När Nick fick syn på mig dog hans leende ut. Han tittade frågande på Sandra, han hade nog inte alls förväntat sig att jag skulle vara med.
"Hej Nick" sa jag kort när jag kom fram till dom. Han nickade.
"Hej" sa han sedan och tittade snabbt ner i marken.
"Du...vi måste snacka om en grej" sa jag allvarligt och gav honom en hård blick.

---

"Om det här handlar om festen så vill jag bara..." började Nick. "Nej, det här handlar inte om festen. Vi är här för att snacka med dig om...din flickvän" avbröt jag honom.
Nick skruvade lite på sig och tittade åt ett annat håll.
"Kolla på mig när jag pratar med dig" snäste jag och han vände snabbt blicken mot mig och Sandra igen.
Jag väntade på att han skulle säga något.
"Du och Selena, huh?" sa Sandra.
"Hur fan kan du kyssa Sandra, ringa henne stup i kvarten och sedan bli tillsammans med Selena? Va?" sa jag irriterat. "Gör du det här för att jävlas med mig eller?"
"Jag älskar henne, okej?!" sa Nick. "Jag vet att jag betedde mig riktigt svinigt på festen och jag skulle aldrig ha försökt...ja ni vet. Men jag är kär i Selena. Jag lovar, jag leker inte med henne"
Jag kände hur ilskan bubblade inom mig men jag höll mig lugn för Sandras skull.
"Det hoppas jag verkligen! Break her heart, I'll break your face, okej?" sa jag allvarligt och spände blicken i Nick.
Han sa inget utan nickade bara. "Förlåt" sa han sedan och tittade på Sandra, sedan på mig.
"Men snälla, säg inget till henne? Det var ett misstag, jag menade inget med det" sa Nick vädjande mot oss.
"Jag tycker att du ska berätta, ärlighet varar längst" sa Sandra. "Och Selena förtjänar att veta"
Jag nickade instämmande.
"Okej" sa Nick bara och blickade bortåt igen.
Jag tog tag i Sandras hand.
"Vi måste gå nu...Hej då Nick" sa hon och sedan vände vi oss om och gick därifrån, tillbaks till min bil.

Sandras perspektiv

Vi gick, hand i hand, iväg från Nick. På vägen till bilen utväxlade vi inte en enda mening.
Justin var väldigt irriterad så jag bestämde mig för att inte säga något, istället kramade jag om hans hand lite hårdare och gick närmare honom.

Helt plötsligt hördes ett gäng röster ropa något i närheten. Jag skruvade lite på mig för att se vart ljudet kom ifrån och till min stora förvåning var det 4 fyra fotografer som kom springandes bakom oss.
"BIEBEEEER! BIEBER!" ropade den ena. "Justin! Vad hände nyss? Varför är du så arg? Vem är tjejen?" fortsatte den andra samtidigt som dom lät sina kamerablixtar smattra på oss.
Justin suckade ljudligt, kastade en snabb blick över axeln och släppte sedan min hand. Jag kände stressen inom mig och visste inte riktigt vad jag skulle göra.
 "Kom, skynda dig!" sa Justin till mig och började gå snabbare mot sin bil. Jag hängde på och så fort vi båda var inne i bilen trampade Justin på gasen och vi åkte fort iväg.
"Fan" sa han efter ett tag.
"Tror du de lyckades fånga mitt ansikte?" frågade jag osäkert och sneglade på honom.
"Jag vet inte...Men tidningarna kommer svämma över av skvaller nu. Mer än förut, och fansen...kommer freaka" suckade Justin. "Men oroa dig inte, allt kommer gå bra" sa han och log mot mig. Det var väldigt typsikt honom att försöka lugna ner allt och alla i såna här situatuoner.
Jag log tillbaka men suckade tyst för mig själv. En del av Justins fans skulle hata mig.
Det hade ju skrivits mycket om oss och bilderna från Miami och den i bilen när vi kysstes hade cirkulerat i pressen i flera veckor. Där kunde man dock inte se mitt ansikte, så ingen visste säkert vem jag var...Men de nya bilderna kanske visade mer än de borde.
70.000 personer hade slutat följa Justin på Twitter efter att han hade berättat på Ellen Degeneres Show att han hade en flickvän och flera tusen twittrade hatkommentarer om oss varje dag.



"Framme" sa plötsligt Justin. Vi höll precis på att rulla upp för infarten till mitt hus.
Jag hade inte märkt att vi hade åkt hit, måste ha varit väldigt försjunken i mina tankar.
"Vad tänker du på egentligen?" frågade Justin med ett leende när han hade parkerat. Det var skönt att se honom le igen.
"Eh...ingenting viktigt" sa jag och pussade honom snabbt.
Vi gick ur bilen och sedan upp för stengången till mitt vita hus.
Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren. Det kändes jobbigt och väldigt påfrestande att vara hemma just nu, på grund av allt med skilsmässan.
"Men hej!" utbrast mamma förvånat, men glatt när hon kom gåendes från köket. Pappa gick strax bakom henne med en stor kartong i famnen.
"Hej hej! Kul att se dig igen Justin!" sa han och släppte ner den stora kartongen för att hälsa.
"Hej, detsamma!" sa Justin glatt och kramade om mina föräldrar.
"Ursäkta röran här, men jag håller på att packa inför...flytten" sa pappa ursäktande och tittade menade på alla lådor och prylar som stod uppradade lite överallt i rummet.
Klumpen i magen på mig infann sig igen och jag suckade. Det här var inte lätt. Justin sneglade lite på mig.
"Ja...jag hörde om...det där. Jag är ledsen" sa Justin.
"Ja, det är...väldigt tråkigt" sa mamma och pappa nickade.
Jag fnös bakom dom.
"Kom Justin" sa jag och drog med mig honom upp för trapporna till mitt rum.

"Är du okej..?" frågade han efter att ha stängt dörren bakom oss.
"Ja...eller nej, egentligen inte. Jag har hållit det här inom mig ett tag nu, men jag vet inte vad jag ska göra...Jag orkar inte leva utan både dig och pappa. Jag kan bara inte" sa jag tyst och sjönk ihop på min säng.