Jag satt nog där ganska länge och sjönk ganska djupt in i mina tankar för jag blev livrädd när Justin plötsligt la handen på min axel. Mitt hjärta höll på att stanna.
"Gud vad du skrämde mig!" sa jag skärrat.
"Haha sorry. Vad gör du uppe nu förresten? Klockan är ju snart tre" sa han och la armarna runt mig.
"Jag kunde inte sova" sa jag och ryckte på axlarna.
"Du borde ha väckt mig så jag kunde hålla dig sällskap" sa han och pussade mig på kinden.

---

Justin släppte mig och gick sedan och hämtade en stol i andra delen av rummet. Han ställde den brevid min och satte sig ner. Jag tittade på honom och log.
"Du passar mycket bättre i den där skjortan än vad jag gör" sa Justin flörtigt. 
Jag fnissade lite åt honom. Han var så söt där han satt med sin rufsiga sovfrisyr.
Vi satt tysta ett tag och tittade ut genom de stora panoramafönstrena. Plötsligt bröt jag tystnaden.
"Justin" sa jag och tog hans hand.
"Ja?" sa han mjukt och tittade frågande på mig.
"Jag vill inte förstöra stämningen nu men..." sa jag och tystnade.
"Fortsätt..." sa Justin och fick ett oroligt ansiktsuttryck. Jag var tyst ett tag till men fortsatte sedan.
"Jag vill inte att du ska åka hem om en vecka" sa jag och tittade på Justin med en sorgsen blick.
"Jag vet att du måste och jag skulle aldrig vilja äventyra din karriär...Det är bara det att...jag kommer sakna dig så himla mycket"
Jag mötte Justins blick och reste mig upp och satte mig i hans knä istället. Han la armarna runt mig, jag lutade mitt huvud mot hans axel.
"Och jag vill inte lämna dig" sa Justin och flätade ihop sina fingrar med mina. "Jag kommer sakna dig varenda sekund" fortsatte han.
Jag sträckte lite på nacken, kysste honom lätt och tittade in i hans bruna ögon. Han såg plågad ut. Jag kände tårarna fyllas i mina ögon.
"Jag är trött på att behöva vara ifrån dom jag älskar hela tiden" sa han och kramade om mig hårdare. "Jag älskar mitt liv och är väldigt tacksam över mina fans, att jag har så många som ställer upp för mig och att jag får leva min dröm, men ibland blir det för mycket. Jag är en helt vanlig kille, ingen superhjälte" sa Justin.
Tårarna rullade ner för mina kinder.
"Vad ego jag är" sa jag och skämdes lite.
"Va? Nej" sa Justin.
"Du är borta från alla hela tiden och jag tycker synd om mig själv som måste vara i från en person" sa jag.
"Det kommer bli tuffast att inte ha dig nära" sa Justin och pussade min panna. Det kändes bra att han sa så, även fast jag var jätteledsen.

Vi satt kvar där inne länge, med armarna runt varandra, utan att säga något. Jag kunde inte få tårarna att sluta rinna. Justin grät också.
"Förresten är du visst en superhjälte" sa jag efter ett tag, när jag hade lugnat mig lite.
"Haha, va?" sa Justin.
"Ja...Du sa ju att du inte var en superhjälte, men det är du visst.Du är min superhjälte" sa jag.
Justin sken upp lite och skrattade sedan mjukt. Det blev tyst igen.
Våra läppar möttes i en kyss.
"Du är den mest underbara person jag vet" sa jag och kysste Justins hals. Han log.
"I always knew you were the best, the coolest girl I know. So prettier than all the rest, the star of my show..." nynnade Justin.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel igen och slöt ögonen för att bara lyssna på hans fina röst. Jag kände mig så trygg, allt kändes så...rätt, med Justin. Jag andades in hans doft och lät min kropp sjunka in mot hans bröst.

Justins perspektiv

*Knack, knack* Jag vaknade till av att någon knackade på sovrumsdörren. Sedan hörde jag mammas röst utifrån:
"Justin, ni måste gå upp nu! Vi ska ha möte med Kenny, Scooter och Usher snart"
"Kommer snart" mumlade jag och kände Sandra röra på sig brevid mig. Jag tittade på hennes vackra, fridfulla ansikte. Hon öppnade försiktigt ögonen och tittade på mig.
"Hej" sa hon tyst och sömnigt.
"God morgon sötnos" sa jag och log stort. Hon tog sin hand runt min nacke och drog mig närmare intill sig.
"Kyss mig" sa hon och log. Jag skrattade mjukt och gjorde som hon sa. "Gosh, vilka läppar!" tänkte jag.
"Vi måste gå upp snart...Möte med gänget du vet" sa jag.
"Mm, ja just det" sa Sandra och log. Sedan såg hon lite smått förvirrad ut. Jag flinade.
"Hur kom vi in hit igen?" frågade Sandra.
"Du somnade i mitt knä, så jag bar dig" sa jag och log stolt. Sandra fnissade.
"Haha, jaha" sa hon. Jag log brett och skrattade lite vid tanken på vad hon hade sagt när jag bar in henne.
"Vad?" frågade Sandra.
"Du pratade i sömnen igår" sa jag.
"Åh, vad pinsamt! Eller...vad sa jag?" frågade hon generat. Nu log jag ännu större.
"Du sa: Jag är jättekär i Justin Bieber" svarade jag nöjt. Sandra skrattade.
"Sant!" sa hon sedan och pussade mig.

Vi gick upp ur sängen och jag in i badrummet.
"Joinar du mig i duschen eller?" frågade jag Sandra. Hon tittade på mig med en åtråvärd blick. Hon ville, det syntes på henne.
"In your dreams boy" sa Sandra och skrattade.
Jag gick och tog en dusch. När jag var klar sträckte jag mig ut för att ta en handduk, men tog till min stora förvåning tag i en hand i stället.
"Waaah!" skrek jag till. Sen hörde jag Sandras skratt.
"Shit vad du skrämde mig! sa jag.
"Sorry älskling, men payback is a bitch" skämtade hon och sträckte in en handduk bakom duschdraperiet. Jag virade den runt mina höfter och gick ur duschen. Sandra satt i en av korgstolarna och plattade håret.
Jag gick fram till henne och stal en puss.
"Juuustiiiin, du är blöt!" sa hon. Jag tog tag om henne och gav henne en kram.
"Iiiiih, sluta!" skrattade hon sedan, men slutade fort när jag började pussa henne på halsen och över hela ansiktet. Vi skrattade. Sandra bet sig lite i läppen.
"Klä på dig något nu, jag kan inte motså att göra vissa grejer med dig annars" sa hon och fnissade lite. Sedan släppte hon taget om mig och gick in till mitt rum.
 Det gick en ilning av välbehag genom min kropp.