"Jag är inte här för att förstöra festen eller för att bråka" började hon och tittade ursäktande på mig. Jag tittade lite skeptiskt på henne.
"Varför är du här då?" frågade jag. Hon suckade lågt och sedan satte hon sig ner på bänken som stod brevid ytterdörren, jag satte mig ner brevid henne.
"Jag vill be om ursäkt" sa hon lågt.

---

Jag gapade lite av förvåning. Hade jag hört fel? Jag tittade frågande på henne. Hon harklade sig lite och petade lite på sitt ben med ett finger.
"Jag vet att jag har betett mig som en riktig idiot och förstört mellan dig och Justin" började hon men tystnade. "Jag vet helt ärligt inte vad som flög i mig. Jag var bara så avundsjuk... Vi dejtade lite förut och jag antar att jag fortfarande hade känslor för honom. Men det jag gjorde var inte okej. Jag borde inte ha gjort så. Jag vet inte ens varför jag gjorde det. Jag trodde väl att jag skulle få tillbaka honom. Men sedan såg jag hur han tittade på dig. Och jag insåg att han inte älskar någon annan än dig. Han är dö kär i dig Sandra" sa Jasmine.
Ännu en gång blev jag chockad.
Jag tittade granskande på henne och var till en början nästan säker på att hon skulle brista ut i skratt vilken sekund som helst och fråga hur dum jag egentligen var.
Men det hände aldrig, hon tittade bara beklagande på mig. Jag kände mig yr, alkoholen i kroppen hade börjat verka på riktigt nu.
"Är du..." började jag. Hon tittade på mig och väntade på att jag skulle fortsätta. "Är du seriös nu?" frågade jag.
"Ja jag lovar Sandra. Jag vet att jag har varit en idiot och du måste tycka att jag är helt dum i huvet och undra vad du har gjort mig. Dessutom verkar du vara en jätte gullig tjej och jag önskar att jag inte hade betett mig såhär från början och fått lära känna dig. Jag är så himla ledsen" sa hon.
Jag blinkade några gånger och skakade lätt på huvudet.
Jag hade alltid tänkt att "det måste ju finnas något gott inom Jasmine eftersom Justin hade tyckt om henne så mycket förut". Var det den sidan hon visade nu?
"Jasmine... Det är lugnt. Helt ärligt så är det faktiskt det" sa jag. Hon såg lättad ut.
"Är det säkert?" frågade hon. Jag nickade.
"Absolut" lovade jag. Hon sträckte ut armarna och kramade mig. Jag kramade tillbaka och sedan log vi mot varandra.
"Förlåt igen" sa hon sedan.
"Äsch, vi glömmer det bara" sa jag, hon log. "Ska vi gå in igen?" frågade jag sedan.
"Visst" sa hon.

När vi kom in i huset igen så gick jag till vardagsrummet och bestämde mig för att jag behövde sätta mig ner lite. Jag var väldigt förvirrad.
Jag satte mig ner i en fotölj och tänkte. Efter ett tag så såg jag Vanessa och Linnea stå och vinka till mig ifrån andra sidan rummet.
Dom skrek någonting som jag inte hörde pga musiken och pekade mot hallen.
Jag tittade frågande på dom och sedan började jag tränga mig igenom folkmassan. När jag kom fram till dom så stod dom och tittade på mig.
"Vad är det?" skrek jag.
Skulle du kunna gå ut och kolla så att ingen har hoppat i poolen eller någonting? Vi måste hålla lite koll här inne" bad Vanessa.
Jag nickade till svar och började med lite ostadiga ben gå mot ytterdörren. Jag var inte jätte full men jag kände mig lite snurrig.



När jag kom ut tittade jag först på framsidan där det stod ett gäng ungdomar och rökte och sedan gick jag till baksidan. Där var det ingen överhuvudtaget.
Jag satte mig ner vid poolkanten och tog av mig mina klackskor. Jag stoppade ner fötterna i poolen. Det hade varit väldigt varmt där inne bland alla människor så det var skönt att svalka dom lite.
Jag tog upp mobilen för att svara på smset som jag hade fått av Justin tidigare på kvällen när vi hade haft fullt upp med att fixa allt. Då hade jag inte hunnit svarat.

"Ska snart gå på scenen här i London. Grattis igen älskling, skickar tusen kyssar till dig. Jag saknar & älskar dig xx Justin" hade han skrivit. Jag log, precis som jag hade gjort första gången jag läst smset. Justin hade ringt mig direkt klockan slagit över till 00.00 natten innan och sagt grattis.

"Önskar att jag hade kunnat varit där och gett dig en lycka-till-puss innan showen! Men jag hoppas att det gick bra iallafall? Kan inte fatta att du är i Europa, att vi är så långt ifrån varandra. & tack igen. Älskar och saknar dig MER ;) xx Sandra" svarade jag och stoppade ner mobilen i fickan.

Jag hörde att "Baby" började spelas inne i huset. Jag log lite svagt för mig själv och började lågt sjunga med.
"Just shout whenever and I'll be there" sedan slutade jag sjunga när jag hörde att en annan röst fortsatte; "You want my love, you want my heart, and we will never ever be apart"
Jag log så brett att jag nästan fick ont i kinderna. Sedan vände jag mig sakta om och såg att Justin satt på en solstol och log brett.
Jag reste mig upp och gick fram till honom som nu hade ställt sig upp. Jag kastade mig i hans famn och kramade honom hårt.
"Haha hej sötnos" sa han och skrattade.
"Du är här, jag kan inte fatta att du är här..." mumlade jag. Jag drog ett djupt andetag och andades in hans goda doft. Jag älskade Justins parfym.
"Vill du att jag ska åka?" frågade han ängsligt och tittade granskande på mig. Jag tittade förvånat på honom.
"Nej, nej!" utbrast jag och skrattade till lite. "Jag är glad att du är här, jag kunde inte ha fått en bättre födelsedagspresent" fyllde jag i och log.
"Jaha" svarade han och sedan log. "Vad bra då" sa han. Sedan böjde han sig ner mot mitt ansikte och kysste mig. Kyssen tog slut efter ett tag men jag stod kvar och ville nästan inte släppa honom.
"Varför är du här? Du skulle ju inte komma" sa jag och tittade på honom.
"Haha trodde du att jag allvarligt talat inte skulle hälsa på dig på din födelsedag?" frågade han skämtsamt och höjde på ögonbrynen.
"Du sa ju att du hade en konsert i London, jag trodde att du var i Europa" sa jag frågande. "Sviker du inte massa fans nu?"
"Jag ljög om det, jag har ingen konsert ikväll och jag har ingen annan heller förrens om några dagar. Jag var tvungen att komma på någon bra anledning så att jag skulle kunna överraska dig" sa han och log busigt.
"Men Scooter sa ju..." började jag, sedan gick det upp för mig. "Han var med på det eller hur?" insåg jag.
"Japp. Alla visste om det, dina föräldrar också, och Linnea & Vanessa såklart" sa han och skrattade.
Jaha, så det hade varit därför Linnea & Vanessa hade betett sig så konstigt hela dagen, dom hade alltså vetat om att Justin skulle komma.
"Jag gick på det" erkände jag och sedan kramade jag honom igen. Han skrattade och la sedan armarna runt mig också.