Jag satte fingret på hans mun så att han blev tyst.
”Jag vill inte att du ska lämna mig ifred. Men du fattar väl att jag blir ledsen?” Sa jag.
”Ja jag är en idiot. Förlåt Sandra” sa han och hans röst lät torr. Han tänkte krama mig men jag stoppade honom.
”Justin, jag vill att vi gör en paus.. Jag vill inte göra slut men det blir nog bäst om vi är borta ifrån varandra ett tag..” sa jag och jag hade gråten i halsen.
”Menar du det?” Frågade han och hans ögon började bli våta. Jag svalde hårt.
”Jag vill vara med dig, jag vill vara din tjej men jag tror att vi behöver komma ifrån varandra ett tag. Vi sårar bara varandra” viskade jag lika lågt som hans andetag.
Han stoppade snabbt en tår som var på väg ner för hans kind och hans blick var tom.
”Om tid för dig själv är vad du vill ha så får du det. Allt för dig” viskade han. Han såg så ledsen ut att jag fick skuldkänslor.
Men jag visste ändå att det här var det enda rätta. Och framför allt kanske det enda sättet att rädda vårt förhållande på…
”Jag vill inte släppa dig helt. Du betyder väldigt mycket för mig Sandra, jag hoppas du vet det..”
”Det blir bäst såhär” sa jag och kämpade för att hålla min röst stadig. Han stirrade ner i golvet. ”Jag går och lägger mig” sa jag.
Jag gick förbi honom utan att titta på honom igen. Jag släckte taklampan och tände den lilla bredvid sängen.
Jag bytte snabbt om till sovkläder och sedan kröp jag ner i sängen.

Jag låg där och tittade på Justin som fortfarande inte hade rört på sig. Han stod på samma plats med ryggen mot mig och jag kunde se att han grät för han skakade lätt.
Jag svalde hårt och sedan släckte jag lampan. Jag la mig ned och blundade men jag kunde inte somna på direkten.
Efter en stund hörde jag att Justin kröp ner bredvid mig i sängen och jag visste att han tittade på mig så jag vände mig om så att jag låg med ryggen mot honom.
Till en början kunde jag verkligen inte somna, jag låg och tänkte på hur allt skulle bli mellan mig och Justin.
Skulle det här innebära slutet på det vi hade? Det hoppades jag inte.
Jag kollade snabbt över axeln och såg i skenet av ljuset som lös in från månen genom fönstret att han var blank på kinderna.
Han grät alltså fortfarande. Jag drog ett djupt andetag och sedan blundade jag.
Justins andetag blev tyngre och tyngre och dom var det enda som jag hörde när jag somnade.

Justins perspektiv

Jag kunde inte sluta ligga och stirra på hennes rygg. Jag var så ledsen.
Mest för att jag hade sabbat allt, varför var jag tvungen att vara så jävla dum i huvet för? Hon var allt jag ville ha, hon var perfekt.
Den finaste tjejen jag någonsin träffat och så sabbar jag allt. Helvete. Och allt var på grund av Jasmine…
Jag låg och tittade på henne länge och då insåg jag att hon somnat. Jag smekte försiktigt bort ett hårstrå som låg snett över hennes ansikte.
Sedan blundade jag och försökte somna men det gick inte. Jag satte mig upp i sängen och satt och tittade på henne.
Hon sov så sött, jag undrade vad hon drömde om. Eller kanske ville jag inte veta? Förmodligen drömde hon om den där Nick.
Jag kastade irriterat ner en kudde på golvet. Jag ville bara slå honom. Han skulle inte få Sandra, jag älskade henne och jag ville vara med henne.
Jag tittade på henne igen. När hon låg där och sov såg hon så obekymrad ut.
Rynkorna som hade funnits på hennes panna tidigare var nu utsuddade och hon såg så fridfull ut. Jag böjde mig ner och pussade henne försiktigt på pannan.