Life isn't right without you - Episode 70
"Jag älskar dig mer, lita på det" sa jag och pussade henne på huvudet. Sedan drog jag bak henne försiktigt och tittade på henne.
"Hey, don't cry" sa jag och pussade bort tårarna som var på hennes kinder. Hon skrattade lite generat och kysste mig.
"Skyll dig själv att du är så himla underbar och gullig..." sa hon och flinade. Jag skrattade.
Jag drog ner henne i sängen och la mig ovanpå henne. Jag började kyssa henne igen. Hon började knäppa upp sina shorts...
Lördag kväll, 21:37
Kära dagbok,
Justin har åkt. Jag vet inte vad jag ska skriva eller säga. Jag är helt tom. Jag vet inte hur jag ska klara det här, jag vet inte vad jag ska göra.
När vi stod där på flygplatsen och det var dags att säga hejdå så kändes det som att jag skulle bryta ihop. Men jag ville inte visa hur jobbigt jag faktiskt tyckte att det var.
Han verkade förstå det iallafall. Vi båda grät. Och det är vad jag har gjort sedan dess. Jag känner mig hopplös och fast jag vet att tårarna inte hjälper så kan jag inte sluta.
Jag kan inte sluta tänka på hur han såg ut när vi skiljdes åt. Bilden av honom när han gick därifrån spelas om och om i mitt huvud. Det gör ont i bröstet.
"Jag älskar dig" hade Justin sagt och kramat mig länge. "Vi klarar det här"
"Lovar du?" hade jag svarat.
"Jag lovar, lita på mig vi kommer träffas igen. Snart" lovade han och sedan hade han kysst mig länge. Jag hade inte velat att kyssen skulle ta slut.
Folk runt oss hade stannat och tittat på oss. Vissa viskade om oss men i den stunden hade jag inte brytt mig om dom. Det hade bara varit vi två.
"Justin! Planet lyfter snart" hade Scooter ropat långt ifrån.
Då hade vi båda börjat gråta och vi kramade varandra länge igen. Jag hade knappt kunnat släppa taget om honom.
"Farvä.." hade jag börjat säga men Justin stoppade mig genom att lägga ett finger mot min munn.
"Säg inte det ordet, det betyder att det här är slutet. Och det är det verkligen inte, det är bara början. Vi säger "vi ses" istället, okej?" hade han fått fram mellan snyftningarna.
Jag hade inte ens kunnat svara, jag hade bara nickat till svar. Det fanns så mycket jag hade velat säga till honom i den stunden men dom dumma tårarna hade svikit mig.
Jag hade knappt kunnat andas och jag hade inte ens fått ur mig "jag älskar dig" för att jag grät så mycket...
Pattie hade gått för att hämta Justin och när hon såg oss i tårar hade hon försiktigt lagt handen på Justins axel och sagt åt oss att allt skulle bli bra.
"Vi måste verkligen gå nu Justin" hade hon sedan sagt. Justin hade släppt mig och då hade Pattie kramat mig hejdå.
Jag hade tagit ett steg fram mot Justin igen och han tog mitt ansikte mellan sina båda händer och kysste mig en sista gång.
"Jag älskar dig" hade jag snyftat fram. "Vi ses snart"
"Jag älskar dig mer" hade han sagt och sedan hade han lagt händerna på mina kinder igen och tittat allvarligt in i mina ögon. "Kommer du ihåg vad jag sa om stjärnorna?" hade han frågat.
"Vart du än är, vart jag än är, när du är ledsen så ska du tänka på att jag finns någonstans där ute under samma himmel som du" sade han och kysste mig.
Sedan släppte han taget om mig och började gå iväg. När han skulle gå genom gaten så kastade han en sista blick på mig och vinkade. Jag försökte se så glad ut som möjligt och vinkade tillbaka.
Nu satt jag ensam här hemma. Det kändes nästan som att allt som hänt sedan jag träffat honom bara varit en dröm. Som att jag kunde vakna när som helst...
De sista dagarna med honom hade varit helt underbara. Vi hade kommit varandra ännu närmare än förut. Jag var ännu kärare, om det nu var möjligt.
Vi hade gjort allt möjligt; skejtat, spelat tv-spel, myst, busat, badat, spelat fotboll, skrattat hur mycket som helst, hängt med Justins crew och vänner, pratat i flera timmar.
Vi hade verkligen lärt känna varandra ordentligt och därför kändes det ännu jobbigare att säga hejdå tidigare idag.
Mamma och pappa hade åkt med mig till flygplatsen och i bilen hem hade mamma suttit brevid mig i baksätet och hållt om mig.
När vi kommit hem hade jag stängt in mig på mitt rum, lagt mig på min säng och lyssnat på min Ipod.
Jag behövde höra Justins röst igen så jag hade satt på "Pray" och sjunkit in i mina tankar. Låten var så vacker, så ärlig och fin. Det skrek verkligen "Justin" om den.
Vanessa och Linnéa visste såklart att han skulle åka hem idag och ringde mig därför flera gånger under dagen, antagligen för att höra hur jag mådde. Jag orkade verkligen inte prata med någon så jag svarade inte.
Efter någon timme bestämde jag mig för att skriva i min dagbok och...ja, här sitter jag nu.
Nu ropar mamma och pappa på mig att jag ska komma ner så jag måste sluta skriva nu...
Denna episod var bäst!!! Verkligen jättebra! Snälla skriv en till idag;)
Har sagt det förut, säger det igen - Ni är awesome! Påhittigt att skriva som en dagbok! STOOR TUMME UPP
Håller med alla över!! :))
den är såååå bra. ett till idag!!!!!
SJUKT BRA!
asbra!!
Ni är så jäkla duktiga på att skriva sofia & sandra! <3 roligt att ni lägger ner så mycket arbete på bloggen och det märks att många gillar den. Puss
Awesome! Helt fantastiskt :)
UNDERBART. mer mer mer!
ni är så sjeckligt duktiga på att skriva, man blir alldeles varm i kroppen. vill ha mer att läsa för knoppen!
gör så att justin bieber tänker med snoppen!(mer biebersex)
hihi
mer!<3
wow, vad nyfiken man är på vad som ska hända sen!
snälla, skriv mer genast sofia&sandra! puss till er:)<3
Men ni var ju bara för underbara. Fortsätt lägg upp noveller tjejer! Ni gör ett fint jobb<3
ni är händelsevis inte kristna?
