Sedan lyfte jag upp Sandra och satt henne i min famn, så att hon satt med benen runt min midja, med sitt ansikte mot mitt.
Hon log busigt.
Jag drog henne ännu närmare mig och höll om henne hårt.
"Jag älskar dig, prankstergirl" sa jag och flinade.
"Åh, jag älskar dig också" sa Sandra och log flörtigt.
Våra läppar möttes i en kyss, som snabbt blev flera...

---

Dörren till badrummet öppnades plötsligt. Vi båda tittade snabbt dit. Scooter kom in i badrummet. Han tittade förvånat på oss.
"Du måste skämta med mig" stönade jag.
"Shit, sorry! Jag gjorde det igen, eller hur?" frågade han och vände snabbt bort blicken. Sandra flyttade sig ifrån mitt knä och satte sig brevid mig.
"Mhm" mumlade jag bara irriterat och gav honom en sur blick för att få honom att gå. Sandra gapskrattade brevid mig.
"Ni kanske borde låsa nästa gång" sa han och blinkade. "Anyway, ville bara säga att jag drar nu" fortsatte han och han såg faktiskt lite generad ut.
"Vi ses" svarade jag, med ett fortfarande ganska irriterat tonfall. Han skrattade.
"Ja det gör vi, imorgon... Du ska på en radiointervju, remember?" sa han och kliade sig på huvudet. Jag nickade kort.
"Då ses vi imorgon" sa han och sedan var han påväg att gå ut men hejdade sig. "Sorry Sandra, verkligen" sa han ursäktande och tittade på henne.
"Äsch, det är lugnt!" sa hon och log. Jag vinkade åt honom att gå och han log lite sedan gick han ut och stängde dörren efter sig.
"Alltså Scooter måste verkligen lära sig att knacka först..." mumlade jag när vi var själva igen. Sandra började gapskratta igen.
"Varför tycker du att det är så kul?" frågade jag och kunde inte hjälpa att skratta lite åt henne, hon kunde knappt andas för att hon skrattade så mycket verkade det som.
"Såg du hans min när han såg oss, eller?" skrattade hon.
"Haha ja" sa jag och det dröjde inte länge innan jag också gapskrattade.

Sandras perspektiv (senare):

"Nu fuskar du igen!" tjöt jag och mina föräldrar brast ut i skratt. Justin spärrade oskyldigt upp ögonen.
"Nej det gör jag inte!" försvarade han sig. Mamma och pappa skrattade hysteriskt och tittade på varandra. Om dom ändå kunde vara kära...
"Hur kan du då ha par nu igen?" frågade jag skeptiskt och höjde på ena ögonbrynet. Justin skrattade med mina föräldrar och pussade mig sedan på kinden.
"Jag är bara bäst" sa han sedan och log. Jag kastade mina kort på vardagsrumsbordet och sedan satte jag armarna i kors.
"Jag vill inte va med ifall ni ska fuska" sa jag och spelade sur. Dom skrattade ännu mer åt mig. Jag kunde inte hålla mig för skratt.
Jag, Justin och mina föräldrar satt och spelade kort hemma hos mig, jag hade inte haft så kul med mina föräldrar på riktigt länge.
Jag tittade på Justin som nu slutat skratta, han log busigt mot mig och hans ögon glödde. Jag ville bara pussa honom. Och det gjorde jag.
I ögonvrån såg jag att mina föräldrar utbytte blickar med varandra när dom såg på oss, jag kunde inte riktigt tyda dom.
"Nej hörrni, nu måste jag sova, ska upp och jobba tidigt imorgonbitti. Vi får avsluta det här någon annan gång" sa pappa och reste sig upp ur soffan.
"Jag ska också gå och lägga mig" sa mamma och reste sig upp, hon gav oss båda en kram och sedan gick hon. Jag tittade på Justin som log snett mot mig.
"Vad sägs som att vi äter den där glassen nu?" frågade han och log bredare. Jag skrattade.
"Din lilla tjockis!" sa jag retsamt och petade till honom i sidan. Han skrattade.
"Tjockisen blir nöjd när han har fått sin glass" sa han sedan och skrattade högt åt sitt egna skämt. Jag himlade skämtsamt med ögonen och gick sedan till köket och hämtade glassen.
"Här har du" sa jag och gav honom glassen och en skål. Han började lassa på med glass i sin skål direkt.
Jag tog lite glass jag också, men jag var fortfarande mätt efter middagen och allt fikande hemma hos Justin så jag tog inte så mycket.
Jag zappade mellan olika kanaler på TVn men det verkade inte finnas något kul att titta på. Jag fortsatte bläddra...
"Stopp!" skrek Justin plötsligt. Jag tittade förvånat på honom. "Byt tillbaka" sa han och log charmigt. Jag gjorde som han sa.
"Det här ska vi kolla på!" sa han och började intresserat följa hockeymatchen på TVn. Jag skrattade lite åt honom.

Vi tittade på matchen ett tag och jag skrattade åt hur fokuserad Justin var, han var väldigt inne i matchen och hoppade till och ooh:ade varje gång det var nära på att bli mål.
När det blev paus så tittade han på mig. "Du är inte så mycket för hockey, eller hur?" frågade han och log snett.
"Nej inte direkt" svarade jag och skrattade. Han reste sig upp ur soffan och gick fram till mig. Han sträckte ut sin ena hand och jag tog den.
"Kom vi går upp istället" sa han och log på det där extremt charmiga sättet som bara han kunde.
Jag stängde av TVn och sedan följde jag med honom upp till mitt rum. Väl där klädde vi båda av oss och la oss i min säng. Jag kunde inte låta bli att fnissa lite.
"Vad?" frågade Justin och skrattade lite. Jag vände mig mot honom men kunde inte urskilja hans ansiktsuttryck i mörkret.
"Det har varit en rolig dag" svarade jag och skrattade lite till. Han skrattade till lite men efter ett tag blev vi tysta. Justin drog med sitt ena finger längs min ryggrad.
"Du..." sa han lågt.
"Ja?"
"Hur kommer det bli för dig nästa vecka?" frågade han och lät lite... konstig. Jag fick en klump i magen.
"Hemskt tror jag. Förmodligen kommer jag sitta och deppa hela veckan..." svarade jag tillslut och suckade.
"Nu gör du mig ledsen..." mumlade han. Jag rynkade på ögonbrynen av förvirring.
"Vad menar du med det?"
"Du ska ju vara med mig nästa vecka... Då vill jag inte att du ska vara ledsen" svarade han och pussade mig på halsen.
"Nu förstår jag ingenting..." sa jag förvirrat. Vad menade han egentligen? Han skulle ju åka hem på söndag?
"Det kan vara så att jag har glömt att berätta det för dig" sa han bara och jag hörde på honom att han hade något på gång. Jag fattade absolut ingenting.
"Va?" var det enda vettiga jag fick ur mig.
"Jag tänkte att du kanske vill följa med mig hem till Atlanta på söndag?" frågade han och jag var helt säker på att han log.
"Skojar du?!" sa jag och for snabbt upp i sittande ställning. Det snurrade lite i mitt huvud för att jag hade rest mig så snabbt. Han satte sig också upp.
"Haha nej" sa han.
"Men... Hur? Jag har ju skola. Jag kommer aldrig få för mina föräldrar..." sa jag besviket och sjönk ihop lite där jag satt.
"Den biten behöver du inte oroa dig för, det har jag redan ordnat. Du kanske borde oroa dig för vad du ska packa istället?" sa Justin skämtsamt och skrattade.
"Du är bäst!" sa jag och slog armarna om honom. Han skrattade lyckligt och pussade mig på huvudet.