"Jag ljög om det, jag har ingen konsert ikväll och jag har ingen annan heller förrens om några dagar. Jag var tvungen att komma på någon bra anledning så att jag skulle kunna överraska dig" sa han och log busigt.
"Men Scooter sa ju..." började jag, sedan gick det upp för mig. "Han var med på det eller hur?" insåg jag.
"Japp. Alla visste om det, dina föräldrar också, och Linnea & Vanessa såklart" sa han och skrattade.
Jaha, så det hade varit därför Linnea & Vanessa hade betett sig så konstigt hela dagen, dom hade alltså vetat om att Justin skulle komma.
"Jag gick på det" erkände jag och sedan kramade jag honom igen. Han skrattade och la sedan armarna runt mig också.

---

"Jag har en present åt dig" sa han i mitt öra. Han drog bak huvudet för att kunna möta min blick. "Men den blir en överraskning. Du får den på höstlovet" forsatte han och flinade nöjt.
"På höstlovet? Det är ju om två veckor. Vad är det för present egentligen?" frågade jag och skrattade lite.
"Det får du veta då. Och jag hoppas att du kommer gilla den" svarade han hemlighetsfullt. Jag försökte tänka efter vad det kunde vara. Men det stod still i mitt huvud.
"Förresten, har du druckit?" frågade han och skrattade till.
"Ja... lite kanske" erkände jag och fnissade. Han himlade skämtsamt med ögonen och pussade mig på kinden. Jag undrade vad han tänkte på för han såg lite tveksam ut.
"Vad är det?" kunde jag inte låta bli att fråga.
"Nej, ingenting" svarade han och ett snabbt leende lekte på hans läppar. "Vad sägs som att vi går in till den där festen som ni har fixat och ser om den är godkänd eller inte?" föreslog han med en sarkastisk ton.
"Visst."

Hand i hand gick vi mot husets ytterdörr. Jag var nervös för hur alla skulle reagera när dom såg Justin.
Och jag ver medveten om att det fanns en hel del tjejer därinne som var fans till Justin.
Men jag hann inte tänka mer på det innan vi redan var inne i huset. Så fort vi klev innanför dörren så släppte Justin min hand. Vi fick inte hålla hand och vi båda visste om det.
Fast egentligen så var ju i stort sett alla elever på min skola medvetna att vi var tillsammans eftersom han hade kommit för att hämta upp mig vid skolan flera gånger.
Men det fanns ingenting vi kunde göra. Regler var ju trots allt till för att hållas. 

Vanessa och Linnea sken upp när dom såg oss i dörröppningen och gick oss till mötes. Dom båda log busigt mot mig. Jag skakade bara på huvudet och skrattade.
"Hej Justin!" sa dom båda glatt och kramade honom.
"Hi girls!" sa han och skrattade.
"Hon gick på det, eller hur?" frågade Linnea med ett brett flin på läpparna.
"Ja" svarade Justin glatt.
"Vi kunde knappt hålla det hemligt. Varje gång du pratade om Justin så höll vi på att försäga oss" berätta Vanessa och fnissade.
"Så du har pratat mycket om mig?" frågade Justin flirtigt och tittade på mig. Jag öppnade munnen för att svara men Vanessa hann före.
"Hon pratar om dig väldigt ofta, tro mig" försäkrade hon och skrattade. Det gjorde dom alla. Jag rodnade lite.
Jag hann inte säga något till mitt försvar innan vi blev avbrutna av Jamie som kom fram till oss. Jag log åt honom.
"Tjena! Du är Justin, eller hur" det var ingen fråga, snarare ett konstaterande. Justin nickade till svar.
"Och jag antar att du är Jamie" svarade han, det var inte heller en fråga. Jamie flinade och sträckte ut sin hand för att hälsa.
"Precis" sa han och skakade hand med Justin.
"Sorry ifall jag var lite otrevlig när vi snacka i telefon förut. Jag var bara orolig för Sandra" sa Justin vänligt. Jamie ryckte på axlarna.
"Äh, det är lugnt" sa han bara. Sedan sträckte han fram en ölburk till Justin. "Vill du ha?"
"Tack" sa Justin och tog emot det. Han tog en klunk och sedan vände han blicken mot mig. "Festen blev ju bra" sa han.
"Säg det till dom två, det är tackvare dom" sa jag och nickade mot mina två bästisar. Dom log till svar.

Jag tittade runt lite och såg att folk viskade och försökte titta diskret på Justin. Jag slog ner blicken i marken, jag gillade inte att ha allas blicker riktade åt vårat håll.
När dom märkte att jag hade upptäckt dom så fortsatte dom med det som dom höll på med innan.
En annan tanke som slog mig var att ingen kom fram gallskrikandes bara för att Justin var där. Jag tittade lite frågande på Vanessa.
"Varför är det ingen som freakar ut?" frågade jag och tittade runt oss igen.
"När du var ute så berättade vi för alla att Justin skulle komma och att vi helst ville att ingen skulle bli galen och flippa ur, utan att dom skulle låtsas som att han vore vem som helst. Vi menar, det är ju trots allt din födelsedag och ni två träffas ju inte så ofta" förklarade hon och snörpte på munnen lite.
"Jaha... Tack" sa jag och kramade henne.
"Vill du ha något att dricka?" frågade Jamie plötsligt som hade stått tyst en stund. Jag log mot honom.
"Jag kan gärna ta ett glas vatten, jag vet inte om jag ska dricka något mer som innehåller alkohol ikväll" sa jag och skrattade.
"Kom vi går och hämtar" sa han och nickade mot köket.

Jag drog med mig Justin. Väl inne i köket så fyllde jag ett glas med vatten och drack snabbt upp det. Jamie gick iväg för att prata med några andra.
Justin tog en till klunk av sin öl och tittade på mig medans jag flipprade med att få upp min mobil ur fickan. Jag stannade mitt i rörelsen och tittade på honom.
"Du förvånar mig Bieber" sa jag skämsamt. Han höjde på ögonbrynen och skrattade.
"Bieber" mumlade han med ett roat ansiktsuttryck. "Vad förvånar jag dig med?" fortsatte han.
"Jag visste inte att du dricker" svarade jag och nickade mot ölburken i hans hand.
"Det gör jag inte heller. Men en öl skadar inte. Iallafall inte så länge det inte är för ofta" svarade han och ryckte på axlarna.
"Jobbigt att vara världskändis ibland" sa jag ironiskt. Han skrattade.
"Ja för då kan man ju inte dricka så att man blir full som vissa andra" sa han och blinkade. Jag öppnade munnen och tittade på honom.
"Var det där en pik?" sa jag med spelad förvåning.
"Om du känner dig pikad så" sa han med ett brett flin.
"Det gör jag verkligen!" skrattade jag. Han skrattade han också, sedan tittade han runt för att se ifall det var någon i närheten.
Jag såg ett gäng umgdomar som stod med ryggen mot oss en bit bort och pratade. När jag vände blicken mot Justin igen så var hans ansikte väldigt nära mitt.
"Åh... hej" fnissade jag. Han log brett och pussade mig snabbt på munnen innan han sträckte på sig och låtsades som ingenting.