Life is'nt right without you - Episode 44
"Vänta jag ska bara på toaletten" sa han och försvann ut genom dörren.
Jag la mig ner och blundade. Jag hörde när han kom in i rummet igen och han gled smidigt ner i sängen och la sig bakom mig.
Han strök med en hand över min ena arm och pussade på min rygg. Jag vände mig mot honom och kysste honom. Kyssen blev hetare men jag avbröt den innan det gick för långt.
"Justin.. jag ska upp tidigt imorgon"
"Ja juste, det är bara så svårt att motstå dig" svarade han och jag visste att han flinade även fast det var kolsvart och jag inte såg någonting alls.
"Sandra vakna!" Skrek Justin. Jag hoppade upp ur sängen.
"Vad är det?" Frågade jag.
"Du har försovit dig" sa han och flinade.
"Va? Vad snackar du om?" Frågade jag förvirrat.
"Du är så söt när du är vimsig" sa han och log snett. Han pussade mig på pannan.
"Juste fan, skolan" stönade jag och satte mig upp i sängen. "Vad är klockan?"
"Halv nio, du börjar nio va?"
"Ja, men jag kan hinna om jag skyndar mig" sa jag och ställde mig upp. Jag klädde på mig mina kläder som jag skulle ha fort.
"Säker på att vi inte ska ha en slappdag i sängen och bara ta det lugnt? Skolan finns ju kvar imorgon.." Sa Justin och när jag vände mig om så låg han och tittade sexigt på mig.
Jag tänkte nästan gå med på det och krypa ner bredvid honom igen. Han låg där i kalsonger och log mot mig. Vilken tjej som helst skulle dött om dom såg det här. Jag flinade mot honom.
"Tyvärr sötnos, jag måste" sa jag och gick fram till honom och pussade honom snabbt på munnen.
När jag började vände mig om så tog Justin tag i min arm och drog tillbaka mig. Han snurrade runt oss så att han låg på mig och sen kysste han mig. Jag besvarade kyssen.
"Justin jag har bråttom" påminde jag honom.
"Ja... Juste" sa han och flinade. Sedan släppte han mig.
Jag gick till badrummet och sminkade mig snabbt och borstade tänderna, jag borstade håret.
När jag kom tillbaka till hans rum så hade han tagit på sig ett par byxor och en t-shirt. Han tittade länge på mig när jag kom in.
"Färdig" sa jag lätt.
"Då åker vi" sa han och vi gick ut till hans bil.
När vi kom fram till skolan så såg jag att det stod massvis med folk vid parkeringsplatsen. Alla stod i en enda stor klunga.
"Undrar vad alla håller på med där" sa jag till Justin.
"Ska vi kolla?" sa han.
"Vänta här du, jag går och kollar" sa jag och pussade honom på kinden. Sedan klev jag ur bilen.
Jag gick fram till folkmassan och trängde mig igenom den för att se varför alla stod runt någonting.
När jag kom längst fram så såg jag en person stå där och skratta och prata med några andra tjejer. Flera elever tog kort på henne och hon log mot kamerorna.
Jag kände igen henne, jag visste direkt vem hon var. Det var Jasmine.
Justins perspektiv
Sandra hade ett väldigt konstigt ansiktsuttryck när hon gick tillbaka mot bilen. Hon öppnade bildörren och satte sig i bilen. Hon satt och tittade rakt fram.
"Vad är det? Vad är det som händer där?" Sa jag och pekade mot folkmassan.
"Det är Jasmine" sa hon förvånat och tittade på mig.
"Va? Vadå Jasmine? Är hon här?" Frågade jag, lika förvånat.
"Ja" svarade hon.
Jag klev ur bilen, Sandra gjorde samma sak. Jag började gå mot folkmassan men det gick inte att komma igenom den, det var för mycket folk.
Vad hade hon nu gjort? Varför var hon här? Åh det här skulle säkert inte sluta bra...
"Ursäkta" sa jag för att få komma fram. Folk tittade bak på mig och när dom kände igen mig så flyttade alla på sig så jag kunde komma förbi. "Jasmine" sa jag när jag såg henne.
"Hej Justin! Jag var säker på att jag skulle få se dig här" sa hon och flinade mot mig. Hon gick fram till mig och kramade mig.
"Jasmine.. Vad gör du här?" Frågade jag lågt när vi kramades.
"Jag bestämde mig för att det var dags för mig att börja i skolan igen.. Varför inte här? Jag bor ju inte så långt härifrån" svarade hon.
"Är du säker på att det är en sån bra idée?" Frågade jag. Sandra ställde sig bredvid mig.
"Åh du måste vara Justins flickvän, ja iallafall för den här veckan" sa Jasmine och log mot Sandra. Sandra sa ingenting, hon tittade bara på mig.
Jag tog hennes hand och höll den hårt. Folk runt oss skrek, tjejer grät och tog kort på mig. Dom skrek att dom älskade mig och liknande saker men jag hörde dom knappt. Jag var så jävla arg. På Jasmine.
"Vad vill du Jasmine?" Frågade jag med sammanbitna tänder.
"Jag vill bara kunna umgås lite mer med dig Justin.. och dig såklart Sandra" sa hon och nickade mot Sandra.
"Kom Sandra, vi går" sa jag och började dra med henne därifrån.
När vi kom ut ur klungan med folk så var vi tvugna att springa en bit och vi stannade bakom en byggnad, massvis av tjejer sprang efter oss men dom såg oss inte.
Vi satte oss ner mot byggnadens vägg och pustade ut. Jag slog knytnäven hårt i tegelväggen så att jag började blöda på knogarna.
"Justin, ta det lugnt" sa Sandra tyst och tog min skadade hand i båda sina.
"Varför gör hon såhär mot mig?" Sa jag irriterat.
"Jag vet inte Justin, jag vet inte.." Sa Sandra och la armarna om mig.
Life is'nt right without you - Episode 43
Jag började jucka lite men efter ett tag så gjorde jag snabbare. Vi båda stönade högre. Känslan av hennes kropp mot min var helt otrolig.
Jag vet inte hur länge vi höll på men jag kände att jag började komma.
”Aaaah” stönade hon och jag juckade snabbare.
Tillslut kom hon och jag kom precis efter. Jag kände hur alla muskler i hela min kropp spändes och sen kom jag.
”AAAAAAAH” stönade vi båda två högt.
Ni får inbilla er att det här är dom på bilden... ;)
Jag la mig bredvid henne och vi båda andades tungt. Jag strök henne på kinden och hon log brett mot mig. Jag kysste henne.
Jag tittade på henne och hon var verkligen perfekt. Jag kunde inte sluta titta på henne. Jag kysste henne igen och sedan kramade jag om henne länge.
Våra nakna kroppar låg tätt intill varandra och det kändes så himla bra, som två pusselbitar.
"Jag älskar dig" sa jag utan att släppa hennes blick.
"Jag älskar dig" viskade hon tillbaka.
Hon hade sina armar runt mig och sedan låg vi där länge utan att säga nånting. Efter ett tag så kurrade min mage. Sandra skrattade lite lågt.
"Är du hungrig?" Frågade hon.
"Ja, ska vi äta?" Frågade jag.
"Vad vill du äta?"
"Jag är sugen på... pannkakor" sa jag.
"Jag kan inte laga pannkakor" sa Sandra och skrattade, jag log mot henne.
"Kom, jag kan lära dig" sa jag och sträckte ut min hand mot henne. Jag klädde bara på mig kallsonger och Sandra tog på sig en tröja och trosor. Sedan gick vi ner till köket.
Tur att ingen var hemma idag så vi fick vara ifred. Jag tog fram sakerna som vi skulle använda och sedan gav jag dom till henne. Hon tittade konstigt på mig.
"Jag sa ju att jag INTE kan laga pannkakor, inte att jag kan" sa hon och skrattade.
"Därför ska jag visa dig" sa jag och vände henne mot diskbänken.
Jag berättade vilka ingredienser som skulle i och stod tätt intill henne när jag hjälpte henne.
Jag la försiktigt händerna på hennes mage och sedan lutade jag mitt huvud mot hennes axel. När maten var klar så åt vi och vi pratade om vad vi skulle göra imorgon.
Sandras perspektiv
"Jag har ju skola imorgon" sa jag.
"När slutar du? Jag har ändå lite saker att ordna på dan" sa han.
"Halv tre tror jag"
"Då kan jag hämta upp dig om du vill?" Föreslog han.
"Ja gärna" sa jag och log mot honom. Vi hade ätit klart nu och jag tittade på klockan. "Oj, klockan är halv två, jag ska ju till skolan imorgon" sa jag förvånat. Hur kunde tiden ha gått så fort?
"Det kanske är bäst att vi går och lägger oss" sa han och flinade. Vi ställde tallrikarna på diskbänken och sen gick vi upp till Justins rum.
Jag drog av mig tröjan och bestämde mig för att bara sova i trosor. Justin verkade gilla den idéen.
Jag såg att han tittade på mig när jag klädde av mig men brydde mig inte om det, hade jag verkligen förväntat mig att han inte skulle göra det?
Och förresten så hade han ju trots allt redan sett mig naken.. Jag la mig i sängen.
"Kom" sa jag till honom.
"Vänta jag ska bara på toaletten" sa han och försvann ut genom dörren.
Jag la mig ner och blundade. Jag hörde när han kom in i rummet igen och han gled smidigt ner i sängen och la sig bakom mig.
Han strök med en hand över min ena arm och pussade på min rygg. Jag vände mig mot honom och kysste honom. Kyssen blev hetare men jag avbröt den innan det gick för långt.
"Justin.. jag ska upp tidigt imorgon"
"Ja juste, det är bara så svårt att motstå dig" svarade han och jag visste att han flinade även fast det var kolsvart och jag inte såg någonting alls.
Life is'nt right without you - Episode 42
Tidigare...:
"Men vet du vad? Nu ska vi inte prata mer om Jasmine ikväll. För just nu.. handlar det bara om oss två" sa jag och pussade henne på kinden.
Hon vände sig mot mig och la armarna runt min nacke och kysste mig. Jag kysste tillbaka och i den stunden insåg jag verkligen hur mycket jag älskade henne.
Hon var allt för mig. Hon hade allt som en sån tjej som jag alltid drömt om hade. Jag drog upp henne så hon satt i mitt knä och tryckte försiktigt hennes kropp närmare min..
Mitt hjärta bultade fortare och kyssen blev hetare. Jag kände att jag började bli upphetsad och Sandra verkade också märka det.
Hon stoppade kyssen lite och tittade mig i ögonen. Det var som om våra hjärnor var sammankopplade.
Det där korta ögonblicket då vi kollade på varandra var fyllt med kärlek, tillit och tusen andra känslor.
Jag visste att hon var den rätta, jag älskade henne så mycket. Hon kysste mig igen och hon verkade också känna samma sak för mig i det ögonblicket.
Jag strök ena handen ner för hennes rygg sakta och lät den ligga stilla på hennes rumpa. Hon pussade mig på halsen och jag älskade det. Jag stönade lite lågt, hon log lite för sig själv.
Sandras perspektiv
Han verkade gilla att jag pussade honom på halsen. Jag hade aldrig tidigare känt mig så självsäker som jag gjorde i just den stunden.
Jag hade alltid tvekat på mig själv men nu kände jag mig säkrare på mig själv än nånsin.
Båda hans händer var på min rumpa nu och jag flyttade sakta ner mina händer från hans nacke ner mot hans bröstkorg utan att lyfta dom från hans kropp. Han rös till lite.
Vi fortsatte kyssas och jag kunde känna hans stånd lite mot mig. Jag undrade om han var redo, om han ville lika mycket som jag ville.
Alltid när jag och mina kompisar hade pratat om den här första stunden så hade jag alltid sagt att jag säkert skulle banga ur och komma på nån dum ursäkt.
Men nu när vi väl satt här och kysstes så kände jag mig redo. Jag älskade honom så mycket och skulle inte vilja byta ut honom mot någon annan i hela världen.
Han tryckte mig närmare sig med sina händer som var på min rumpa och då kände jag hur mycket stånd han verkligen hade.
Han tog på min rumpa och jag la min ena hand på hans penis. Vi tryckte våra kroppar närmare varann.
”Nej” viskade han plötsligt.
”Justin vad är det?” Frågade jag oroligt.
”Kom vi går till mitt rum istället” sa han och reste sig snabbt upp ur jacuzzin.
Jag skulle precis gå ur den jag också men han tog tag i mig och bar upp mig så jag satt med benen korsade bakom hans rygg.
Han kysste mig samtidigt som han bar in mig i hans rum och stängde igen dörren till hans rum bakom sig när vi kom in i hans rum.
Han tog något som låg på hans databord och sedan la han försiktigt ner mig på hans säng. Han la sig över mig och vi började kyssas igen. Han tittade på mig.
”Jag älskar dig” viskade han förföriskt och pussade mig på halsen och på mitt ena nyckelben.
”Jag älskar dig” viskade jag tillbaka.
Han log och sedan nuddade våra läppar varandra igen.
Jag visste inte vad jag höll på med och visste inte om det var att gå för långt eftersom jag inte var säker på vad han ville men jag knäppte i alla fall upp min bikini överdel och slängde ner den på sidan av sängen.
Justin tittade på mina bröst och hans ögon blev stora. Jag blev först orolig men sen samlade han sig och kysste mig igen.
Han drog upp mitt ben med sin ena hand och den andra la han på mitt ena bröst. Jag var upphetsad jag med.
Justins perspektiv
Jag ville ha henne, nu. Jag kunde inte vänta längre. Hon var så perfekt. Hennes kropp var så perfekt, hon gjorde mig galen.
”Jag vill ha dig nu” viskade jag i hennes öra.
”Jag är din” viskade hon.
Jag drog försiktigt ner hennes bikini underdel och hon gjorde samma sak med mina badbyxor. Jag tog kondomen och satte på den. Sen tryckte jag försiktigt in den i henne. Båda stönade.
Jag började jucka lite men efter ett tag så gjorde jag snabbare. Vi båda stönade högre. Känslan av hennes kropp mot min var helt otrolig.
Jag vet inte hur länge vi höll på men jag kände att jag började komma.
”Aaaah” stönade hon och jag juckade snabbare.
Tillslut kom hon och jag kom precis efter. Jag kände hur alla muskler i hela min kropp spändes och sen kom jag.
”AAAAAAAH” stönade vi båda två högt.
Life is'nt right without you - Episode 41
Jag tittade på honom och jag var helt rörd, han var så gullig mot hans fans. Man märkte verkligen att han älskade dom.
Han gav micken till mannen och sedan kastade han en slängkyss mot tjejerna.
Vi blev ledda till en bakdörr och sedan fick vi skynda oss till hans bil så att inga skulle få syn på oss. Vi tackade Emma och sedan körde vi iväg.
”Vart ska vi?” Frågade jag.
”Vi kanske kan åka hem till någon av oss och göra någonting?” Föreslog han.
”Visst. Vi åker hem till dig isåfall” sa jag. Justin tittade länge på mig, jag fick panik. ”Justin kolla på vägen!” Tjöt jag hysteriskt. Han skrattade och stannade bilen mitt på vägen. ”Vad gör du?” Frågade jag.
När han stannat bilen så satt han och tittade mig djupt i ögonen väldigt länge.
Jag kastade en snabb blick bakom oss. Det var inga bilar men tänk ifall det skulle komma massa bilar?
"Allvarligt talat Justin, vad håller du på med?" Sa jag och höjde på ena ögonbrynet, jag fnissade lite. En lång tystnad..
"Jag kan bara inte sluta titta på dig. Du är så vacker" sa han tillslut. Han log det där leendet som jag älskade och mitt hjärta började banka. Jag log lyckligt.
"Du är perfekt" sa jag och sedan kysstes vi, länge och passionerat. Efter ett tag så började bilar tuta bakom oss och Justin skrattade.
"Det är nog bäst att vi kör, dom verkar rätt irriterade" sa han.
Jag brydde mig inte om bilarna bakom utan satt bara där hela resan hem till honom och log för mig själv. Justin la sin ena hand på mitt lår och jag satt bara och njöt.
Vi parkerade bilen i Justins garage och sedan gick vi mot ytterdörren. Justin stoppade ner handen i fickan och drog upp en nyckel.
"Ni brukar alltid ha dörren olåst... Är det ingen hemma?" Jag kunde inte låta bli att fråga.
"Haha har du lagt märke till det?" sa han och log. Jag harklade mig lite och log nervöst mot honom.
Det var ju nästan fånigt att han fortfarande gjorde mig såhär nervös.. Men jag kunde inte hjälpa det, han var så söt.
Eftersom jag inte svarade så fortsatte Justin prata.
"Ja jag har huset för mig själv inatt. Vill du sova här?" Frågade han medans vi tog av oss skorna och jackorna.
"Gärna, jag måste bara ringa mina föräldrar först" svarade jag.
Justins perspektiv
Medans Sandra ringde och frågade ifall hon fick sova över så sprang jag upp och in i badrummet.
Jag gick förbi spegeln men stannade vid den lite fort och kollade hur jag såg ut. Sedan gick jag vidare till rummet intill badrummet, där vi har en jacuzzi.
Jag tog snabbt fram lite saker som jag skulle kunna använda ifall hon skulle gå med på att bada. Jag ställde fram ljus som jag bara skulle kunna tända på sen.
"Justin?" Ropade Sandra från nedervåningen.
"Här uppe" ropade jag tillbaka. Jag vände mig om när jag hörde att hon kom in i badrummet. Hon stod där med sitt bruna lockiga hår och hennes ögon såg ivriga ut.
Hon var så vacker, jag kände hur stolt jag var över att hon var min.
"Vill du bada?" Frågade jag och pekade mot jacuzzin. Hon sken upp.
"Ja gärna! Jag fick sova här förresten" sa hon och log så att jag såg hennes fina vita tänder. Det gjorde mig glad, att hon skulle sova här. Vi skulle ha hela huset för oss själva..
"Har du badkläder?" Frågade jag flirtigt. Hon stod och tänkte ett tag och sedan nickade hon.
"Ja faktiskt! Jag och tjejerna skulle egentligen ha badat efter skolan idag" svarade hon.
"Jag har mina badbyxor här inne, du kan byta om i badrummet, jag ska bara fixa lite saker" sa jag.
"Okej" sa hon och sedan gick hon för att byta om.
Jag skyndade mig att sätta på vattnet och tända ljusen. Och sedan öppnade jag skåpet med badsaker. Det fanns allt möjligt där. Jag tittade länge på ett paket med rosenblad.
Var det för mycket? Att ha i rosenblad? Nej strunt samma, tänkte jag. Vattnet var inte riktigt fyllt än. Men det fylldes snabbt och var klart redan efter att jag bytt om.
Jag strödde ut nåra blad på vattenytan. Sedan släckte jag taklampan och det såg jätte mysigt ut. Jag skulle precis kliva i badet då Sandra kom in i rummet.
Jag fick lov att greppa tag i jacuzzins kant för att inte tappa balansen. Hon stod där med sin ljusblåa bikini och log sexigt mot mig. Jag höll på att dö.
"Wow" kunde jag inte låta bli att säga.
"Gillar du bikinin?" Frågade hon och tittade ner på den.
"Hela du är fin" sa jag och gick fram till henne och pussade henne på munnen. Sedan satte vi oss båda i badet. Jag la armarna runt henne och drog henne närmare mig.
"Nu får du förklara för mig" sa Sandra och lekte med mina fingrar med sina.
"Förklara vad?" Frågade jag och pussade henne på huvudet.
"Allt om det där med Jasmine.. Och kyssen" sa hon. Jag fick ont i magen.
"Allt var ett misstag. Jasmine och jag skulle åka och köpa glass. Men när jag skulle kliva ur bilen så tog hon tag i min arm och sa att det var något hon ville säga till mig. Då sa hon att hon var kär i mig och jag försökte förklara för henne att jag gillar dig men sen kysste hon mig bara. Hon gjorde det för att hon visste att det stod massvis av paparazzis utanför bilen och hon vill förstöra mellan dig och mig. Jag puttade bort henne snabbt men paparazzi fotograferna hann ändå ta några bilder. Men Jasmine är så, hon vill alltid förstöra.."
"Är ni vänner nu?" Frågade Sandra tyst.
"Nja... på sätt och vis" svarade jag och drog henne närmare mig. Det kändes så bra, hennes hud mot min hud.
" 'På sätt och vis?' " Citerade hon mig.
"Jag sa åt henne att jag inte ville ha någonting med henne att göra på ett tag men att jag inte var arg.."
Sandra sa ingenting utan tittade bara ut genom fönstrena som var runt oss. Jag gjorde samma sak.
"Men vet du vad? Nu ska vi inte prata mer om Jasmine ikväll. För just nu.. handlar det bara om oss två" sa jag och pussade henne på kinden.
Hon vände sig mot mig och la armarna runt min nacke och kysste mig. Jag kysste tillbaka och i den stunden insåg jag verkligen hur mycket jag älskade henne.
Hon var allt för mig. Hon hade allt som en sån tjej som jag alltid drömt om hade. Jag drog upp henne så hon satt i mitt knä och tryckte försiktigt hennes kropp närmare min..
FÖRLÅT för den super dåliga uppdateringen men jag har verkligen inte haft tid att skriva. Det har hänt så mycket i mitt liv den senaste tiden. Ska verkligen bättra mig!
Kommentera vad ni tyckte om episoden så kommer det fortare en ny! :)
Life is'nt right without you - Episode 40
Det var så mycket bilar och sånt som åkte förbi oss så jag kunde inte höra vad den andra personen sa. Jag sneglade lite på Justin, hans mungipor gled sakta neråt.
”Okej, jag ska prata med henne” sa han och sedan la han på.
Jag fick en klump i magen och jag kände mig yr. Tänk ifall han var tvungen att åka iväg igen? Justin vände sig mot mig och tittade på mig med en allvarlig min.
Han stod och tittade på mig länge på det där sättet. Jag kände hur orolig jag blev, jag mådde nästan illa.
Jag skulle inte orka vara ifrån honom såhär länge en gång till, i alla fall inte nu på ett tag.
Sedan sprack hans ansikte upp i ett stort leende, jag fattade ingenting.
”Vi fick hyra stället!” sa han och hoppade upp och ner som ett litet barn. Jag tog handen på bröstet och drog ett djupt andetag.
”Vad är det?” Skrattade han.
”Du skrämde livet ur mig” sa jag och armbågade honom i sidan.
”Vad trodde du att jag hade tänkt säga?” Sa han och skrattade ännu mer.
”Jag vet inte, men något dåligt” Han skrattade högt och kramade mig.
”Det där var inte kul” sa jag men när jag tittade på honom som försökte andas för att han skrattade så mycket så började jag också skratta. ”Kom nu” sa jag efter ett tag och tog tag i hans hand.
Han släppte min hand och la armen runt min midja istället, han drog mig närmare honom. Jag la min arm runt honom också.
Vi satte oss i bilen och åkte till Disneyland. När vi kom dit så stod det redan en person som väntade på oss.
Kvinnan hälsade vänligt på oss och presenterade sig som Emma. Hon skulle vara i närheten av oss hela dagen ifall det var någonting vi behövde hjälp med.
Vi fick gå in i dörr som var på en bit ifrån huvudingången, vid huvudingången stod det massvis av tonårstjejer och skrek. Kunde dom verkligen redan fått reda på att Justin skulle hit?
”Vet dom att du ska hit idag?” Frågade jag förvånat. Han log snett.
”Jag kan ha twittrat om det” medgav han. Jag skrattade lite. ”Men hur som helst så kommer dom inte komma in” sa han sedan.
Vi gick in på stället och började gå runt och titta på saker. Jag skrattade åt Justin för han var helt hyper.
Han var verkligen som en liten unge ibland, men samtidigt kunde han ändå vara mogen.
Musse Pigg och massa andra liknande saker kom fram till oss för att hälsa och när en stor blå figur ställde sig bredvid mig så började Justin gapskratta.
”Jag sa ju att du är liten!” Tjöt han. ”Jag måste få ta ett kort på er” sa han och tog upp sin Iphone.
Jag log mot kameran. Justin stod länge och tittade på bilden på sin Iphone. Jag gick fram till honom.
”Vad är det?” Frågade jag och skrattade.
”Du är så jävla fin” sa han bara och sedan tittade han upp på mig. Vi pussades snabbt.
”Nu är det min tur att ta kort på dig” sa jag.
”Vänta lite, jag ska bara twittra” sa han.
”Du ska väl inte lägga ut den där bilden?” Stönade jag, han flinade mot mig.
”Jo”
Jag suckade men orkade inte bry mig om det, jag tog upp min egna mobil och gick in på twitter för att läsa vad han skrivit. Han hade precis postat inlägget med bilden.
”@sandrabieeber Haha soooo funny #CANTSTOPLAUGHING” hade han skrivit. Jag himlade med ögonen och skrattade när jag läste det.
”Nu får jag ta kort på dig” sa jag och han ställde sig bredvid den blåa figuren. Jag skrattade åt honom och tog kort.
”@justinbieber You’re not big either.. Haha” skrev jag på min twitter och postade bilden i inlägget. Justin såg antagligen vad jag skrivit för han började i alla fall skratta.
”Kolla! Kom igen vi måste gå in där!” Skrek han plötsligt och pekade bakom mig.Jag vände mig om och tittade åt hållet som han pekade.
Han pekade på ett hus och jag visste vad det var för hus. Det stod ”The Hollywood Tower Hotel” på det.
”Nej jag vill inte gå in där” protesterade jag.
”Jo kom igen, du är ju med mig” sa han och kramade mig bakifrån. Han började dra med mig mot det, jag var livrädd redan innan.
När vi kom in där så gick vi runt i ett hus som var läskigt, sedan fick vi gå in och sätta oss i ”hissen”.
Jag skrek under hela tiden, ”hissen” åkte fort upp och ner. Justin skrattade, åt mig. När vi kom ut andades jag ut.
”Jag visste inte att du var så lättskrämd” sa han och skrattade högt.
”Jag är livrädd för allt läskigt, pinsamt…” Muttrade jag.
”Nej det är bara gulligt. Du är gullig” sa han och pussade mig på pannan. ”Vill du ha glass?” Frågade han sen.
”Gärna” svarade jag.
Vi gick till närmsta stället och fick varsin stor mjukglass med strössel på. Vi gick runt lite medans vi åt. Plötsligt började Justin skratta när han tittade på mig.
”Vad är det?” Frågade jag.
”Du har glass i ansiktet” förklarade han.
”Vart?” Frågade jag och kände med handen på min ena kind. Justin närmade sig mig och sedan pussade han mig på näsan.
”Där” sa han sedan. Han tog bort det som inte försvann när han pussat mig med sitt ena finger. Jag rodnade.
Resten av dagen gjorde vi allt möjligt. Jag hade verkligen inte haft såhär kul på jätte länge, jag ville inte att dagen skulle ta slut.
Vi åkte massvis av karuseller och jag hade nog inte skrattat såhär mycket på flera år. Jag hade så kul att det nästan var kriminellt. Jag skrattade åt den tanken.
Jag började bli lite trött på att åka karuseller och sånt när klockan var nästan sju på kvällen, men det hade helt klart varit en av dom bästa dagarna i mitt liv.
Men det kunde ju bero lite på vem jag var spenderat den med också..
”Jag börjar bli lite trött, ska vi åka hem?” Frågade Justin, som om han kunde läsa mina tankar.
”Ja samma här. Men du har väl hyrt hela stället tills tolv inatt?” Frågade jag. Han nickade och verkade fundera över något.
”Vänta här, jag ska bara prata med Emma” sa han och jag satte mig ner på en bänk. Han var borta i cirka fem minuter innan han kom tillbaka, han log brett mot mig.
”Jag har fixat så att parken inte kommer vara tom under kvällen” sa han.
”Vad har du gjort?” Frågade jag nyfiket.
”Kom” sa han bara.
Han tog min hand och tillsammans gick vi mot huvudentrén där det fortfarande stod hundratals fans, dom skrek för fullt när dom såg oss. Jag blev lite nervös.
En man kom fram till oss och gav Justin en mick som ledde till högtalarna. Om han inte hade pratat i den så hade aldrig tjejerna hört honom, skriken överröstade allt.
Dom stod på andra sidan gallret och jag var nästan rädd att det skulle gå sönder för att alla tryckte så hårt.
”Hej tjejer” sa Justin och vinkade mot dom, alla skrek tillbaka. ”Jag och min vän Sandra har haft jätte roligt här idag. Men vi ska åka härifrån nu, jag har hyrt det här stället enda tills tolv inatt och därför hade jag tänkt låta er få vara här enda till dess. Jag har fixat så att ni får åka allt och äta hur mycket ni vill, det kostar inget för er. Jag älskar er alla” sa han.
Jag tittade på honom och jag var helt rörd, han var så gullig mot hans fans. Man märkte verkligen att han älskade dom.
Han gav micken till mannen och sedan kastade han en slängkyss mot tjejerna.
Vi blev ledda till en bakdörr och sedan fick vi skynda oss till hans bil så att inga skulle få syn på oss. Vi tackade Emma och sedan körde vi iväg.
Life is'nt right without you - Episode 39
”Vill du göra någonting med mig efter att du har slutat?” Frågade han och han såg ganska osäker ut.
”Jag behöver inte va i skolan idag, jag kan nog skolka en dag” svarade jag. ´
”Okej, då drar vi härifrån” sa han och flinade. ”Hejdå” sa han till alla som stod och kollade på oss.
Han tog min hand och sedan började han småspringa ner för trapporna. Jag följde efter och kastade en snabb blick över axeln. Det sista jag såg var Vanessas och Linneas förvånade ansikten.
”Vart ska vi?” Frågade jag och han log mot mig.
”Vi kan åka till Disneyland” föreslog han.
”Ja! Jag har aldrig varit där” Svarade jag ivrigt. Han skrattade åt mig.
”Vänta lite” sa han och satte fingret för munnen. Han tog upp mobilen ur fickan och slog in ett nummer. Jag kunde höra både vad Justin och personen i andra luren sa.
”Scooter, kan du fixa så att jag får hyra hela Disneyland idag?” Frågade Justin.
Jag tittade på honom och jag höll på att tappa hakan. HELA DISNEYLAND? Hur mycket borde inte det kosta?
”Hela Disneyland? Visst kan jag fixa det” svarade Scooter.
”Perfekt” sa Justin och log.
”Du är säker på att du ska hyra hela stället då..? Jag tror jag fattar.. Du är med Sandra eller hur?” Frågade Scooter och skrattade.
”Ja och jag vill vara ifred med Sandra idag” sa Justin.
”Jag ringer och säger att du vill hyra stället då. Jösses grabben... Du är verkligen kär” sa Scooter. Justin skrattade.
”Ring mig när du har pratat med dom” sa Justin.
”Jag ringer sen” sa Scooter. Sedan la dom på.
”Hela Disneyland?! Justin är inte det lite… Jag vet inte, för mycket?” Frågade jag förvånat.
”Jag vill bara att vi ska få vara ifred. Och så vill jag att du ska minnas den här dagen länge. Och speciellt att du ska minnas den utan massa paparazzis med i bilden” sa han och log snett mot mig. ”Kom, vi åker och äter någonstans så länge” sa han och han öppnade passagerardörren åt mig, jag satte mig i bilen.
Vi åkte till en restaurang som verkade ganska lugn, men Justin tog ändå på sig ett par solglasögon och en keps innan vi gick in.
Han bytte även till en mörk tjocktröja istället för den gråa han hade på sig, varför han gjorde det hade jag ingen aning om.
Vi gick in och tjejen i kassan spärrade förvånat upp ögonen när hon kände igen Justin, men samlade sig fort och frågade vad vi ville beställa. Justin tittade på mig och ville att jag skulle beställa först.
”Jag tar… Pannkakor” sa jag.
”Jag tar samma” sa Justin och log mot mig. Han tog min hand och smekte den med sin ena tumme. Jag log tillbaka mot honom.
Vi fick maten direkt, dom ville nog inte låta Justin få vänta länge på maten. Sedan satte vi oss vid ett bord och började äta.
”Berätta nånting som jag inte vet om dig” sa han plötsligt.
”Som vadå? Du vet redan allt som är värt att veta” sa jag.
”Berätta nånting som du aldrig berättat för någon” sa han utmanande.
”Jag vet inte vad jag ska berätta…” Sa jag och försökte komma på något. ”Jag kommer inte på något” sa jag efter en stund.
”Okej då får jag komma på en fråga.. Vilken är din favoritlåt?” Frågade han.
”Nej, det är jätte töntigt..” Gnällde jag.
”Frågan eller låten?” sa han och log lite.
”Låten” sa jag och gjorde en grimas.
”En låt kan inte vara töntig. Kom igen, säg nu” sa Justin och skrattade.
”Okej då… Down to earth” svarade jag snabbt.
”Tycker du att min låt är töntig?” Frågade han och gjorde en ledsen min. Jag skrattade.
”Nej det är inte låten som är töntig. Utan att jag typ är som värsta fanet av min… kille” sa jag och jag tvekade lite om jag skulle säga pojkvän eller kille i slutet.
”Det är inte töntigt, jag är ju bäst” sa han och flinade. Jag skrattade.
”Om det vore sant ja..” Sa jag retsamt. Han spärrade upp ögonen och stirrade på mig. ”Hjälp, du ser läskig ut” sa jag och skrattade. Hans ansikte mjuknade och han log brett.
”Jag vet att du älskar mig” sa han flörtigt.
”Dig eller dina låtar?” Frågade jag och försökte låta lika flörtig.
”Båda” sa han och böjde sig fram mot mig och kysste mig. Jag log medans vi kysstes.
”Vad är det?” Frågade han, han märkte nog att jag satt och log som ett fån.
”Inget, jag är bara lycklig” svarade jag. Han flinade och sedan pussade han mig snabbt på näsan. Vi hade ätit klart nu och han reste sig upp.
Jag gjorde samma sak. Han betalade maten och sedan gick vi ut mot bilen. Hans mobil ringde.
”Justin” sa han när han svarade.
Det var så mycket bilar och sånt som åkte förbi oss så jag kunde inte höra vad den andra personen sa. Jag sneglade lite på Justin, hans mungipor gled sakta neråt.
”Okej, jag ska prata med henne” sa han och sedan la han på.
Jag fick en klump i magen och jag kände mig yr. Tänk ifall han var tvungen att åka iväg igen? Justin vände sig mot mig och tittade på mig med en allvarlig min.
Ingen bloggning idag
Eftersom det är nyår idag så blir det tyvärr ingen ny del idag. Men jag hoppas ni alla får en bra kväll så hörs vi igen nästa år! ;D
Life is'nt right without you - Episode 38
”Mamma jag måste träffa henne” sa jag och jag började gråta igen.
”Men lilla älskling” sa mamma och kramade om mig. Jag kramade henne tillbaka och grät mot hennes axel.
”Allt kommer bli bra. Om några veckor när turnén är slut så får du träffa henne igen. Det kommer bli bra” sa hon tröstande.
”Förlåt för att jag var elak mot dig” sa jag tyst.
”Det gör ingenting” mumlade mamma i mitt öra. Hon strök med handen över min rygg.
Sandras perspektiv
Jag vägrade svara på alla sms Justin skickade till mig dom kommande veckorna.
Den första veckan ringde han mig minst tre gånger om dagen men efter ett tag verkade det som om han hade börjat ge upp lite och nu hade han inte ringt mig sen i förrgår.
Jag hade försökt undvika allt som hade något med honom att göra under hela sommaren.
Men det var väldigt svårt att undvika en person som ständigt syntes i media.
Det var till och med en pest att vara hemma hos Linnea, han verkade stirra på mig från affischerna hon hade på sina väggar.
Jag ville inte heller be henne att ta ner dom, då skulle det bara låta som att jag var avundsjuk.
Det kunde nog inte vara värre än såhär, att se sitt ex överallt, vart man än gick.
”Stå stilla annars blir det konstigt” sa Linnea och skrattade mjukt.
Jag tittade mig i spegeln, Linnea hade lockat halva mitt hår nu och det blev väldigt fint.
”Förlåt” sa jag och log lite.
”Taggade inför första skoldagen?” sa Vanessa i samma sekund som hon kom in genom dörren till mitt rum.
”Vad gör du här? Borde inte du sitta på ett flyg till New York?” Frågade jag förvånat.
”Det blev ändrade planer, vi ska inte åka än, vi ska åka på lördag istället. Det var något fel med planet” svarade hon och himlade med ögonen.
”Jaha” sa jag.
”Och som svar på din fråga, ja faktiskt” sa Linnea och flinade.
”Det är bara för att du kan spana på Lucas då” sa Vanessa retsamt, jag fnissade.
”Men vadå? Han är ju uber het!” Sa Linnea ivrigt. Jag och Vanessa skrattade.
”Är du taggad då?” Frågade Vanessa och tittade på mig.
”Inte direkt” svarade jag och gjorde en grimas.
”Haha jag visste det” sa Vanessa. Jag log snett mot henne.
När vi var klara för att åka så gick vi ut till Vanessas bil. Egentligen skulle pappa ha kört oss men han behövde inte göra det nu när Vanessa var här och hade sin bil.
Vi lyssnade på musik och jag vevade ner rutan, det var redan jätte varmt fast klockan bara var halv nio på morgonen.
Vi parkerade bilen nedanför skolan på parkeringen och klev ut ur bilen. Vi började gå mot entrén men vi blev stoppade många gånger av folk som ville hälsa.
”Hej Sandra, hur har sommarn varit? Länge sen man såg dig, har du varit bortrest?” Och liknande saker.
Vi fortsatte gå och plötsligt var jag tvungen att tvärstanna för Sarah stod helt plötsligt framför mig.
”Hej gumman! Hur är det? Har du träffat Justin något mer?” Sa hon och jag tittade förvånat på henne.
”Hej.. Jo det är väl bra. Ja det har jag..” Svarade jag förvirrat.
”Åh vad bra! Du.. skulle jag kunna få hans nummer? Eller det är väl ingenting mellan er? Eller?” Sa hon och bet sig i läppen.
”Jag har inte kvar hans nummer..” svarade jag, jag ljög faktiskt inte om det, jag hade raderat hans nummer i ett försök att glömma bort honom på alla sätt.
”Jaha, vad synd då. Vi ses!” Mumlade hon och sedan gick hon iväg. Vanessa och Linnea tittade konstigt på mig.
”Fråga inte” sa jag och suckade. Sedan började jag gå igen.
Det ringde in så vi började småspringa lite. Plötsligt krockade jag med en kille som hade på sig en grå tjocktröja med luva så man såg inte hans ansikte.
Jag tappade min väska på marken. Killen böjde sig ner och tog upp den.
”Oj förlåt, det var verkligen inte meningen” stammade jag.
Killen sträckte på sig och gav mig böckerna. Han hade på sig glasögon och en keps under luvan, han log mot mig.
Nej, det kan inte vara sant. Det kan inte vara han. Hur skulle han kunna vara här nu? Jag stirrade på honom.
Våra ansikten var så nära varandras att jag kände hans andedräkt mot mitt ansikte. Jo det var han, det var Justin.
Jag stod som förstenad och stirrade på honom. Hans leende försvann lite och jag såg på honom att han började tveka.
Jag visste inte vad jag gjorde, jag bara slängde mig i hans famn och kramade honom hårt.
”Men Sandra vad gör du?” Frågade Vanessa oroligt bakom mig.
”Du kan ju inte bara hoppa på en främling” sa Linnea.
Jag brydde mig inte om dom, jag tittade bara på Justin. Han drog sakta av sig solglasögonen.
”Hej” sa han och log lite.
”Åh Justin” snyftade jag och började gråta. Jag kramade honom igen och jag brydde mig inte ett dugg om allt som hade hänt.
Jag andades in ett djupt andetag som gjorde så att jag kände han underbara lukt, han pussade på mitt hår och han verkade lukta på mig också.
Det var helt sjukt, alla arga känslor jag känt mot honom stöttes bort av det jag kände nu.
Hålet i mitt bröst var fyllt nu när jag var med honom. Jag kunde inte ens beskriva känslan, det kändes bara så himla bra.
”Förlåt för allt” viskade han och tittade mig djupt i ögonen. Jag kunde inte ens prata, jag bara grät. ”Snälla gråt inte, jag kan åka ifall jag gör dig mer ledsen. Förlåt älskling” sa han oroligt.
Jag skrattade lite. Justin tittade förvirrat på mig.
”Jag gråter inte för att jag är ledsen, jag har nog helt ärligt aldrig varit gladare” sa jag.
”Jaha..” sa han och log brett.
Han la båda händerna på mina kinder och sedan kysste han mig. Det var inte som dom gånger vi kysst varandra förut.
Vi kysstes mer passionerat än nånsin och jag ville bara hem till nån av oss och göra saker som vi inte kunde göra här mitt bland folk.
Jag drog honom närmare mig och jag glömde bort att det var massvis av folk runt omkring oss som nu stod och stirrade på oss.
”Sandra” flämtade Vanessa.
”OMG” flämtade Linnea. Dom hade nog förstått och sett att det var Justin nu.
”Är inte det där Justin Bieber?” Sa nån kille.
Jag släppte taget om Justin och han log mot mig. Några tjejer bredvid oss började skrika när dom såg att det var han och han log lite snabbt mot mig.
”Hej tjejer” sa han flörtigt. Dom skrek ännu mer. Jag himlade med ögonen och skrattade åt honom.
”Är ni tillsammans?” Skrek en tjej som heter Jennifer, hon är ett år yngre än mig och hon grät hysteriskt. Justin tittade på mig.
”Jag vet inte.. Det beror på vad Sandra vill” tvekade han. ”Gråt inte” sa han och kramade henne. Hon grät bara ännu mer.
Jag stod bara där som ett fån och log. Jag fattade inte riktigt vad som hände. Alla skrek och frågade oss massvis av saker.
Justin försökte trösta Jennifer och jag såg att fler tjejer låtsades gråta för att få hans uppmärksamhet.
Efter en liten stund släppte han Jennifer och strök henne på armen lite snabbt sedan vände han sig mot mig.
”Vill du göra någonting med mig efter att du har slutat?” Frågade han och han såg ganska osäker ut.
”Jag behöver inte va i skolan idag, jag kan nog skolka en dag” svarade jag. ´
”Okej, då drar vi härifrån” sa han och flinade. ”Hejdå” sa han till alla som stod och kollade på oss.
Han tog min hand och sedan började han småspringa ner för trapporna. Jag följde efter och kastade en snabb blick över axeln. Det sista jag såg var Vanessas och Linneas förvånade ansikten.
Life is'nt right without you - Episode 37
"Vad har hänt?" Frågade han när han såg mitt ansikte.
"Jasmine har förstört allt. Hon visste att det stod massvis av paparazzis utanför bilen men ändå kysste hon mig. Sandra kommer aldrig förlåta mig ifall hon ser dom bilderna."
Jag såg på Usher att han blev arg men han sa ingenting. Han kramade mig bara snabbt och sedan började han köra.
Sandras perspektiv
Resten av den dagen gjorde vi inte så himla mycket, vi gick och åt på restaurang. Dom försökte muntra upp mig med allt möjligt.
Men tillslut verkade dom ge upp och på kvällen satt vi bara och tittade på Gossip Girl.
Jag hade aldrig riktigt förstått mig på vad hela grejen med den serien var, jag tyckte den var lite långtråkig men dom älskade den.
Men jag orkade inte bry mig så jag satt bara tyst och tittade på. Efter några avsnitt så började jag bli trött.
”Jag går och lägger mig” sa jag. Dom båda tittade upp lite snabbt på mig.
”God natt” sa dom båda.
Jag gick upp och lad mig i sängen och bestämde mig för att öppna det där smset som jag fått av Justin igår natt. Jag hade inte velat öppna det.
"Det här är mitt nya nummer så att du har det. Saknar dig xx Din J"
Jag kände en tår rinna nerför min kind. Gud vad töntig du är Sandra, gråter för ett sånt sms, det var väl inte ovanligare än andra sms ifrån honom? Tänkte jag men en liten röst i mitt huvud höll inte med.
Bara att han saknade mig fick mig ledsen, jag saknade honom grymt mycket.
Jag tittade på klockan, den var halv två på natten så det kanske var försent för att ringa honom. Jag bestämde mig för att smsa honom istället.
”Förlåt för allt, jag är dum i huvet, jag vet. Jag saknar dig också xx Din Sandra” Jag tvekade lite men sen tryckade jag på ”send”.
”Sandraaaa!” Ropade Vanessa hysteriskt nere ifrån vardagsrummet.
”Vad är det?” ropade jag tillbaka.
”Du måste komma ner! Det är nånting du måste se” Ropade hon.
Jag gick ner till vardagsrummet och såg att dom nu tittade på MTV och Justin var på tv. Jag fick en klump i magen och mitt hjärta började skena.
”Varför måste jag se det här?” Klagade jag. Linnea tittade oroligt på Vanessa och sen tittade båda på mig.
”Kom hit och sätt dig” Sa Vanessa och flyttade på sig så att det blev en lucka mellan henne och Linnea.
Jag tittade förbryllat på dom men gjorde som dom sa. Vanessa spolade tillbaka tills början av delen då det handlade om Justin. Hon höjde volymen på tvn.
Linnea tog min ena hand, jag tittade konstigt på henne. Hon satt bara och stirrade rakt fram mot tvn.
Justins perspektiv
Jag låg i sängen länge och tittade på smset som Sandra skickat.
Hon hade inte svarat på mitt sms som jag skickat till henne nyss, det oroade mig. Jag satte på tvn och bestämde mig för att kolla på MTV.
”Justin Bieber sågs kyssa en tjej i en bil tidigare idag. Enligt uppgifter är tjejen ingen mindre än Jasmine Villegas som medverkat i Justins musikvideo till låten ”Baby”, vad som…”
Jag stängde av tvn och slängde fjärrkontrollen i väggen.
”FAN!” skrek jag.
Jag kände hur jag fick tårar i ögonen. Jag var både arg och ledsen. Det knackade på dörren till mitt hotellrum.
”Justin? Hur är det gubben?” sa mamma från andra sidan dörren.
”Gå, jag vill vara ifred mamma” snyftade jag.
”Är du säker?” Frågade hon.
”Ja”
Jag hörde att hon gick iväg och jag dunkade handen i väggen, det blev ett litet märke.
Plötsligt ringde min mobil, jag tog upp den ur fickan. ”Baby” stod det på skärmen. Fan, tänk ifall hon visste? Jag svarade.
”Hallå?”
”Hur fan kunde du?” grät Sandra.
”Sandra låt mig förkla..”
”Justin hur fan kunde du?” Skrek hon.
”Sandra det är inte som du tror” försökte jag.
”Nehe, hur är det då? Du kanske blev tvingad att kyssa henne, så var det säkert, eller hur?” skrek hon. Jag kunde inte svara först utan jag grät tyst.
”Justin, vet du vad? Det räcker nu” sa hon efter ett tag och hennes röst var tjock av gråt men hon skrek i alla fall inte längre.
”Vad menar du med det?” viskade jag.
”Att det är slut mellan oss” svarade hon.
”Nej Sandra, snälla låt mig få förklara i alla fall” bad jag. Hon sa ingenting så jag antog att hon väntade på att jag skulle säga något. ”Det är inte som du tror. Jasmine kysste mig för att hon visste att det stod massvis av paparazzis runt oss och jag såg dom inte förrens efter”
”Efter vadå? Efter att du slutat kyssa henne?” grät hon.
”Nej snälla Sandra, jag puttade bort henne, jag ville inte kyssa henne. Jag vill inte ha någon annan än dig, fattar du inte det? Jag älskar dig” viskade jag. Hon var tyst länge.
”Det tror jag på när jag ser det” sa hon tillslut.
”Sandra…” suckade jag. Det blev tyst, jag insåg att hon hade lagt på.
”JÄVLA HELVETE!” skrek jag och kastade mobilen i väggen, det gick sönder i massa delar, shit.
Jag var så arg att jag skakade, jag hatade Jasmine, hon hade förstört allt.
Jag tog på mig mina skor och min jacka och gick ut. Jag sparkade igen dörren bakom mig. Mamma måste ha hört mig för hon tittade ut från sitt rum.
”Justin vad är det?” Frågade hon oroligt.
”Jag ska till Miami” mumlade jag.
”Vad ska du göra där?” Frågade mamma.
”Jag måste till Sandra” svarade jag. Mamma ställde sig framför mig och tvekade lite med blicken.
”Sandra är inte i Miami” sa hon lågt.
”Vad menar du med det? Jag var ju där med henne för bara några dagar sedan” sa jag förvirrat. Jag såg knappt mammas ansikte på grund av alla tårar som bildats i mina ögon.
”Sandra är hemma” sa mamma.
”Hur vet du det?” Frågade jag.
”Jag har pratat med hennes mamma. Hon ska bo hemma hos hennes kompisar några veckor tills hennes föräldrar är hemma igen. Hon ville hem efter att du hade åkt iväg..” sa mamma och la handen på min axel. Jag skakade bort den.
”Varför har du inte sagt att hon är hemma?” Frågade jag snäsigt.
”För att du antagligen bara skulle försöka komma på någon bra anledning att åka hem så att du skulle kunna träffa henne” svarade mamma.
”Mamma jag måste träffa henne” sa jag och jag började gråta igen.
”Men lilla älskling” sa mamma och kramade om mig. Jag kramade henne tillbaka och grät mot hennes axel.
”Allt kommer bli bra. Om några veckor när turnén är slut så får du träffa henne igen. Det kommer bli bra” sa hon tröstande.
”Förlåt för att jag var elak mot dig” sa jag tyst.
”Det gör ingenting” mumlade mamma i mitt öra. Hon strök med handen över min rygg.
Kommer det vara slut mellan dom nu? Vad tror ni? Kommentera! ;)
Life is'nt right without you - Episode 36
”Hon lös upp första gången du såg henne, eller hur? Du såg för första gången ljuset, du..” retades Selena men jag avbröt henne.
”Äh lägg av!” sa jag och petade henne lite löst på magen, vi båda skrattade högt.
Jag älskade att umgås med Selena, det var inte som att umgås med andra, vi kunde verkligen ha kul tillsammans. ”Nej men allvarligt Justin, jag är glad för din skull. Det var på tiden att du träffade en bra tjej” sa Selena och log mot mig.
”Tack” svarade jag bara och log tillbaka.
Vi fortsatte gå ett tag utan att säga någonting. Jag undrade vad Sandra gjorde i just det ögonblicket, tänk ifall hon umgicks med Nick just nu.
Den där jävla idioten Nick. Han försökte säkert stila för henne just nu genom att surfa på nån liten våg. Jag gillade verkligen inte honom.
Jag skulle säkert kunnat gilla honom ifall det inte varit för att han försökte sno min tjej. Jag visste att jag egentligen bara var avundsjuk...
Tanken på honom och Sandra med varandra som säkert var på stranden just nu fick mig att må illa.
"Justin, jag förstår mig inte på dig ibland" sa Selena plötsligt.
"Vad menar du?" Frågade jag.
"Om du vill ha kvar henne så borde du verkligen visa henne vad hon betyder för dig" sa Selena.
"Jag vet inte hur jag ska bevisa det." sa jag. Selena stannade upp och tittade på mig. Hon log lite.
"Du kan börja med att få alla att förstå att du och jag inte dejtar" sa hon.
Jag sa ingenting utan gick bara tyst och tänkte. Jag skulle kämpa för Sandra om det så var det sista jag skulle göra.
"Justin! Vart har du varit?" Frågade Jasmine när jag kom in i lobbyn och hon log brett. Sedan såg hon Selena komma in bakom mig och hennes leende dog. "Åh, jaha" sa hon bara.
"Jag och Selena har varit ute ett tag" svarade jag och log lite mot henne.
"Vill du gå och köpa glass?" Frågade Jasmine hoppfullt.
"Visst" jag vände mig mot Selena. "Vill du följa med eller stannar du här?"
"Jag stannar nog här" svarade hon och kastade en ilsken blick mot Jasmine, dom gillade inte varandra särskilt mycket. "Vi ses senare" sa Selena sen och kramade mig, jag kramade tillbaka.
Jag och Jasmine gick ut ur hotellet. Vi började gå nerför gatan och jag var trött i benen eftersom jag hade gått så mycket redan idag.
"Kan vi inte ringa hit en bil? Jag orkar inte gå" sa jag och skrattade lite.
"Jo, gör det" svarade hon.
Jag ringde hit en bil som kom efter bara några minuter. Precis innan vi skulle hoppa in i bilen fick några tjejer syn på oss och skrek "JUSTIN BIEBER!"
Jag vinkade lite mot dom och sedan hoppade vi in i bilen och åkte iväg. Tjejerna sprang först efter bilen men efter ett tag gav dom upp.
"Vart vill ni åka?" Frågade chauffören. Jag tittade frågande på Jasmine.
"Du får bestämma" sa hon och log.
"Eh... Kör oss till den där glassbaren vid sjön" sa jag. Chauffören nickade. Bilresan tog ungefär fem minuter och när vi var framme reste jag mig för att kliva ur bilen.
Men Jasmine tog tag i min arm och stoppade mig. Jag satte mig ner igen och tittade frågande på henne.
"Vänta! Det är en sak jag vill säga" sa hon och hon slickade sig lite om läpparna.
"Vad är det du vill säga Jasmine?" Frågade jag vänligt.
"Jo..." Började hon men slutade och tittade ner. "Jag gillar dig verkligen Justin, som mer än en vän"
"Men jag är ju tillsammans med Sandra" sa jag osäkert.
"Jag vet.. Men jag gillar dig iallafall" sa hon generat och tittade ner.
"Jasmine det är lugnt" sa jag och tog handen under hennes haka och lyfte upp hennes huvud. Jag ville att hon skulle möta min blick.
Tillslut gjorde hon det och hon släppte den inte. Hon närmade sig mig med sitt ansikte och jag fick panik. Jag visste inte vad jag skulle göra.
Hennes läppar nuddade mina och jag fattade först inte vad som hände. Hon började kyssa mig och jag satt bara där. Tillslut puttade jag bort henne.
"Jasmine.. Det funkar inte" sa jag.
"Justin! Är ni tillsammans?" "Justin vem är hon!?" jag hörde massvis av röster som ropade mitt namn och vände mig snabbt om. Det kryllade av paparazzis utanför bilen.
Jag tittade sårat på Jasmine. Jag kände hur arg jag blev, varför var hon så elak?
"Du visste att dom stod där hela tiden, eller hur?" Fräste jag.
"Nej Justin" mumlade hon. Jag orkade inte ens se på henne. Jag klev ut ur bilen och började gå. Jag knuffade mig fram bland alla paparazzis och struntade i deras frågor.
Jag var så arg att jag inte visste vad jag skulle göra. Fan tänk om Sandra skulle se dom där bilderna? Vad skulle jag göra då? Hur skulle jag förklara? Hon skulle aldrig tro mig.
Jag hörde Jasmine ropa på mig bakom mig. Jag vände mig inte ens om. Jag tog upp mobilen och ringde Usher. Han kom och hämtade mig direkt med en bil.
"Justin!" ropade Usher ifrån bilen som han satt i. Jag hoppade in i bilen.
"Vad har hänt?" Frågade han när han såg mitt ansikte.
"Jasmine har förstört allt. Hon visste att det stod massvis av paparazzis utanför bilen men ändå kysste hon mig. Sandra kommer aldrig förlåta mig ifall hon ser dom bilderna."
Jag såg på Usher att han blev arg men han sa ingenting. Han kramade mig bara snabbt och sedan började han köra.
Life is'nt right without you - Episode 35
Justin och Selena utomhus när dom gick
Justins perspektiv
Sandra log mot mig och tog min hand, hon började dra med mig mot vattnet.
”Vart ska vi?” Frågade jag.
”Sch! Kom med bara” viskade hon och lade fingret för munnen. Jag skrattade lite lågt åt henne. Och jag följde efter henne.
Plötsligt när vi gick så vände hon sig om mot mig och hennes ansikte närmade sig mitt. Hon log mot mig och jag log tillbaka.
När våra läppar möttes så kände jag hur hennes mjuka lena läppar särades försiktigt.
Jag la handen på hennes kind. Men plötsligt slutade hon kyssa mig och tittade oroligt på mig.
”Justin!” hörde jag någon ropa långt borta.
Sandra släppte taget om min hand och tittade besviket på mig, sedan gick hon iväg, bort från mig. Jag bara stod där och tittade efter henne.
”Justin!” ropade någon igen, den här gången närmare. ”Justin hallå?!”
*Bank bank*
Jag vaknade med ett ryck och insåg att det bara hade varit en dröm. Det bankade på dörren.
”Justin sover du?” Det var mammas röst, jag klev upp och gick och öppnade dörren.
”Hej mamma” sa jag trött och gnuggade ögonen.
”Sov du?” Frågade hon.
”Ja jag vaknade nu” svarade jag.
”Klockan är ju redan halv ett på dagen, hur länge var du vaken inatt?” Frågade mamma och log.
”Jag vet inte, inte så sent.. Tror jag” svarade jag.
”Du har ledigt idag i alla fall. Jag har en överraskning till dig förresten” sa mamma och log finurligt. Jag rynkade på ögonbrynen.
”Vadå för hemlighet?” Frågade jag.
”Klä på dig och kom ner till lobbyn så får du veta” sa hon och log.
”Okej jag är där nere om tjugo minuter” sa jag och sedan stängde jag dörren.
Jag tog en snabb dusch och sedan klädde jag på mig ett par svarta byxor och en vit t-shirt. Jag drog snabbt på mig ett par skor och sedan gick jag ner till lobbyn.
När jag kom ner så såg jag mamma stå och prata med någon tjej med lila tröja som stod med ryggen emot mig. Jag kände först inte igen henne.
”Justin” sa mamma och log mot mig när jag kom gåendes ner för trappan. Tjejen vände sig om.
”Selena!” Utbrast jag och sprang fram till henne och kramade henne länge och hårt. Hon skrattade i mitt öra.
”Justin nu får du släppa mig. Det gör ont” skrattade hon.
Jag släppte henne och tittade sen på först henne och sen mamma.
”Men hur?” sa jag bara.
”Jag hade en konsert här i närheten igår och din mamma ringde mig och frågade ifall jag ville komma hit” sa Selena och log mot mamma som log tillbaka.
”Det är ju toppen! Ska vi gå ut och göra nånting?” Föreslog jag.
”Gärna” svarade Selena och log.
Det var bara några få tjejer kvar utanför lobbyn så dom hälsade vi lite snabbt på och sedan började vi gå iväg. Ett tjugotal meter bakom oss gick Kenny.
Jag sneglade lite på Selena, jag hade verkligen saknat henne. Hon var en äkta vän, jag kunde prata om allt med henne.
Inget kunde få oss att sluta vara vänner, vi hade inte ens blivit sämre kompisar när det börjat gå rykten om att vi dejtade.
Jag gillade verkligen att umgås med henne, hon visste hur det var att vara känd. På något sätt så kände jag mig normal när jag var med henne, jag kände mig mänsklig.
”Så Justin, nu måste du berätta” sa Selena.
”Berätta vadå?” Frågade jag och försökte låta som att jag inte förstod vad hon menade. Hon tittade menande på mig och höjde på ögonbrynen.
”Vad är det som har hänt med din tjej, Sandra?” Frågade hon.
”Allt gick bara fel.. Jag åkte och överraskade henne i Miami och var där ett tag sen blev jag tvungen att åka iväg på turné och då var jag en idiot och bjöd med mig Jasmine istället för henne och nu verkar det som att hon inte vill prata med mig..” förklarade jag.
”Varför bjöd du med dig Jasmine istället?” Frågade hon förvirrat.
”Jag vet inte, det var innan jag träffat Sandra och allt var klart med Jasmines föräldrar så jag tänkte att det inte gick att ändra då. Typ att det var försent” sa jag.
Selena sa inget utan gick bara och tittade rakt fram och plötsligt log hon för sig själv.
"Vad är det?” Frågade jag och armbågade henne lätt i sidan.
”Nej jag är bara förvånad” sa hon och flinade.
”Varför då?”
”Senast vi träffades sa du att du trodde att du aldrig skulle kunna dejta ett fan eftersom dom bara skulle gilla dig för att du var känd och inte för vem du verkligen är” sa hon och tittade på mig. Jag skrattade lite och log snett.
”Ja.. Sandra är… speciell. Jag har aldrig träffat en tjej som henne” sa jag och log bredare.
”Hon lös upp första gången du såg henne, eller hur? Du såg för första gången ljuset, du..” retades Selena men jag avbröt henne.
”Äh lägg av!” sa jag och petade henne lite löst på magen, vi båda skrattade högt.
Jag älskade att umgås med Selena, det var inte som att umgås med andra, vi kunde verkligen ha kul tillsammans. ”Nej men allvarligt Justin, jag är glad för din skull. Det var på tiden att du träffade en bra tjej” sa Selena och log mot mig.
”Tack” svarade jag bara och log tillbaka.
Life is'nt right without you - Episode 34
Jag gick fram till sängen och tittade på paketet, jag läste vad som stod på ettiketten.
"Till dig Justin, för att jag tvingade dig att åka ifrån din tjej. Hoppas du är försiktigare med den här. Scooter" stod det.
Jag öppnade paketet och där i låg en ny vit Iphone 4, det stod Justin Bieber på baksidan av den.
Jag öppnade förpackningen och där i låg även ett nytt SIM-kort så jag hade fått nytt nummer.
Det var skönt för det hade börjat blivit rätt många fans som fått tag i mitt nummer på senaste tiden då jag hade mitt gamla nummer.
Jag älskar mina fans men om alla dom skulle ha mitt nummer skulle jag aldrig få va ifred, mitt mobil nummer är för mina vänner och min familj.
Jag fixade allt med mobilen, satte in det nya SIM-kortet och sedan startade jag mobilen. Jag la direkt till Sandras nr, jag kunde det i huvet.
Jag bestämde mig för att smsa henne, ett sms kunde väl inte vara så jobbigt? Eller?
"Det här är mitt nya nummer så att du har det. Saknar dig xx Din J" skrev jag och han precis skicka meddelandet. Sedan dog mobilen.
Fan, juste jag måste ju ladda den eftersom den är ny. Jag satte mobilen på laddning och sedan drog jag av mig t-shirten och bytte om till shorts.
Jag somnade i samma sekund som mitt huvud landade på kudden.
Sandras perspektiv
"Men kom igen Sandra! Du måste berätta nu! Har ni verkligen inte gjort något mer än att pussas?" sa Linnea och skrattade hysteriskt. Jag och Vanessa gjorde samma sak.
Jag försökte andas men jag kunde verkligen inte. Bara när jag tittade på Linnea som var helt insmetad med choklad så började jag gapskratta.
Vi hade haft godiskrig, med choklad. Linnea var kladdigast eftersom jag och Vanessa hade använt oss av två-mot-en-metoden mot henne.
Hon såg helt galen ut. Hennes annars ljusa hår var nu nästan helt inkletat i choklad och hennes vita byxor och tröja hade stora bruna fläckar på sig.
Hon var brun lite här och där på resten av kroppen, det såg jätte kul ut.
Jag viftade med händerna för att få luft. När jag börjat lugna ner mig lite så drog jag två snabba andetag.
"Nej vi har allvarligt talat bara pussats" sa jag.
"Inte ens rört varandra lite mer än vanligt?" frågade Vanessa nyfiket. Linnea fnissade.
"Vi har hållt hand och sånt.." började jag.
"Men kom igen? Det är enkelt. Pojke gillar flicka, flicka gillar pojke. Sex" avbröt Linnea och vi alla tre började gapskratta.
"Det är ju något fel på dig" sa jag och skrattade högt.
"Hey!" sa Linnea och tog upp en kudde och slog mig i huvudet med den. Vi alla tre as garvade.
"Jag tror iallafall att ni har gjort något mer" sa Linnea sedan.
"Du får tro vad du vill" svarade jag och skakade på huvudet åt henne samtidigt som jag log mot henne.
"Oj klockan är redan halv fyra, ska vi sova?" Sa Vanessa plötsligt.
"Ja jag är trött" sa jag och gäspade.
Vi alla lade oss ner i Vanessas stora säng och jag somnade väldigt fort för det kändes som att det bara hade gått fem minuter när jag vaknade nästa morgon.
Jag satte mig upp i sängen, Linnea och Vanessa var borta. Vart hade dom tagit vägen? Jag gick fram till min resväska för att ta fram kläder. Det låg en lapp på resväskan.
"Sandra vi har gått ut med hunden, du kan duscha ifall du vill, du vet vart handdukarna och allt finns. Kram V & L" stod det på lappen.
Jag gick in i badrummet och tog en dusch. Sedan gick jag tillbaka till Vanessas rum och satte mig i hennes fönster, hon hade ett sånt som man kan sitta i.
Det duggade lite ute, vilket var väldigt ovanligt här där jag bodde. Himlen var grå ute och vädret gjorde mig deprimerad.
Nu när inte tjejerna var här och kunde distrahera mina tankar så var det svårare att inte tänka dom.
Jag kunde inte låta bli att undra vad Justin gjorde just nu. Saknade han mig? Eller tänkte han inte på mig överhuvudtaget?
Jag tog fram min dagbok som jag inte skrivit i sedan innan jag träffade Justin och bestämde mig för att skriva av mig allt.
Jag drog irriterat ut en hel sida där jag skrivit om varför jag älskade Justin så mycket. Senaste gången jag skrivit hade varit samma dag som vi skulle gå på hans konsert.
Life is'nt right without you - Episode 33
Jasmine och Justin i spelrummet, bilden som tjejerna tog på dom
Varför behövde dom lägga sig i allt? Det här skulle bli jobbigt för Justin när alla fans fick reda på det..
Jag gick in på min twitter och såg att jag fått en till följare, det var Justin.
Åh så nu var det dags att följa mig? Jag hade inte bara försökt få honom att göra det i nästan ett helt år?! Dumma kändis, tänkte jag.
Sluta Sandra, han har ju massa som vill att han ska följa dom och det är väl klart att han följer dig nu. Jag kollade om Justin hade twittrat. Han hade twittrat två gånger.
”Nashville! We gonna’ rock it 2night!!” Hade han skrivit tidigt imorse.
”Time to go on stage.. I love y’all” hade han skrivit för några timmar sen.
Jag gick in på min twitter och skrev ett kort inlägg med endast tre ord.
”I love you” skrev jag. Men innan jag publicerade det så ändrade jag det till: ”I love you @justinbieber”
Ingen skulle lägga märke till det, jag menar, hur många tjejer skriver inte så till honom? Det är ingenting speciellt. Jag hoppades på att han aldrig skulle se det, men en liten del av mig ville att han skulle göra det.
Jag såg att det fanns en ny tweet så jag tryckte på uppdatera sidan. Det var Justin som hade skrivit. Jag läste fort vad han skrivit och mina ögon var helt tårfyllda.
”I love u 2 @sandrabieeber”
Jag såg att det var fler tweets att uppdatera så jag gjorde det. Nästan tjugo personer hade skrivit till mig. Det var allt ifrån
”@sandrabieeber OMB! Justin just write about u on his twitter! U are such a lucky girl!!!” till ”@sandrabieeber Thank u for giving me hope that Justin maybe will write to me some day soon xoxo”
"Wow" sa Vanessa bakom mig.
"Jag trodde aldrig att dom skulle vara så snälla mot dig" sa Linnea förvånat.
"Inte jag heller" sa jag och tittade med stora ögon på dataskärmen och skummade genom alla tweetar. Alla var positiva mot mig.
Justins perspektiv
Jag satt och läste vad Sandra skrivit om och om igen. Det spelade ingen roll att det fanns tusen andra likadana tweetar, hennes stod ut.
För jag visste att det var påriktigt, dom andra kände ju inte ens mig. Jag kände hur jag blev helt varm inuti när jag läste det.
Och jag ville bara ringa henne nu på direkten, men jag visste att jag inte kunde göra det. Hon ville ha tid för sig själv så jag skulle inte stressa henne.
Men hon älskade mig. Och jag älskade henne, hon var så fin.
Det knackade på dörren till mitt hotellrum, jag reste mig upp och gick och öppnade. Det var Jasmine som stod där.
"Men kom igen, du skojar! Har du suttit här inne hela kvällen?" frågade hon och skrattade.
"Jag var trött så jag somnade" sa jag och ryckte på axlarna.
"Kom, alla är där nere i spelrummet" sa hon och tog tag i min arm.
Vi gick tillsammans ner till spelrummet, där nere var alla dansarna och andra ungdomar.
"Där är du ju Justin! Jag börja undra vart du va" sa Marc, min ena dansare.
"Jag var i mitt hotellrum, var lite trött" svarade jag och boxade honom lätt på armen. Han flinade mot mig.
"Ska du va med och spela?" Frågade han och nickade mot en spelapparat.
"Nä, jag sätter mig i soffan där borta och chillar ett tag" sa jag och gick och satte mig där.
Jasmine satte sig bredvid mig. Hon log mot mig, jag log snabbt tillbaka. Två små tjejer som inte kan ha varit mer än 8 år kom fnissandes fram till oss.
"Är ni ihop?" Frågade den ena tjejen, hon hade ljust lockigt hår.
"Nej vi är bara kompisar" svarade jag och la armen runt Jasmines axlar, hon la automatiskt armen runt min midja och hon log mot tjejerna.
"Kan vi få ta en bild på er och sen en med dig?" frågade den andra tjejen mig.
"Visst" sa jag och log. Den ena tjejen tog fram en kamera och tog kort på mig och Jasmine.
"Jag kan ta kort på er" sa Jasmine och tog emot kameran. Vi tog kortet och sedan tittade jag på tjejerna.
"Får jag ta ett kort med er till min twitter?" Frågade jag dom. Dom båda nickade och log brett.
"Ska du ta kort med min Iphone så kan du lägga ut bilden direkt?" Frågade Jasmine.
"Aa det kan jag göra" sa jag och log mot henne.
Jag ställde mig emellan tjejerna och log mot kameran när Jasmine tog kort. Sedan tittade jag på bilden.
"Snyggt!" Sa jag och visade bilden för tjejerna. Dom fnissade.
"Vi måste nog gå nu, hejdå" sa den ena tjejen och sedan gick dom båda iväg.
"Just meth theese 2 ladies" skrev jag och postade bilden på twitter. Sedan gav jag Jasmine hennes mobil.
"Tack" sa jag och log mot henne.
"Så lite så" sa hon och sedan gäspade hon.
"Är du trött?" Frågade jag och hon nickade. Hon lutade sitt huvud mot min axel.
Hon luktade gott av en parfym som fruktigt.. Sluta Justin, det är Sandra du gillar.
Jag skakade på huvudet som om jag försökte skaka bort tankarna om Jasmine. Jag reste mig upp snabbt.
"Jag är också trött, jag ska nog gå och lägga mig nu" sa jag till Jasmine och log mot henne.
"Vi ses" sa hon och jag kände att hon tittade efter mig när jag gick iväg.
Jag gick förbi lobbyn och där utanför glasdörrarna som ledde in till hotellet stod massvis av tjejer som skrek och hoppade när dom såg mig.
Jag log och vinkade mot dom sedan småjoggade jag uppför trappan och när jag kom in på mitt hotellrum så låg ett paket på sängen.
Life is'nt right without you - Episode 32
Bilden i artikeln
Sandras perspektiv
Minuterna gick och jag blev mer och mer orolig över varför han inte svarade på mitt senaste sms.
Tänk ifall Jasmine raderat det innan han hunnit läsa det och nu trodde han att jag aldrig mer ville ha honom?!
Jag hade skrivit: ”Justin, förlåt för att jag är en idiot. Jag behöver tid men jag vill fortfarande inte släppa dig. Du är den finaste killen jag nånsin har träffat”
Och förmodligen skulle han aldrig få veta det.. Jag var arg på Jasmine fast jag inte ens visste ifall det var sant. Hennes mobil batteri kanske var slut bara? Jag vet inte.
”Då har vi landat på LA flygplats. Vi tackar för en bra resa och utgångarna finns längst fram och längst bak på planet. Tack” sa en kvinnlig röst i högtalaren.
Jag tog min väska och reste mig upp, jag gick mot utgången och snubblade nästan på en kvinnas väska, hon fräste något på franska till mig. Jag ryggade rädd undan.
När jag var ute ur planet och gick mot välkomsthallen så såg jag Vanessa och Linnea stå där med ett stort plakat där det stod ”Welcome home Sandra”
När dom fick syn på mig så började dom skrika och hoppa, jag skrattade åt dom, dom var verkligen helt galna! Jag sprang in i deras famnar och vi alla tre kramades.
Jag kände mig jätte löjlig som fällde en liten tår när vi kramades men jag hade saknat dom så himla mycket.
Men jag kunde inte låta bli. När vi slutat kramas så tittade jag bakom dom.
”Men hur ska vi komma hem? Är inte dina föräldrar här?” Frågade jag och tittade på Vanessa.
Hon flinade mot mig. ”Kom, jag kan ta den där väskan” sa hon och tog en av mina väskor, Linnea tog den andra så att vi alla tre bar på en var.
När vi tillslut kom ut från flygplatsen trots allt knuffande så stannade tjejerna vid en snygg bil. Jag tittade förvirrat på dom och höjde ena ögonbrynet.
Vanessa stoppade handen i ena fickan utan att släppa min blick och tog upp en bilnyckel. Hon tryckte på den och då blippade bilen till.
”Va?! Är det din?” Frågade jag imponerat.
”Ja du vet... Du missade ju mitt sweet-16-party” sa Vanessa och log brett.
”Du skojar! Fick du en sån här bil i födelsedagspresent?!” Hon nickade.
”Visst är det perfekt? Då kan vi åka vart vi vill” fyllde Linnea in.
”Ja perfekt!” Sa jag och skrattade. Mitt skratt lät inte ansträngt eller framtvingat, det lät lätt.
Lätt precis som allt annat var med Vanessa och Linnea. Så länge jag inte lät dom dåliga tankarna ta över.
Jag var så glad att jag hade dom här två som bästisar, dom fick mig att tänka positivt.
På vägen hem i bilen satt vi alla tre och sjöng högt till California girls med Katy Perry. Plötsligt skruvade Linnea ner volymen på radion och vände sig sen mot mig.
”Nu måste du berätta allt som har hänt” sa hon allvarligt.
Det högg till i bröstet på mig, jag ville inte bli påmind, ville inte bli ledsen igen… Men jag drog ett djupt andetag och sedan berättade jag allt, precis allt.
Jag berättade om hur han hade överraskat mig den där dagen på stranden, hur bra han kom överrens med mina föräldrar, alla roliga saker vi gjort tillsammans och allt annat.
Linnea tittade allvarligt på mig när jag berättade, Vanessa slängde oroliga blickar på mig i backspegeln då och då eftersom hon körde.
”Men gud gumman..” sa Linnea när jag tystnat och jag hade tårar i ögonen. Hon kramade mig.
När vi var hemma hos Vanessa och hade fixat i ordning sängar och allt så satte jag mig vid hennes dator.
Jag öppnade internet och på startsidan var det en artikel om Justin. Det var en bild på honom tillsammans med en tjej.
Jag kände igen mig själv bakifrån fast man inte såg mitt ansikte. Vi gick tätt intill varandra och våra armar var ihopsatta.
”Titta det här är jag!” Sa jag till tjejerna. Dom ställde sig bakom mig och vi alla tre läste artikeln.
”Popstjärnan Justin Bieber sågs för några dagar sedan tillsammans med en ung tjej gå runt på Miami’s gator. Vem flickan är är ännu okänt. Justin och flickan sågs umgås hela dagen och dom hoppade in i samma taxi när dom åkte därifrån. Kan den här flickan vara anledningen till att Justin setts gråtandes på Miami flygplats bara några dagar efter?” Jag suckade och bytte snabbt sida till twitter.
Life is'nt right without you - Episode 31
Justin och hans team innan konserten
Jag behövde inte använda toaletten men när jag kom in på toaletten så tittade jag mig i spegeln.
Jag såg väldigt trött ut och jag var osminkad. Om det inte hade varit för att jag hade haft på mig en lila mjukisdress så hade jag sett helt färglös ut.
Jag såg väldigt blek ut fast jag i själva verket faktiskt hade blivit riktigt brun under dom här veckorna.
Jag brukade inte sola så mycket när jag var hemma eftersom jag var van vid att det nästan alltid är soligt men i Miami hade det inte funnits lika mycket att göra.
Jag rättade till frisyren lite och sedan gick jag tillbaka till min plats. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade fått 3 nya sms. Jag öppnade det första som var ifrån Linnea.
”Sandra, jag och Vanessa står redan på flygplatsen och väntar på dig. Om en halvtimme träffas vi. Då är vi alla samlade igen, awesome!! xx Linnea” Jag svarade snabbt på smset.
”Ja, jag saknar er så mycket. Hälsa Vanessa också. Jag älskar er tjejer xx”
Sedan öppnade jag nästa sms och såg att det var ett nummer som jag inte hade.
”Jag vet att betett mig som en idiot. Men snälla ge mig en till chans. Vet att du behöver lite tid för dig själv men jag kan verkligen inte sluta tänka på dig.. xx Din J föralltid”
Jag fick nästan tårar i ögonen. Jag stängde av min mobil och satt sedan och stirrade rakt in i ryggstödet på stolen framför.
Men efter ett tag ångrade jag mig och satte på mobilen igen.
”Jag behöver tid Justin, acceptera det. Vad har hänt med din mobil förresten? Det här är ju inte ditt nummer xx Sandra” Skrev jag och drog sedan ett djupt andetag.
Han hade aldrig svarade snabbare. *Pling*
Justins perspektiv
Jag satt spänt och väntade på att Sandra skulle svara. Det tog ett tag innan hon svarade och jag började otåligt trumma med händerna på bordet.
*Pling* ”Jag behöver tid Justin, acceptera det. Vad har hänt med din mobil förresten? Det här är ju inte ditt nummer xx Sandra”
Jag läste den första meningen två gånger och jag fick ont i bröstet.
”Du ska få all den tid du behöver. Jag smsar från Jasmines mobil. Min har gått sönder xx Justin” skrev jag med darriga händer. Jag kände en hand på min axel.
”Justin hur är det?” Frågade Jasmine och log mot mig.
”Det är bra. Tack för att jag fick låna din mobil, här” sa jag och gav henne mobilen. Hon log fortfarande mot mig.
”Kom nu snygging det är snart dags att uppträda” sa hon sedan och fnissade.
Jag skrattade med henne men mitt skratt lät ansträngt. Hon verkade inte märka det.
Jag gick och klädde på mig mina scenkläder och sedan när jag var klar så gick jag ut ur mitt rum. Det sprang runt folk överallt.
Jag stod bara och stirrade rakt fram medans massvis av människor fixade saker runt mig.
Några satte dit min mick, andra kollade så att micken och allt fungerade. Lite längre bort i korridoren stod Jasmine och Chaz.
Dom båda log mot mig, Jasmine vinkade och gjorde ett ”rock-it-tecken” som hon kallar det och sträckte ut tungan mot mig. Jag skrattade lite.
”Kom igen nu JB, det är dags att gå upp på scenen” sa Usher och klappade mig två gånger på ryggen.
Jag bestämde mig för att rycka upp mig och göra det bästa av det här.
”Okej kom igen nu allihopa! Låt oss göra det här bra!” Skrek jag och alla jublade.
Alla arbetare och liknande som dansare, vänner och min mamma samlades i en ring. Usher dök upp vid min ena sida och log mot mig. Vid min andra sida stod mamma.
Vi alla stod där och lyssnade medans Scooter pratade om mig. Jag tittade runt mig och insåg hur bra jag hade det. Runt mig stod alla mina närmsta, den enda som fattades var Sandra..
Jag log när Scooter sa hur stolt han var över mig. Och när alla sa ”Justin, Justin, Justin”.
Sedan tog alla varandra i händerna och vi bad. Jag var faktiskt lite nervös nu, men det var bra. Då gick det oftast bättre.
Alla i teamet körde vår hejarramsa och sedan var det dags för att gå upp på scenen.
Jag ställde mig på plattan som jag skulle åka upp för när jag skulle komma upp från golvet.
När jag långsamt åkte uppåt och publiken skrek så log jag brett.
Life is'nt right without you - Episode 30
Bilden som var i tidningen
”Om du vill så kan våra föräldrar prata så kan du kanske få bo här ifall dina föräldrar inte vill åka hem än? Hur länge till har ni huset?” Frågade Vanessa.
”Vi har det hela sommaren.. Så nästan en månad till. Jag orkar inte vara kvar här så länge” sa jag.
”Prata med dina föräldrar så kan du ringa mig sen och säga vad dom har sagt” sa Vanessa.
”Jag gör så..”
”Hejdå, jag saknar dig Sandra” sa Vanessa.
”Jag saknar dig med. Vi kanske ses snart. Hejdå” sa jag och sedan lade vi på.
På flygplanet (Fortfarande Sandras perspektiv)
Samma kväll satt jag på ett flygplan hem. Jag kunde inte förstå att mina föräldrar låtit mig åka hem utan dom.
Men dom hade ju i och för sig pratat med hennes föräldrar och mamma och pappa skulle antagligen komma hem om bara en eller två veckor igen.
Jag skulle bo hemma hos Vanessa en vecka och om det blev längre skulle jag bo hos Linnea en vecka också.
Mina föräldrar hade pratat med Linneas föräldrar också så allt var klart.
Flygresan var tråkig, jag hade aldrig flugit själv förut och det var väldigt ensamt.
Jag bläddrade genom några dagstidningar jag köpt på flygplatsen men jag slog nästan igen tidningen när jag såg en bild på Justin men blev fastfrusen i stolen när den svarta rubriken stirrade ut på mig från pappret.
”NYA EXKLUSIVA BILDER PÅ EN GRÅTANDE JUSTIN BIEBER TAGNA IMORSE!"
Jag började läsa texten under bilden på honom, där han höll en hand för ena ögat och grät.
”Tidigt på morgonen idag sågs tonårssensationen Justin Bieber gråtandes på väg till sitt flygplan. Justin svarade inte på några frågor men han såg väldigt sårad ut. Han var omringad av flera livvakter och hans manager Scooter Braun var med honom. Scooters enda kommentar om Justin var: ”Låt honom vara ifred. Ni ser väl att grabben är ledsen?” Vi väntar på mer information om Justin. Det här är inte första gången Justin setts gråtandes på senaste tiden. Vad kan det vara han är upprörd över? Ja vad som pågår i den unga stjärnans huvud är det nog ingen som vet förutom han själv”.
Jag fortsatte stirra på tidningen efter att jag hade läst klart. Jag kände skuldkänslorna skölja över mig. Plötsligt hörde jag att jag fick ett sms, jag tog upp mobilen.
”Hej Sandra, jag hörde att du hade åkt hem. Hur är det? xx Nick”
Nick? Hur hade han fått mitt nummer, tänkte jag och skakade på huvudet.
”Hej, ja jag sitter på planet nu. Det är väl sådär, lite dåligt med Justin bara.. Förresten, hur kan du ha mitt nummer? xx Sandra” Skrev jag och det tog inte lång tid förens han svarade.
*Pling*
”Justin gav mig ditt nummer, jag stötte på honom tidigt imorse. Han såg rätt ledsen ut.. xx N”
Jag suckade högt och kände nästan att jag blev lite sur. Varför behöver Justin vara såhär?
”Jaha.. Konstigt att han gjorde det då.. Men jag antar att det är för att han är avundsjuk. Hur är det i miami då? Fortfarande regnigt eller? xoxo Sandra”
*Pling*
”Ja det regnar idag med. Tråkigt väder. Hoppas du har finare väder när du landar hemma hos dig. Du bodde i Santa Monica va? xx N.H”
”Ja. Det var soligt senast jag pratade med min kompis i alla fall. N.H? Vad heter du i efternamn? xx Sandra” skrev jag.
Sedan lämnade jag mobilen i ytterfacket på mitt handbagage och bestämde mig för att jag behövde sträcka på benen lite.
Det enda stället jag kunde komma på att jag kunde gå till var toaletten.
Life is'nt right without you - Episode 29
Hon vaknade inte av att jag pussade henne. Jag lutade ryggen mot väggen och sedan satt jag där och tittade ut på vågorna som lystes upp av månskenet.
Fönstret var precis rakt fram så att man såg enda ner på stranden. Det var väldigt fint.
Jag tittade på Sandra och log åt tanken av att det jag tittade på nu var ännu finare. Hon låg stilla och andades lågt.
Plötsligt rörde hon på sig och la armen runt mig och lutade sitt huvud mot mitt bröst. Jag trodde först att hon var vaken men jag förstod sen att hon sov.
Jag la armarna runt henne och sedan blundade jag och försökte somna. Det gick inte.
Jag strök handen genom hennes hår och ner längs hennes ena arm. Det fick håret på hennes armar att resa sig. Så jag drog täcket tätare runt henne.
Jag vet inte hur länge jag låg där och tittade på henne. Shit, hon var så fin. Jag märkte knappt hur tiden gick men jag kunde inte slita blicken ifrån henne.
Jag var nästan rädd att hon skulle försvinna ifall jag tittade bort. Jag tänkte igenom allt, jag visste att jag skulle behöva fixa det här.
Jag ville ha henne. Jag hann tänka igenom allt under timmarna som jag låg där.
När alarmet på min mobil ringde klockan halv sju på morgonen så hade jag fortfarande inte somnat och jag reste mig förvånat upp.
Hade tiden verkligen gått så fort? Oj.
Jag stängde av alarmet och satte mig sedan på sängkanten. Jag vände mig om och tittade på Sandra.
Jag skulle inte väcka henne, jag kunde inte. Hon skulle få som hon ville, lite ensamhet. Det var nog bäst att jag lät henne få det.
Sandras perspektiv
När jag vaknade på morgonen så var det mörkare än det brukade vara här.
Jag tittade förvånat ut och såg att det både åskade och regnade. Jag satte mig upp i sängen och då såg jag en lapp ligga på bordet bredvid mig. Jag tog upp den och läste.
”Sandra, jag har åkt nu. Jag ville inte väcka dig. Du ska få lite tid för dig själv. Jag kommer alltid att vänta på dig xx din Justin”
När jag hade läst klart så slängde jag lappen på golvet och tog händerna för ansiktet.
För första gången grät jag verkligen ut allt jag kände. Jag lät tårarna rinna fritt och jag kände mig hopplös. Jag ville inget hellre än att ha honom här med mig nu.
Jag tänkte på hans lena hår, perfekta läppar, snygga kropp och gulliga leende. Jag grät hysteriskt och svor högt för mig själv.
Jag lade mig ner i sängen och jag kände mig helt förlamad i hela kroppen.
”Men Sandra, vad är det?” Hörde jag mamma fråga oroligt från dörröppningen.
”Gå ut härifrån!” Skrek jag. Jag hörde henne stänga dörren försiktigt och gå iväg. Jag hoppade till när min mobil började ringa på bordet.
”Hallå?”
”Sandra, vad är det? Du låter inte bra” sa Vanessa ängsligt.
”Det är för att inget är bra.”
”Vad är det som har hänt? Är det något som har hänt med Justin?” Frågade hon.
”Jag har sabbat allt. Och nu har han åkt iväg. Vi bråkade igår, allt blev bara fel och nu vet jag inte vad jag ska göra” grät jag.
”Sandra jag tror att det är dags att du kommer hem så vi kan prata” sa Vanessa lågt.
”Jag vill hem” snyftade jag.
Life is'nt right without you - Episode 28
Jag satte fingret på hans mun så att han blev tyst.
”Jag vill inte att du ska lämna mig ifred. Men du fattar väl att jag blir ledsen?” Sa jag.
”Ja jag är en idiot. Förlåt Sandra” sa han och hans röst lät torr. Han tänkte krama mig men jag stoppade honom.
”Justin, jag vill att vi gör en paus.. Jag vill inte göra slut men det blir nog bäst om vi är borta ifrån varandra ett tag..” sa jag och jag hade gråten i halsen.
”Menar du det?” Frågade han och hans ögon började bli våta. Jag svalde hårt.
”Jag vill vara med dig, jag vill vara din tjej men jag tror att vi behöver komma ifrån varandra ett tag. Vi sårar bara varandra” viskade jag lika lågt som hans andetag.
Han stoppade snabbt en tår som var på väg ner för hans kind och hans blick var tom.
”Om tid för dig själv är vad du vill ha så får du det. Allt för dig” viskade han. Han såg så ledsen ut att jag fick skuldkänslor.
Men jag visste ändå att det här var det enda rätta. Och framför allt kanske det enda sättet att rädda vårt förhållande på…
”Jag vill inte släppa dig helt. Du betyder väldigt mycket för mig Sandra, jag hoppas du vet det..”
”Det blir bäst såhär” sa jag och kämpade för att hålla min röst stadig. Han stirrade ner i golvet. ”Jag går och lägger mig” sa jag.
Jag gick förbi honom utan att titta på honom igen. Jag släckte taklampan och tände den lilla bredvid sängen.
Jag bytte snabbt om till sovkläder och sedan kröp jag ner i sängen.
Jag låg där och tittade på Justin som fortfarande inte hade rört på sig. Han stod på samma plats med ryggen mot mig och jag kunde se att han grät för han skakade lätt.
Jag svalde hårt och sedan släckte jag lampan. Jag la mig ned och blundade men jag kunde inte somna på direkten.
Efter en stund hörde jag att Justin kröp ner bredvid mig i sängen och jag visste att han tittade på mig så jag vände mig om så att jag låg med ryggen mot honom.
Till en början kunde jag verkligen inte somna, jag låg och tänkte på hur allt skulle bli mellan mig och Justin.
Skulle det här innebära slutet på det vi hade? Det hoppades jag inte.
Jag kollade snabbt över axeln och såg i skenet av ljuset som lös in från månen genom fönstret att han var blank på kinderna.
Han grät alltså fortfarande. Jag drog ett djupt andetag och sedan blundade jag.
Justins andetag blev tyngre och tyngre och dom var det enda som jag hörde när jag somnade.
Justins perspektiv
Jag kunde inte sluta ligga och stirra på hennes rygg. Jag var så ledsen.
Mest för att jag hade sabbat allt, varför var jag tvungen att vara så jävla dum i huvet för? Hon var allt jag ville ha, hon var perfekt.
Den finaste tjejen jag någonsin träffat och så sabbar jag allt. Helvete. Och allt var på grund av Jasmine…
Jag låg och tittade på henne länge och då insåg jag att hon somnat. Jag smekte försiktigt bort ett hårstrå som låg snett över hennes ansikte.
Sedan blundade jag och försökte somna men det gick inte. Jag satte mig upp i sängen och satt och tittade på henne.
Hon sov så sött, jag undrade vad hon drömde om. Eller kanske ville jag inte veta? Förmodligen drömde hon om den där Nick.
Jag kastade irriterat ner en kudde på golvet. Jag ville bara slå honom. Han skulle inte få Sandra, jag älskade henne och jag ville vara med henne.
Jag tittade på henne igen. När hon låg där och sov såg hon så obekymrad ut.
Rynkorna som hade funnits på hennes panna tidigare var nu utsuddade och hon såg så fridfull ut. Jag böjde mig ner och pussade henne försiktigt på pannan.
Life isn't right without you - Episode 27
Jag kunde inte hjälpa dom patetiska tårarna som rann nerför mina kinder. Jag orkade inte heller försöka stoppa dom. Justin märkte att jag grät mer nu och tittade på mig oroligt.
”Snälla, jag klarar inte av att du gråter, det kommer bli bra baby, jag lovar” mumlade han i mitt öra medans han kramade mig.
Jag andades in hans goda lukt och försökte få den att stanna i näsan så länge som möjligt men alltför snabbt släppte han mig och lukten försvann.
Jag tittade på honom. Jag skulle sakna honom så mycket, det här skulle bli värre än förra gången vi skiljdes åt, nu hade vi kommit varandra närmare. Närmare än någonsin.
Jag lutade huvudet mot hans bröst och han la armarna runt mig.
Vi stod där en ganska lång stund, enda tills mamma kom ut och sa att det var dags att äta middag. Då gick vi in och satte oss vid bordet.
Jag och Justin sa ingenting till varandra under middagen, jag nickade bara till svar när mamma frågade om maten var god. Jag orkade inte prata.
”Jag måste åka iväg på turné” sa Justin plötsligt och kastade en snabb blick på mig, mamma uppfattade den och tittade också på mig.
”Jaha, när åker du?” Frågade hon.
”Imorgon” svarade Justin. Han tog min hand under bordet.
”Vad tråkigt att du måste åka iväg… Vilka ska åka med?” Frågade pappa.
”Min mamma, Scooter, Kenny och så bad jag att få ta med mig en kompis. Och då valde jag Jasmine..” Justin pratade väldigt tyst i slutet av meningen.
Jag släppte hans hand och tittade tomt på honom. Han tittade skamset på mig och bet sig i läppen.
”Toppen” sa jag dött och sedan reste jag mig upp. ”Tack för maten, jag är mätt.”
Jag gick in till mitt rum och stängde dörren med en smäll. Jag gick fram till garderoben och drog ut alla mina kläder ur garderoben och slängde dom på min öppna resväska.
Jag knölade ner allt så att det skulle få plats och sedan satte jag mig på väskan för att få den att gå att stänga. När jag misslyckades med att stänga den eftersom den var proppfull så sparkade jag irriterat på den och jag grät. Jag satte mig med ryggen mot sängen och bara satt där.
Jag brydde mig inte ens om att titta vem det var som kom in i rummet utan fortsatte bara stirra ner i golvet och gråta.
Jag kände Justin lägga armen runt mig när han satte sig ned på golvet bredvid mig.
”Sandra, jag vet att det var fel av mig att bjuda med Jasmine men våra föräldrar har redan pratat och det är försent att ändra sig nu…”
”Du förstår väl att jag blir sårad? När du väljer henne framför mig?” Snäste jag och krånglade mig ur hans grepp, jag reste mig upp.
”Jag är världens sämsta pojkvän, vad jag än gör blir det bara fel..” Viskade han lågt för sig själv. Jag började gå mot dörren. ”Jag borde låta dig vara ifred föralltid, borde inte såra dig mer än vad jag redan har gjort” mumlade han.
Jag stannade och vände mig sakta om. Jag kände hur jag stelnade till när han sa det, det sista jag ville var att han skulle låta mig vara ifred föralltid, att han aldrig skulle komma tillbaka.
”Justin sluta, det där stämmer inte” protesterade jag. Han ställde sig upp och gick sakta mot mig.
”Om du vill att jag ska lämna dig ifred så är det bäst att du säger det nu. Då lovar jag att jag aldrig ska störa dig mer..”
Är ledsen att ni har fått vänta super länge på den här delen men jag hoppas ni stod ut! Förlåt, än en gång...
Life isn't right without you - Episode 26
Justin en av dagarna på stranden
Han log brett mot mig när vi slutat kyssas och jag andades fort.
”Vad vill du göra idag?” Frågade jag.
”Jag vet inte, det spelar ingen roll” sa han och ryckte på axlarna.
Dom kommande dagarna gjorde vi allt möjligt, vi surfade, badade, åt massvis med glass och gick i staden och tittade i affärer. Jag hade så kul med Justin att jag knappt märkte hur fort tiden gick.
Idag var det torsdag och snart hade han varit här i en hel vecka.
Jag låg i hammocken på våran ”tomt” och läste en tidning och tittade på medans pappa och Justin körde badminton. Dom två kom riktigt bra överrens och det var bra, i alla fall för mig.
Det innebar att pappa litade mer på Justin och då skulle jag få umgås mer med honom.
Nick hade bara varit jobbig och stört oss några få gånger under tiden som vi varit här. Han verkade förstå att vi helst var ifred men jag såg hur han trånade efter mig i smyg och det borde inte störa mig men det gjorde det.
Jag saknade Linnea och Vanessa men hade pratat med dom nästan varje dag på sms eller i telefon.
Jag hade börjat bli riktigt brun, det hade Justin också. Jag tittade på honom och pappa när dom spelade, dom båda skrattade och verkade ha kul.
Jag reste på mig för att gå in i köket och hämta något att dricka. Medans jag hällde upp juice i ett glas och drack upp det så såg jag att Justin svarade i hans mobil.
Han såg mer och mer besvärad ut ju längre han pratade. Jag ställde glaset vid disken och gick ut.
Jag stod och tittade på honom en bit ifrån så jag hörde inte vad han och personen i telefonen pratade om men jag såg att han var sur, eller kanske till och med ledsen.
Det gav mig en klump i magen. När han lagt på stirrade han mot havet en lång stund. Pappa gick in eftersom han antagligen förstod att han var på fel plats vid fel tillfälle. Jag gick fram till Justin.
”Justin vad är det?” Frågade jag och tog hans hand. Han vände sig sakta mot mig men tittade ner i marken.
”Jag måste åka” sa han lågt.
”Vart ska du?” Frågade jag lika lågt. Men egentligen förstod jag.
”Vi ska på en liten turné” svara han och hans röst lät död. ”Jag måste iväg nu, du visste att den här dagen skulle komma. Jag kan inte vara ledig längre, jag måste tänka på mina fans.”
Och jag visste att han hade rätt, jag hade vetat länge att den här dagen skulle komma. Att han en dag skulle bli tvungen att åka iväg på turnéer. Men jag hade försökt att inte tänka på det, förträngt tanken.
”Vilka innebär ”vi”?” Frågade jag. Han tittade fortfarande ner på sina fötter och sedan tittade han upp på mig.
”Min mamma, alla dansare, Scooter, Kenny, övrigt folk… Och… Jasmine” han sa det sista namnet väldigt tyst. Det vände sig i min mage.
”Hur länge blir du borta?” Frågade jag och försökte låta oberörd.
”Jag vet inte riktigt.. Men minst i tre veckor” svarade han. Han tittade på mig och såg plötsligt orolig ut. ”Snälla gråt inte. Det kommer bli bra” sa han och torkade bort en tår från min kind med sin ena tumme.
Jag hade inte ens märkt att jag gråtit förens han påpekat det. ”Jag kommer sakna dig med” viskade han lågt och sedan kramade han mig.
Jag tittade upp på honom, han var längre än mig och solen bländade mig när jag tittade upp men jag brydde mig inte om det.
”Du kommer glömma bort mig” viskade jag. Han stirrade på mig.
”Aldrig” sa han bestämt och sedan kysste han mig.
