"Jag tänkte att du kanske vill följa med mig hem till Atlanta på söndag?" frågade han och jag var helt säker på att han log.
"Skojar du?!" sa jag och for snabbt upp i sittande ställning. Det snurrade lite i mitt huvud för att jag hade rest mig så snabbt. Han satte sig också upp.
"Haha nej" sa han.
"Men... Hur? Jag har ju skola. Jag kommer aldrig få för mina föräldrar..." sa jag besviket och sjönk ihop lite där jag satt.
"Den biten behöver du inte oroa dig för, det har jag redan ordnat. Du kanske borde oroa dig för vad du ska packa istället?" sa Justin skämtsamt och skrattade.
"Du är bäst!" sa jag och slog armarna om honom. Han skrattade lyckligt och pussade mig på huvudet.

---

Justins perspektiv:

Jag skrattade åt henne när hon kramade om mig hårt och jag såg att hon var tårögd. Det var kul att överraska henne när hon blev såhär glad.
Jag hade faktiskt varit lite orolig att hon inte skulle vilja följa med, ifall hon kanske skulle vilja umgås med hennes kompisar och klasskamrater.
Hon log mot mig brett och närmade sig mig med hennes ansikte. Hon kysste mig länge, sedan la hon sig ner igen, jag gjorde samma sak.
Hon la huvudet på mitt bröst och det märktes att hon var trött för hon somnade nästan direkt. Jag var också trött och höll precis på att somna när min mobil vibrerade till på bordet.
Jag tänkte strunta i den men efter ett tag så reste jag mig upp iallafall för att se vem som hade smsat, av ren nyfikenhet. Jag tog upp mobilen och läste smset.

"Kan vi snälla prata, bara i fem minuter? Det har gått över en månad och jag saknar dig väldigt mycket" stod det. Det var ifrån Jasmine.

Jag suckade högt och tryckte på "svara". Jag hade dissat Jasmines sms och samtal sedans Demis fest.
Hon hade förstört så himla mycket för mig redan, därför hade jag bestämt mig för att strunta i henne. Men hon smsade rätt ofta.
Hon verkade ledsen för det hon hade gjort mot mig, och Sandra, men jag visste inte om jag ville förlåta henne så lätt igen.
Senast jag hade gjort det så hade det varit ett misstag. Hon hade bara gjort någonting dumt igen.

"Jasmine jag vill inte prata med dig. Sorry, men så är det" skrev jag och tryckte på skicka. Jag kände mig lite taskig som hade skrivit så men hon hade varit elak mot mig också.
Jasmine var väldigt snabb på att svara men jag orkade inte kolla vad hon skrivit så jag la undan mobilen och sedan kröp jag ner sängen igen. Jag somnade efter ett litet tag.

Sandras perspektiv, 4 DAGAR SENARE:

"Är du säker på att du har med dig allt nu då?" frågade mamma för säkert tionde gången. Jag himlade med ögonen och log.
"Ja mamma, helt säker. Du har redan frågat det miljoner gånger" sa jag och skrattade. Hon gjorde en grimas och kramade sedan om mig hårt.
"Lova att ringa direkt när du har landat" sa hon sedan och släppte mig. Jag nickade och sedan kramade jag om pappa också.
"Ni får ha det så kul nu! Det var kul att ha dig här Justin" sa pappa och nickade mot Justin.
"Tack för att jag fick komma! Men vi måste gå nu" sa Justin och log mot mina föräldrar som båda log tillbaka mot honom. "Hejdå" sa han och kramade dom.
"Du får hälsa på snart igen!" sa mamma. Justin lovade att göra det och sedan log han brett mot mig.
"Ska vi gå?" frågade han mig. Jag nickade och log. Vi vinkade hejdå till mamma och pappa och sedan började vi gå iväg.



Jag hade redan checkat in väskorna så jag hade bara en liten väska att bära på, i den hade jag allt som jag skulle behöva på planet.
Vi gick tillsammans med Kenny genom tullen och det hade ännu inte varit någon som lagt märke till oss. Som svar på min senaste tanke kom två tjejer i våran ålder gåendes rakt mot oss. 
Jag visste inte vad jag skulle göra, om jag skulle försöka gömma mig eller inte. Jag sneglade på Justin som inte verkade ha fått syn på tjejerna än.
"Justin" väste jag lågt. Han tittade på mig och såg ut som om han precis skulle precis fråga vad jag skulle säga men verkade få syn på dom.
"Shit" sa han lågt utan att röra en min. Jag tittade stressat på honom och sedan på tjejerna som var en bit bort påväg mot oss. "Var bara lugn, låtsas som ingenting. Som om du bara är en vän eller nått" sa han snabbt.
Tjejerna kom fram till oss och jag såg att dom var helt uppspelta, det såg ut som att dom kunde flippa ur vilken sekund som helst. Justin drog på sitt smile och tittade på dom.
"Jag kan inte fatta att det är du!" sa den ena tjejen och fnissade lite.
"Haha" skrattade Justin. "Vill ni ta kort?" frågade han sedan.
"Ja!" sa den tjejen som pratat innan och tog upp sin kamera ur fickan. Den andra tjejen stod tyst och tittade på Justin, hon såg nästan ut att må lite... illa.
Hennes ansikte skiftade lite i grönt. Stackars tjej. Justin verkade inte förstå hur han kunde få vissa tjejer att reagera. Till och med mig ibland.
Tjejen som pratat fick tillslut upp sin kamera och tittade på sin kompis. Justin erbjöd sig att ta kortet. Han tog först ett kort med dom båda.
Sedan fick den ena tjejen ta ett kort själv med honom, hon log lyckligt. Sedan bytte tjejerna plats så att även den andra tjejen fick ta ett kort med Justin.
"Hur mår du? Du ser lite sjuk ut" sa Justin och tittade oroligt på flickan han precis hade tagit kort med. Hon tittade generat ner i marken. Jag bara stod där och visste inte vad jag skulle göra.
Först då verkade tjejerna lägga märke till mig och dom tittade lite konstigt på mig. Jag kände mig ganska obekväm med situationen och log bara lite prövande.
Den pratglada tjejen tittade först förvånat på mig men sedan log hon brett tillbaka.
"Sorry girls men vi måste gå nu" sa Justin och gav dom båda en  till kram. Sedan började vi gå igen. Jag tittade först på honom och han tittade på mig.
Jag tittade ner på våra händer som dinglade brevid varandra, åh det var så svårt att låta bli att röra honom när vi var ute bland folk...
Jag kastade en blick tillbaka på tjejerna och såg att dom stod och hoppade och kramade varandra. Jag log för mig själv när minnen började spelas upp i mitt huvud.
Jag tänkte tillbaka på tiden då jag skulle ha reagerat på exakt samma sätt som dom där tjejerna. Jag hade ju själv varit ett stort fan av Justin.
Jag kunde inte fatta att jag nu gick här brevid honom och han var min.
Jag tänkte på första dagen vi hade träffats, när vi hade ätit pizza och Justin hade utmanat mig om vem som kunde proppa in mest pizza i munnen.
Jag skrattade för mig själv åt minnet. Justin tittade frågande på mig, jag skrattade bara. Han skakade på huvudet och log.




Justins perspektiv:

Jag sneglade på Sandra som satt och läste en skvallertidning. Hon bläddrade till nästa sida och där var det en bild på mig.
"Vilken snygging" sa jag skämtsamt.
"Ja verkligen! Tror du att du skulle kunna fixa hans nummer till mig? Jag menar, du känner ju många kändisar och den här killen såg ju riktigt bra ut!" spelade Sandra med.
"Självklart, hans nummer är..." sa jag och sedan blev jag tyst. Sandra tittade på mig och vi båda började gapskratta när jag insåg att jag inte kunde mitt eget nummer.
Mamma som satt några stolar längre fram på planet tittade på oss och log. Jag tog upp ett paket med "Swedish Fish" och tog en godis.
"Vill du ha en?" frågade jag Sandra, hon nickade och tog en.
"Inte den!" sa jag med bebisröst. Sandra tittade utmanande på mig och log. Sedan stoppade hon snabbt in godisen i munnen.
"Vill du ha den får du ta den!" sa hon och skrattade. Jag flinade och sedan böjde jag mig närmare henne och kysste henne. Jag tog godisen från hennes mun och åt upp den.
"Hey!" sa hon och skrattade.
"Du sa" påminde jag henne. Hon skrattade högre och sedan lutade hon huvudet mot min axel. Jag log för mig själv.