"Hej" sa alla när jag klev av. Jag gav alla en varsin kram. När jag kramade Christian så tryckte han min kropp mot sin. Han kramade mig även längre än vad dom andra hade gjort.
"Hej" sa jag sen till alla. "Hur kunde ni veta att jag skulle komma nu?"
"Vi chansade. Caitlin kollade upp när bussarna skulle komma" svarade Chaz och flinade.
"Jag säger ju att jag är bäst!" sa Caitlin och skrattade.
"På att vara dålig?" sa Christian retsamt, alla utom Caitlin skrattade.
"Äh ge dig! Men ska vi gå hem till oss eller ska vi stå här?" sa Caitlin.
"Försten hem är bäst" tjöt Chaz som hade en cykel och han började cykla iväg.
"Fusk!" ropade Ryan och skrattade. Vi skrattade också.

---

När vi kom till Beadles hus hoppade killarna ner i poolen direkt medans jag och Caitlin gick för att byta om till bikini. Sedan gick vi också ner till poolen.
Vi hade alla väldigt kul tillsammans och jag kände mig faktiskt riktigt glad. Det kändes skönt att få rensa huvudet lite, skratta och bara ha skoj.
Efter en lång stunds badande gick vi in och fikade stora chokladmuffins och satt länge och snackade.
Tiden gick väldigt fort och när klockan närmade sig 6 tänkte jag att det nog var dags för mig att dra hem.
Caitlin och Christian följde med mig ner till bussen. På vägen dit försökte Christian imponera på mig med sin skateboard. Jag skrattade lite åt honom. Han verkade gilla mig...

På bussresan hem lyssnade på musik. Jag hade en hel spellista med bara Justins låtar, den undvek jag. Istället satt jag på min blandade lista med all möjlig random musik.
Efter ett tag tröttnade jag på musiken i iPoden så jag satt på radion istället. Det var en livesänd konsert, för när jag satt in lurarna i öronen igen hörde jag människor jubla och klappa händerna.
Sedan hörde jag artisten prata och förstod vems konsert det var. Jag kunde inte låta bli att lyssna så jag stängde inte av. Musiken började och jag hörde att det var Overboard. Jessica sjöng första versen som vanligt och när det var dags för refrängen hörde jag Justins underbara stämma. Håret på mina armar reste sig och det gick rysningar genom hela min kropp.
Jag tittade ut genom fönstret och fortsatte lyssna på texten.
I’m overboard, and I need your love. Pull me up, I can’t swim on my own. It's too much, feels like I'm drowning without your love. So throw yourself out to me, my life saver.
It's supposed to be some give and take, I know. But you're only taking and not givin' anymore.
So what do I do? Cause I still love you, I still love you baby. And you're the only one who can save me.
När låten var slut började alla tjejer skrika högt, sedan blev det tyst i några sekunder, och då sa Justin:
"Den här låten spelade jag för en väldigt speciell tjej ikväll. Jag älskar henne otroligt mycket och vägrar tappa hoppet. I need your love baby, my lifesaver. Förlåt"
Publiken skrek ännu högre. Sedan fortsatte konserten med "One less lonely girl" men jag stängde av.
Tårarna brände bakom ögonen. Det blev för mycket. Jag saknade Justin så sjukt och jag visste precis vad jag ville nu.
När jag kom hem gick jag direkt upp i badrummet och vred på duschen. Jag klev in i den och lät det varma vattnet rinna nerför min rygg. Jag stod så länge och tänkte.
Plötsligt bankade det på badrumsdörren och jag hörde mamma ropa:
"Sandra! Hur länge ska du vara där inne egentligen?! Maten är klar nu" Jag vaknade till och svarade:
"Oj, sorry! Jag är klar snart"
Jag gick ur duschen och virade in mig själv i en handduk. Sedan fortsatte jag in till mitt rum och tog på mig nya kläder. Det fick bli en fin marinblå jumpsuit, en svart kofta och mina vita converse. Jag fönade håret och smorde in ansiktet, sedan drog jag på lite vattenfast mascara på min ögonfransar och sprutade på mig lite vaniljparfym.
Jag var klar på mindre än tio minuter och gick ner till köket för att äta. Klockan var halv 8.
Mamma och pappa tittade förvånat upp.
"Vart ska du?" frågade pappa nyfiket.
"Skulle inte du vara hemma ikväll? Med tanke på allt som hänt?" fortsatte mamma. Jag tog för mig av maten och satte mig vid köksbordet.
"Jag måste prata med honom" sa jag tyst, tittade ner i tallriken och började äta. Mamma och pappa utbytte några blickar och viskade något till varandra.
"Vill du att jag ska skjutsa dig?" frågade pappa sedan. Jag tittade upp och log.
"Gärna. Tack Pappa"
När vi hade ätit klart var klockan strax före åtta så jag och pappa gick ut till bilen.
Jag tänkte igenom vad jag skulle säga till Justin och kände att jag blev lite nervös.
"Är du säker på att han är hemma nu då?" frågade pappa när vi stannade utanför hans hus.
"Nej" sa jag. Jag hade inte ens ringt Justin eller sagt att jag skulle komma. Var han inte hemma så tänkte jag vänta på honom, helt enkelt. Jag ville prata med honom och reda ut en del saker.
Pappa log lite åt mig och gav mig en kram.
"Lycka till Sandra. Jag är säker på att allt kommer ordna sig" sa han sen. Jag kramade honom tillbaks och gick ur bilen. Pappa körde iväg.
Sedan gick jag upp för gången till Justins hus och plingade på. Scooter öppnade.
"Men hej Sandra!" sa han glatt. "Kom in!"
Jag log mot honom. "Är Justin hemma?" frågade jag.
"Nej, men han kommer snart. Jag tror att han, Pattie och Kenny skulle dra och käka efter konserten" svarade han och log tillbaka mot mig.
"Är det okej om jag väntar på hans rum?" frågade jag och tittade lite nervöst på Scooter.
"Visst! Gör det. Vi ses!" sa han och gick in i vardagsrummet för att kolla på TV.
Jag gick upp för trappan till Justins rum. När jag kom dit ställde jag mig vid fönstret för att kolla på den vackra utsikten. Det luktade gott och välbekant, det luktade Justin.
Jag satte mig på hans säng, andades ut och tog ett djupt andetag, andades ut igen...
Sedan hörde jag dörren öppnas bakom mig.
"Sandra..." sa Justin tyst.