"Jag vet inte Sandra, jag har helt ärligt ingen aning om hur saker kommer bli" sa han och suckade lågt.
"Men.." började jag.
"-...Men jag tror fortfarande på oss, därför är jag beredd att kämpa för att det ska hålla iallafall. Jag tänker inte ge upp" fyllde han i och log mot mig.
"Så allt kommer vara som vanligt mellan oss fast vi inte träffas lika mycket?" frågade jag tveksamt.
"Absolut" sa han och pussade mig på näsan. Vi fortsatte gå under tystnad.
"Du Justin.." sa jag efter ett tag. Han stannade upp och vände sig mot mig.
"Ja vad är det min älskling?" frågade han och log.
"Jag bara undrar... Kan inte vi hitta på mycket kul under den här veckan? Jag menar, det är ju sista veckan tillsammans...Jag vill umgås med dig så mycket som möjligt" sa jag.
"Vi kan sova över hos varandra varje dag och vara med varandra varje minut" lovade han och skrattade. Jag skrattade också. Vi pussades snabbt och sedan fortsatte vi gå.

---

"Vad vill du göra idag då?" frågade Justin efter en stund.
"Hmm, jag vet inte..." sa jag och funderade.
"Jo! Nu vet jag! Du, Justin Drew Bieber, ska lära din klantiga flickvän att skejta" sa jag och log stort.
"Sure! Shit vad kul, det var jättelängesen jag skejtade" sa han och log.
Vi vände tillbaks mot Justins hus för att hämta brädorna. Sedan gick vi ut igen och åkte runt i området.
Justin var grym och visade upp sina skills mest hela tiden. Jag åkte bara runt på plan mark...
"Hur kan du vara så himla bra på så mycket?" frågade jag och log.  Justin skrattade.
"Jag är bra på det jag tycker är roligt. Musik och sport" sa han och log. "Men tack älskling"
Jag log mot honom och undrade om det var möjligt för någon att bli kärare i en person än vad jag var i Justin.
"Hur kan du vara en så fin, underbart snäll och omtänksam person?" kontrade Justin.
Jag himlade med ögonen och log.
Vi fortsatte skejta runt i området och Justin försökte lära mig hur man svängde och kick-flippade.
Vi skrattade och hade väldigt kul.
"Jag älskar att vi kan göra sånt här tillsammans" sa Justin när vi åkte hem mot hans hus igen.
"Samma här" sa jag och log.

När vi kom hem och in i huset igen möttes vi av en stressad Pattie som gick fram och tillbaka i vardagsrummet och pratade i telefon. När hon såg oss log hon men återgick snabbt till sitt samtal.
Jag och Justin gick upp till hans rum.
"Vi kommer klara det här" sa jag och pussade Justin på kinden. Det kändes faktiskt som att vi skulle göra det, även fast jag var rädd och inte ville något hellre än att han skulle stanna...
Justin drog mig intill sig där vi satt och la armarna runt mig.
"Ja det kommer vi" sa han. Jag kände mig bättre till mods.
"Vad har du inplanerat den här veckan förresten?" frågade jag.
"Jag tror faktiskt att det är ganska lugnt den här veckan. Jag bad mamma att avboka det minst nödvändiga för att få spendera så mycket tid med dig dom möjligt" sa han.
"Men Justin..." började jag.
"Jag ska vara ifrån dig...gud vet hur länge och då kommer jag satsa på min karriär hela tiden. Så...lite mer tid med dig är jag definitivt värd" sa han och pussade mig på huvudet.
Jag kurade ihop mig i hans famn och log för mig själv.
"Vad har du inplanerat då?" sa Justin.
"Hmmm, låt mig tänka...Fem intervjuer, två spelningar och tre galor" sa jag skämtsamt.
Justin skrattade.
"Nej men allvarligt,  jag har skrivit "Justin" över hela veckan i min kalender" sa jag.
"Haha, har du?" sa Justin och flinade malligt. Jag nickade som svar.
"Och så har jag ju skola...tyvärr" sa jag.
"Ja just det. Men jag tror att jag har mina intervjuer och genrep på dagstid så när du har slutat är jag nog klar också" sa han och log.
"Aha, vad bra!" sa jag glatt. "Nu gör vi den här veckan riktigt minnesvärd" fortsatte jag sedan och ställde mig upp och sträckte ut handen mot honom.
"Allt är minnesvärt med dig" sa Justin och tog min hand. Det susade till i magen på mig och bang, fjärilarna var där igen. Hur kunde han få mig att känna såhär?
"Ska vi åka hem till mig?" frågade jag.
"Visst! Ska bara snacka med mamma" sa Justin och gick ner för att prata med Pattie.
Jag började packa ihop mina saker i väskan. När jag var klar med det bäddade jag Justins säng och satte mig på den för att vänta på honom. Jag tog upp min mobil och kollade min facebook. Jag hade inte varit inne där på 2 dagar så jag hade flera händelser.
När Justin kom tillbaks igen tittade jag upp.
"Det var okej" sa han och log stort.
"Åh vad bra" sa jag. Justin började packa ner lite grejer i en ryggsäck. Jag fortsatte surfa runt på fejjan.
Rätt som det var knackade det på dörren och in kom Pattie och Scooter. Jag och Justin vände frågande våra blickar mot dom.
"Jo..Sandra jag har pratat med dina föräldrar. Scooter, Kenny och jag hänger med hem till dig. Vi tänkte att det är bäst att prata med dom om situationen just nu. Eftersom att du är en stor del av den" sa Pattie och vänligt mot mig.
"Okej!" sa jag. Justin log lite men verkade inte så förvånad, han var van vid allt var säkerhets och informationsmöten innebar.
"Vi åker om en kvart" sa Scooter och sedan gick de båda ut.
"Det är på riktigt nu va?" sa jag tyst, men Justin verkade höra det i alla fall.
"Haha va?"
"Sa jag det där högt?" sa jag och rodnade lite. Justin skrattade mjukt och nickade.
"Hehe oj. Ja alltså, jag menar om oss. Att...vi...är på riktigt" sa jag och log generat.
"Gud vad söt du är" sa Justin och kysste mig. "Men ja, för mig är det definitivt på riktigt. Jag älskar dig" sa han sedan.
"Jag älskar dig också, hur mycket som helst" sa jag och log lyckligt.

---

Tack för era fina kommentarer! Vi blir jätteglada och peppade på att skriva mer. Fortsätt så :)

Jag gick och tog en dusch. När jag var klar sträckte jag mig ut för att ta en handduk, men tog till min stora förvåning tag i en hand i stället.
"Waaah!" skrek jag till. Sen hörde jag Sandras skratt.
"Shit vad du skrämde mig! sa jag.
"Sorry älskling, men payback is a bitch" skämtade hon och sträckte in en handduk bakom duschdraperiet. Jag virade den runt mina höfter och gick ur duschen. Sandra satt i en av korgstolarna och plattade håret.
Jag gick fram till henne och stal en puss.
"Juuustiiiin, du är blöt!" sa hon. Jag tog tag om henne och gav henne en kram.
"Iiiiih, sluta!" skrattade hon sedan, men slutade fort när jag började pussa henne på halsen och över hela ansiktet. Vi skrattade. Sandra bet sig lite i läppen.
"Klä på dig något nu, jag kan inte motså att göra vissa grejer med dig annars" sa hon och fnissade lite. Sedan släppte hon taget om mig och gick in till mitt rum.
 Det gick en ilning av välbehag genom min kropp.

---

Sandras perspektiv

Jag satte mig ner på Justins säng och han kom in i rummet. Han klädde på sig ett par jeans och skjortan som jag hade lånat inatt. Sedan tog han en hårtork och torkade sitt hår med den.
Jag satt och tittade på honom medans han gjorde sig klar. Han såg väldigt fokuserad ut när han fixade med sitt hår. Det var ganska kul att titta på honom.
"Färdig" sa han och sträckte ut handen mot mig. Jag reste mig upp och tog den.
Vi gick ner till köket där Pattie, Scooter, Usher och Kenny satt och pratade. Alla log mot oss när vi kom in i köket.
"Slå er ner" sa Pattie och pekade mot stolarna mitt emot henne. Vi gjorde som hon sa. Pattie log mot mig och sen tittade hon på oss båda med en allvarlig blick.
"Vi har lite att prata om som ni nog redan vet" började hon. Jag och Justin nickade.
"Jag antar att Justin redan har berättat för dig att vi ska flytta tillbaka till Atlanta om drygt en vecka" sa Pattie direkt menat till mig. Det högg till i magen på mig.
"Mm.. ja det har han.." svarade jag. Justins grepp om min hand blev hårdare.
"Det kommer innebära att ni inte kommer kunna träffas lika ofta som ni gör nu" sa Scooter. Justin stirrade ner i bordet utan att säga ett ord. Det var en lång tystnad.
"Justin, gråter du?" frågade Pattie. Jag tittade på Justin och såg att hans ögon var blanka.
"Nej" svarade han och tittade bort från allas blickar.
"Gubben, du visste ju att det skulle bli såhär" sa Pattie och gick fram till honom. Hon strök med handen längs hans arm.
"Det spelar ingen roll hur långt ifrån varandra vi bor, vi kommer hålla ihop iallafall" sa Justin tillslut, han log lite svagt. Jag log mot honom.
Dom andra tittade på varande och log menande mot oss. Jag skrattade lite och kände att en liten tår letade sig ner för min kind. Jag torkade snabbt bort den.
"Sen måste vi prata om hur vi ska hantera allt det om att alla vet att ni är tillsammans" sa Usher och la en hand på Justin axel. "Hot-mejlen har ju som sagt redan börjat rasa in.."
"Dina fans älskar dig Justin, men vissa gör det lite för mycket bara" sa Pattie och tittade på Justin med en orolig blick. Han nickade kort.
"Om dom verkligen älskar mig så mycket så borde dom vilja att jag är lycklig" mumlade han.
"Jag tror nog att dom kommer lugna ner sig om ett tag. Men tills dess ska vi nog ligga lågt om det hela och vänta med att presentera Sandra officiellt" sa Scooter.
"Ja för vi vill ju inte att du ska få hot-mejl du också Sandra" sa Kenny. Jag nickade mot honom.
"Det kommer lösa sig tillslut. Men ni borde nog undvika att gå tillsammans på offentliga platser. Som resturanger, biografer, galor osv" sa Scooter.
"Men då kan vi ju inte hitta på någonting tillsammans?" sa Justin vresigt.
"Jag önskar verkligen att det fanns något annat sätt men det är för er bådas säkerhet. Man vet ju aldrig hur långt dom här tjejerna kan gå. Jag menar, hur många dödshot fick inte Selena när det ryktades om att ni två dejtade?" svarade Scooter.
"Hon får fortfarande dödshot.. Fast jag tror nog att det kommer bli slut på det nu när jag har erkännt att jag älskar någon annan" sa Justin.
"Det är precis det jag menar, dom kanske går längre den här gången? Nu när dom vet att det är 100 % sant att du är tillsammans med en tjej och ifall vi då skulle ge ut hennes namn så kanske dom skulle göra något väldigt dumt" sa Scooter.
"Förstår du vad han menar Justin? Ni måste ligga lågt ett tag" sa Pattie och tittade på Justin.
"Så länge jag får vara med henne" sa Justin med en kall och tom röst.
"Det kommer lösa sig grabben" sa Usher och klappade Justin på ryggen.
"Jag orkar inte prata mer om det här nu.." sa Justin med en svag röst. Han reste sig upp och drog mig med sig. "Vi går ut en stund" sa han till dom.
"Hejdå" svarade dom. Jag hörde att dom pratade om oss med oroliga röster bakom oss när vi gick ut från köket.

Vi tog på oss våra skor och sedan gick vi ut. Det var riktigt varmt och soligt idag så vi behövde inte någon jacka. Justin hade tagit av sig sin skjorta och hade nu bara på sig en t-shirt.
Vi gick under tystnad och våra händer dinglade några centimeter ifrån varandra. Jag tog tag i hans hand och drog sedan ett djupt andetag.
"Du åker om en vecka.." sa jag lågt.
"Jag vet, jag vill verkligen inte åka ifrån dig" sa han och tittade bort från min blick.
"Men du måste?" gissade jag. Han nickade två gånger.
"Ja, jag skulle ju bara bo här över sommaren. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle träffa någon som dig under den tiden" sa han och log lite.
"Du kommer inte flytta tillbaka?" Ännu en gissning. Jag granskade hans ansikte, han log inte längre.
"Inte enligt planerna.." svarade han lågt.
"Och vad är planerna?" frågade jag. Jag blev lite irriterad på att han svarade så otydligt på mina frågor. Han verkade försöka slingra sig.
"Att jag ska sattsa allt på min karriär nu, jag ska resa väldigt mycket nu i höst. Runt i Europa osv. Meningen var att jag skulle fokusera på musiken. Därför skulle vi bo i LA för att kunna ta det lite lugnt under sommaren, jag hade ju mest events och konserter i Kalifornien nu under sommaren så därför passade det bra att bo här. Men sen skulle vi flytta hem igen. Och då skulle jag bli fokuserad" svarade han och tittade ner mot stranden som låg en bit bort.
"Så du kommer inte att ha tid för oss nu?" frågade jag försiktigt.
"Jag vet inte Sandra, jag har helt ärligt ingen aning om hur saker kommer bli" sa han och suckade lågt.
"Men.." började jag.
"-..Men jag tror fortfarande på oss, därför är jag beredd att kämpa för att det ska hålla iallafall. Jag tänker inte ge upp" fyllde han i och log mot mig.
"Så allt kommer vara som vanligt mellan oss fast vi inte träffas lika mycket?" frågade jag tveksamt.
"Absolut" sa han och pussade mig på näsan. Vi fortsatte gå under tystnad.
"Du Justin.." sa jag efter ett tag. Han stannade upp och vände sig mot mig.
"Ja vad är det min älskling?" frågade han och log.
"Jag bara undrar... Kan inte vi hitta på mycket kul under den här veckan? Jag menar, det är ju sista veckan tillsammans... Jag vill umgås med dig så mycket som möjligt" sa jag.
"Vi kan sova över hos varandra varje dag och vara med varandra varje minut" lovade han och skrattade. Jag skrattade också. Vi pussades snabbt och sedan fortsatte vi gå.

---

Vad kommer hända nu? Kommer deras kärlek vara stark nog för att dom ska kunna hålla ihop?
Kommentera vad ni tror kommer hända och vad ni tyckte om episoden! :)

Jag satt nog där ganska länge och sjönk ganska djupt in i mina tankar för jag blev livrädd när Justin plötsligt la handen på min axel. Mitt hjärta höll på att stanna.
"Gud vad du skrämde mig!" sa jag skärrat.
"Haha sorry. Vad gör du uppe nu förresten? Klockan är ju snart tre" sa han och la armarna runt mig.
"Jag kunde inte sova" sa jag och ryckte på axlarna.
"Du borde ha väckt mig så jag kunde hålla dig sällskap" sa han och pussade mig på kinden.

---

Justin släppte mig och gick sedan och hämtade en stol i andra delen av rummet. Han ställde den brevid min och satte sig ner. Jag tittade på honom och log.
"Du passar mycket bättre i den där skjortan än vad jag gör" sa Justin flörtigt. 
Jag fnissade lite åt honom. Han var så söt där han satt med sin rufsiga sovfrisyr.
Vi satt tysta ett tag och tittade ut genom de stora panoramafönstrena. Plötsligt bröt jag tystnaden.
"Justin" sa jag och tog hans hand.
"Ja?" sa han mjukt och tittade frågande på mig.
"Jag vill inte förstöra stämningen nu men..." sa jag och tystnade.
"Fortsätt..." sa Justin och fick ett oroligt ansiktsuttryck. Jag var tyst ett tag till men fortsatte sedan.
"Jag vill inte att du ska åka hem om en vecka" sa jag och tittade på Justin med en sorgsen blick.
"Jag vet att du måste och jag skulle aldrig vilja äventyra din karriär...Det är bara det att...jag kommer sakna dig så himla mycket"
Jag mötte Justins blick och reste mig upp och satte mig i hans knä istället. Han la armarna runt mig, jag lutade mitt huvud mot hans axel.
"Och jag vill inte lämna dig" sa Justin och flätade ihop sina fingrar med mina. "Jag kommer sakna dig varenda sekund" fortsatte han.
Jag sträckte lite på nacken, kysste honom lätt och tittade in i hans bruna ögon. Han såg plågad ut. Jag kände tårarna fyllas i mina ögon.
"Jag är trött på att behöva vara ifrån dom jag älskar hela tiden" sa han och kramade om mig hårdare. "Jag älskar mitt liv och är väldigt tacksam över mina fans, att jag har så många som ställer upp för mig och att jag får leva min dröm, men ibland blir det för mycket. Jag är en helt vanlig kille, ingen superhjälte" sa Justin.
Tårarna rullade ner för mina kinder.
"Vad ego jag är" sa jag och skämdes lite.
"Va? Nej" sa Justin.
"Du är borta från alla hela tiden och jag tycker synd om mig själv som måste vara i från en person" sa jag.
"Det kommer bli tuffast att inte ha dig nära" sa Justin och pussade min panna. Det kändes bra att han sa så, även fast jag var jätteledsen.

Vi satt kvar där inne länge, med armarna runt varandra, utan att säga något. Jag kunde inte få tårarna att sluta rinna. Justin grät också.
"Förresten är du visst en superhjälte" sa jag efter ett tag, när jag hade lugnat mig lite.
"Haha, va?" sa Justin.
"Ja...Du sa ju att du inte var en superhjälte, men det är du visst.Du är min superhjälte" sa jag.
Justin sken upp lite och skrattade sedan mjukt. Det blev tyst igen.
Våra läppar möttes i en kyss.
"Du är den mest underbara person jag vet" sa jag och kysste Justins hals. Han log.
"I always knew you were the best, the coolest girl I know. So prettier than all the rest, the star of my show..." nynnade Justin.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel igen och slöt ögonen för att bara lyssna på hans fina röst. Jag kände mig så trygg, allt kändes så...rätt, med Justin. Jag andades in hans doft och lät min kropp sjunka in mot hans bröst.

Justins perspektiv

*Knack, knack* Jag vaknade till av att någon knackade på sovrumsdörren. Sedan hörde jag mammas röst utifrån:
"Justin, ni måste gå upp nu! Vi ska ha möte med Kenny, Scooter och Usher snart"
"Kommer snart" mumlade jag och kände Sandra röra på sig brevid mig. Jag tittade på hennes vackra, fridfulla ansikte. Hon öppnade försiktigt ögonen och tittade på mig.
"Hej" sa hon tyst och sömnigt.
"God morgon sötnos" sa jag och log stort. Hon tog sin hand runt min nacke och drog mig närmare intill sig.
"Kyss mig" sa hon och log. Jag skrattade mjukt och gjorde som hon sa. "Gosh, vilka läppar!" tänkte jag.
"Vi måste gå upp snart...Möte med gänget du vet" sa jag.
"Mm, ja just det" sa Sandra och log. Sedan såg hon lite smått förvirrad ut. Jag flinade.
"Hur kom vi in hit igen?" frågade Sandra.
"Du somnade i mitt knä, så jag bar dig" sa jag och log stolt. Sandra fnissade.
"Haha, jaha" sa hon. Jag log brett och skrattade lite vid tanken på vad hon hade sagt när jag bar in henne.
"Vad?" frågade Sandra.
"Du pratade i sömnen igår" sa jag.
"Åh, vad pinsamt! Eller...vad sa jag?" frågade hon generat. Nu log jag ännu större.
"Du sa: Jag är jättekär i Justin Bieber" svarade jag nöjt. Sandra skrattade.
"Sant!" sa hon sedan och pussade mig.

Vi gick upp ur sängen och jag in i badrummet.
"Joinar du mig i duschen eller?" frågade jag Sandra. Hon tittade på mig med en åtråvärd blick. Hon ville, det syntes på henne.
"In your dreams boy" sa Sandra och skrattade.
Jag gick och tog en dusch. När jag var klar sträckte jag mig ut för att ta en handduk, men tog till min stora förvåning tag i en hand i stället.
"Waaah!" skrek jag till. Sen hörde jag Sandras skratt.
"Shit vad du skrämde mig! sa jag.
"Sorry älskling, men payback is a bitch" skämtade hon och sträckte in en handduk bakom duschdraperiet. Jag virade den runt mina höfter och gick ur duschen. Sandra satt i en av korgstolarna och plattade håret.
Jag gick fram till henne och stal en puss.
"Juuustiiiin, du är blöt!" sa hon. Jag tog tag om henne och gav henne en kram.
"Iiiiih, sluta!" skrattade hon sedan, men slutade fort när jag började pussa henne på halsen och över hela ansiktet. Vi skrattade. Sandra bet sig lite i läppen.
"Klä på dig något nu, jag kan inte motså att göra vissa grejer med dig annars" sa hon och fnissade lite. Sedan släppte hon taget om mig och gick in till mitt rum.
 Det gick en ilning av välbehag genom min kropp.

Jag bytte om till sovkläder och Justin klädde av sig. Jag kunde inte låta bli att stirra på hans kropp. Han vände sig om och flinade när han märkte att jag glodde på honom.
"Kollar du in mig tjejen?" sa han.
"Kanske..." sa jag och log hemligt.
"Jag förstår dig...Kan inte vara lätt att slita blicken från det här" sa han skämtsamt och spände sig. Jag gapskrattade.
"Nej. Tro mig...det är inte lätt" sa jag och log. Han kom fram till mig och log sitt fina leende. Han charmade mig totalt.
Vi kysstes länge. Det kändes så bra.
Efter ett tag blev kyssandet mer intensivt och Justin började dra med mig mot sängen. Jag puttade honom lätt så att han föll ner på madrassen. Vi fortsatte...

---

Vet, bilden har sämst kvalite...

...kyssas. Han drog ner mig så att jag mjukt landade på honom och sedan drog han fingrarna genom mitt hår.
"Vänta" viskade han. Han satte sig upp och drog av sig sin tjocktröja. Jag tog av mig min kofta så att jag nu bara hade ett linne på mig.
Sedan tog han snabbt händerna på mina kinder och kysste mig intensivare igen. Jag hann knappt andas. Han snurrade så att jag hamnade underst.
Han försökte dra av mitt linne försiktigt men det fastnade lite så jag hjälpte till. Han log lite generat sen kysstes vi igen. Efter det drog han av sig sin t-shirt på nolltid.
Jag strök med händerna längs hans rygg och han tryckte mig närmare sig. Jag märkte att han började bli väldigt upphetsad.
"Sandra" stönade han. Jag öppnade ögonen och mötte hans blick. "Jag vill att du ska veta att du är mitt allt, jag vill ha dig. Nu" viskade han.
Jag log bara till svar och började sedan knäppa upp mina jeans. Han hjälpte mig att dra av dom. Det var lite pinsamt för dom var väldigt, väldigt tajta.
Hans chinos var mycket lättare att få av och efter bara någon sekund låg vi där i bara underkläder. Kyssarna blev hetare och tillslut tog han av sig sina kalsonger.
Medans han tog på sig en kondom så drog jag av mig mina trosor också. Sedan stoppade han in den.
Jag vet inte hur länge vi höll på men när vi båda kom så la vi oss flåsandes ner bredvid varandra. Han pussade mig på kinden.

Den här gången hade varit mycket bättre än den första. Det hade inte varit lika pinsamt och vi hade vågat mer. Jag kände mig så lycklig i den stunden.
"Jag älskar dig" sa han och pussade mig igen. Sen gick han upp från sängen och slängde kondomen i papperskorgen. Efter det la han sig bredvid mig igen.
"Jag är slutkörd" sa jag och sen tittade vi på varann. Vi båda började gapskratta. Det jag sagt lät lite fel.
"Du är så söt" sa han och drog mig närmare honom. Jag fnissade lite.
"Men allvarligt Justin det där var nog.." började jag.
"Jag förstår vad du menar. Det var perfekt" sa han och flinade. Jag flinade tillbaka. Jag la mig med ryggen mot honom och han kröp närmare mig.
Han strök med händerna längs hela min kropp och jag rös lite. Jag kände mig utmattad i hela kroppen men samtidigt var jag pigg nu.
Jag blundade och försökte slappna av. Men jag kunde inte få ordning på mina tankar. Jag var överlycklig över att han var min och ville bara skrika rakt ut.

Justin låg tyst bakom mig och när det hade gått ungefär en halvtimme så var jag nästan säker på att han sov. Jag smög försiktigt upp och tog på mig en skjorta som hängde på en stol. 
Jag antog att det var Justins och att det var okej att jag lånade den. Den täckte precis min rumpa och det var bra för jag hade ju bara tagit på mig trosor.
Jag tassade tyst till badrummet för att inte väcka någon i familjen och när jag kom in i badrummet så struntade jag i att låsa dörren och istället så stängde jag den bara.
Jag gick in till rummet där dom har en jacuzzi och tog en stol och satte mig på den och tittade ut genom dom stora glasrutorna.
Allt var så stilla här inne. Men nere i staden så lös lampor överallt och jag kunde se bilar åka på gatorna.

Jag satt nog där ganska länge och sjönk ganska djupt in i mina tankar för jag blev livrädd när Justin plötsligt la handen på min axel. Mitt hjärta höll på att stanna.
"Gud vad du skrämde mig!" sa jag skärrat.
"Haha sorry. Vad gör du uppe nu förresten? Klockan är ju snart tre" sa han och la armarna runt mig.
"Jag kunde inte sova" sa jag och ryckte på axlarna.
"Du borde ha väckt mig så jag kunde hålla dig sällskap" sa han och pussade mig på kinden.

---

Kommentera vad ni tyckte om delen! :) Kram

"Hej! Vad duktig du var på showen" sa jag och log stort.
"Haha hej. Tack! Shit vad galna dom blev när jag berättade om oss! Jag kom knappt ut från huset och in i bilen på grund av alla människor" sa Justin och skrattade lite.
"Det var några tjejer på bussen som snackade om det, haha. Det var ganska kul att lyssna på dom" sa jag och skrattade.
Justin log som svar, startade bilen och började köra iväg mot sitt hus.

---

När vi kom hem till Justin var klockan nästan 10 på kvällen. Pattie, Kenny och Scooter kom från köket, in till hallen.
"Hej Sandra!" sa de glatt när de såg oss.
"Heeej!" sa jag och log.
"Jag, Scooter och Kenny har snackat lite om hur vi ska hantera media, fansen och alla paparazzis nu när du har berättat om Sandra och dig" sa Pattie och tittade på Justin.
"Okej..." sa han.
"Vi tror att det är bäst att vänta med att presentera Sandra officiellt" sa hon.
"Vi har redan fått massa hot-mejl och ja, ni såg ju hur fansen blev efter showen" fyllde Kenny i.
Jag kände oron skölja över mig och såg hur Justin fick en allvarlig min.
"Okej...ja om ni säger det så" sa Justin.
"Hur allvarliga var hoten?" frågade han sedan.
"Inte värre än vanligt" svarade Kenny. Stämningen var väldigt allvarlig.
"Vi tänkte prata igenom allting imorgon förmiddag. Om hur vi ska göra, vad vi ska säga om någon frågar och så" sa Pattie.
"Det skulle vara jättebra om du kunde vara med Sandra" sa Scooter och kollade på mig. "Kan du det?"
Justin vände blicken mot mig.
"Absolut. Vi har studiedag imorgon så jag är ledig" svarade jag. Justin tog min hand och log.
"Åh vad bra" sa Pattie. Stämningen lättades upp lite och alla log mot varandra.
"Jag och Sandra går upp på mitt rum. God natt!" sa Justin och drog med sig mig.
"Vi ses imorgon bitti då!" sa Scooter och blinkade lite retsamt mot Justin.
Jag skrattade lite och log mot dom. 
"God natt!" sa jag.
Justin skrattade också och skakade på huvudet åt Scooters kommentar. Vi gick upp.
När vi kom in på Justins rum pustade båda ut. Jag tyckte det kändes skönt att inte vara omringad av galna fans, och bara vara med Justin.
"Ska vi gå och lägga oss? Och...mysa lite? frågade han flörtigt. "Jag är jättetrött efter den här långa dagen"
"Haha, jag förstår det sötnos. Det kan vi göra" sa jag och kramade om honom. Justin log mot mig.
Jag bytte om till sovkläder och Justin klädde av sig. Jag kunde inte låta bli att stirra på hans kropp. Han vände sig om och flinade när han märkte att jag glodde på honom.
"Kollar du in mig tjejen?" sa han.
"Kanske..." sa jag och log hemligt.
"Jag förstår dig...Kan inte vara lätt att slita blicken från det här" sa han skämtsamt och spände sig. Jag gapskrattade.
"Nej. Tro mig...det är inte lätt" sa jag och log. Han kom fram till mig och log sitt fina leende. Han charmade mig totalt.
Vi kysstes länge. Det kändes så bra.
Efter ett tag blev kyssandet mer intensivt och Justin började dra med mig mot sängen. Jag puttade honom lätt så att han föll ner på madrassen. Vi fortsatte...

"Ja, det stämmer. Hon är min flickvän, my favorite girl" sa Justin och log stolt. Mitt hjärta hoppade till och jag log stort mot honom. Nu lyftes taket nästan av skriken och jublet inne i lokalen.
"Wow! Vilket erkännande. Kom ihåg vart ni hörde det först" skämtade Ellen och skrattade.
"Vi har varit tillsammans ett tag nu och jag är otroligt glad över att jag har henne" sa Justin och såg väldigt glad ut.
Nu skrek tjejerna så högt att jag trodde att mina öron skulle lossna. De var helt galna, jag hade aldrig varit med om något liknande förut.

---

Justin skrattade lite men såg sedan allvarlig ut. Han hade just berättat för hela världen, i ett livesänt tv-program, att han hade en flickvän. Det skulle få stora konsekvenser, och det visste han. En del fans skulle hata det, andra skulle vara jättegulliga. Pressen skulle skriva meterlånga spalter om oss och bilden på när vi kysste varandra skulle finnas på alla skvallertidningars framsidor de närmaste veckorna. Och så skulle alla undra vem jag var förstås. Mitt ansikte syntes ju inte på bilden.
Jag var otroligt glad över att vara Justins tjej men kände mig ändå nervös över att fansen skulle hata mig när de fick reda på vem Justins flickvän faktiskt var.
"Jeeeesus vad ni skriker!" sa Ellen och tittade ut över publiken.
"Vänjer du dig nånsin vid det här?" frågade hon sedan och skrattade.
"Haha ja, jag gör faktiskt det" sa Justin. När skriken hade minskat lite fortsatte Ellen intervjun igen.
"Så, vem är den här tjejen då?" frågade hon och log. "Är det samma tjej som på bilderna från Miami tidigare i somras?"
"Ja det är samma tjej. Som sagt, vi har dejtat ett tag nu" svarade Justin och log. Tjejerna skrek galet högt igen.
"Alright" sa Ellen och log stort. "Grattis Biebs!"
"Thank u!" sa Justin och log. Han slängde en snabb blick mot igen och log stort. Jag log tillbaka. "Det är verkligen på riktigt nu" tänkte jag för mig själv och kände lyckan krypa inom mig.
I slutet av intervjun fick ett av fansen chansen att ställa en fråga till Justin. Det var en kort, liten, blyg tjej som frågade:
"Hej Justin, jag heter Eva och kommer från New York. Jag undrar vad din flickvän heter och om vi fans snart kommer få veta vem det är? Jag älskar dig, du är så himla bra"
Justin svarade.
"Hej Eva! Tack så mycket, jag älskar er alla också. Min flickvän heter Sandra. I nuläget vet jag inte när ni kommer få veta vem hon är, men förhoppningsvis snart. Ha en bra kväll Eva!" sa Justin och log sitt fantastiskt charmiga leende. Jag dog lite inombords när jag tittade på honom.
Fansen var väldigt exalterade och skrek jättehögt. Jag skrek inte utan satt bara ner och log fånigt.
Jag räknade inte mig själv som ett Justin Bieber-fan längre, även fast jag älskade hans musik.
Nu var jag bara ett stort fan av min egna pojkvän, som råkade heta Justin Bieber.

När intervjun var slut och Justin skulle gå ur studion var det flera tjejer som försökte springa efter honom, men det kom vakter som stoppade dom. Justin märkte det och vände sig snabbt om, vinkade och log mot dom.
Sen gick han ut till sin loge. 
Ellens show fortsatte ett tag och jag var tvungen att sitta kvar. När allt var slut gick jag ut tillsammans med resten av publiken.
Jag kom ut på en stor parkering där det kryllade av bilar. Jag gick iväg en bit och tog upp min mobil. Jag hade fått ett sms.
"Kan du ta dig hem själv, till mig? Fansen är helt galna. Du kommer nog inte fram till bilen utan att bli upptäckt. Sorry att vi inte kan åka tillsammans, men det skulle bli kaos. xx Justin"
Jag förstod läget och gick iväg mot busstationen. Där stod ett gäng gapiga tjejer som snackade om Justin och hans nya tjej.
"Men asså shiiiit! Undrar vem det är? Jag som trodde att han var tillsammans med Selena!" hörde jag en person säga.
"Ja men hallå, han kysste ju Jasmine Villegas efter att han hade fotats med den där tjejen nere på Miami!" sa en annan.
"Jag är glad för hans skull, han verkade ju jätteglad! Och en kille som honom måste ju ha en flickvän!" sa en tredje person.
"Vadå glad? Jag är fett sur. Jag vill ha honom!" hördes en annan tjej säga.
Jag log lite åt tanken på att dom faktiskt stod och snackade om mig. Och att dom undrade vem jag var och så stod jag precis brevid dom. Det var lite komiskt.
Bussen kom och jag satt mig vid fönstret och slog på min Ipod. Det var faktiskt längesen jag hade lyssnat på min JB-spellista så jag satte på den. Jag lyssnade på "One less lonely girl" och mindes hur mycket jag brukade lyssna på den förut, innan jag hade träffat Justin. För några månader sedan, på den tiden när jag också var ett galet fan, precis som tjejerna på showen.
Efter 35 minuters bussresa var vi nästan framme vid den sista stationen, den närmast Justins hus. Bussen var helt tom. Jag tog upp min mobil och ringde Justin.
"Hej honey! Fick du mitt sms?" sa Justin.
"Hej älskling! Ja det fick jag. Jag är snart framme vid din station" sa jag.
"Vad bra! Jag kom just hem. Ska vi mötas nere vid grindarna om 5 minuter?" frågade han sedan.
"Visst! Det blir perfekt. Vi ses, puss!" sa jag.
"Det gör vi, puss" sa Justin.
När vi hade avslutat samtalet stannade bussen vid min station. Jag gick av den och började gå mot området där Justins hus låg. Det tog mig ungefär 5 minuter och när jag kom dit såg jag Justin sitta i sin bil på andra sidan stängslet. Han öppnade grindarna åt mig och jag gick in och satte mig i hans bil och pussade honom.
"Hej! Vad duktig du var på showen" sa jag och log stort.
"Haha hej. Tack! Shit vad galna dom blev när jag berättade om oss! Jag kom knappt ut från huset och in i bilen pågrund av alla människor" sa Justin och skrattade lite.
"Det var några tjejer på bussen som snackade om det, haha. Det var ganska kul att lyssna på dom" sa jag och skrattade.
Justin log som svar, startade bilen och började köra iväg mot sitt hus.

---

Tack för era kommentarer! Fortsätt så ;) Vi lovar att uppdatera så mycket vi kan!

Efter 5 minuter kom han, Scooter och Kenny körandes i Justins Range Rover. De vinkade.
Justin hoppade ut ur bilen, kramade om mig och sen satte vi oss i baksätet tillsammans. Vi kysste varandra och jag kunde känna fjärilarna surra runt i magen på mig. Jag skulle nog aldrig vänja mig vid vilken fantastisk pojkvän jag hade.
Vi körde hem till Justin och var där och slappade och fixade oss, tills det var dags att åka till Warner Bros Studios där Ellens show hölls.

---

Justins perspektiv

Klockan var tjugo över sju när jag, Mamma, Kenny och Scooter kom fram till Warner Bros Studios. Sandra åkte i en annan bil för att fansen och paparazzisarna inte skulle bli galna när de såg mig med en tjej i min ålder.
När jag gick ur bilen kom flera fans springandes mot mig och fotografernas kameror blixtrade. Jag försökte prata med och krama om så många av tjejerna som möjligt men efter ett tag var jag tvungen att gå in till min loge. Många började gråta och ropa: "WE LOOOVE YOU JUSTIN!" efter mig.
När jag kom i min loge satt Sandra i soffan och höll på med sin mobil.
"Hej snygging!" sa hon när hon tittade upp och såg mig.
"Heeej" svarade jag och gick fram till henne för att kyssa henne. Mitt i kyssen öppnades dörren och Scooter kom in.
"Oj, sorry kids!" sa han och skrattade. Jag och Sandra släppte varandra försiktigt och blev lite generade. Sandra log försynt mot Scooter.
"Anyway, du ska in om 10 minuter Justin" sa han sedan.
"Okej, tack mannen" sa jag, log och tittade sedan menande på dörren så Scooter skulle fatta att jag ville vara i fred med Sandra en stund innan showen. Han verkade fatta vinken och log lite retsamt innan han gick ut och stängde dörren bakom sig. Jag och Sandra skrattade.
Jag höll mina händer runt hennes midja och hon hade sina händer runt min nacke.
"Jag borde nog gå in och sätta mig" sa hon.
"Hm, ja du borde nog det..." sa jag och pussade Sandra i pannan. Hon kramade mig och pussade mig på halsen. Jag rös till och log mot henne. Sandra gjorde mig typ knäsvag, jag var så himla kär. Hon log stort mot mig.
"Lycka till!" sa hon innan hon gick mot dörren. Hon stannade vi dörröppningen och vände sig om. Jag tittade undrande på henne.
"Vet du en sak?" frågade Sandra
"Nej...vadå?" frågade jag nyfiket.
"Jag är typ liksom jättekär i dig, Justin Drew Bieber" sa hon.
Innan jag hann svara något hade hon gått ut.
Jag log stort. Jag var så himla glad.

Sandras perspektiv

Jag gick in i studion och letade efter min plats. Jag skulle sitta på andra raden.
Lokalen var fylld med tjejer som pratade och skrattade högt med varandra. Jag hittade till min plats och satt mig ner och stängde av ljudet på min mobil. Plötsligt tonades belysningen ner.
"Mina damer och herrar...välkomna världens bästa talkshows-host, Ellen DeGeneres!" hördes en röst säga. Sen spelades musik och in kom en glad Ellen. När musiken tystnaden började hon prata och dra några skämt. Hon var riktigt rolig, för alla skrattade.
Efter ett tag satt hon sig ner i fåtöljen och började påannonsera den första gästen, Justin.
"Vår första gäst idag är 16 år gammal, har släppt en skiva som har sålt över 6 miljoner exemplar, skrivit en bok om sitt liv och ska på toppen av det släppa en film i början av nästa år! Här kommer hela världens favoritkille: JUUUUSTIIN BIIIEBEEEEER!"
I samma stund som Ellen nämnde hans namn dök Justin upp på andra sidan av lokalen. Publiken skrek sig hes och en del tjejer började gråta. Jag skrattade, klappade händerna och kände mig stolt över att han var min. Justin log mot alla och vinkade ivrigt. Sedan gick han fram till Ellen, kramade om henne och satt sig ner i en av fåtöljerna. Alla fortsatte skrika tills Ellen skrattade och snällt sa åt dom att lugna sig.
Sedan började hon fråga massa frågor och Justin svarade glatt. De skämtade med varandra och publiken verkade gilla det.
Några minuter in i intervjun blev Ellen tyst och såg lite lurig ut.
"Jag har väntat lite med att fråga dig det här..." sa hon och log.
"Haha okej" sa Justin och såg nyfiken ut.
"Jag kollade igenom min mobil innan showen och såg till min stora förvåning att jag hade bombarderats av massa MMS. Alla innehöll samma bild, fast det var från olika personer. Det var en bild på dig..." sa Ellen och skrattade. Bilden dök upp bakom henne och Justin på alla bildskärmar.
"Åh, titta! Där är den" sa hon sedan och pekade mot en tv-skärm. Till min stora förvåning var det en bild på mig och Justin...när vi kysste varandra tidigare under dagen.
Justin flinade lite men sa inget. Ellen tittade lurigt på honom igen.
"Det här är tydligen, om jag inte har fel, en bild på dig och en tjej som kysser varandra...Stämmer det?" frågade Ellen och log. Tjejerna i publiken skrek högt. Justin skrattade lite.
"Ja...det är jag...Och en tjej" sa Justin och log. Sedan kastade han en snabb blick på mig, fast det verkade inte någon märka. Nu skrek publiken ännu högre.
"That's nice. Är hon din flickvän?" sa Ellen nyfiket och log. Justin kastade en snabb blick på Pattie, sin mamma, som nickade.
"Ja, det stämmer. Hon är min flickvän, my favorite girl" sa Justin och log stolt. Mitt hjärta hoppade till och jag log stort mot honom. Nu lyftes taket nästan av skriken och jublet inne i lokalen.
"Wow! Vilket erkännande. Kom ihåg vart ni hörde det först" skämtade Ellen och skrattade.
"Vi har varit tillsammans ett tag nu och jag är otroligt glad över att jag har henne" sa Justin och såg väldigt glad, men ändå allvarlig ut.
Nu skrek tjejerna så högt att jag trodde att mina öron skulle lossna. Det var helt galna, jag hade aldrig varit med om något liknande förut.

"Ska vi se en komedi? Easy A kanske?" frågade jag.
"Sure! Har aldrig sett den" svarade Justin och började ta av sig sin huvtröja. Jag tog fram filmen och satt i den i DVD-spelaren medans jag sneglade på Justin och spanade in hans vältränade armar.
Jag tog på mig ett par korta shorts och ett linne. Jag kände Justins blick i ryggen när jag bytte om, men det struntade jag i.
Sen la jag mig bredvid honom i sängen och tryckte på play. Han drog mig intill sig och jag la huvudet på hans bröstkorg. Vi låg så och myste genom hela filmen.
Jag kände mig glad igen nu när jag hade honom här, vid min sida.

---

Jag somnade någon gång under filmen och jag drömde en konstig dröm den natten. Jag drömde att alla i skolan stirrade på mig och tog kort på mig, det var väldigt konstigt.
Jag gick in på skolans tjejtoalett och väl där inne skrek tjejerna när dom såg mig. Jag fattade ingenting utan  tittade bara konstigt på dom och forsatte gå mot spegeln.
Jag tittade på mig själv i den och tog sedan chockat med handen på min ena kind. Jag såg ut som Justin, jag var Justin.

Sedan vaknade jag av att jag hörde någon mumla i mitt öra och kände någon pussa mig på pannan. Jag öppnade försiktigt ögonen och såg Justin sitta där och le.
"Godmorgon" sa han.
"Justin?" sa jag förvirrat. Han skrattade.
"Ja?" sa han.
"Sorry, jag hade en konstig dröm.." sa jag och skakade på huvudet.
"Vad drömde du?" frågade han nyfiket.
"Jag drömde... Nej glöm det, det låter bara psyko.. Haha" svarade jag.
"Snälla berätta" sa han och gjorde en puppyface-min.
"Okej då... Jag drömde att jag var du" svarade jag.
"Drömde du om mig?" frågade han och det ryckte lite i hans ena mungipa.
"Inte direkt om dig, snarare att jag var dig" sa jag.
"Gulligt iallafall" sa han och pussade mig på pannan igen. Jag stängde ögonen igen, det gjorde ont att hålla dom öppna. Jag var ju nyvaken.
"Vad är klockan?" frågade jag.
"Halv nio. Sorry att jag väcker dig nu men jag måste iväg och göra lite saker" sa han och strök bort en hårslinga som låg snett över mitt ansikte.
"Vadå för saker?" frågade jag nyfiket.
"Jag ska först till en photoshoot, sen till ett sjukhus, efter det så har jag några timmar ledigt så då ska jag bara slappa. Sen ikväll ska jag till Ellen Degeneres show" svarade han.
"Okej" mumlade jag. Jag kände att jag höll på att somna om. Det var ju väldigt tidigt på morgonen.
"Du kan sova älskling, jag ringer dig senare" sa han och hans läppar mot mina var det sista jag kände innan jag somnade om.

Jag vaknade upp klockan ett av att min telefon ringde. Det var Vanessa.
"Sandra" mumlade jag trött.
"Godmorgon sjusovare!" kvittrade Vanessa.
"Mhm, godmorgon" sa jag och försökte låta pigg. Vanessa fnissade åt mig.
"Jo, jag undrar om du har lust att åka ner till city och äta lunch med mig och Linnéa?" sa hon sedan.
"Sure! Söndagslunch, vad mysigt" svarade jag och blev genast lite piggare när jag visste att jag skulle träffa mina bästisar idag.
"Kul! Vi kommer och hämtar upp dig om en timme. Puss" sa hon glatt och la på.
Jag reste mig snabbt upp ur sängen, tog en dusch, klädde på mig ett par svarta shorts, en blommig topp, mina röda converse och lockade mitt bruna hår litegrann.
Linnéa och Vanessa kom och hämtade upp mig och sen åkte vi ner till en italiensk lunchrestaurang och satt där länge och åt och snackade.
Jag berättade om mig och Justin och om att vi hade löst allt. Linnéa pratade på om sin nya kille och Vanessa berättade att hon äntligen hade kommit över sitt idiotiska ex.
När klockan var fem åkte vi ner till stranden och tog varsin glass och fortsatte vårat samtal medans vi promenerade längs strandpromenaden. Beachen var helt proppad med folk som surfade, solade, badade, skejtade, spelade volleyboll och hade skoj.
Plötsligt ringde min telefon. "Baby" spelades. Jag log stort, plockade upp mobilen och svarade:
"Hej baby! Hur går det?"
"Hej älskling, jo det har gått jättebra. Har precis kommit ut från sjukhuset. Hälsade på några cancersjuka barn och spelade in lite till musikvideon till "Pray" Vad gör du?" sa Justin.
"Okej, vad bra! Jag är på stranden med Linnéa och Vanessa, vi har ätit lunch tillsammans och catchat up" sa jag.
"Najs! Hälsa dom från mig" sa Justin.
"Dom hälsar tillbaka!" sa jag och skrattade lite åt mina bästisar som stog och hoppade brevid mig.
"Haha okej. Förresten, jag ringde för att fråga dig om du vill hänga med på Ellen Degeneres show ikväll, och sitta i publiken?" frågade Justin glatt.
"JA! Gärna, det vore jättekul" svarade jag och sken upp.
"Yes, hoppades att du skulle säga det! Vi ska vara där halv åtta. Ska jag hämta upp dig snart så kan vi hänga lite innan?" sa Justin.
"Okej! Ja det blir bra. Jag kan möta dig på något annat ställe, det är så mycket folk här...Tänker på fansen och paparazzi-fotograferna" sa jag.
"Du är så omtänksam. Men ja, vi kan kanske ses på Apple street om...en kvart?" frågade han och jag hörde hur han log.
"Absolut! Vi ses där snygging. Puss" sa jag.
"Love you" sa Justin och la på.
"Jag ska hänga med Justin till The Ellen Degeneres Show!" sa jag exalterat när Vanessa och Linnéa undrade vad vi hade snackat om.
"Wow! Gud vad kul!" sa dom i kör.
"Haha ja! Sorry att jag måste dra nu. Tack för en jättemysig dag tjejer! Vi ses" sa jag och kramade om dom.
Sedan började jag gå mot Apple Street. När jag kom fram fick jag vänta ett tag på att Justin skulle dyka upp.

Efter 5 minuter kom han, Scooter och Kenny körandes i Justins Range Rover. De vinkade.
Justin hoppade ut ur bilen, kramade om mig och sen satte vi oss i baksätet tillsammans. Vi kysste varandra och jag kunde känna fjärilarna surra runt i magen på mig. Jag skulle nog aldrig vänja mig vid vilken fantastisk pojkvän jag hade.
Vi körde hem till Justin och var där och slappade  och fixade i ordning oss, tills det var dags att åka till Warner Bros Studios där Ellens show hölls.

---

Kommentera! :)

Jag tog fram en ryggsäck och slängde i ett par kalsonger och lite andra saker. Sen tog jag på mig en tjocktröja och efter det så gick jag fram till Sandra och sträckte ut min hand mot henne.
"Ska vi åka?" frågade jag.
"Visst" svarade hon och tog min hand.
Vi gick ner och tog på oss våra skor och jackor. Sen gick vi ut till min bil och satte oss i den.
När jag skulle köra ut från uppfarten så kom en annan bil och svängde in som blockerade våran väg. Jag kände igen personen bakom ratten på den andra bilen och klev ur för att hälsa.

---

Ryan klev ur bilen och på passagerarsidan så klev Christian ut. Dom båda flinade mot mig och verkade sen bli förvånade när Sandra också klev ur min bil och ställde sig bredvid mig.
"Så det var därför du var tvungen att dra" sa Ryan retsamt till Sandra och kastade en menande blick på mig.
Vad snackade han om? Hade dom två umgåtts tidigare idag? Jag kände att jag blev lite svartsjuk men sen kom jag på att jag lovat att inte bli svartsjuk på allt..
"Ja precis" svarade hon och flinade åt honom.
"Nästa gång tar jag dig på xbox" sa Christian kaxigt.
"Nej det kommer du inte att göra!" sa Sandra utmanande.
"Hallå? Jag hänger inte med.. När var ni alla med varann?" frågade jag och skrattade lite.
"Tidigare idag. Caitlin ringde och frågade ifall jag ville komma. Då var Ryan, Christian och Chaz också med" förklarade Sandra.
Jag andades ut. Fan va löjlig du är Justin, hon är ju redan din. Sluta nu.. tänkte jag.
"Aha okej. Vad vill ni då grabbar?" frågade jag Christian och Ryan.
"Vi tänkte fråga ifall du ville spela lite xbox, jag ringde din mamma tidigare och hon sa att ni hade köpt hem sjukt mycket godis" sa Ryan och flinade.
"Har vi?" frågade jag och skrattade åt honom. "Men vi ska hem till Sandra, ska sova där så jag är inte hemma ikväll. Men jag är säker på att det är lugnt att ni är hemma hos mig och käkar upp mitt godis iallafall."
"Coolt" sa Ryan och slog mig retsamt på armen. Christian stod och stirrade på Sandra. Först försökte jag att inte tänka på det sen blev jag lite irriterad.
Jag sneglade på Sandra och sedan la jag demonstrativt min arm runt hennes midja. Hon log mot mig.
"Då ses vi då" sa Ryan och verkade väldigt taggad på att gå hem till mig. Jag skrattade.
"Ja det gör vi, hejdå" sa jag och drog Sandra närmare mig. Vi började gå mot min bil igen.
"Hejdå" sa hon till dom och log.
"Hejdå Sandra, vi ses" sa Ryan sedan började han springa mot mitt hus.
"Hejdå" sa Christian och gick efter Ryan.

Vi satte oss i min bil och sedan åkte vi hem till henne. Resan gick fort och jag parkerade bilen på gatan nedanför hennes hus.
"Hoppas ingen är hemma.." mumlade Sandra lågt medans hon fumlade med hemnycklarna.
"Äsch, det är lugnt" svarade jag och kramade henne bakifrån. Jag andades in hennes goda doft.
"Är det någon hemma?" ropade Sandra när vi kom in i hennes hall. Ingen svarade.
"Verkar inte som det iallafall" sa jag. Hon tog av sig sin jacka och jag tog den och hängde upp den på en galje.
Vi gick upp till hennes rum. Sandra slängde väskan på golvet och sedan la hon sig på sin säng och suckade lite. Jag gick fram till sängen, la mig på sidan brevid  och tittade på henne.
"What are you looking at?" frågade hon flörtigt och fnissade lite.
"Bara den sötaste tjejen som finns" sa jag och log stort.
Jag lutade mig över Sandra och kysste henne mjukt. Jag kände hur hon log i slutet av kyssen. Vi tittade så på varandra ett tag, men sedan såg hon väldigt allvarlig ut. Jag blev lite orolig och började tro att hon hade ångrat sig om oss. Jag skulle precis öppna munnen för att fråga henne när hon såg lurig ut och sa:
"Är du sugen på glass?" Jag skrattade.
"Puuuh"
"Haha va?" frågade Sandra.
"Jag trodde det var något allvarligt, fan vad du skrämde mig, haha! Men gärna, jag tackar inte nej till glass" sa jag. Sandra skrattade åt mig.
"Kommer strax" sa hon sedan och försvann ner för trappan medans jag låg kvar på hennes säng.
Efter ett tag kom jag på att jag skulle twittra så jag gick fram till hennes skrivbord, slog på datan och satte mig ner.

Sandras perspektiv

När jag kom upp till mitt rum igen med glasskålarna i händerna såg jag Justin sitta och posa framför min laptop.
"Vad gör du?" sa jag och skrattade lite.
"Kom..." sa han och log.
Jag gick fram till datan och ställde mig bakom Justin, la mina händer på hans axlar och började massera honom mjukt. Han höll på att ta kort i webcamen. 
"Wow, du är duktig" flinade han. Jag fortsatte ett tag och lutade sedan mitt huvud mot Justins axel. Han vände huvudet mot mitt håll och pussade mig på pannan. *Klick* 
Justin klappade med handen på sitt lår. Jag satt mig ner i hans knä och han la armarna runt min midja.
Jag lutade mig mot hans ansikte och sedan kysstes vi länge. *Klick*
Det var så mysigt att sitta där att jag glömde bort att vi satt framför webcamen. *Klick, klick, klick* Justin fortsatte trycka på knappen.
Vi slutade kyssas och tittade på varandra och skrattade. Justin bet sig i läppen. Åh, jag älskade när han gjorde så.
"Vill du se en film?" frågade jag och log.
"Gärna" svarade Justin och pussade mig.
Jag klev upp från hans famn och gick fram till min bokhylla där jag hade min filmsamling.
"Ska vi se en komedi? Easy A kanske?" frågade jag.
"Sure! Har aldrig sett den" svarade Justin och började ta av sig sin huvtröja. Jag tog fram filmen och satt i den i DVD-spelaren medans jag sneglade på Justin och spanade in hans vältränade armar.
Jag tog på mig ett par korta shorts och ett linne. Jag kände Justins blick i ryggen när jag bytte om, men det struntade jag i.
Sen la jag mig bredvid honom i sängen och tryckte på play. Han drog mig intill sig och jag la huvudet på hans bröstkorg. Vi låg så och myste genom hela filmen.
Jag kände mig glad igen nu när jag hade honom här, vid min sida.

"Jag vill vara din" sa jag efter en stund. Justin sa inget utan drog mig bara närmre intill honom.
Sedan pussade han min panna och höll om mig. Jag log och la mitt huvud på hans bröstkorg.
Det kändes underbart att få känna hans andetag och höra hans hjärtslag. Jag tittade upp på honom och han mötte min blick.
"Du är den finaste jag vet" sa han. Våra ansikten möttes och vi kysste varandra.
"Jag älskar dig Justin, på riktigt" sa jag. Han log stort.
"Och jag älskar dig, mitt hjärta" sa han och kramade om mig hårdare. Vi kysstes igen...

---

Det kändes så himla rätt, hans läppar mot mina. Jag drog honom närmare mig och jag ville inte släppa taget om honom. Kyssen tog slut men vi låg kvar och höll om varandra.
Hans ena arm låg bakom min nacke och han strök med handen längs min ena arm och jag fick rysningar.
Hans andra hand hade han på min kind och han smekte min kind med sin ena tumme. Jag skulle kunnat lega där i en evighet.
Han sa ingenting, inte jag heller. Jag visste inte ens vad jag skulle säga. För om jag sa någonting så skulle det förmodligen bara sabotera den här perfekta stunden.
Vi låg där länge, jag vet inte hur länge för jag höll inte koll på klockan. Plötsligt ringde Justins mobil. Han satte sig försiktigt upp för att inte göra illa mig.
"Justin" svarade han. Han satt tyst och sen spärrade han upp ögonen. "Var det ikväll?" frågade han och lät stressad. "Aha, mm.." fortsatte han. "Nej jag kommer inte, inte ikväll. Jag ska vara med Sandra... Aa bra. Hejdå, vi hörs" sa han och sedan la han på.

"Vem var det där?" frågade jag nyfiket.
"Scooter" svarade han. "Jag skulle egentligen ha åkt hem till honom idag, vi skulle käka och kolla på film. Hela crewet."
"Okej, men var inte Scooter här nyss?" frågade jag förvånat.
"Han åkte för ett tag sen. Ungefär när jag kom hem" svarade han.
"Jaha.. Är du säker på att du inte ska med dit då?" frågade jag tveksamt.
"Helt säker. Jag vill vara med dig ikväll, ingen annan.."
"Jag kan följa med dig ifall du verkligen vill dit?" föreslog jag.
"Nej, vi stannar hemma ikväll" svarade han bestämt och pussade mig på näsan.
"Okej" svarade jag och log lite mot honom. Det gjorde mig faktiskt glad att han hellre umgicks med mig än med sitt crew.
Jag satte mig upp i hans säng, bredvid honom. Han sneglade lite på min hand och tog den försiktigt. Jag kramade om hans hand med min och då verkade hans nervositet lägga sig lite.
Det var fortfarande lite spänt mellan oss men jag försökte att inte tänka på det. Det var nog ändå självklart med tanke på att vi nyss bråkat? Det skulle ju bli som vanligt snart, hoppades jag iallafall.
"Hallå Sandra?" sa Justin och viftade med händerna framför mitt ansikte. Jag blinkade med ögonen några gånger.
"Jag fick stillblick" sa jag.
"På mig?" frågade han lite flörtigt. Jag skrattade.
"Ja precis... Du, vill du sova hos mig inatt?" frågade jag och jag kände mig faktiskt nervös. Tänk om han skulle säga nej? Till min stora lättnad sken han upp.
"Gärna, jag måste bara fråga mamma.."

Justins perspektiv

Jag släppte hennes hand och sen sprang jag ner för trappan till nedervåningen.
"Mamma?" ropade jag.
"I köket" ropade hon tillbaka. Jag sprang in till köket och där satt hon och läste en tidning.
"Hej" sa hon och skrattade när jag bromsade in vid dörren och höll på att ramla. "Varför är du så glad helt plötsligt? Du har ju varit så nere?" frågade hon.
"Ja jag..." började jag men ändrade mig. "...Sandra är här och jag undrar ifall jag får sova hos henne idag. Om det går bra?"
"Ja det är klart det går bra. Men bråkade inte ni nyss..?" frågade mamma oroligt.
"Nej vi har löst det. Det var bara missförstånd. Oroa dig inte" sa jag och gick fram och kramade henne. Hon pussade mig på kinden.
"Ring mig imorgon" sa hon när jag gick iväg.
"Självklart" ropade jag över axeln.
Jag sprang upp till mitt rum och Sandra satt kvar på nästan samma ställe på sängen. Hon tittade upp på mig när jag kom in i rummet.
Jag tog fram en ryggsäck och slängde i ett par kalsonger och lite andra saker. Sen tog jag på mig en tjocktröja och efter det så gick jag fram till Sandra och sträckte ut min hand mot henne.
"Ska vi åka?" frågade jag.
"Visst" svarade hon och tog min hand.
Vi gick ner och tog på oss våra skor och jackor. Sen gick vi ut till min bil och satte oss i den.
När jag skulle köra ut från uppfarten så kom en annan bil och svängde in som blockerade våran väg. Jag kände igen personen bakom ratten på den andra bilen och klev ur för att hälsa.

Jag gick upp för trappan till Justins rum. När jag kom dit ställde jag mig vid fönstret för att kolla på den vackra utsikten. Det luktade gott och välbekant, det luktade Justin.
Jag satte mig på hans säng, andades ut och tog ett djupt andetag, andades ut igen...
Sedan hörde jag dörren öppnas bakom mig.
"Sandra..." sa Justin tyst.

---

 

Jag vände mig om och tittade på honom. Han såg varken arg, ledsen eller glad ut, snarare chockad.
Jag reste mig upp och log lite, sedan gick jag sakta fram till honom. Vi närmade oss varandra och kramades. När Justin började släppa taget om mig höll jag kvar. Han la försiktigt tillbaka sina armar runt mig och jag kände hur han log.
"Förlåt..." viskade jag efter en stund. Justin drog sin hand längs min rygg och tryckte mig närmare hans kropp.
"Förlåt" viskade han tillbaks. Jag kände mig trygg i hans famn och njöt av stunden.
"Kan vi prata?" frågade jag sedan. Justin la sina händer på mina axlar och såg allvarlig ut.
"Självklart" svarade han.
Jag satte mig ner på hans säng och han satte sig brevid mig.
"Jag är verkligen ledsen" sa jag. Han tog min hand i sin och tittade mig sedan blygt i ögonen.
"Jag med" sa han. "Det är så att flickan jag är kär i säger att det vi en gång hade är som bortblåst. Att hon inte vet vad hon vill längre...Jag vet inte vad jag ska göra"
Mitt hjärta klappade hårt och en ensam tår letade sig ner för min kind. Jag strök snabbt bort den.
"När jag...när jag sa att jag inte visste vad jag ville..." började jag. Justin fortsatte titta på mig. Jag tog ett djupt andetag och fortsatte.
"...talade jag inte riktigt sanning. Jag vet precis vad...vad jag vill. Jag är bara rädd för att det inte kommer funka" sa jag med darrig röst. 
Justins blick flyttades ner mot golvet. Han nickade.
"Jag förstår..." sa han sedan och såg väldigt ledsen ut. Jag kände hur han släppte min hand och reste sig upp, för att sedan sakta börja gå fram och tillbaka i rummet. Jag suckade lätt och la mig sedan ner på hans säng. Det här var för mycket.
Justin la sig brevid mig i sängen.
"Jag vill...Jag vill att..." var det enda jag fick fram.
"Vad vill du?" frågade han med tjock röst.
"Jag vill inte, jag kan inte vara utan dig längre" viskade jag.
"Åh..." hörde jag Justin mummla. Han verkade förvånad.
"Men...du tror inte att det kommer funka?" frågade han sedan. Mitt hjärta bultade hårt.
"Grejen är att jag blev så sårad när du inte litade på mig med Nick. Det gjorde ont i mig när du trodde att jag ville ha honom istället för dig. Och att du tvivlade på våran kärlek. Jag sa massa dumma saker på grund av ilska...Men jag menade det inte. Jag har aldrig tvivlat på mina känslor för dig...Jag var dum som sa så"
"Jag är en idiot, Sandra. Jag förstår inte själv hur jag kunde tvivla på dig...på oss. Avundsjukan tog över och jag blev förbannad. Vi kan inte hålla på så här...bli besvikna, börja bråka, skiljas i tårar och sedan ta en paus. Jag vill inte ha det så. Jag vill ha dig, på riktigt" sa Justin och fick tårar i ögonen.
Nu orkade jag inte hålla tillbaka mina tårar, så jag lät de forsa ner för mina kinder.
"Hey...gråt inte" viskade Justin och strök mig på kinden. Vid det här laget hade tårarna börjat rinna från hans ögon också.
"Ska du säga..." sa jag och tittade på hans ansikte och in i hans vackra ögon.
Vi log mot varandra och skrattade lite tyst.
"Jag vill vara din" sa jag efter en stund. Justin sa inget utan drog mig bara närmre intill honom.
Sedan pussade han min panna och höll om mig. Jag log och la mitt huvud på hans bröstkorg.
Det kändes underbart att få känna hans andetag och höra hans hjärtslag. Jag tittade upp på honom och han mötte min blick.
"Du är den finaste jag vet" sa han. Våra ansikten möttes och vi kysste varandra.
"Jag älskar dig Justin, på riktigt" sa jag. Han log stort.
"Och jag älskar dig, mitt hjärta" sa han och kramade om mig hårdare. Vi kysstes igen...

---

Vad tycker ni?
Tack för era fina kommentarer förresten! Ni är awesome kära läsare :)
/Sofia och Sandra

"Hej" sa alla när jag klev av. Jag gav alla en varsin kram. När jag kramade Christian så tryckte han min kropp mot sin. Han kramade mig även längre än vad dom andra hade gjort.
"Hej" sa jag sen till alla. "Hur kunde ni veta att jag skulle komma nu?"
"Vi chansade. Caitlin kollade upp när bussarna skulle komma" svarade Chaz och flinade.
"Jag säger ju att jag är bäst!" sa Caitlin och skrattade.
"På att vara dålig?" sa Christian retsamt, alla utom Caitlin skrattade.
"Äh ge dig! Men ska vi gå hem till oss eller ska vi stå här?" sa Caitlin.
"Försten hem är bäst" tjöt Chaz som hade en cykel och han började cykla iväg.
"Fusk!" ropade Ryan och skrattade. Vi skrattade också.

---

När vi kom till Beadles hus hoppade killarna ner i poolen direkt medans jag och Caitlin gick för att byta om till bikini. Sedan gick vi också ner till poolen.
Vi hade alla väldigt kul tillsammans och jag kände mig faktiskt riktigt glad. Det kändes skönt att få rensa huvudet lite, skratta och bara ha skoj.
Efter en lång stunds badande gick vi in och fikade stora chokladmuffins och satt länge och snackade.
Tiden gick väldigt fort och när klockan närmade sig 6 tänkte jag att det nog var dags för mig att dra hem.
Caitlin och Christian följde med mig ner till bussen. På vägen dit försökte Christian imponera på mig med sin skateboard. Jag skrattade lite åt honom. Han verkade gilla mig...

På bussresan hem lyssnade på musik. Jag hade en hel spellista med bara Justins låtar, den undvek jag. Istället satt jag på min blandade lista med all möjlig random musik.
Efter ett tag tröttnade jag på musiken i iPoden så jag satt på radion istället. Det var en livesänd konsert, för när jag satt in lurarna i öronen igen hörde jag människor jubla och klappa händerna.
Sedan hörde jag artisten prata och förstod vems konsert det var. Jag kunde inte låta bli att lyssna så jag stängde inte av. Musiken började och jag hörde att det var Overboard. Jessica sjöng första versen som vanligt och när det var dags för refrängen hörde jag Justins underbara stämma. Håret på mina armar reste sig och det gick rysningar genom hela min kropp.
Jag tittade ut genom fönstret och fortsatte lyssna på texten.
I’m overboard, and I need your love. Pull me up, I can’t swim on my own. It's too much, feels like I'm drowning without your love. So throw yourself out to me, my life saver.
It's supposed to be some give and take, I know. But you're only taking and not givin' anymore.
So what do I do? Cause I still love you, I still love you baby. And you're the only one who can save me.
När låten var slut började alla tjejer skrika högt, sedan blev det tyst i några sekunder, och då sa Justin:
"Den här låten spelade jag för en väldigt speciell tjej ikväll. Jag älskar henne otroligt mycket och vägrar tappa hoppet. I need your love baby, my lifesaver. Förlåt"
Publiken skrek ännu högre. Sedan fortsatte konserten med "One less lonely girl" men jag stängde av.
Tårarna brände bakom ögonen. Det blev för mycket. Jag saknade Justin så sjukt och jag visste precis vad jag ville nu.
När jag kom hem gick jag direkt upp i badrummet och vred på duschen. Jag klev in i den och lät det varma vattnet rinna nerför min rygg. Jag stod så länge och tänkte.
Plötsligt bankade det på badrumsdörren och jag hörde mamma ropa:
"Sandra! Hur länge ska du vara där inne egentligen?! Maten är klar nu" Jag vaknade till och svarade:
"Oj, sorry! Jag är klar snart"
Jag gick ur duschen och virade in mig själv i en handduk. Sedan fortsatte jag in till mitt rum och tog på mig nya kläder. Det fick bli en fin marinblå jumpsuit, en svart kofta och mina vita converse. Jag fönade håret och smorde in ansiktet, sedan drog jag på lite vattenfast mascara på min ögonfransar och sprutade på mig lite vaniljparfym.
Jag var klar på mindre än tio minuter och gick ner till köket för att äta. Klockan var halv 8.
Mamma och pappa tittade förvånat upp.
"Vart ska du?" frågade pappa nyfiket.
"Skulle inte du vara hemma ikväll? Med tanke på allt som hänt?" fortsatte mamma. Jag tog för mig av maten och satte mig vid köksbordet.
"Jag måste prata med honom" sa jag tyst, tittade ner i tallriken och började äta. Mamma och pappa utbytte några blickar och viskade något till varandra.
"Vill du att jag ska skjutsa dig?" frågade pappa sedan. Jag tittade upp och log.
"Gärna. Tack Pappa"
När vi hade ätit klart var klockan strax före åtta så jag och pappa gick ut till bilen.
Jag tänkte igenom vad jag skulle säga till Justin och kände att jag blev lite nervös.
"Är du säker på att han är hemma nu då?" frågade pappa när vi stannade utanför hans hus.
"Nej" sa jag. Jag hade inte ens ringt Justin eller sagt att jag skulle komma. Var han inte hemma så tänkte jag vänta på honom, helt enkelt. Jag ville prata med honom och reda ut en del saker.
Pappa log lite åt mig och gav mig en kram.
"Lycka till Sandra. Jag är säker på att allt kommer ordna sig" sa han sen. Jag kramade honom tillbaks och gick ur bilen. Pappa körde iväg.
Sedan gick jag upp för gången till Justins hus och plingade på. Scooter öppnade.
"Men hej Sandra!" sa han glatt. "Kom in!"
Jag log mot honom. "Är Justin hemma?" frågade jag.
"Nej, men han kommer snart. Jag tror att han, Pattie och Kenny skulle dra och käka efter konserten" svarade han och log tillbaka mot mig.
"Är det okej om jag väntar på hans rum?" frågade jag och tittade lite nervöst på Scooter.
"Visst! Gör det. Vi ses!" sa han och gick in i vardagsrummet för att kolla på TV.
Jag gick upp för trappan till Justins rum. När jag kom dit ställde jag mig vid fönstret för att kolla på den vackra utsikten. Det luktade gott och välbekant, det luktade Justin.
Jag satte mig på hans säng, andades ut och tog ett djupt andetag, andades ut igen...
Sedan hörde jag dörren öppnas bakom mig.
"Sandra..." sa Justin tyst.

Nu var det fredag eftermiddag och vi var på shoppingcentret The Groove i Los Angeles, för att äta glass och köpa lite nya saker.
När vi var inne på Forever 21 ringde plötsligt min mobil. Jag hoppade till lite av förvåning för det var "Baby" som spelades. Jag tog upp mobilen. På skärmen visades en bild av Justin...
"Hej, det är Sandra" svarade jag osäkert. Det gick några sekunder med sedan bröts tystnaden.
"Sandra det här funkar inte längre..." hörde jag honom säga.

---

"Vad är det som inte funkar?" frågade jag och jag kunde knappt andas. Linnea och Vanessa granskade mig och såg oroliga ut.
"Att vi inte träffas. Jag saknar dig för mycket" sa han lågt.
"Jag saknar dig också. Men jag kan inte fatta att du anklagade mig för att ha kysst honom, du såg ju till och med vad som hände" sa jag.
"Det är bara det att jag blir så avundsjuk.."
"Du kan ändå inte bara anklaga mig. Du trodde ju så förut också.. Om Nick"
Förlåt, jag borde ha litat på dig" sa han.
"Mm" sa jag bara. Det blev tyst i telefonen länge, jag visste inte vad jag skulle säga, han visste nog inte heller.
"Kan du förlåta mig och ge mig en till chans?" frågade han tillslut.
"Jag vet ärligt talat inte, du sårade mig Justin. Jag vet inte vad jag vill" svarade jag.
"Sandra lyssna på mig nu, jag vet att jag säkert sabbar det som vi har.. Men jag är en idiot, förlåt" mumlade han.
"Det är nog bäst om vi inte träffas mer. Vi sårar bara varandra. Och oroa dig inte för att sabba det som vi har, för det är redan borta" sa jag och sedan la jag på.

Jag stod kvar med telefonen mot örat och sen stoppade jag sakta ner den i fickan. Den låg och vibrerade men jag stod bara och stirrade rakt fram.
"Jag tror nog att jag ska åka hem nu" sa jag till dom. Dom nickade bara till svar, dom förstod som tur var. Dom körde hem mig. Jag satt tyst hela bilresan.
"Är du säker på att vi inte ska följa med?" frågade Linnea igen.
"Det är lugnt, jag ringer kanske er senare" sa jag och tackade för skjutsen.

När jag kom in genom dörren så sprang jag upp till mitt rum och satte mig på min säng.
Jag kände mig helt tom, jag kunde inte ens känna någon smärta eller tänka. Jag var bara tom. Jag kände mig lika tom som ett bottenlöst hål.
Jag hade inte ens märkt att jag grät förrän jag inte längre kunde se något. Mina ögon var fyllda med tårar och jag orkade inte ens torka bort dom.
Justin fortsatte ringa mig på mobilen och när jag hörde "Baby" spelas för sjätte gången så skrek jag: "Åååh!" och slängde iväg telefonen som landade på andra sidan rummet.
Den vibrerade flera gånger men som tur var så verkade inte ljudet fungera längre, skit också. Men då slapp jag iallafall höra hans låt.
Tårarna rullade sakta ner för mina kinder och jag satt bara helt stilla. Jag hörde någon komma in i mitt rum men brydde mig inte ens om att kolla upp för att se vem det var.
"Men lilla älskling" sa mamma när jag till sist kollade upp på henne och hon fick syn på mitt ansikte.
Hon satte sig ned på sängen bredvid mig och la armarna om mig. Jag grät ut mot hennes axel och skakade för att jag grät så mycket. Hon strök med handen över mitt hår.
"Se så.. berätta nu vad det är" sa hon efter ett tag och tog sina händer på mina axlar och rätade upp mig så att jag nu satt rakt och tittade på henne.
"Det är Justin.." sa jag tillslut.

Jag berättade allt för mamma, allt som hänt mellan mig och Justin. Från början till slutet. Hon lyssnade noga och nickade och "mmade" ibland.
Mamma kramade om mig dom gånger jag höll på att börja gråta och fick mig att orka fortsätta berätta.
Resten av kvällen umgicks jag med henne och vi gick till affären och hyrde film och köpte massvis av godis. Det kändes så vanligt, att vi två umgicks på det här sättet.
Förut gjorde vi det rätt ofta. Men nu kunde jag inte ens minnas den senaste gången vi gjort det. Det var skönt att umgås med mamma, hon hade alltid varit en av mina närmaste vänner.
Jag kunde berätta allt för henne och det var väldigt skönt.

När jag vaknade nästa dag så drog jag bara på mig ett par mjukisar och sen gick jag ner och åt frukost. Mamma och pappa var på jobbet och dom skulle inte komma hem på flera timmar. Jag bestämde mig för att skriva lite i min dagbok.
Jag skrev om allt som hänt dom senaste dagarna och det slutade med att jag nästan satt och skrev i tre timmar och tillslut var dagboken slut på sidor. Jag skulle behöva köpa en ny.
Jag gick upp till mitt rum och kastade en snabb blick på min mobil som fortfarande låg kvar på golvet. Jag gick och tog upp den. Jag hade fått nio sms från Justin, två från Linnea och massa andra från olika personer.
Jag skummade snabbt igenom smsen, svarade på några och fastnade sedan vid ett sms som jag läste noggrant.
"Jag vet att du är sur på Justin. Men ge honom en chans, han är galen i dig xx SelenaG" stod det i smset. Jag log lite för mig själv. Hon var så rar. Jag sparade numret.
"Jag vet inte vad jag vill, han har sårat mig. Fast det är ändå försent nu.. xx Sandra" svarade jag. Sen ringde min mobil.

"Hallå?" svarade jag.
"Hej Sandra! Det är Caitlin."
"Caitlin?" frågade jag förvånat.
"Haha ja. Jag undrade ifall du ville komma hit och va med mig, Ryan och Chaz?" frågade hon och lät lite nervös. Jag blev förvånad över att hon frågade.
"Jag vet inte om jag orkar, jag menar med allt det här med Just.. Eller nej vet du vad? Gärna! Vart är ni?" svarade jag.
Först hade jag tänkt säga att jag inte orkade men sen när jag tänkte efter så ändrade jag mig. Vad var det värsta som skulle hända? Att jag hade kul? Jag kunde inte deppa hela tiden..
"Kom hem till mig! Vi ska bada tror jag" sa hon glatt.
"Okej då ses vi snart" sa jag.
"Ja det gör vi. Hejdå!" sa hon och sen la vi på.

Jag drog snabbt på mig ett par shorts och en t-shirt. Jag struntade i sminket, vi skulle ju ändå bada. Sen gick jag ut för att kolla när bussen skulle gå.
Jag såg den komma på vägen en bit bort och hann precis springa till busshållsplatsen så att jag hann med den. Jag satte mig ner på bussen och pustade ut.
Bussresan tog inte alls lång tid och när jag klev av bussen så stod konstigt nog Caitlin, Chaz och Ryan redan där. Även Christian var med. Caitlin log och vinkade glatt när hon såg mig på bussen.
"Hej" sa alla när jag klev av. Jag gav alla en varsin kram. När jag kramade Christian så tryckte han min kropp mot sin. Han kramade mig även längre än vad dom andra hade gjort.
"Hej" sa jag sen till alla. "Hur kunde ni veta att jag skulle komma nu?"
"Vi chansade. Caitlin kollade upp när bussarna skulle komma" svarade Chaz och flinade.
"Jag säger ju att jag är bäst!" sa Caitlin och skrattade.
"På att vara dålig?" sa Christian retsamt, alla utom Caitlin skrattade.
"Äh ge dig! Men ska vi gå hem till oss eller ska vi stå här?" sa Caitlin.
"Försten hem är bäst" tjöt Chaz som hade en cykel och han började cykla iväg.
"Fusk!" ropade Ryan och skrattade. Vi skrattade också.

"Sandra, jag har letat efter dig överallt" sa han. Jag svarade inte.
"Ja jag hittade henne här ute själv, så gör man väl inte Justin? Lämnar sin flickvän ensam på en fest där hon knappt känner någon?" sa Selena och skrattade mjukt.
Hon verkade inte fatta den uppenbara spänningen mellan mig och Justin. Men sedan verkade hon fatta när hon verkligen tittade på Justin, hon fick ett oroligt ansiktsuttryck.
"Åh.. Det är bäst att jag låter er prata, jag går in så länge" ursäktade hon sig och reste sig upp. "Det var kul att få träffa dig" sa hon till mig och log.
"Detsamma" svarade jag och log så mycket jag kunde.
När Selena gick förbi Justin så klappade hon honom på axeln. Han stod bara och stirrade på mig. Jag stirrade tillbaka.
"Vi behöver prata" sa jag tillslut.
"Nej, vi behöver en paus" sa han kallt utan att släppa min blick.

---

När han sa de sista orden kändes det som att någon släppte en stor sten över mitt hjärta. Det gjorde ont i bröstkorgen och jag flämtade till.
"Justin..." viskade jag tyst och tittade sorgset på honom.
Han fortsatte bara titta mig rakt i ögonen. Han såg mer ledsen ut nu men var fortfarande väldigt allvarlig och jag överväldigades av hur säker han verkade vara på sina ord.
"Jag har ringt på en bil som kommer och hämtar dig" sa han sedan kort. Jag satt kvar i stolen och fortsatte titta på honom, sedan vände jag långsamt blicken ut mot trädgården och poolen nedanför.
Jag andades djupt, reste mig upp och gick förbi Justin i dörröppningen och in i huset igen.
Jag kände hela tiden hans blick i ryggen men fortsatte bara gå.
Sedan sa jag hejdå till Justins vänner och Selena som stog en bit bort och snackade med Joe Jonas. Sist tackade jag Demi för att jag fick komma och kramade om henne och sa att det hade varit en jättekul fest. Jag ljög ju faktiskt inte om det, för det hade varit en fantastisk kväll ända tills dramat med Jasmine och Nick drog igång.
Jag suckade vid tanken på hur allt bara hade raserats på bråkdelen av en sekund och tog sedan min väska och gick ut till gatan där bilen skulle komma och hämta upp mig.

När jag kom hem var det tyst och mörkt i hela huset, så jag antog att Vanessa och Linnéa hade gått hem. Mamma och pappa skulle iväg på någon middag och sedan sova borta på hotell...Så nu var jag helt ensam.
Meningen hade varit att Justin skulle ha följt med mig och sovit här, men det blev ju inte så.

Jag tog av mig mina höga klackar och drog av mig min kofta. Sedan gick jag direkt upp till mitt rum och la mig ner på sängen.
Jag andades ut och lät tårarna rulla ner för mina kinder. Tankarna snurrade runt som i en tornado inuti mitt huvud och det kändes som att jag skulle sprängas av alla känslor som fanns inom mig.

Justins perspektiv

Jag orkade inte vara kvar på festen efter allt som hänt så jag sa hejdå till alla och gick ner till min bil och började köra hem.
Efter ett tag pallade jag inte hålla inne allt längre så jag började gråta och slog nävarna hårt i ratten.
Jag hade dåligt samvete för det jag sagt till Sandra, men trodde ändå att det här var den bästa lösningen.
Jag var jättekär i henne men behövde tid för att tänka igenom allting. Vi kunde inte hålla på såhär...Bli svartsjuka, börja bråka och skiljas från varandra i tårar.
När jag åkte ut på turné igen skulle miljontals tjejer klänga på mig och det fanns ingenting jag kunde göra åt det. För att vara en del av mitt liv, en så pass stor och avgörande del, var man tvungen att kunna hantera sånt...Utan att bryta ihop varenda gång.
Jag visste att det var svårt för Sandra, men vad skulle jag göra?
Själv var jag tvungen att lära mig att inte få spel så fort en kille närmade sig min tjej...Det skulle säkert hända ganska ofta i framtiden, hon var ju så fin. Och så ville ju många sabotera för mig, bara för att jag var Justin Bieber...
Vi var helt enkelt tvugna att lita fullt ut på varandra.
Jag fortsatte köra hem i mörkret och funderade på om Sandra skulle kunna förlåta mig.

Sandras perspektiv

Dagarna gick utan att jag och Justins sågs, vi pratade knappt. 
Då och då smsade vi lite, men det gick lång tid mellan gångerna. Stämningen var fortfarande spänd men jag visste att jag var tvungen att ge honom tid, så som han hade gett mig tid förut...När jag ville ta en paus.
Det betydde ju självklart inte att jag inte saknade honom varenda sekund. Det brände i bröstet när jag tänkte på honom, vilket var väldigt ofta, nästan jämt.

Jag umgicks med mina bästisar Linnéa och Vanessa så mycket jag kunde för att komma på andra tankar ett tag.
Nu var det fredag eftermiddag och vi var på shoppingcentret The Groove i Los Angeles, för att äta glass och köpa lite nya saker.
När vi var inne på Forever 21 ringde plötsligt min mobil. Jag hoppade till lite av förvåning för det var "Baby" som spelades. Jag tog upp mobilen. På skärmen visades en bild av Justin...
"Hej, det är Sandra" svarade jag osäkert. Det gick några sekunder med sedan bröts tystnaden.
"Sandra det här funkar inte längre..." hörde jag honom säga.

---

Vad är det som inte funkar längre...?
Kika in här imorgon klockan 12.00 för att läsa nästa del :)
Jag vill passa på att tacka er läsare för era snälla kommentarer och ert beröm! Det är superkul att skriva när man vet att ni tycker det är bra! Kom gärna med förslag på vad ni vill ska hända framöver också :)
Ha en bra kväll! Kram Sofia

Jag såg henne ingenstans så jag gick vidare till en annan del av huset.
Där satt hon i en fåtölj brevid någon och snackade. Det var en lång kille som jag först inte kände igen.
Jag började gå mot dom. När jag kom närmare såg jag att killen hela tiden försökte flytta sig närmare Sandra.
Jag blev irriterad och kände hur beskyddsinstinkten inom mig kom fram.
Jag gick närmare och såg plötsligt att killen lutade sig ännu närmare Sandra och...kysste henne!
Hjärtat började bulta hårt och jag spände knytnäven.

---

Demis hus

Sandra puttade bort killen istället för att besvara kyssen. Hon sa någonting till honom som jag inte hörde pga musiken men hon såg arg ut. Sen reste hon sig upp och började gå. Jag gick med snabba steg fram mot killen.
"Vad håller du på med?!" Skrek jag när jag var närmare. Killen tittade upp på mig. När jag såg att det var den där jävla Nick så exploderade nästan mitt huvud.
Jag såg helt rött för att jag var så arg. Vad gjorde han här? Och vad fan höll han på med? Han verkade känna igen mig också för han blinkade några gånger.
"Svara!" skrek jag. Först tittade han förvånat på mig, sedan log han ett kaxigt leende.
"Jag är här för att ta din tjej" svarade han kaxigt. Det var droppen, jag skulle precis slå honom när Sandra tog tag i min arm och höll fast den hårt.
"Justin nej, det är inte värt det" sa hon lågt.
"Han kysste dig! Det är visst värt det!" svarade jag vresigt.
"Han är jätte full" sa hon och gav honom en menande blick. Jag tittade hastigt på honom som satt där och tittade på oss.
"Jag skulle inte kyssa någon annans tjej bara för att jag var full" sa jag.
"Men snälla Justin, ser du inte hur full han är?" sa hon irriterat. "Kom vi måste hjälpa honom" sa hon och drog i min arm.
"Nej! No way att jag hjälper den där idioten med något" svarade jag och jag var fortfarande arg.
"Sluta vara barnslig nu och hjälp mig" sa hon.
"Barnslig?"
"Du vet att jag inte menade så, strunt samma, kom igen nu" sa hon och försökte vifta bort det.
"Det är inte så konstigt att jag reagerar när min flickvän kysser en annan kille mitt framför mitt ansikte!" sa jag spydigt.
"Vänta nu.. Det var han som kysste mig, inte tvärt om?" sa Sandra, jag hörde att hon började bli arg.
"Du ville säkert.." mumlade jag väldigt, väldigt tyst.
"Va?" sa Sandra andlöst.
"Inget" svarade jag kort.
"Jag hörde vad du sa, du har fel, så jävla fel" sa hon och hennes röst var tjock. Hon sprang gråtandes därifrån. "SANDRA! SANDRA VÄNTA!" ropade jag efter henne. Hon sprang iväg. "FAN!" Skrek jag.
Jag tittade på Nick som fortfarande satt på ena fotöljen och han sa ingenting. Han satt bara där och såg ur löjlig ut.
"Åk hem, snälla" bad jag honom så snällt jag kunde. Han nickade kort och reste sig upp och gick iväg. Jag började leta efter Sandra överallt men vart jag än kolla så var hon inte där..

Sandras perspektiv

Jag satte mig ner på en stol som stod på husets balkong. Det var mörkt ute nu och det lös ifrån poolen nedanför. Jag tittade ner på alla som badade men såg inte Justin där nånstans.
Jag kunde inte ens gråta, jag hade misslyckats och låtit någon liten tår rinna ner för min kind när jag sprungit iväg från Justin, men nu satt jag bara helt stilla och tänkte.
Varför var allt tvunget att bli så fel? Jag hade sett fram mot den här festen enda sedan jag blivit bjuden till den och nu var allt förstört..
Först hade Jasmine kommit dit och sen nu Nick. Vad gjorde han här och hur kunde han veta att jag var här? Jag förstod inte. Men jag skulle ta reda på det.

Jag hörde balkongdörren öppnas bakom mig och först trodde jag att det var Justin men personen var tyst ett tag.
"Hallå? Är du okej?" frågade personen, det lät som en tjej.
"Jag är okej" svarade jag med en skrovlig röst. 
Personen gick ut och stängde dörren efter sig. Det var till min stora förvåning Selena och hon satte sig i stolen mitt emot mig.
"Nej men är inte du Sandra? Justins Sandra?" frågade hon häpet. Jag nickade bara.
"Justin har berättat så himla mycket om dig! Jag är Selena, Justins kompis" sa hon och jag sträckte fram handen mot henne för att hälsa.
Hon struntade i handen och gav mig en mjuk kram istället. Jag gillade redan Selena, hon verkade vara en jätte gullig och snäll tjej.
"Vad gör du här ute ensam förresten?" frågade hon men jag hann inte svara för då öppnades balkongdörren igen och där stod Justin. Hans ögon var röda och hans hår var rufsigt.
"Sandra, jag har letat efter dig överallt" sa han. Jag svarade inte.
"Ja jag hittade henne här ute själv, så gör man väl inte Justin? Lämnar sin flickvän ensam på en fest där hon knappt känner någon?" sa Selena och skrattade mjukt.
Hon verkade inte fatta den uppenbara spänningen mellan mig och Justin. Men sedan verkade hon fatta när hon verkligen tittade på Justin, hon fick ett oroligt ansiktsuttryck.
"Åh.. Det är bäst att jag låter er prata, jag går in så länge" ursäktade hon sig och reste sig upp. "Det var kul att få träffa dig" sa hon till mig och log.
"Detsamma" svarade jag och log så mycket jag kunde.
När Selena gick förbi Justin så klappade hon honom på axeln. Han stod bara och stirrade på mig. Jag stirrade tillbaka.
"Vi behöver prata" sa jag tillslut.
"Nej, vi behöver en paus" sa han kallt utan att släppa min blick.

---

Måste bara få tacka er för alla underbara kommentarer!
Man blir skit taggad på att uppdatera när ni kommenterar mycket! Fortsätt kommentera så forsätter vi skriva mycket!
Kommentera vad ni tyckte om den här delen, jag hoppas ni gillade den. Ha en bra dag alla JB-lovers! :D
/Sandra

Vi kom fram till ytterdörren och det stod folk utanför huset också, på altanen och alla skrattade och pratade.
Jag höll nästan på att skrika när jag såg kändisar som till exempel Jonas Brothers. Det här var inte sant. Men jag koncentrerade mig på att vara lugn. Det sista jag ville göra var ju att skämma ut Justin. Jag var ju själv ihop med en världskändis, då kunde jag ju inte bara flippa ur hur som helst. Jag ville nästan skratta åt mig själv.
Ytterdörren stod öppen så vi klev in. Direkt vi kom in så la folk märke till oss och någon skrek:
"Demi, Justin är här nu!"
Demi kom från ett annat rum och när hon såg oss så sken hon upp.

---

Demi kom fram till oss och Justin sträckte ut armarna. De kramades.
”Grattis Demi-girl!”sa han glatt och log brett.
”Taaaaack little J!” svarade hon och skrattade. Sedan vände hon nyfiket blicken mot mig.
”Är det här tjejen som har fått hela världens favoritkille på fall?” frågade hon och log vänligt mot mig igen.
”Haha ja, det här är min favorite girl” svarade Justin och log triumferande.
”Hej Demi! Och grattis på födelsedagen! Jag är Sandra” sa jag blygt och kramade henne. Jag var otroligt nervös och undrade vad hon tyckte om mig.
”Tack sötis!” svarade hon och fortsatte: ”Välkommen hem till mig! Känn er som hemma och säg till om ni behöver något!”
Demi var verkligen en jättegullig tjej och jag slappnade av lite när jag märkte att hon verkade gilla mig också. Sedan försvann hon iväg igen, hon hade ju en fest att ta hand om och det kryllade av folk som ville prata med henne.

Justin tog min hand och vi gick lite längre in i huset. På vägen träffade vi flera personer som Justin kände och han presenterade mig för dom. Alla var väldigt trevliga mot mig och skrattade och skämtade på som vanligt. Ingen stel stämning. ”Skönt!” tänkte jag och släppte loss mer och mer.
Det märktes dock att folk var nyfikna på oss. Justin Bieber och hans okända flickvän liksom. Det hade skrivits mycket om oss i skvallerpressen.

Vi minglade runt, åt av den fantastiska maten och pratade på med alla gäster. När Taylor Lautner från Twilight-filmerna kom fram och snackade med oss höll jag på att dö av lycka. Han var tusen gånger snyggare i verkligheten och väldigt charmig och rolig. Justin och han skämtade med varandra och Taylor ställde lite frågor till mig då och då.
När han sedan skulle gå vidare gjorde han och Justin något handslag och sen kramade han om mig. Mitt hjärta slog ett extra slag och jag rodnade lite.
När Taylor hade gått puffade Justin till mig lite lätt i sidan och skrattade.
”Du rodnade” sa han retsamt.
”Eh oj. Fan vad pinsamt. Det är bara det att...”
”Att du inte riktigt har vant dig vid att stöta på alla dina idoler på en och samma kväll och snacka med dom som om ni känt varandra i år” fyllde Justin i och log gulligt.
”Hehe ja, precis så” svarade jag, log och kände hur det brände till lite i kinderna igen. Justin skrattade kärleksfullt mot mig och sen gick vi vidare.

Vid det här laget hade festen kommit igång på riktigt och vi hade riktigt kul. Musiken var hög och folk var inte rädda för att dansa. Det spelades mycket av Demis, Selenas, Mileys, Jonas Brothers och Justins musik förstås men även andra kända partyhits. Jag och Justin dansade med Chaz, Ryan, Caitlin och Christian (som jag kom väldigt bra överens med) när någon knackade mig på ryggen.


Justins perspektiv

Det var ett rejält drag på Demis fest och Sandra verkade ha väldigt kul. Jag också såklart. Det kändes underbart att äntligen få visa upp min vackra tjej och presentera henne för alla mina vänner/kollegor.
Ryan, Christian, Caitlin och Chaz hade varit väldigt förväntansfulla över att få träffa henne och när jag väl presenterade dom för varandra så klickade de allihop på en gång. Det glädje mig verkligen och det var en väldig lättnad att Sandra och Caitlin gick så bra ihop också med tanke på mitt och Caitlins förflutna.
Vi dansade till Mileys låt "Can't be tamed" när jag såg en välbekant person komma vinglande mot vårat håll. När jag såg vem det var slutade jag le och sneglade på Sandra. Hon var fortfarande superglad men såg förvånad ut när någon knackade henne på axeln. Hon vände sig om.
Framför henne stod nu Jasmine och flinade. "Men åh, vad gör hon här?" tänkte jag och blev irriterad.
Sandras mungipor drogs ner i samma stund hon såg Jasmine.
"Heeeeej allihopa!" halvskrek Jasmine och tittade retsamt på Sandra.
"Hej Jasmine..." svarade Sandra och mina vänner. Själv stod jag bara och tittade surt på henne. Jag antog att hon bara var här för att ställa till med en scen eller förstöra något. Hon kände ju inte ens Demi, utan hade antagligen fått reda på festen genom rykten. De spreds snabbt här i La-la-land, ryktena alltså. 
Hon var inte inbjuden, det visste jag säkert. Jasmine var inte så omtyckt i de här kretsarna...
"Fan vad dött det verkar vara här" sa Jasmine kaxigt. "När ska folk börja slappna aaaaaaav egentligen?" fortsatte hon sedan sluddrigt. Jag tittade misstänksamt på henne:
"Jasmine? Är du full?" Hon himlade med ögonen och flinade mot mig:
"Men Justin kom iiiiigeeeeen! Det är ju fredaaag babyyy!"
Jag skakade på huvudet och utbytte några blickar med Sandra. Hon verkade förstå vad jag menade och nickade.
"Jag kommer snart. Ska hjälpa Jasmine härifrån" sa jag tyst till henne. Hon nickade en gång till och log mot mig. Shit alltså, hon var alltid så förstående.

Jag gick fram till Jasmine och följde henne ut genom huset till trappen utanför. Där ringde jag på en bil som skulle hämta upp henne. Lika bra tänkte jag, innan hon ställer till med något som sårar Sandra. Det får inte hända igen. Hon hade redan sabbat tillräckligt för oss.


Sandras perspektiv

När Jasmine kom till festen kände jag på en gång hur irritationen sköljde över mig som en våg.
Hon var jättefull så Justin bestämde sig för att följa henne ut och fixa så att hon kom hem, snäll som han var.
Jag litade verkligen inte på Jasmine så jag oroade mig lite för att hon skulle försöka kyssa Justin eller någonting,
men jag orkade inte tänka så, så jag satte mig och snackade med Ryan och Caitlin istället.
Dom berättade roliga historier från Canada-tiden och jag skrattade. De var verkligen roliga. Och snälla.

Mitt i en skrattattack tittade jag upp och såg någon komma gåendes till soffgruppen där vi satt. Jag trodde inte mina ögonen när jag kände igen personen. Det var inte sant. Vad i hela världen gjorde Nick här? Nick från Miami!? Han kom närmare oss men stannade en bit bort och vinkade åt mig att komma dit. Jag suckade högt.
Caitlin och Ryan tittade frågande på mig och jag sa bara snabbt:
"Jag känner den där killen. Jag måste snacka med honom"
De verkade förstå och reagerade inte konstigt utan sa bara:
"Okej, vi ses!" och fortsatte prata med varandra.
Jag gick fram till Nick och utbrast förvånat:
"Nick! Vad gör du här?"
"Let's just say...Jag hörde en liten fågel viska i mitt öra att du skulle vara här. Så jag bestämde mig för att åka hit. Jag ville träffa dig!" sa han lite hemlighetsfullt och försökte le flörtigt. Han kramade om mig och jag kände att han luktade starkt av alkohol.
"Eh okej!" sa jag och försökte låta glad, fast jag egentligen var lite misstänksam. 
"Kom...vi går iväg och sätter oss där borta" sa Nick och pekade mot ett hörn där det stod två skinnfåtöljer brevid varandra.
"Mhm, visst!" svarade jag och kände hur han la sin arm runt min midja och drog mig tätare intill sig.
Vi satte oss i fåtöljerna och Nick började prata på om Miami, surfing och att han och hans kompisar hade varit på en galen fest häromdagen. Jag var inte så imponerad av hans snack men försökte ändå vara glad och hålla samtalet igång. Egentligen satt jag och tänkte på Justin. Jag förstod heller inte varför Nick var här i Kalifornien nu och hur han hade fått reda på den här festen? Jag var tvungen att fråga honom.
"Nick..." började jag och tittade ner lite i golvet.
"Vad är det gullet?" sa han.
"Varför är du här egentligen?" frågade jag och vände blicken mot honom igen. Han log mot mig och flyttade sig närmare mig så att hans arm snuddade vid min. Jag ville inte sitta sådär nära honom så jag flyttade mig diskret en liten bit ifrån honom.
"Jag vill ju träffa dig..." sa han och blev närgången igen. Jag ryggade tillbaks litegrann.
Han fattade inte vinken utan närmade sig igen. Den här gången var han väldigt nära. Han lutade sig ännu närmare mig, mot mitt ansikte och innan jag hann göra något snuddade hans läppar vid mina. Jag tryckte bort honom och flyttade mig ännu en gång ifrån honom.
"Vafan håller du på med?" sa jag argt.


Justins perspektiv

Efter en lång väntan på bilen som skulle hämta Jasmine kom den äntligen och jag gav chauffören adressen till hennes hus. När hon skulle gå in i bilen snubblade hon till och ramlade in i dörren. Det var inte så farligt men Jasmine låtsades gråta för att få min uppmärksamhet. Jag skakade på huvudet och hjälpte henne sätta sig.
Hon var allmänt jobbig och klängig så jag sa tillslut irriterat:
"Men lägg av Jasmine!" Hon flinade bara och jag stängde igen bildörren.

När jag gick upp mot huset igen tänkte jag på Sandra. Jag ville bara gå in och krama om henne och be om ursäkt för att Jasmine varit jobbig och för att jag varit tvungen att lämna henne ensam på festen ett tag.
Jag kom in i huset och möttes av den höga musiken. Just nu spelades min låt "Runaway Love" och jag log lite för mig själv och började nynna på texten medans jag svepte med blicken över rummet för att hitta Sandra.
Jag såg henne ingenstans så jag gick vidare till en annan del av huset.
Där satt hon i en fåtölj brevid någon och snackade. Det var en lång kille som jag först inte kände igen.
Jag började gå mot dom. När jag kom närmare såg jag att killen hela tiden försökte flytta sig närmare Sandra.
Jag blev irriterad och kände hur beskyddsinstinkten inom mig kom fram.
Jag gick närmare och såg plötsligt att killen lutade sig ännu närmare Sandra och...kysste henne!
Hjärtat började bulta hårt och jag spände knytnäven.

---

Oj då! Vad händer nu?!
Berätta gärna vad ni tror och kommentera vad ni tyckte om det här avsnittet! Eftersom att jag är ny här på bloggen så vill jag gärna veta vad ni tycker är bra och så! :) Och så hoppas jag att ni gillade den här episoden :)
Ha det bra! /Sofia

Plötsligt ringde min telefon och jag sprang fram till den och svarade:
"Heeey babe" hörde jag en hes röst säga. Det var Justin, min Justin.
"Hej boyfriend" svarade jag flörtigt och fnittrade lite.
"Jag kommer upp till dig nu. Puss" sa han och innan jag hann säga något hade han lagt på. Nu? tänkte jag för mig själv. Han skulle ju inte komms förrän om en timme? tänkte jag sedan men funderade inte så mycket mer på det utan längtade bara tills Justin skulle komma och jag fick vara i hans famn igen.
"Vad sa han?" frågade Vanessa nyfiket.
"Att han kommer nu" sa jag och log stolt.
"Men klockan är ju bara halv fem?" sa Vanessa och tittade konstigt på mig.
"Ja?" frågade jag.
Vanessa gav mig en menade blick och då kom jag på det: Neeeej, tänkte jag. Fan, fan, fan! Han skulle ju hämta mig halv fem! Inte halv sex. Och jag var inte ens klar?!
"Shit" sa jag högt och både Vanessa och Linnéa vände sig om och tittade förundrat på mig. 

---

Såhär ser Justin ut på Demis fest

"Jag kan sminka dig så kan Vanessa locka klart ditt hår, det är bara några lockar kvar att göra. Sen tar det väl ändå lite tid för honom  att köra hit?" sa Linnea.
"Tack, ja det gör det ju försig" svarade jag och nu kände jag mig lite mindre stressad. Men jag var fortfarande super nervös. Jag stod och trampade på stället medans dom fixade mig.
"Du måste stå still om jag ska sminka dig" sa Linnea och fnissade.
"Sorry. Jag är nervös."
Dom fortsatte fixa i ordning mig och när håret och sminket var på plats så gick jag för att ta på mig min klänning. Jag hade fått hjälp av tjejerna att välja outfit.
Jag tog på mig den vita klänningen och granskade mig sedan i spegeln. Jag hoppades att den varken var för mycket eller för lite...
När jag hade frågat Justin och man skulle vara jätte finklädd så hade han bara svarat 'det spelar ingen roll vad du tar på dig, du kommer vara finast på stället oavsett'...Så han hade ju inte varit till någon större hjälp.
Men klänningen var faktiskt riktigt fin och jag log lite mot min spegelbild. Håret var också väldigt fint.

Jag höll precis på att borsta tänderna när jag hörde att det plingade på dörren där nere. Jag sköljde snabbt bort tandkrämen och tittade mig sedan snabbt i spegeln för att se så jag såg okej ut.
Sedan drog jag snabbt på mig mina skor och gick ner till hallen, mamma hade öppnat dörren åt honom. När han såg mig spärrade han upp ögonen.
"Är det för mycket?" frågade jag och bet mig i läppen.
"Du är perfekt" sa han, sträckte fram sin hand emot mig och log ett bländade leende. Jag tog den och skulle precis börja gå ut genom dörren när någon harklade sig bakom mig. Vi vände oss om.
"Åh gud vad dum jag är! Justin här är mina två bästisar, Vanessa och Linnea" sa jag och pekade mot dom. Han hälsade på dom och gav dom båda en varsin kram. Båda såg överlyckliga ut. Jag fnissade lite åt dom.
"Vi måste gå nu" sa jag och vinkade hejdå. Dom stod bara kvar på samma plats i hallen.
"Hallå? Jag ska gå. Ska ni vara kvar här eller?" frågade jag dom och skrattade.
"Ni har ju trots allt över tusen kanaler... Så vi tänkte stanna här och se på TV ikväll...Om det är OK?" sa Linnea. Alla skrattade.
"Det går jätte bra, vi har massa godis hemma också" sa mamma.
"Meh! Det är ju mitt godis!" sa jag och plutade med underläppen, alla skrattade igen.
"Jag kan köpa nytt åt dig sötnos" sa Justin och pussade mig på pannan.
"Aja, kom nu" sa jag och drog med honom ut.

Jag såg att Justin inte hade sin Range Rover utan en sportbil. Den var röd och hade öppet tak.
"Snygg bil, är den ny?" frågade jag.
"Tack, nej faktiskt inte" svarade han och öppnade bildörren åt mig. Jag satte mig i bilen och han gick runt den till sin sida.
"Vilka kommer vara där?" frågade jag nyfiket när vi precis börjat köra.
"Jag vet inte riktigt, men en hel del tror jag. Du vet nog vilka många av dom är också" svarade han.
"Kan du säga någon?"
"Selena kommer vara där...Demi såklart...Hmm, tror Miley skulle komma och sen andra kändisar. Och så fick jag bjuda med några till så då bjöd jag mina kompisar Chaz, Ryan, Caitlin och Christian" svarade han och log.
När jag inte sa nånting så höjde han volymen på radion. Det var hans låt "Love Me" som spelades. Han sjöng med och efter ett tag så gjorde jag det också.
"Love me, love me, say that you love me, fool me, fool me, oh how you do me, kiss me, kiss me, say that u miss me, tell me what i wanna hear, tell me you love me" sjöng han, det var slutet på låten.
Sen tittade han på mig och log. "Jag älskar dig" sa jag, som svar på det han just sjöng. Han log bredare och pussade mig snabbt.
"Jag älskar dig" sa han. Sen tittade han på vägen igen och fortsatte köra.
Det märktes att han var glad och jag antog att det var för att han skulle få umgås med alla sina kompisar, han hade ju inte tid med det så ofta.
Det gjorde mig ännu mer nervös att hans kompisar skulle dit med. Tänk om dom inte skulle gilla mig?
"Vad tänker du på?" frågade han.
"Tänk ifall dina kompisar inte kommer tycka om mig" sa jag ängsligt.
"Det kan jag lova att dom kommer göra" svarade han och log brett. Sen började han sjunga igen. Han la sin ena hand på mitt lår och lät den ligga kvar där. Det gick en rysning av välbehag genom min kropp.

Han svängde av vid en uppfart och vi körde in genom en grind. Han vinkade mot vakten som stod vid grinden, han vinkade tillbaka och log vänligt.
Det var proppfullt med bilar så vi fick parkera en bit därifrån. Sedan gick vi ur bilen och jag kunde höra att det var hög musik som spelades i huset.
Fjärilarna i min mage höll på att ta kål på mig. Jag var så nervös att jag nästan bara ville vända och åka hem igen. Justin tog min hand och vi började gå mot huset.

Vi kom fram till ytterdörren och det stod folk utanför huset också, på altanen och alla skrattade och pratade.
Jag höll nästan på att skrika när jag såg kändisar som till exempel Jonas Brothers. Det här var inte sant. Men jag koncentrerade mig på att vara lugn. Det sista jag ville göra var ju att skämma ut Justin. Jag var ju själv ihop med en världskändis, då kunde jag ju inte bara flippa ur hur som helst. Jag ville nästan skratta åt mig själv.
Ytterdörren stod öppen så vi klev in. Direkt vi kom in så la folk märke till oss och någon skrek:
"Demi, Justin är här nu!"
Demi kom från ett annat rum och när hon såg oss så sken hon upp.

---

Kändispartaj! Vad händer på festen? Vem gör vad? Och vad tycker Justins kompisar och Sandra egentligen om varandra?
Kika in här senare ikväll så får ni reda på svaret till frågorna...Och lite andra spännande saker ;)

Han kom springandes mot mig och lyfte upp mig och svingade runt mig medans vi kramades.
"Justiiiiiin! Släpp ner mig" skrattade jag. Han gjorde det och skrattade högt.
"Jag är bara så lycklig. För att jag har dig. Och mina fans. Och för att den här konserten var HELT FREAKING AMAZING!" jublade han och stod och hoppade bredvid mig. Jag kunde inte sluta skratta åt honom, han var helt hyped.
"Jag håller med dig sötnos, du var grym där ute!" sa jag när jag slutat skratta.
"Tack baby" svarade han glatt och tog mitt ansikte mellan sina händer och kysste mig. Sen kom hela hans crew och berömde honom så han släppte försiktigt taget om mig.
"Mannen du rockade där ute! Nu ska vi fira! Du hänger väl med Sandra?" sa Usher.
"Klart min tjej ska med" sa Justin och log stolt mot mig.

---

När jag kom hem senare på kvällen kastade jag mig ner i sängen. Det hade varit en lång och händelserik dag.
Först allt drama med Jasmine på morgonen, sen hela skoldagen när 99 % av skolans elever gick runt och stirrade på mig och sen Justins konsert + firandet efteråt.
Även fast allt hade tagit mycket energi så hade det också gett mig mycket energi. Jag hade ju haft så himla kul backstage och tillsammans med Justin och crewet efteråt.
Vi åkte till en restaurang som Pattie hade hyrt bara för oss där vi åt av en stor tacobuffé och skrattade åt historier från tidigare konserter när allt bara hade gått helt fel.
Scooter var duktig på att berätta så att man verkligen hängde med och ville höra mer.
Jaden vek sig av skratt när Scooter berättade om den gången när en av dansarna hade tappat byxorna på scenen och ramlat ner framför fotograferna. 
Efter det sjöng vi kareoke och jag och Justin tog Ushers hit ”DJ Got Us Fallin’ In Love”. Det lät faktiskt ganska bra…Även fast jag vägrade erkänna det efteråt när Usher sa hur grymt han faktiskt tyckte att det var.
Mitt självförtroende var inte av det bästa slaget och jag hade svårt att tro att han var seriös.
När det sedan var dags att åka hem fick jag skjuts av en av JB-crewets chaufförer.
Justin ville skjutsa mig men hans mamma och Scooter insisterade på att han skulle åka hem direkt och sova och vila sin röst istället, så han accepterade läget och gjorde som de sa.


Jag låg och tänkte igenom allt som hade hänt under dagen när det plötsligt knackade på dörren. Jag vaknade till ur mitt tankemoln och reste mig förvirrat upp. Det var bara mamma som ville komma in och säga god natt.
”Har du haft en bra dag då hjärtat?” frågade hon och tittade på mig.
”Ja, helt awesome” svarade jag och log mot henne.
”Vad bra” sa hon och log tillbaka.
”Nåväl, jag ska låta dig sova nu. Du har ju skola imorgon” sa hon sen innan hon kramade om mig och gick ut.
Jag tog på mig mina sovkläder, borstade tänderna och kröp ner under täcket. Sedan skickade jag iväg ett sms till Justin: ”God natt snygging och tack för idag! Det var så kul att se dig in action på scenen. Du är helt underbar…See u 2morrow! xx /Sandra”
Jag väntade ett tag på svar men fick inget, så jag antog att han redan hade somnat. Jag lät huvudet sjunka in i kudden och sen jag slöt ögonen. Det gick 10 sekunder...ZZzzZzZzz.

Dagarna rullade på och jag kämpade på i skolan. Justin hade fullt upp med intervjuer och spelningar så vi hann tråkigt nog inte se varandra någonting under de dagarna. Jag tyckte tiden gick i snigelfart, men tillslut blev det äntligen fredag.
"Aaaaaaaj" skrek jag när Vanessa råkade snudda min kind med  den brännheta locktången.
"Sorry Sandra! Det där var sista gången. Jag ska inte göra det igen, loooovar" sa hon och fnissade lite.
"Det var bara...femte gången nu?" sa jag och skrattade. Det gjorde ont som fan, men jag kunde inte låta bli att skratta åt Vanessa, hon var så otroligt klantig.
Jag höll, med min bästisars hjälp, på att göra mig i ordning inför Demis födelsedagsfest. Nervositeten glödde inom mig och jag ville att allt skulle bli så bra som möjligt.
"Är du nervös?" frågade Linnéa lite retsamt.
"Om jag är" svarade jag och tittade oroligt på henne. Hon skrattade roat och sa:
"Men vadå? Du ska jag bara hänga med den unga Hollywood-eliten! Demi, Selena, Miley, Taylor Swift, JUSTIN, Katy Perry, Christina Grimmie och alla andra coola kids. Inget att oroa sig för" retades hon. Jag tittade på henne med en "kärleksfull" mördarblick.
"Nej men allvarligt Sandra, allt kommer gå skitbra. Visa bara din fantastiska personlighet så kommer dom smälta, hela högen!" fortsatte Linnéa och log stort mig. Jag älskade verkligen mina bästa vänner, dom var så sköna och fick mig att må så bra.

Plötsligt ringde min telefon och jag sprang fram till den och svarade:
"Heeey babe" hörde jag en hes röst säga. Det var Justin, min Justin.
"Hej boyfriend" svarade jag flörtigt och fnittrade lite.
"Jag kommer upp till dig nu. Puss" sa han och innan jag hann säga något hade han lagt på. Nu? tänkte jag för mig själv. Han skulle ju inte komms förrän om en timme? tänkte jag sedan men funderade inte så mycket mer på det utan längtade bara tills Justin skulle komma och jag fick vara i hans famn igen.
"Vad sa han?" frågade Vanessa nyfiket.
"Att han kommer nu" sa jag och log stolt.
"Men klockan är ju bara halv fem?" sa Vanessa och tittade konstigt på mig.
"Ja?" frågade jag.
Vanessa gav mig en menade blick och då kom jag på det: Neeeej, tänkte jag. Fan, fan, fan! Han skulle ju hämta mig halv fem! Inte halv sex. Och jag var inte ens klar?!
"Shit" sa jag högt och både Vanessa och Linnéa vände sig om och tittade förundrat på mig. 

---

Den här delen har jag (Sofia) skrivit. Hoppas ni gillar det! Kommentera gärna och skriv vad ni tyckte! :)

”Jag vill bara att du ska veta att jag inte försöker sabba nånting mellan er. Men jag kan ju varna dig.. Justin är väldigt svag för mig” sa hon och log retsamt.
Jag skakade på huvudet och gick därifrån. Jag hörde henne skratta bakom mig. Jag tog min väska i skåpet och sen gick jag ut till parkeringen men jag såg inte Justin nånstans. Jag tittade mig om igen men jag såg honom ingenstans.
Jag tog upp min mobil för att smsa honom men såg att jag redan fått ett sms. Jag öppnade det.
”Jag väntar på andra sidan skolan, vill inte skapa ännu mera hysteri.. Haha xx Justin” stod det.
Jag la mobilen i fickan och gick runt skolan och såg hans bil. Jag såg först inte att han inte var ensam.
Sedan såg Jasmine stå där och fåna sig. Jag hörde hennes falska skratt och såg hur hon drog fingrarna genom sitt hår. Jag ville bara spy.

---

”Sandra!” sa Justin glatt när han fick syn på mig. Jag log svagt mot honom och sen tittade jag på Jasmine som nu hade vänt sig mot mig. Hon log falskt mot mig.
”Nej men hej Sandra, vi pratade precis om dig” sa hon.
”Jaha” sa jag bara.
”Men du, jag borde nog gå nu. En kompis väntar där borta” sa Jasmine direkt menat till Justin och kramade honom. Justin log mot henne och avundsjukan brände i bröstet på mig men jag låtsades inte om det.
Jasmine gick iväg och jag satte mig i Justins bil. Han satte sig bredvid mig i bilen och pussade mig på kinden.
”Jag har saknat dig.. Hur har skoldagen varit?” Sa han.
”Bra” snäste jag.
Han tittade förundrat på mig men vände bort blicken och började köra. Vi satt tysta länge och jag vägrade vara den som skulle bryta tystnaden.
Jag var irriterad på Jasmine och var även lite sur på Justin som förlåtit henne så lätt. Dom hade ju varit ovänner senast imorse..
”Förresten, vi är bjudna på fest” sa Justin plötsligt.
”Fest? Hos vem?” Frågade jag.
”Hos Demi, hon sa att jag gärna fick ta med dig. Wanna be my date baby?” frågade han flörtigt.
”Demi? Demi Lovato?” frågade jag.
”Haha ja, så.. Vill du?”
När är festen?” frågade jag och log lite grann. Jag kände mig töntig som snäst åt honom tidigare. Det var ju trots allt mig han ville ha med som dejt på festen, inte Jasmine.
”På fredag.”
”Då vill jag gärna följa med. Och du… Förlåt för att jag var otrevlig mot dig förut” sa jag.
”Jasmine får lätt andra irriterade” sa han tyst.
”Hmm, jag antar att jag blev lite avundsjuk också” erkände jag. Justin tittade på mig och log.
”När ska du förstå att jag inte vill ha någon annan än dig?” sa han och skakade på huvudet. Jag sa ingenting utan tittade bara ut genom bilrutan.
Fast han sa så, så var jag ändå orolig över det Jasmine sagt till mig i skolan. Jag var inte säker på om jag ville berätta det för honom. Vi fortsatte åka.
"Vart ska vi förresten?” Frågade jag när jag märkte att vi inte åkte mot nått av våra hus.
”Jag har en konsert ikväll. Du kan få följa med och kolla ifall du vill?” svarade han.
”Gärna” sa jag och log.

Justins perspektiv

När vi kom till arenan där konserten skulle hållas så skulle var jag tvungen att fixa med massa saker innan konserten.
Vi hade ett soundcheck och vi skojade runt på scenen som vanligt. Publiken älskade det.
Jag hade inte tid att umgås så mycket med Sandra men jag hade presenterat henne för Jaden och Usher och dom tre verkade ha riktigt kul tillsammans.
Jag gick dit för att prata med dom lite och jag hörde slutet på ett av Ushers torra skämt och jag skrattade åt honom.
”Är du taggad Justin?” frågade han när jag kom fram till dom.
”Absolut! Jag tror att det kommer bli amazing! Det är en riktigt stor publik, dom är som galna” svarade jag.
”Justin, fem minuter” ropade Scooter från andra sidan korridoren.
Jag gjorde nickade mot honom och sa hejdå till Sandra, Jaden och Usher och började gå. Men jag hejdade mig och sprang snabbt tillbaka till dom.
”Jag glömde visst nått” sa jag och kysste Sandra ganska länge.
”Woooow!” sa Jaden bredvid mig och skrattade lite kaxigt.
”Hejdå” sa jag och boxade Jaden och Usher på deras armar. Sandra skrattade åt mig. Jag log brett mot henne och sedan var det dags att gå upp på scenen.

Sandras perspektiv

Under Justins konsert så satt jag och pratade med Scooter och Jaden. Dom var verkligen helt underbara personer. Pattie kom och satte sig med oss och vi alla fyra skrattade och skämtade med varandra.
Jag hade aldrig kunnat drömma om att få sitta här backstage med Justins vänner och familj.
Mellan låtarna så pratade Justin med sin publik och jag log när han charmade tjejerna totalt. Nu var det dags för Jaden att gå ut på scenen tillsammans med Justin.
Det fanns en tv skärm vid sofforna där vi satt som visade vad som hände på scenen. Jaden gick ut på scenen och dom dansade till ”Teach me how to dougie” och ”You’re a jerk”.
Jag skrattade åt dom när dom låtsades vagga en bebis, Pattie skrattade också bredvid mig. Jaden gick iväg och Justin sjöng sista låten, ”Baby”.
Jag kände mig så stolt när jag satt där och såg min pojkvän står där ute och sjunga. Jag kunde inte fatta att han var min och ingen annans.
När konserten var slut så tackade Justin publiken och sedan gick han av scenen.

Han kom springandes mot mig och lyfte upp mig och svingade runt mig medans vi kramades.
"Justiiiiiin! Släpp ner mig" skrattade jag. Han gjorde det och skrattade högt.
"Jag är bara så lycklig. För att jag har dig. Och mina fans. Och för att den här konserten var HELT FREAKING AMAZING!" jublade han och han stod och hoppade bredvid mig. Jag kunde inte sluta skratta åt honom, han var helt hyped.
"Jag håller med dig sötnos, du var grym där ute!" sa jag när jag slutat skratta.
"Tack baby" svarade han glatt och tog mitt ansikte mellan sina händer och kysste mig. Sen kom hela hans crew och berömde honom så han släppte försiktigt taget om mig.
"Mannen du rockade där ute! Nu ska vi fira! Du hänger väl med Sandra?" sa Usher.
"Klart min tjej ska med" sa Justin och log stolt mot mig.

---

Det är något fel med youtube så vi kan inte bädda in videosarna. Men tryck på länkarna så kommer ni till videosarna från konserten i berättelsen. Det var exakt så det gick till! ;) Hoppas ni gillar episoden! Kommentera gärna vad ni tyckte och kom gärna med förslag!
Video nr 1 (Justin & Jaden): http://www.youtube.com/watch?v=B1V7R2G58xY
Video nr 2 (Justin avslutar konserten med Baby): http://www.youtube.com/watch?v=w3ZKk1vz0vM

När vi kom ut ur klungan med folk så var vi tvugna att springa en bit och vi stannade bakom en byggnad, massvis av tjejer sprang efter oss men dom såg oss inte.
Vi satte oss ner mot byggnadens vägg och pustade ut. Jag slog knytnäven hårt i tegelväggen så att jag började blöda på knogarna.
"Justin, ta det lugnt" sa Sandra tyst och tog min skadade hand i båda sina.
"Varför gör hon såhär mot mig?" Sa jag irriterat.
"Jag vet inte Justin, jag vet inte.." Sa Sandra och la armarna om mig.

---

Sandras perspektiv

Vi satt där ett tag och höll om varandra och sedan kom jag på att jag säkert var väldigt sen till min första lektion.
”Du Justin, jag tror jag måste gå tillbaka till skolan nu, jag missade ju hela dagen igår” sa jag.
”Okej, aa det är nog en bra idé” sa han.
”Jag ringer dig när jag har slutat” sa jag.  
”Du behöver inte ringa, jag är här när du slutar” sa han och log försynt. Det märktes att han fortfarande var arg, eller snarare sårad.
”Okej, halv tre?” sa jag.
”Halv tre” upprepade han, log sitt gulliga leende och skakade till håret. 
Jag blev alldeles knäsvag när han gjorde så och det märkte han nog för han småskrattade lite åt mig och frågade: ”Vad är det?” Jag kom på mig själv med att stå och le fånigt…
”Inget” sa jag och böjde mig ner för att kyssa honom.  Hans läppar var som vanligt underbart mjuka och jag började skratta lite lågt.
”Vad är det som är så kul?” frågade han och tittade leendes på mig. Jag skrattade lite igen och skakade på huvudet åt att jag var världens lyckligaste tjej som hade fått honom.
”Jag måste verkligen gå nu” sa jag och reste mig upp.
”Vi ses” sa Justin. Jag log stort mot honom och vände mig om och började gå mot skolan igen.
”Sandra…” hörde jag Justin säga bakom mig. Jag vände mig mot honom och nu stod han bara några meter bakom mig. Justin kom fram till mig och kysste mig.
”Jag var bara tvungen” sa han och flinade. Jag skrattade åt honom.
”Du är så söt” sa jag lite blygt.
Han pussade mig på pannan och viskade i mitt öra: ”Gå till skolan nu lillplutt”
Jag himlade med ögonen. ”Ha ha, jättekul”. Han petade mig på näsan och flinade brett. ”Hej då” sa jag och kramade honom.

När jag kom in i klassrummet hade lektionen redan börjat så jag smög tyst till min plats. Jag hade aldrig känt mig så uttittad.
Bredvid mig satt som vanligt Linnea och Vanessa. Dom båda log mot mig och gav mig blicken. Jag visste att jag skulle få förklara allt sen.
Mrs Nichols pratade på om atomer och neutroner men jag memorerade ingenting för jag tänkte på allt det där med Jasmine. Funderade på hur allt skulle bli.

Skoldagen rullade på och folk kollade på mig hela tiden och viskade med sina kompisar. Nyheten om mig och Justin hade spridit sig över hela skolan vid det här laget.
En del som inte ens hade uppmärksammat mig förut ville plötsligt sitta bredvid mig i cafeterian och prata.
Killarna himlade med ögonen åt tjejerna som frågade frågor som: ”Hur träffades ni? Kysser han bra? Har du varit hemma hos honom?”
Jag försökte svara på ett så undvikligt sätt som möjligt, jag kände dom ju inte ens och dom hade ju dessutom ingenting med det att göra.
Jag visste ju att dom bara ville prata med mig pågrund av Justin.

När skolan var slut så gick jag med Vanessa och Linnea till skåpen och jag såg först inte att Jasmine stod framför mig så jag höll på att krocka in i henne.
”Hey! Ta det lugnt” sa Jasmine och skrattade.
”Sorry” mumlade jag och fortsatte gå mot mitt skåp. Hon tog tag i min arm.
”Sandra vänta!” Jag vände mig mot henne med en smått irriterad blick.
”Vad är det du vill?” Frågade jag och försökte låta oberörd.
”Jag vill bara att du ska veta att jag inte försöker sabba nånting mellan er. Men jag kan ju varna dig.. Justin är väldigt svag för mig” sa hon och log retsamt.
Jag skakade på huvudet och gick därifrån. Jag hörde henne skratta bakom mig. Jag tog min väska i skåpet och sen gick jag ut till parkeringen men jag såg inte Justin nånstans. Jag tittade mig om igen men jag såg honom ingenstans.
Jag tog upp min mobil för att smsa honom men såg att jag redan fått ett sms. Jag öppnade det.
”Jag väntar på andra sidan skolan, vill inte skapa ännu mera hysteri.. Haha xx Justin” stod det.
Jag la mobilen i fickan och gick runt skolan och såg hans bil. Jag såg först inte att han inte var ensam.
Sedan såg Jasmine stå där och fåna sig. Jag hörde hennes falska skratt och såg hur hon drog fingrarna genom sitt hår. Jag ville bara spy.

---

Den här delen är skriven av både mig och Sofia. Så nu hälsar vi Sofia välkommen till bloggen! :D Kommentera & berätta vad ni tyckte om episoden! Ju mer ni kommenterar, desto mer skriver vi! ;)