Nu var det fredag eftermiddag och vi var på shoppingcentret The Groove i Los Angeles, för att äta glass och köpa lite nya saker.
När vi var inne på Forever 21 ringde plötsligt min mobil. Jag hoppade till lite av förvåning för det var "Baby" som spelades. Jag tog upp mobilen. På skärmen visades en bild av Justin...
"Hej, det är Sandra" svarade jag osäkert. Det gick några sekunder med sedan bröts tystnaden.
"Sandra det här funkar inte längre..." hörde jag honom säga.

---

"Vad är det som inte funkar?" frågade jag och jag kunde knappt andas. Linnea och Vanessa granskade mig och såg oroliga ut.
"Att vi inte träffas. Jag saknar dig för mycket" sa han lågt.
"Jag saknar dig också. Men jag kan inte fatta att du anklagade mig för att ha kysst honom, du såg ju till och med vad som hände" sa jag.
"Det är bara det att jag blir så avundsjuk.."
"Du kan ändå inte bara anklaga mig. Du trodde ju så förut också.. Om Nick"
Förlåt, jag borde ha litat på dig" sa han.
"Mm" sa jag bara. Det blev tyst i telefonen länge, jag visste inte vad jag skulle säga, han visste nog inte heller.
"Kan du förlåta mig och ge mig en till chans?" frågade han tillslut.
"Jag vet ärligt talat inte, du sårade mig Justin. Jag vet inte vad jag vill" svarade jag.
"Sandra lyssna på mig nu, jag vet att jag säkert sabbar det som vi har.. Men jag är en idiot, förlåt" mumlade han.
"Det är nog bäst om vi inte träffas mer. Vi sårar bara varandra. Och oroa dig inte för att sabba det som vi har, för det är redan borta" sa jag och sedan la jag på.

Jag stod kvar med telefonen mot örat och sen stoppade jag sakta ner den i fickan. Den låg och vibrerade men jag stod bara och stirrade rakt fram.
"Jag tror nog att jag ska åka hem nu" sa jag till dom. Dom nickade bara till svar, dom förstod som tur var. Dom körde hem mig. Jag satt tyst hela bilresan.
"Är du säker på att vi inte ska följa med?" frågade Linnea igen.
"Det är lugnt, jag ringer kanske er senare" sa jag och tackade för skjutsen.

När jag kom in genom dörren så sprang jag upp till mitt rum och satte mig på min säng.
Jag kände mig helt tom, jag kunde inte ens känna någon smärta eller tänka. Jag var bara tom. Jag kände mig lika tom som ett bottenlöst hål.
Jag hade inte ens märkt att jag grät förrän jag inte längre kunde se något. Mina ögon var fyllda med tårar och jag orkade inte ens torka bort dom.
Justin fortsatte ringa mig på mobilen och när jag hörde "Baby" spelas för sjätte gången så skrek jag: "Åååh!" och slängde iväg telefonen som landade på andra sidan rummet.
Den vibrerade flera gånger men som tur var så verkade inte ljudet fungera längre, skit också. Men då slapp jag iallafall höra hans låt.
Tårarna rullade sakta ner för mina kinder och jag satt bara helt stilla. Jag hörde någon komma in i mitt rum men brydde mig inte ens om att kolla upp för att se vem det var.
"Men lilla älskling" sa mamma när jag till sist kollade upp på henne och hon fick syn på mitt ansikte.
Hon satte sig ned på sängen bredvid mig och la armarna om mig. Jag grät ut mot hennes axel och skakade för att jag grät så mycket. Hon strök med handen över mitt hår.
"Se så.. berätta nu vad det är" sa hon efter ett tag och tog sina händer på mina axlar och rätade upp mig så att jag nu satt rakt och tittade på henne.
"Det är Justin.." sa jag tillslut.

Jag berättade allt för mamma, allt som hänt mellan mig och Justin. Från början till slutet. Hon lyssnade noga och nickade och "mmade" ibland.
Mamma kramade om mig dom gånger jag höll på att börja gråta och fick mig att orka fortsätta berätta.
Resten av kvällen umgicks jag med henne och vi gick till affären och hyrde film och köpte massvis av godis. Det kändes så vanligt, att vi två umgicks på det här sättet.
Förut gjorde vi det rätt ofta. Men nu kunde jag inte ens minnas den senaste gången vi gjort det. Det var skönt att umgås med mamma, hon hade alltid varit en av mina närmaste vänner.
Jag kunde berätta allt för henne och det var väldigt skönt.

När jag vaknade nästa dag så drog jag bara på mig ett par mjukisar och sen gick jag ner och åt frukost. Mamma och pappa var på jobbet och dom skulle inte komma hem på flera timmar. Jag bestämde mig för att skriva lite i min dagbok.
Jag skrev om allt som hänt dom senaste dagarna och det slutade med att jag nästan satt och skrev i tre timmar och tillslut var dagboken slut på sidor. Jag skulle behöva köpa en ny.
Jag gick upp till mitt rum och kastade en snabb blick på min mobil som fortfarande låg kvar på golvet. Jag gick och tog upp den. Jag hade fått nio sms från Justin, två från Linnea och massa andra från olika personer.
Jag skummade snabbt igenom smsen, svarade på några och fastnade sedan vid ett sms som jag läste noggrant.
"Jag vet att du är sur på Justin. Men ge honom en chans, han är galen i dig xx SelenaG" stod det i smset. Jag log lite för mig själv. Hon var så rar. Jag sparade numret.
"Jag vet inte vad jag vill, han har sårat mig. Fast det är ändå försent nu.. xx Sandra" svarade jag. Sen ringde min mobil.

"Hallå?" svarade jag.
"Hej Sandra! Det är Caitlin."
"Caitlin?" frågade jag förvånat.
"Haha ja. Jag undrade ifall du ville komma hit och va med mig, Ryan och Chaz?" frågade hon och lät lite nervös. Jag blev förvånad över att hon frågade.
"Jag vet inte om jag orkar, jag menar med allt det här med Just.. Eller nej vet du vad? Gärna! Vart är ni?" svarade jag.
Först hade jag tänkt säga att jag inte orkade men sen när jag tänkte efter så ändrade jag mig. Vad var det värsta som skulle hända? Att jag hade kul? Jag kunde inte deppa hela tiden..
"Kom hem till mig! Vi ska bada tror jag" sa hon glatt.
"Okej då ses vi snart" sa jag.
"Ja det gör vi. Hejdå!" sa hon och sen la vi på.

Jag drog snabbt på mig ett par shorts och en t-shirt. Jag struntade i sminket, vi skulle ju ändå bada. Sen gick jag ut för att kolla när bussen skulle gå.
Jag såg den komma på vägen en bit bort och hann precis springa till busshållsplatsen så att jag hann med den. Jag satte mig ner på bussen och pustade ut.
Bussresan tog inte alls lång tid och när jag klev av bussen så stod konstigt nog Caitlin, Chaz och Ryan redan där. Även Christian var med. Caitlin log och vinkade glatt när hon såg mig på bussen.
"Hej" sa alla när jag klev av. Jag gav alla en varsin kram. När jag kramade Christian så tryckte han min kropp mot sin. Han kramade mig även längre än vad dom andra hade gjort.
"Hej" sa jag sen till alla. "Hur kunde ni veta att jag skulle komma nu?"
"Vi chansade. Caitlin kollade upp när bussarna skulle komma" svarade Chaz och flinade.
"Jag säger ju att jag är bäst!" sa Caitlin och skrattade.
"På att vara dålig?" sa Christian retsamt, alla utom Caitlin skrattade.
"Äh ge dig! Men ska vi gå hem till oss eller ska vi stå här?" sa Caitlin.
"Försten hem är bäst" tjöt Chaz som hade en cykel och han började cykla iväg.
"Fusk!" ropade Ryan och skrattade. Vi skrattade också.