Jag såg henne ingenstans så jag gick vidare till en annan del av huset.
Där satt hon i en fåtölj brevid någon och snackade. Det var en lång kille som jag först inte kände igen.
Jag började gå mot dom. När jag kom närmare såg jag att killen hela tiden försökte flytta sig närmare Sandra.
Jag blev irriterad och kände hur beskyddsinstinkten inom mig kom fram.
Jag gick närmare och såg plötsligt att killen lutade sig ännu närmare Sandra och...kysste henne!
Hjärtat började bulta hårt och jag spände knytnäven.

---

Demis hus

Sandra puttade bort killen istället för att besvara kyssen. Hon sa någonting till honom som jag inte hörde pga musiken men hon såg arg ut. Sen reste hon sig upp och började gå. Jag gick med snabba steg fram mot killen.
"Vad håller du på med?!" Skrek jag när jag var närmare. Killen tittade upp på mig. När jag såg att det var den där jävla Nick så exploderade nästan mitt huvud.
Jag såg helt rött för att jag var så arg. Vad gjorde han här? Och vad fan höll han på med? Han verkade känna igen mig också för han blinkade några gånger.
"Svara!" skrek jag. Först tittade han förvånat på mig, sedan log han ett kaxigt leende.
"Jag är här för att ta din tjej" svarade han kaxigt. Det var droppen, jag skulle precis slå honom när Sandra tog tag i min arm och höll fast den hårt.
"Justin nej, det är inte värt det" sa hon lågt.
"Han kysste dig! Det är visst värt det!" svarade jag vresigt.
"Han är jätte full" sa hon och gav honom en menande blick. Jag tittade hastigt på honom som satt där och tittade på oss.
"Jag skulle inte kyssa någon annans tjej bara för att jag var full" sa jag.
"Men snälla Justin, ser du inte hur full han är?" sa hon irriterat. "Kom vi måste hjälpa honom" sa hon och drog i min arm.
"Nej! No way att jag hjälper den där idioten med något" svarade jag och jag var fortfarande arg.
"Sluta vara barnslig nu och hjälp mig" sa hon.
"Barnslig?"
"Du vet att jag inte menade så, strunt samma, kom igen nu" sa hon och försökte vifta bort det.
"Det är inte så konstigt att jag reagerar när min flickvän kysser en annan kille mitt framför mitt ansikte!" sa jag spydigt.
"Vänta nu.. Det var han som kysste mig, inte tvärt om?" sa Sandra, jag hörde att hon började bli arg.
"Du ville säkert.." mumlade jag väldigt, väldigt tyst.
"Va?" sa Sandra andlöst.
"Inget" svarade jag kort.
"Jag hörde vad du sa, du har fel, så jävla fel" sa hon och hennes röst var tjock. Hon sprang gråtandes därifrån. "SANDRA! SANDRA VÄNTA!" ropade jag efter henne. Hon sprang iväg. "FAN!" Skrek jag.
Jag tittade på Nick som fortfarande satt på ena fotöljen och han sa ingenting. Han satt bara där och såg ur löjlig ut.
"Åk hem, snälla" bad jag honom så snällt jag kunde. Han nickade kort och reste sig upp och gick iväg. Jag började leta efter Sandra överallt men vart jag än kolla så var hon inte där..

Sandras perspektiv

Jag satte mig ner på en stol som stod på husets balkong. Det var mörkt ute nu och det lös ifrån poolen nedanför. Jag tittade ner på alla som badade men såg inte Justin där nånstans.
Jag kunde inte ens gråta, jag hade misslyckats och låtit någon liten tår rinna ner för min kind när jag sprungit iväg från Justin, men nu satt jag bara helt stilla och tänkte.
Varför var allt tvunget att bli så fel? Jag hade sett fram mot den här festen enda sedan jag blivit bjuden till den och nu var allt förstört..
Först hade Jasmine kommit dit och sen nu Nick. Vad gjorde han här och hur kunde han veta att jag var här? Jag förstod inte. Men jag skulle ta reda på det.

Jag hörde balkongdörren öppnas bakom mig och först trodde jag att det var Justin men personen var tyst ett tag.
"Hallå? Är du okej?" frågade personen, det lät som en tjej.
"Jag är okej" svarade jag med en skrovlig röst. 
Personen gick ut och stängde dörren efter sig. Det var till min stora förvåning Selena och hon satte sig i stolen mitt emot mig.
"Nej men är inte du Sandra? Justins Sandra?" frågade hon häpet. Jag nickade bara.
"Justin har berättat så himla mycket om dig! Jag är Selena, Justins kompis" sa hon och jag sträckte fram handen mot henne för att hälsa.
Hon struntade i handen och gav mig en mjuk kram istället. Jag gillade redan Selena, hon verkade vara en jätte gullig och snäll tjej.
"Vad gör du här ute ensam förresten?" frågade hon men jag hann inte svara för då öppnades balkongdörren igen och där stod Justin. Hans ögon var röda och hans hår var rufsigt.
"Sandra, jag har letat efter dig överallt" sa han. Jag svarade inte.
"Ja jag hittade henne här ute själv, så gör man väl inte Justin? Lämnar sin flickvän ensam på en fest där hon knappt känner någon?" sa Selena och skrattade mjukt.
Hon verkade inte fatta den uppenbara spänningen mellan mig och Justin. Men sedan verkade hon fatta när hon verkligen tittade på Justin, hon fick ett oroligt ansiktsuttryck.
"Åh.. Det är bäst att jag låter er prata, jag går in så länge" ursäktade hon sig och reste sig upp. "Det var kul att få träffa dig" sa hon till mig och log.
"Detsamma" svarade jag och log så mycket jag kunde.
När Selena gick förbi Justin så klappade hon honom på axeln. Han stod bara och stirrade på mig. Jag stirrade tillbaka.
"Vi behöver prata" sa jag tillslut.
"Nej, vi behöver en paus" sa han kallt utan att släppa min blick.

---

Måste bara få tacka er för alla underbara kommentarer!
Man blir skit taggad på att uppdatera när ni kommenterar mycket! Fortsätt kommentera så forsätter vi skriva mycket!
Kommentera vad ni tyckte om den här delen, jag hoppas ni gillade den. Ha en bra dag alla JB-lovers! :D
/Sandra