du finns där ute, på en annan plats, under det där stora blå, precis som jag" sa jag efter en stund och pussade Sandras panna.
Hon vände upp sitt huvud mot mig och tittade mig rakt i ögonen.
"Justin...Jag vet inte vad jag ska säga..." sa hon rört.
"Du behöver inte säga något" sa jag, log och strök med ena handen längs hennes arm.

---

Kommentera vad ni tyckte om den här episoden! :)

"Jag vet inte Sandra, jag har helt ärligt ingen aning om hur saker kommer bli" sa han och suckade lågt.
"Men.." började jag.
"-...Men jag tror fortfarande på oss, därför är jag beredd att kämpa för att det ska hålla iallafall. Jag tänker inte ge upp" fyllde han i och log mot mig.
"Så allt kommer vara som vanligt mellan oss fast vi inte träffas lika mycket?" frågade jag tveksamt.
"Absolut" sa han och pussade mig på näsan. Vi fortsatte gå under tystnad.
"Du Justin.." sa jag efter ett tag. Han stannade upp och vände sig mot mig.
"Ja vad är det min älskling?" frågade han och log.
"Jag bara undrar... Kan inte vi hitta på mycket kul under den här veckan? Jag menar, det är ju sista veckan tillsammans...Jag vill umgås med dig så mycket som möjligt" sa jag.
"Vi kan sova över hos varandra varje dag och vara med varandra varje minut" lovade han och skrattade. Jag skrattade också. Vi pussades snabbt och sedan fortsatte vi gå.

---

"Vad vill du göra idag då?" frågade Justin efter en stund.
"Hmm, jag vet inte..." sa jag och funderade.
"Jo! Nu vet jag! Du, Justin Drew Bieber, ska lära din klantiga flickvän att skejta" sa jag och log stort.
"Sure! Shit vad kul, det var jättelängesen jag skejtade" sa han och log.
Vi vände tillbaks mot Justins hus för att hämta brädorna. Sedan gick vi ut igen och åkte runt i området.
Justin var grym och visade upp sina skills mest hela tiden. Jag åkte bara runt på plan mark...
"Hur kan du vara så himla bra på så mycket?" frågade jag och log.  Justin skrattade.
"Jag är bra på det jag tycker är roligt. Musik och sport" sa han och log. "Men tack älskling"
Jag log mot honom och undrade om det var möjligt för någon att bli kärare i en person än vad jag var i Justin.
"Hur kan du vara en så fin, underbart snäll och omtänksam person?" kontrade Justin.
Jag himlade med ögonen och log.
Vi fortsatte skejta runt i området och Justin försökte lära mig hur man svängde och kick-flippade.
Vi skrattade och hade väldigt kul.
"Jag älskar att vi kan göra sånt här tillsammans" sa Justin när vi åkte hem mot hans hus igen.
"Samma här" sa jag och log.

När vi kom hem och in i huset igen möttes vi av en stressad Pattie som gick fram och tillbaka i vardagsrummet och pratade i telefon. När hon såg oss log hon men återgick snabbt till sitt samtal.
Jag och Justin gick upp till hans rum.
"Vi kommer klara det här" sa jag och pussade Justin på kinden. Det kändes faktiskt som att vi skulle göra det, även fast jag var rädd och inte ville något hellre än att han skulle stanna...
Justin drog mig intill sig där vi satt och la armarna runt mig.
"Ja det kommer vi" sa han. Jag kände mig bättre till mods.
"Vad har du inplanerat den här veckan förresten?" frågade jag.
"Jag tror faktiskt att det är ganska lugnt den här veckan. Jag bad mamma att avboka det minst nödvändiga för att få spendera så mycket tid med dig dom möjligt" sa han.
"Men Justin..." började jag.
"Jag ska vara ifrån dig...gud vet hur länge och då kommer jag satsa på min karriär hela tiden. Så...lite mer tid med dig är jag definitivt värd" sa han och pussade mig på huvudet.
Jag kurade ihop mig i hans famn och log för mig själv.
"Vad har du inplanerat då?" sa Justin.
"Hmmm, låt mig tänka...Fem intervjuer, två spelningar och tre galor" sa jag skämtsamt.
Justin skrattade.
"Nej men allvarligt,  jag har skrivit "Justin" över hela veckan i min kalender" sa jag.
"Haha, har du?" sa Justin och flinade malligt. Jag nickade som svar.
"Och så har jag ju skola...tyvärr" sa jag.
"Ja just det. Men jag tror att jag har mina intervjuer och genrep på dagstid så när du har slutat är jag nog klar också" sa han och log.
"Aha, vad bra!" sa jag glatt. "Nu gör vi den här veckan riktigt minnesvärd" fortsatte jag sedan och ställde mig upp och sträckte ut handen mot honom.
"Allt är minnesvärt med dig" sa Justin och tog min hand. Det susade till i magen på mig och bang, fjärilarna var där igen. Hur kunde han få mig att känna såhär?
"Ska vi åka hem till mig?" frågade jag.
"Visst! Ska bara snacka med mamma" sa Justin och gick ner för att prata med Pattie.
Jag började packa ihop mina saker i väskan. När jag var klar med det bäddade jag Justins säng och satte mig på den för att vänta på honom. Jag tog upp min mobil och kollade min facebook. Jag hade inte varit inne där på 2 dagar så jag hade flera händelser.
När Justin kom tillbaks igen tittade jag upp.
"Det var okej" sa han och log stort.
"Åh vad bra" sa jag. Justin började packa ner lite grejer i en ryggsäck. Jag fortsatte surfa runt på fejjan.
Rätt som det var knackade det på dörren och in kom Pattie och Scooter. Jag och Justin vände frågande våra blickar mot dom.
"Jo..Sandra jag har pratat med dina föräldrar. Scooter, Kenny och jag hänger med hem till dig. Vi tänkte att det är bäst att prata med dom om situationen just nu. Eftersom att du är en stor del av den" sa Pattie och vänligt mot mig.
"Okej!" sa jag. Justin log lite men verkade inte så förvånad, han var van vid allt var säkerhets och informationsmöten innebar.
"Vi åker om en kvart" sa Scooter och sedan gick de båda ut.
"Det är på riktigt nu va?" sa jag tyst, men Justin verkade höra det i alla fall.
"Haha va?"
"Sa jag det där högt?" sa jag och rodnade lite. Justin skrattade mjukt och nickade.
"Hehe oj. Ja alltså, jag menar om oss. Att...vi...är på riktigt" sa jag och log generat.
"Gud vad söt du är" sa Justin och kysste mig. "Men ja, för mig är det definitivt på riktigt. Jag älskar dig" sa han sedan.
"Jag älskar dig också, hur mycket som helst" sa jag och log lyckligt.

---

Tack för era fina kommentarer! Vi blir jätteglada och peppade på att skriva mer. Fortsätt så :)

Jag gick och tog en dusch. När jag var klar sträckte jag mig ut för att ta en handduk, men tog till min stora förvåning tag i en hand i stället.
"Waaah!" skrek jag till. Sen hörde jag Sandras skratt.
"Shit vad du skrämde mig! sa jag.
"Sorry älskling, men payback is a bitch" skämtade hon och sträckte in en handduk bakom duschdraperiet. Jag virade den runt mina höfter och gick ur duschen. Sandra satt i en av korgstolarna och plattade håret.
Jag gick fram till henne och stal en puss.
"Juuustiiiin, du är blöt!" sa hon. Jag tog tag om henne och gav henne en kram.
"Iiiiih, sluta!" skrattade hon sedan, men slutade fort när jag började pussa henne på halsen och över hela ansiktet. Vi skrattade. Sandra bet sig lite i läppen.
"Klä på dig något nu, jag kan inte motså att göra vissa grejer med dig annars" sa hon och fnissade lite. Sedan släppte hon taget om mig och gick in till mitt rum.
 Det gick en ilning av välbehag genom min kropp.

---

Sandras perspektiv

Jag satte mig ner på Justins säng och han kom in i rummet. Han klädde på sig ett par jeans och skjortan som jag hade lånat inatt. Sedan tog han en hårtork och torkade sitt hår med den.
Jag satt och tittade på honom medans han gjorde sig klar. Han såg väldigt fokuserad ut när han fixade med sitt hår. Det var ganska kul att titta på honom.
"Färdig" sa han och sträckte ut handen mot mig. Jag reste mig upp och tog den.
Vi gick ner till köket där Pattie, Scooter, Usher och Kenny satt och pratade. Alla log mot oss när vi kom in i köket.
"Slå er ner" sa Pattie och pekade mot stolarna mitt emot henne. Vi gjorde som hon sa. Pattie log mot mig och sen tittade hon på oss båda med en allvarlig blick.
"Vi har lite att prata om som ni nog redan vet" började hon. Jag och Justin nickade.
"Jag antar att Justin redan har berättat för dig att vi ska flytta tillbaka till Atlanta om drygt en vecka" sa Pattie direkt menat till mig. Det högg till i magen på mig.
"Mm.. ja det har han.." svarade jag. Justins grepp om min hand blev hårdare.
"Det kommer innebära att ni inte kommer kunna träffas lika ofta som ni gör nu" sa Scooter. Justin stirrade ner i bordet utan att säga ett ord. Det var en lång tystnad.
"Justin, gråter du?" frågade Pattie. Jag tittade på Justin och såg att hans ögon var blanka.
"Nej" svarade han och tittade bort från allas blickar.
"Gubben, du visste ju att det skulle bli såhär" sa Pattie och gick fram till honom. Hon strök med handen längs hans arm.
"Det spelar ingen roll hur långt ifrån varandra vi bor, vi kommer hålla ihop iallafall" sa Justin tillslut, han log lite svagt. Jag log mot honom.
Dom andra tittade på varande och log menande mot oss. Jag skrattade lite och kände att en liten tår letade sig ner för min kind. Jag torkade snabbt bort den.
"Sen måste vi prata om hur vi ska hantera allt det om att alla vet att ni är tillsammans" sa Usher och la en hand på Justin axel. "Hot-mejlen har ju som sagt redan börjat rasa in.."
"Dina fans älskar dig Justin, men vissa gör det lite för mycket bara" sa Pattie och tittade på Justin med en orolig blick. Han nickade kort.
"Om dom verkligen älskar mig så mycket så borde dom vilja att jag är lycklig" mumlade han.
"Jag tror nog att dom kommer lugna ner sig om ett tag. Men tills dess ska vi nog ligga lågt om det hela och vänta med att presentera Sandra officiellt" sa Scooter.
"Ja för vi vill ju inte att du ska få hot-mejl du också Sandra" sa Kenny. Jag nickade mot honom.
"Det kommer lösa sig tillslut. Men ni borde nog undvika att gå tillsammans på offentliga platser. Som resturanger, biografer, galor osv" sa Scooter.
"Men då kan vi ju inte hitta på någonting tillsammans?" sa Justin vresigt.
"Jag önskar verkligen att det fanns något annat sätt men det är för er bådas säkerhet. Man vet ju aldrig hur långt dom här tjejerna kan gå. Jag menar, hur många dödshot fick inte Selena när det ryktades om att ni två dejtade?" svarade Scooter.
"Hon får fortfarande dödshot.. Fast jag tror nog att det kommer bli slut på det nu när jag har erkännt att jag älskar någon annan" sa Justin.
"Det är precis det jag menar, dom kanske går längre den här gången? Nu när dom vet att det är 100 % sant att du är tillsammans med en tjej och ifall vi då skulle ge ut hennes namn så kanske dom skulle göra något väldigt dumt" sa Scooter.
"Förstår du vad han menar Justin? Ni måste ligga lågt ett tag" sa Pattie och tittade på Justin.
"Så länge jag får vara med henne" sa Justin med en kall och tom röst.
"Det kommer lösa sig grabben" sa Usher och klappade Justin på ryggen.
"Jag orkar inte prata mer om det här nu.." sa Justin med en svag röst. Han reste sig upp och drog mig med sig. "Vi går ut en stund" sa han till dom.
"Hejdå" svarade dom. Jag hörde att dom pratade om oss med oroliga röster bakom oss när vi gick ut från köket.

Vi tog på oss våra skor och sedan gick vi ut. Det var riktigt varmt och soligt idag så vi behövde inte någon jacka. Justin hade tagit av sig sin skjorta och hade nu bara på sig en t-shirt.
Vi gick under tystnad och våra händer dinglade några centimeter ifrån varandra. Jag tog tag i hans hand och drog sedan ett djupt andetag.
"Du åker om en vecka.." sa jag lågt.
"Jag vet, jag vill verkligen inte åka ifrån dig" sa han och tittade bort från min blick.
"Men du måste?" gissade jag. Han nickade två gånger.
"Ja, jag skulle ju bara bo här över sommaren. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle träffa någon som dig under den tiden" sa han och log lite.
"Du kommer inte flytta tillbaka?" Ännu en gissning. Jag granskade hans ansikte, han log inte längre.
"Inte enligt planerna.." svarade han lågt.
"Och vad är planerna?" frågade jag. Jag blev lite irriterad på att han svarade så otydligt på mina frågor. Han verkade försöka slingra sig.
"Att jag ska sattsa allt på min karriär nu, jag ska resa väldigt mycket nu i höst. Runt i Europa osv. Meningen var att jag skulle fokusera på musiken. Därför skulle vi bo i LA för att kunna ta det lite lugnt under sommaren, jag hade ju mest events och konserter i Kalifornien nu under sommaren så därför passade det bra att bo här. Men sen skulle vi flytta hem igen. Och då skulle jag bli fokuserad" svarade han och tittade ner mot stranden som låg en bit bort.
"Så du kommer inte att ha tid för oss nu?" frågade jag försiktigt.
"Jag vet inte Sandra, jag har helt ärligt ingen aning om hur saker kommer bli" sa han och suckade lågt.
"Men.." började jag.
"-..Men jag tror fortfarande på oss, därför är jag beredd att kämpa för att det ska hålla iallafall. Jag tänker inte ge upp" fyllde han i och log mot mig.
"Så allt kommer vara som vanligt mellan oss fast vi inte träffas lika mycket?" frågade jag tveksamt.
"Absolut" sa han och pussade mig på näsan. Vi fortsatte gå under tystnad.
"Du Justin.." sa jag efter ett tag. Han stannade upp och vände sig mot mig.
"Ja vad är det min älskling?" frågade han och log.
"Jag bara undrar... Kan inte vi hitta på mycket kul under den här veckan? Jag menar, det är ju sista veckan tillsammans... Jag vill umgås med dig så mycket som möjligt" sa jag.
"Vi kan sova över hos varandra varje dag och vara med varandra varje minut" lovade han och skrattade. Jag skrattade också. Vi pussades snabbt och sedan fortsatte vi gå.

---

Vad kommer hända nu? Kommer deras kärlek vara stark nog för att dom ska kunna hålla ihop?
Kommentera vad ni tror kommer hända och vad ni tyckte om episoden! :)

Jag satt nog där ganska länge och sjönk ganska djupt in i mina tankar för jag blev livrädd när Justin plötsligt la handen på min axel. Mitt hjärta höll på att stanna.
"Gud vad du skrämde mig!" sa jag skärrat.
"Haha sorry. Vad gör du uppe nu förresten? Klockan är ju snart tre" sa han och la armarna runt mig.
"Jag kunde inte sova" sa jag och ryckte på axlarna.
"Du borde ha väckt mig så jag kunde hålla dig sällskap" sa han och pussade mig på kinden.

---

Justin släppte mig och gick sedan och hämtade en stol i andra delen av rummet. Han ställde den brevid min och satte sig ner. Jag tittade på honom och log.
"Du passar mycket bättre i den där skjortan än vad jag gör" sa Justin flörtigt. 
Jag fnissade lite åt honom. Han var så söt där han satt med sin rufsiga sovfrisyr.
Vi satt tysta ett tag och tittade ut genom de stora panoramafönstrena. Plötsligt bröt jag tystnaden.
"Justin" sa jag och tog hans hand.
"Ja?" sa han mjukt och tittade frågande på mig.
"Jag vill inte förstöra stämningen nu men..." sa jag och tystnade.
"Fortsätt..." sa Justin och fick ett oroligt ansiktsuttryck. Jag var tyst ett tag till men fortsatte sedan.
"Jag vill inte att du ska åka hem om en vecka" sa jag och tittade på Justin med en sorgsen blick.
"Jag vet att du måste och jag skulle aldrig vilja äventyra din karriär...Det är bara det att...jag kommer sakna dig så himla mycket"
Jag mötte Justins blick och reste mig upp och satte mig i hans knä istället. Han la armarna runt mig, jag lutade mitt huvud mot hans axel.
"Och jag vill inte lämna dig" sa Justin och flätade ihop sina fingrar med mina. "Jag kommer sakna dig varenda sekund" fortsatte han.
Jag sträckte lite på nacken, kysste honom lätt och tittade in i hans bruna ögon. Han såg plågad ut. Jag kände tårarna fyllas i mina ögon.
"Jag är trött på att behöva vara ifrån dom jag älskar hela tiden" sa han och kramade om mig hårdare. "Jag älskar mitt liv och är väldigt tacksam över mina fans, att jag har så många som ställer upp för mig och att jag får leva min dröm, men ibland blir det för mycket. Jag är en helt vanlig kille, ingen superhjälte" sa Justin.
Tårarna rullade ner för mina kinder.
"Vad ego jag är" sa jag och skämdes lite.
"Va? Nej" sa Justin.
"Du är borta från alla hela tiden och jag tycker synd om mig själv som måste vara i från en person" sa jag.
"Det kommer bli tuffast att inte ha dig nära" sa Justin och pussade min panna. Det kändes bra att han sa så, även fast jag var jätteledsen.

Vi satt kvar där inne länge, med armarna runt varandra, utan att säga något. Jag kunde inte få tårarna att sluta rinna. Justin grät också.
"Förresten är du visst en superhjälte" sa jag efter ett tag, när jag hade lugnat mig lite.
"Haha, va?" sa Justin.
"Ja...Du sa ju att du inte var en superhjälte, men det är du visst.Du är min superhjälte" sa jag.
Justin sken upp lite och skrattade sedan mjukt. Det blev tyst igen.
Våra läppar möttes i en kyss.
"Du är den mest underbara person jag vet" sa jag och kysste Justins hals. Han log.
"I always knew you were the best, the coolest girl I know. So prettier than all the rest, the star of my show..." nynnade Justin.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel igen och slöt ögonen för att bara lyssna på hans fina röst. Jag kände mig så trygg, allt kändes så...rätt, med Justin. Jag andades in hans doft och lät min kropp sjunka in mot hans bröst.

Justins perspektiv

*Knack, knack* Jag vaknade till av att någon knackade på sovrumsdörren. Sedan hörde jag mammas röst utifrån:
"Justin, ni måste gå upp nu! Vi ska ha möte med Kenny, Scooter och Usher snart"
"Kommer snart" mumlade jag och kände Sandra röra på sig brevid mig. Jag tittade på hennes vackra, fridfulla ansikte. Hon öppnade försiktigt ögonen och tittade på mig.
"Hej" sa hon tyst och sömnigt.
"God morgon sötnos" sa jag och log stort. Hon tog sin hand runt min nacke och drog mig närmare intill sig.
"Kyss mig" sa hon och log. Jag skrattade mjukt och gjorde som hon sa. "Gosh, vilka läppar!" tänkte jag.
"Vi måste gå upp snart...Möte med gänget du vet" sa jag.
"Mm, ja just det" sa Sandra och log. Sedan såg hon lite smått förvirrad ut. Jag flinade.
"Hur kom vi in hit igen?" frågade Sandra.
"Du somnade i mitt knä, så jag bar dig" sa jag och log stolt. Sandra fnissade.
"Haha, jaha" sa hon. Jag log brett och skrattade lite vid tanken på vad hon hade sagt när jag bar in henne.
"Vad?" frågade Sandra.
"Du pratade i sömnen igår" sa jag.
"Åh, vad pinsamt! Eller...vad sa jag?" frågade hon generat. Nu log jag ännu större.
"Du sa: Jag är jättekär i Justin Bieber" svarade jag nöjt. Sandra skrattade.
"Sant!" sa hon sedan och pussade mig.

Vi gick upp ur sängen och jag in i badrummet.
"Joinar du mig i duschen eller?" frågade jag Sandra. Hon tittade på mig med en åtråvärd blick. Hon ville, det syntes på henne.
"In your dreams boy" sa Sandra och skrattade.
Jag gick och tog en dusch. När jag var klar sträckte jag mig ut för att ta en handduk, men tog till min stora förvåning tag i en hand i stället.
"Waaah!" skrek jag till. Sen hörde jag Sandras skratt.
"Shit vad du skrämde mig! sa jag.
"Sorry älskling, men payback is a bitch" skämtade hon och sträckte in en handduk bakom duschdraperiet. Jag virade den runt mina höfter och gick ur duschen. Sandra satt i en av korgstolarna och plattade håret.
Jag gick fram till henne och stal en puss.
"Juuustiiiin, du är blöt!" sa hon. Jag tog tag om henne och gav henne en kram.
"Iiiiih, sluta!" skrattade hon sedan, men slutade fort när jag började pussa henne på halsen och över hela ansiktet. Vi skrattade. Sandra bet sig lite i läppen.
"Klä på dig något nu, jag kan inte motså att göra vissa grejer med dig annars" sa hon och fnissade lite. Sedan släppte hon taget om mig och gick in till mitt rum.
 Det gick en ilning av välbehag genom min kropp.

Jag bytte om till sovkläder och Justin klädde av sig. Jag kunde inte låta bli att stirra på hans kropp. Han vände sig om och flinade när han märkte att jag glodde på honom.
"Kollar du in mig tjejen?" sa han.
"Kanske..." sa jag och log hemligt.
"Jag förstår dig...Kan inte vara lätt att slita blicken från det här" sa han skämtsamt och spände sig. Jag gapskrattade.
"Nej. Tro mig...det är inte lätt" sa jag och log. Han kom fram till mig och log sitt fina leende. Han charmade mig totalt.
Vi kysstes länge. Det kändes så bra.
Efter ett tag blev kyssandet mer intensivt och Justin började dra med mig mot sängen. Jag puttade honom lätt så att han föll ner på madrassen. Vi fortsatte...

---

Vet, bilden har sämst kvalite...

...kyssas. Han drog ner mig så att jag mjukt landade på honom och sedan drog han fingrarna genom mitt hår.
"Vänta" viskade han. Han satte sig upp och drog av sig sin tjocktröja. Jag tog av mig min kofta så att jag nu bara hade ett linne på mig.
Sedan tog han snabbt händerna på mina kinder och kysste mig intensivare igen. Jag hann knappt andas. Han snurrade så att jag hamnade underst.
Han försökte dra av mitt linne försiktigt men det fastnade lite så jag hjälpte till. Han log lite generat sen kysstes vi igen. Efter det drog han av sig sin t-shirt på nolltid.
Jag strök med händerna längs hans rygg och han tryckte mig närmare sig. Jag märkte att han började bli väldigt upphetsad.
"Sandra" stönade han. Jag öppnade ögonen och mötte hans blick. "Jag vill att du ska veta att du är mitt allt, jag vill ha dig. Nu" viskade han.
Jag log bara till svar och började sedan knäppa upp mina jeans. Han hjälpte mig att dra av dom. Det var lite pinsamt för dom var väldigt, väldigt tajta.
Hans chinos var mycket lättare att få av och efter bara någon sekund låg vi där i bara underkläder. Kyssarna blev hetare och tillslut tog han av sig sina kalsonger.
Medans han tog på sig en kondom så drog jag av mig mina trosor också. Sedan stoppade han in den.
Jag vet inte hur länge vi höll på men när vi båda kom så la vi oss flåsandes ner bredvid varandra. Han pussade mig på kinden.

Den här gången hade varit mycket bättre än den första. Det hade inte varit lika pinsamt och vi hade vågat mer. Jag kände mig så lycklig i den stunden.
"Jag älskar dig" sa han och pussade mig igen. Sen gick han upp från sängen och slängde kondomen i papperskorgen. Efter det la han sig bredvid mig igen.
"Jag är slutkörd" sa jag och sen tittade vi på varann. Vi båda började gapskratta. Det jag sagt lät lite fel.
"Du är så söt" sa han och drog mig närmare honom. Jag fnissade lite.
"Men allvarligt Justin det där var nog.." började jag.
"Jag förstår vad du menar. Det var perfekt" sa han och flinade. Jag flinade tillbaka. Jag la mig med ryggen mot honom och han kröp närmare mig.
Han strök med händerna längs hela min kropp och jag rös lite. Jag kände mig utmattad i hela kroppen men samtidigt var jag pigg nu.
Jag blundade och försökte slappna av. Men jag kunde inte få ordning på mina tankar. Jag var överlycklig över att han var min och ville bara skrika rakt ut.

Justin låg tyst bakom mig och när det hade gått ungefär en halvtimme så var jag nästan säker på att han sov. Jag smög försiktigt upp och tog på mig en skjorta som hängde på en stol. 
Jag antog att det var Justins och att det var okej att jag lånade den. Den täckte precis min rumpa och det var bra för jag hade ju bara tagit på mig trosor.
Jag tassade tyst till badrummet för att inte väcka någon i familjen och när jag kom in i badrummet så struntade jag i att låsa dörren och istället så stängde jag den bara.
Jag gick in till rummet där dom har en jacuzzi och tog en stol och satte mig på den och tittade ut genom dom stora glasrutorna.
Allt var så stilla här inne. Men nere i staden så lös lampor överallt och jag kunde se bilar åka på gatorna.

Jag satt nog där ganska länge och sjönk ganska djupt in i mina tankar för jag blev livrädd när Justin plötsligt la handen på min axel. Mitt hjärta höll på att stanna.
"Gud vad du skrämde mig!" sa jag skärrat.
"Haha sorry. Vad gör du uppe nu förresten? Klockan är ju snart tre" sa han och la armarna runt mig.
"Jag kunde inte sova" sa jag och ryckte på axlarna.
"Du borde ha väckt mig så jag kunde hålla dig sällskap" sa han och pussade mig på kinden.

---

Kommentera vad ni tyckte om delen! :) Kram

"Hej! Vad duktig du var på showen" sa jag och log stort.
"Haha hej. Tack! Shit vad galna dom blev när jag berättade om oss! Jag kom knappt ut från huset och in i bilen på grund av alla människor" sa Justin och skrattade lite.
"Det var några tjejer på bussen som snackade om det, haha. Det var ganska kul att lyssna på dom" sa jag och skrattade.
Justin log som svar, startade bilen och började köra iväg mot sitt hus.

---

När vi kom hem till Justin var klockan nästan 10 på kvällen. Pattie, Kenny och Scooter kom från köket, in till hallen.
"Hej Sandra!" sa de glatt när de såg oss.
"Heeej!" sa jag och log.
"Jag, Scooter och Kenny har snackat lite om hur vi ska hantera media, fansen och alla paparazzis nu när du har berättat om Sandra och dig" sa Pattie och tittade på Justin.
"Okej..." sa han.
"Vi tror att det är bäst att vänta med att presentera Sandra officiellt" sa hon.
"Vi har redan fått massa hot-mejl och ja, ni såg ju hur fansen blev efter showen" fyllde Kenny i.
Jag kände oron skölja över mig och såg hur Justin fick en allvarlig min.
"Okej...ja om ni säger det så" sa Justin.
"Hur allvarliga var hoten?" frågade han sedan.
"Inte värre än vanligt" svarade Kenny. Stämningen var väldigt allvarlig.
"Vi tänkte prata igenom allting imorgon förmiddag. Om hur vi ska göra, vad vi ska säga om någon frågar och så" sa Pattie.
"Det skulle vara jättebra om du kunde vara med Sandra" sa Scooter och kollade på mig. "Kan du det?"
Justin vände blicken mot mig.
"Absolut. Vi har studiedag imorgon så jag är ledig" svarade jag. Justin tog min hand och log.
"Åh vad bra" sa Pattie. Stämningen lättades upp lite och alla log mot varandra.
"Jag och Sandra går upp på mitt rum. God natt!" sa Justin och drog med sig mig.
"Vi ses imorgon bitti då!" sa Scooter och blinkade lite retsamt mot Justin.
Jag skrattade lite och log mot dom. 
"God natt!" sa jag.
Justin skrattade också och skakade på huvudet åt Scooters kommentar. Vi gick upp.
När vi kom in på Justins rum pustade båda ut. Jag tyckte det kändes skönt att inte vara omringad av galna fans, och bara vara med Justin.
"Ska vi gå och lägga oss? Och...mysa lite? frågade han flörtigt. "Jag är jättetrött efter den här långa dagen"
"Haha, jag förstår det sötnos. Det kan vi göra" sa jag och kramade om honom. Justin log mot mig.
Jag bytte om till sovkläder och Justin klädde av sig. Jag kunde inte låta bli att stirra på hans kropp. Han vände sig om och flinade när han märkte att jag glodde på honom.
"Kollar du in mig tjejen?" sa han.
"Kanske..." sa jag och log hemligt.
"Jag förstår dig...Kan inte vara lätt att slita blicken från det här" sa han skämtsamt och spände sig. Jag gapskrattade.
"Nej. Tro mig...det är inte lätt" sa jag och log. Han kom fram till mig och log sitt fina leende. Han charmade mig totalt.
Vi kysstes länge. Det kändes så bra.
Efter ett tag blev kyssandet mer intensivt och Justin började dra med mig mot sängen. Jag puttade honom lätt så att han föll ner på madrassen. Vi fortsatte...

"Ja, det stämmer. Hon är min flickvän, my favorite girl" sa Justin och log stolt. Mitt hjärta hoppade till och jag log stort mot honom. Nu lyftes taket nästan av skriken och jublet inne i lokalen.
"Wow! Vilket erkännande. Kom ihåg vart ni hörde det först" skämtade Ellen och skrattade.
"Vi har varit tillsammans ett tag nu och jag är otroligt glad över att jag har henne" sa Justin och såg väldigt glad ut.
Nu skrek tjejerna så högt att jag trodde att mina öron skulle lossna. De var helt galna, jag hade aldrig varit med om något liknande förut.

---

Justin skrattade lite men såg sedan allvarlig ut. Han hade just berättat för hela världen, i ett livesänt tv-program, att han hade en flickvän. Det skulle få stora konsekvenser, och det visste han. En del fans skulle hata det, andra skulle vara jättegulliga. Pressen skulle skriva meterlånga spalter om oss och bilden på när vi kysste varandra skulle finnas på alla skvallertidningars framsidor de närmaste veckorna. Och så skulle alla undra vem jag var förstås. Mitt ansikte syntes ju inte på bilden.
Jag var otroligt glad över att vara Justins tjej men kände mig ändå nervös över att fansen skulle hata mig när de fick reda på vem Justins flickvän faktiskt var.
"Jeeeesus vad ni skriker!" sa Ellen och tittade ut över publiken.
"Vänjer du dig nånsin vid det här?" frågade hon sedan och skrattade.
"Haha ja, jag gör faktiskt det" sa Justin. När skriken hade minskat lite fortsatte Ellen intervjun igen.
"Så, vem är den här tjejen då?" frågade hon och log. "Är det samma tjej som på bilderna från Miami tidigare i somras?"
"Ja det är samma tjej. Som sagt, vi har dejtat ett tag nu" svarade Justin och log. Tjejerna skrek galet högt igen.
"Alright" sa Ellen och log stort. "Grattis Biebs!"
"Thank u!" sa Justin och log. Han slängde en snabb blick mot igen och log stort. Jag log tillbaka. "Det är verkligen på riktigt nu" tänkte jag för mig själv och kände lyckan krypa inom mig.
I slutet av intervjun fick ett av fansen chansen att ställa en fråga till Justin. Det var en kort, liten, blyg tjej som frågade:
"Hej Justin, jag heter Eva och kommer från New York. Jag undrar vad din flickvän heter och om vi fans snart kommer få veta vem det är? Jag älskar dig, du är så himla bra"
Justin svarade.
"Hej Eva! Tack så mycket, jag älskar er alla också. Min flickvän heter Sandra. I nuläget vet jag inte när ni kommer få veta vem hon är, men förhoppningsvis snart. Ha en bra kväll Eva!" sa Justin och log sitt fantastiskt charmiga leende. Jag dog lite inombords när jag tittade på honom.
Fansen var väldigt exalterade och skrek jättehögt. Jag skrek inte utan satt bara ner och log fånigt.
Jag räknade inte mig själv som ett Justin Bieber-fan längre, även fast jag älskade hans musik.
Nu var jag bara ett stort fan av min egna pojkvän, som råkade heta Justin Bieber.

När intervjun var slut och Justin skulle gå ur studion var det flera tjejer som försökte springa efter honom, men det kom vakter som stoppade dom. Justin märkte det och vände sig snabbt om, vinkade och log mot dom.
Sen gick han ut till sin loge. 
Ellens show fortsatte ett tag och jag var tvungen att sitta kvar. När allt var slut gick jag ut tillsammans med resten av publiken.
Jag kom ut på en stor parkering där det kryllade av bilar. Jag gick iväg en bit och tog upp min mobil. Jag hade fått ett sms.
"Kan du ta dig hem själv, till mig? Fansen är helt galna. Du kommer nog inte fram till bilen utan att bli upptäckt. Sorry att vi inte kan åka tillsammans, men det skulle bli kaos. xx Justin"
Jag förstod läget och gick iväg mot busstationen. Där stod ett gäng gapiga tjejer som snackade om Justin och hans nya tjej.
"Men asså shiiiit! Undrar vem det är? Jag som trodde att han var tillsammans med Selena!" hörde jag en person säga.
"Ja men hallå, han kysste ju Jasmine Villegas efter att han hade fotats med den där tjejen nere på Miami!" sa en annan.
"Jag är glad för hans skull, han verkade ju jätteglad! Och en kille som honom måste ju ha en flickvän!" sa en tredje person.
"Vadå glad? Jag är fett sur. Jag vill ha honom!" hördes en annan tjej säga.
Jag log lite åt tanken på att dom faktiskt stod och snackade om mig. Och att dom undrade vem jag var och så stod jag precis brevid dom. Det var lite komiskt.
Bussen kom och jag satt mig vid fönstret och slog på min Ipod. Det var faktiskt längesen jag hade lyssnat på min JB-spellista så jag satte på den. Jag lyssnade på "One less lonely girl" och mindes hur mycket jag brukade lyssna på den förut, innan jag hade träffat Justin. För några månader sedan, på den tiden när jag också var ett galet fan, precis som tjejerna på showen.
Efter 35 minuters bussresa var vi nästan framme vid den sista stationen, den närmast Justins hus. Bussen var helt tom. Jag tog upp min mobil och ringde Justin.
"Hej honey! Fick du mitt sms?" sa Justin.
"Hej älskling! Ja det fick jag. Jag är snart framme vid din station" sa jag.
"Vad bra! Jag kom just hem. Ska vi mötas nere vid grindarna om 5 minuter?" frågade han sedan.
"Visst! Det blir perfekt. Vi ses, puss!" sa jag.
"Det gör vi, puss" sa Justin.
När vi hade avslutat samtalet stannade bussen vid min station. Jag gick av den och började gå mot området där Justins hus låg. Det tog mig ungefär 5 minuter och när jag kom dit såg jag Justin sitta i sin bil på andra sidan stängslet. Han öppnade grindarna åt mig och jag gick in och satte mig i hans bil och pussade honom.
"Hej! Vad duktig du var på showen" sa jag och log stort.
"Haha hej. Tack! Shit vad galna dom blev när jag berättade om oss! Jag kom knappt ut från huset och in i bilen pågrund av alla människor" sa Justin och skrattade lite.
"Det var några tjejer på bussen som snackade om det, haha. Det var ganska kul att lyssna på dom" sa jag och skrattade.
Justin log som svar, startade bilen och började köra iväg mot sitt hus.

---

Tack för era kommentarer! Fortsätt så ;) Vi lovar att uppdatera så mycket vi kan!

Efter 5 minuter kom han, Scooter och Kenny körandes i Justins Range Rover. De vinkade.
Justin hoppade ut ur bilen, kramade om mig och sen satte vi oss i baksätet tillsammans. Vi kysste varandra och jag kunde känna fjärilarna surra runt i magen på mig. Jag skulle nog aldrig vänja mig vid vilken fantastisk pojkvän jag hade.
Vi körde hem till Justin och var där och slappade och fixade oss, tills det var dags att åka till Warner Bros Studios där Ellens show hölls.

---

Justins perspektiv

Klockan var tjugo över sju när jag, Mamma, Kenny och Scooter kom fram till Warner Bros Studios. Sandra åkte i en annan bil för att fansen och paparazzisarna inte skulle bli galna när de såg mig med en tjej i min ålder.
När jag gick ur bilen kom flera fans springandes mot mig och fotografernas kameror blixtrade. Jag försökte prata med och krama om så många av tjejerna som möjligt men efter ett tag var jag tvungen att gå in till min loge. Många började gråta och ropa: "WE LOOOVE YOU JUSTIN!" efter mig.
När jag kom i min loge satt Sandra i soffan och höll på med sin mobil.
"Hej snygging!" sa hon när hon tittade upp och såg mig.
"Heeej" svarade jag och gick fram till henne för att kyssa henne. Mitt i kyssen öppnades dörren och Scooter kom in.
"Oj, sorry kids!" sa han och skrattade. Jag och Sandra släppte varandra försiktigt och blev lite generade. Sandra log försynt mot Scooter.
"Anyway, du ska in om 10 minuter Justin" sa han sedan.
"Okej, tack mannen" sa jag, log och tittade sedan menande på dörren så Scooter skulle fatta att jag ville vara i fred med Sandra en stund innan showen. Han verkade fatta vinken och log lite retsamt innan han gick ut och stängde dörren bakom sig. Jag och Sandra skrattade.
Jag höll mina händer runt hennes midja och hon hade sina händer runt min nacke.
"Jag borde nog gå in och sätta mig" sa hon.
"Hm, ja du borde nog det..." sa jag och pussade Sandra i pannan. Hon kramade mig och pussade mig på halsen. Jag rös till och log mot henne. Sandra gjorde mig typ knäsvag, jag var så himla kär. Hon log stort mot mig.
"Lycka till!" sa hon innan hon gick mot dörren. Hon stannade vi dörröppningen och vände sig om. Jag tittade undrande på henne.
"Vet du en sak?" frågade Sandra
"Nej...vadå?" frågade jag nyfiket.
"Jag är typ liksom jättekär i dig, Justin Drew Bieber" sa hon.
Innan jag hann svara något hade hon gått ut.
Jag log stort. Jag var så himla glad.

Sandras perspektiv

Jag gick in i studion och letade efter min plats. Jag skulle sitta på andra raden.
Lokalen var fylld med tjejer som pratade och skrattade högt med varandra. Jag hittade till min plats och satt mig ner och stängde av ljudet på min mobil. Plötsligt tonades belysningen ner.
"Mina damer och herrar...välkomna världens bästa talkshows-host, Ellen DeGeneres!" hördes en röst säga. Sen spelades musik och in kom en glad Ellen. När musiken tystnaden började hon prata och dra några skämt. Hon var riktigt rolig, för alla skrattade.
Efter ett tag satt hon sig ner i fåtöljen och började påannonsera den första gästen, Justin.
"Vår första gäst idag är 16 år gammal, har släppt en skiva som har sålt över 6 miljoner exemplar, skrivit en bok om sitt liv och ska på toppen av det släppa en film i början av nästa år! Här kommer hela världens favoritkille: JUUUUSTIIN BIIIEBEEEEER!"
I samma stund som Ellen nämnde hans namn dök Justin upp på andra sidan av lokalen. Publiken skrek sig hes och en del tjejer började gråta. Jag skrattade, klappade händerna och kände mig stolt över att han var min. Justin log mot alla och vinkade ivrigt. Sedan gick han fram till Ellen, kramade om henne och satt sig ner i en av fåtöljerna. Alla fortsatte skrika tills Ellen skrattade och snällt sa åt dom att lugna sig.
Sedan började hon fråga massa frågor och Justin svarade glatt. De skämtade med varandra och publiken verkade gilla det.
Några minuter in i intervjun blev Ellen tyst och såg lite lurig ut.
"Jag har väntat lite med att fråga dig det här..." sa hon och log.
"Haha okej" sa Justin och såg nyfiken ut.
"Jag kollade igenom min mobil innan showen och såg till min stora förvåning att jag hade bombarderats av massa MMS. Alla innehöll samma bild, fast det var från olika personer. Det var en bild på dig..." sa Ellen och skrattade. Bilden dök upp bakom henne och Justin på alla bildskärmar.
"Åh, titta! Där är den" sa hon sedan och pekade mot en tv-skärm. Till min stora förvåning var det en bild på mig och Justin...när vi kysste varandra tidigare under dagen.
Justin flinade lite men sa inget. Ellen tittade lurigt på honom igen.
"Det här är tydligen, om jag inte har fel, en bild på dig och en tjej som kysser varandra...Stämmer det?" frågade Ellen och log. Tjejerna i publiken skrek högt. Justin skrattade lite.
"Ja...det är jag...Och en tjej" sa Justin och log. Sedan kastade han en snabb blick på mig, fast det verkade inte någon märka. Nu skrek publiken ännu högre.
"That's nice. Är hon din flickvän?" sa Ellen nyfiket och log. Justin kastade en snabb blick på Pattie, sin mamma, som nickade.
"Ja, det stämmer. Hon är min flickvän, my favorite girl" sa Justin och log stolt. Mitt hjärta hoppade till och jag log stort mot honom. Nu lyftes taket nästan av skriken och jublet inne i lokalen.
"Wow! Vilket erkännande. Kom ihåg vart ni hörde det först" skämtade Ellen och skrattade.
"Vi har varit tillsammans ett tag nu och jag är otroligt glad över att jag har henne" sa Justin och såg väldigt glad, men ändå allvarlig ut.
Nu skrek tjejerna så högt att jag trodde att mina öron skulle lossna. Det var helt galna, jag hade aldrig varit med om något liknande förut.