Sandras perspektiv

När jag vaknade nästa dag smög jag försiktigt upp ur sängen. Jag ville inte väcka Justin, han låg fortfarande och sov.
Jag reste mig försiktigt, men jag råkade stöta till min mobil så att den ramla ner på golvet.
Jag sneglade på honom men han verkade inte ha vaknat av oljudet. Jag tog upp mobilen och tittade på klockan. Den var inte mer än nio på morgonen, typiskt.
Jag skrev en lapp till Justin som han skulle se när han vaknat.
”Är på stranden, kom dit när du har vaknat xoxo Sandra” skrev jag på lappen.
Jag tog mina badkläder och gick ut. Det var redan mycket folk på stranden. Jag bredde ut handduken och la mig på den.
Jag funderade på vad vi skulle kunna hitta på idag. Vi skulle kunna snorkla, men det kanske man inte kan göra här?
Jag satte mig upp och tittade runt på stranden. Då fick jag syn på Nick som var med ett gäng ungdomar en bit bort. Jag reste mig upp och gick närmare dom.
”Nick!” ropade jag.
Han vände sig om och när han fick syn på mig så flinade han och vinkade glatt. Jag gick mot honom och vi möttes nere vid vattnet, precis vid kanten av det.
”Sandra!” sa han glatt när vi var närmare varandra.
”Jo jag undrar.. Du bor här i Miami eller hur?” Frågade jag.
”Ja, varför undrar du?” Frågade han och såg fortfarande lika löjligt glad ut.
”Jag undrar ifall du vet något kul man kan göra här? Jag menar som typ att snorkla eller något?” Frågade jag.
”Du kan ju alltid surfa” sa han.
”Är inte det lite… Jag vet inte… läskigt?” Sa jag och skrattade lite.
”Nej då. Det är kul” sa han och log. Vi blev tysta en stund, jag visste inte vad jag skulle säga. Pinsam tystnad…
”Så vem är din kille?” Frågade han plötsligt.
”Bara en kille” sa jag och ryckte nonchalant på axlarna.
”Du får ursäkta mig men han såg ut som en riktig Justin Bieber wannabe. Vilken nörd” sa Nick och skrattade. Det är för att det kanske är Justin Bieber, tänkte jag och skrattade inombords.
”Hey!” Sa jag och skvätte vatten på honom. Vi båda skrattade.
Han skvätte tillbaka. Då vände jag om och började springa. Han sprang efter och tog upp en hink som låg på marken och fyllde den med vatten.

Justins perspektiv

Jag hade lite svårt att hitta till stranden men efter att jag frågade om hjälp med vägen så hittade jag äntligen.
Det var rätt mycket folk på stranden så jag tog på mig solglasögonen. Jag spanade efter Sandra men kunde inte hitta henne.
Men hennes knallrosa handduk lös tomt upp. Jag gick till den och la mina saker bredvid hennes handduk och sedan spanade jag efter henne igen, den här gången noggrannare.
Då såg jag henne hålla på och skvätta vatten och massa med nån kille. Jag stirrade på dom och dom verkade inte se mig.
Sandra skrattade så mycket att hon ramlade omkull och han låtsades ramla så att han hamna halvt på henne. Den jäveln…
Då upptäckte Sandra att jag stod och tittade på dom och hon fick en konstig min i ansiktet. Jag vände mig om och gick och hämtade mina saker. Sedan gick jag.

Sandras perspektiv

Fan. Han hade ju missuppfattat allt. Nick tittade förvånat efter Justin och när jag sneglade på Nick kunde jag nästan se hur nöjd han såg ut.
”Justin!” Ropade jag efter honom.
Nick tittade chockat på mig, jag visste att det var för att han antagligen förstod vem Justin han var.
Jag började springa efter Justin och hann ikapp honom med andan i halsen.

(Bilderna har inte alltid något med kapitlet att göra)


När jag hade ätit klart tittade jag på Sandra, hon åt fortfarande. När hon märkte att jag tittade på henne så slutade hon äta.
”Vad är det?” Frågade hon.
”Inget, du är bara söt” svarade jag och log. Hon skrattade.
”Är du klar?” Frågade hon sedan.
”Japp, klockan är rätt mycket nu. Ska vi gå hem till dig innan dina föräldrar börjar undra vart du är?”
”Ja kom” sa hon och hon reste sig upp och gick mot mig. Hon tog min hand.
Det pirrade i mig när hon rörde mig, jag bet mig i läppen. Vi gick hand i hand hem till henne och när vi kom till huset så öppnade jag dörren försiktigt.
”Mamma! Pappa! Vi är hemma” ropade Sandra rakt ut medans vi tog av oss skorna. Hennes föräldrar kom ut till hallen.
”Vilken överraskning va?” Frågade Sandras mamma Izzie.
”Ja” svarade Sandra glatt. Hennes pappa log mot henne och sedan mot mig.
”Jag är trött, ska vi kolla på en film?” Frågade Sandra mig.
”Ja det gör vi” svarade jag.

Vi gick in till hennes rum och på golvet låg en luftmadrass. När Sandra såg den började hon gapskratta.
”Skämtar…du...eller” fick hon fram i skrattattacken.
”Vad är det?” Frågade jag och jag började skratta åt henne.
”Dom tror att jag är fem år gammal. Liksom kolla hur stor min säng är, tror dom att du ska sova på den där lilla luftmadrassen?! Kom igen!” Sa hon och skrattade ännu mer.
”Det kanske är bäst om jag sover där. Du är lite för liten för att sova med killar..” sa jag retsamt.
Hon slutade skratta lite och tittade på mig och höjde ena ögonbrynet.
”Du är faktiskt bara ett år äldre än mig och jag är inte för liten” sa hon bestämt och la armarna i kors.
Jag började skratta åt hur hon såg ut och sedan puttade jag ner henne på sängen. Hon tog min arm och drog ner mig så att jag hamna liggandes på henne.
”Jag skoja älskling” sa jag och sedan pussade jag henne på näsan. Hon tittade mig djupt i ögonen.
Jag var bara tvungen att kyssa henne, hennes läppar såg så mjuka och fina ut. Jag kysste henne och såg henne sluta ögonen.
Då gjorde jag samma sak och sedan drog hon händerna genom mitt hår.
Vi snurrade runt så att hon låg ovanpå mig och jag drog upp hennes ben så att dom var böjda och då halvsatt hon på mig. Vi fortsatte kyssas och det blev hetare.
Jag kände att jag började få stånd, fan va pinsamt.. Hon slutade kyssa mig och började fnissa, antagligen hade hon märkt mitt stånd. Jag rodnade.
”Vad söt du är” sa hon. Jag skämdes och jag satte mig upp och andades ut. Hon kramade mig bakifrån.
”Justin det gör inget.. Kom” viskade hon i mitt öra och vände på mig.
Hon la armarna runt min nacke och började kyssa mig igen. Jag besvarade kyssen och den här gången var kyssen lugnare.
”Jag är trött, jag tror inte jag orkar kolla på nån film” sa hon efter att kyssen var slut.
”Då sover vi” sa jag och log.
Jag drog av mig t-shirten så att jag bara hade shorts på mig och hon gick iväg för att hämta hennes sovkläder. Jag spelade spel på min Iphone och var helt inne i det.
”Du sover i sängen va?” Frågade hon plötsligt och då tittade jag upp på henne.
Damn.. Hon hade bara på sig ett par hotpants och ett tajt linne. Jag kunde knappt slita blicken från hennes kropp.
”Justin?” Sa hon tveksamt.
”Ah” sa jag bara. Hon log mot mig och sedan kröp hon ner bredvid mig i sängen.
Hon somnade efter bara några minuter men jag var inte så trött så jag låg och tittade på henne och smekte hennes hår. Hon var så vacker..

Miami

Sandras perspektiv

Jag vände mig snabbt om och såg en kille som var ungefär tio centimeter längre än mig stå där. Han såg väldigt förvånad ut. Han var ganska brun och han hade mycket muskler.
Det såg jag eftersom han hade bar överkropp. Jag tittade bara på honom, jag var irriterad. Vad fan hade han för anledning att hälla vatten på mig för?

"Oj förlåt! Du såg ut som min kompis Rachel bakifrån" sa killen och jag såg att han skämdes. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag vände mig bara om och började gå.
Jag kände killen ta tag i min arm så jag vände mig om mot honom.
"Vad är det?" Frågade jag honom.
"Jag är verkligen ledsen" sa han och tittade mig in i ögonen.
"Det är lugnt" sa jag och sedan började jag gå igen.
"Du!" sa han efter mig. Jag vände mig och och tittade på honom.
"Vill du att jag gottgöra dig?" Frågade han.
"Nej det behövs inte, det var ju bara vatten" sa jag och log lite mot honom.
"Vad heter du?" Frågade han nyfiket.
"Sandra" svarade jag kort.
"Okej Sandra, jag är ledsen för det som hände. Mitt namn är Nick" sa han.
"Hejdå Nick" sa jag och log. Jag såg att han tittade efter mig när jag kastade en snabb blick över axeln.

Han var riktigt söt, men jag ville inte ha någon annan än Justin. Jag gick och köpte en cola och sedan la jag mig på stranden. Jag låg där tills jag tröttnade.
Då bestämde jag mig för att gå hem. Mamma och pappa hade nog börjat undra vart jag var.
När jag kom in i vårat hus så var det ingen där. Jag tog en dusch och sedan satte jag på TVn och bläddrade mellan massa olika kanaler. *Pling*

Hur mår du? Jag saknar dig redan.. xx Justin

Jag mår bra, men det är tråkigt här. Jag är redan uttråkad.. Saknar dig med
xx Sandra

Jag väntade på att Justin skulle svara men det verkade dröja så jag bytte om så länge. Jag drog på mig en kjol och ett linne. Jag kunde lika gärna gå ut ett tag.
Jag tog mina saker och gick ut. Jag visste inte ens vart jag var påväg men jag gick mot staden. Jag gick in i några affärer men hittade inget jag gillade.
Då ringde min mobil, jag tog upp den ur väskan och svarade. Det var Justin.

"Hej beautiful, hur är det?" Sa han när jag svarade.
"Hej, det är bra men jag är trött" sa jag.
"Vad är klockan hos dig nu?" Frågade han.
"Halv nio på kvällen" svarade jag.
"Vad har du gjort idag?" frågade han sedan.
"Jag var först på stranden och nu är jag i stan och kollar i affärer" sa jag. "Vad har du själv gjort?"
"Jag hade en konsert tidigare ikväll men nu ligger jag i min säng och tänker på dig" viskade han förföriskt. Åh vad söt han är.. Mitt hjärta började bulta hårdare och snabbare.
"Du är så söt. Jag har tänkt på dig hela dagen.." erkände jag.
"Jag måste sova nu, ska upp tidigt imorgon så jag kan inte prata mer nu. Sov gott, vi ses snart" sa han.
"Okej, godnatt. Puss" sa jag.
"Puss puss" sa han och sedan la han på.

Jag stoppade ner mobilen i fickan medans jag gick och tappade väskan när jag krockade in i någon. Det var Nick som hällt vatten över mig på stranden.
"Oj förlåt" sa han och sedan kände han igen mig. "Fan det måste vara ödet."
"Förföljer du mig?" Frågade jag och skrattade.
"Nej jag såg dig inte komma" sa han och skrattade han också. Sedan böjde han sig ned och tog upp min väska, jag tog emot den.
"Tack men jag måste gå nu" sa jag och log lite snabbt mot honom. Han tittade länge på mig.

"Usher" svarade han. Sandra tittade frågande på mig och jag ryckte bara på axlarna till svar. Hon klämde ihop näsan med fingrarna.
"Usher! Det är Justin" sa hon och hennes röst lät urlöjlig.
"Justin? Vad har hänt med din röst?" Frågade Usher.
"Jag är förkyld" svarade Sandra och jag höll för munnen för att inte skratta.
"Du låter inte okej.. Är du säker på att du kommer kunna uppträda i helgen?" Frågade Usher.
"Jadå, JB klarar allt mannen" sa Sofia och jag kunde knappt vara tyst längre. Jag petade till henne i sidan så att hon fnissade till. Usher blev tyst ett tag.
"Du låter fan inte okej.." mumlade han. Då började jag skratta högt och Sandra försökte hålla för min mun.
"Justin vad håller du på med?" Skrattade Usher i telefonen. Jag tog telefonen.
"Du är så lättlurad" skrattade jag. "Det var Sandra som snackade, tror du verkligen att jag låter så där när jag är förkyld?" sa jag och skrattade ännu mer.
"Haha du lura mig. Jag trodde att det var du" sa Usher.
"Hälsa förlåt ifall jag oroade honom eller nått" viskade Sandra i örat där jag inte höll telefonen.
"Sandra hälsar förlåt ifall hon oroade dig" sa jag till Usher och log mot Sandra.
"Det är lugnt, vad håller ni på med då?" Sa Usher.
"Vi ringer folk, så jag måste lägga på nu" svarade jag.
"Okej, vi ses i helgen. Ta det lugnt nu" sa Usher.
"Självklart" sa jag och la på.

Jag tog Sandras ena hand och höll den med båda mina. Jag tittade på hennes söta ansikte, hon log mot mig.
"Vem ska vi ringa nudå?" Frågade hon.
"Det är din tur att välja och min tur att prata" sa jag.
"Okej, då vill jag att du ringer... Hmm... Jag vet vem jag vill att du ska ringa!" Sa hon.
"Vem?" Frågade jag och jag log åt hennes ivriga röst.
"Jag vill att du ska ringa en tjej i min klass som heter Sarah, hon skryter alltid om att hon kommer bli tillsammans med dig i framtiden. Kan inte du snälla ringa henne och säga att det är du eller nått?" Sa Sandra och log så att jag såg hennes fina tänder. Jag smälte lite.
"Visst. Jag vet vad jag ska göra" sa jag och log.
"Här, du kan ringa från min mobil" sa Sandra och tog fram hennes telefon och på den bläddrade hon fram tjejens nummer. Hon gav mig telefonen när hon tryckt på "ring" och jag satte på högtalaren. Tjejen svarade efter bara några få signaler.

"Hej det är Sarah.. Vad vill du mig Sandra?" Sa tjejen glatt när hon svarade.
"Det här är Justin Bieber" sa jag och pratade med en larvig tillgjord röst.
"Men lägg av, hur dom tror du att jag är? Jag ser ju att det är ditt nummer" sa hon och skrattade.
"Jag hittade den här telefonen när jag var utomhus" sa jag och pratade fortfarande med samma fula röst.
"Sandra sluta, du tror väl inte att jag går på vad som helst?" Sa Sarah och jag hörde att hon började bli irriterad. Jag satt tyst och försökte komma på någonting att säga.
"Jag vet att det är du Sandra, hur skulle Justin kunna ringa från din mobil?" Frågade hon.
"Jag kanske är med henne just nu" sa jag.
"Hur skulle det ha gått till?" Frågade hon skeptiskt.
"Vi kanske känner varandra" sa jag och nu pratade jag med min vanliga röst. Jag hörde henne dra för andan.
"Justin?" Andades hon.
"Jag sa ju att det var jag från första början" svarade jag.
"Nej? Du skojar med mig? Hur? Men?" Sa tjejen och jag hörde att hon började flippa.

När Justin & Sandra kramas, täckte över Sandras ansikte jag inte vet hur hon ser ut än.. ;)

"Honom kan du ju träffa när vi är hemma igen. Vi ska ju bara vara borta över sommaren" sa mamma och log mot mig. Jag började nästan gråta.
"Men han ska bara bo här över sommaren!" Skrek jag sedan sprang jag uppför trappan och in i mitt rum.
Jag la mig på sängen och grät. Jag tog upp mobilen för att ringa Justin. Det gick jätte många signaler men han svarade inte.
Jag satte mig vid datorn och gick in på min twitter. Justin hade inte twittrat någonting, jag undrade vad han höll på med.
"I hate my parents.. I don't know what to do.." Skrev jag på min twitter. Sedan stängde jag av datorn och la mig i sängen. Jag somnade efter att mina tårar tagit slut och jag var helt utmattad.
Jag vaknade av att det ringde. Jag reste mig förvånat upp och såg att det var mörkt ute nu, vem var det som ringde mig nu?

"Hallå?" Svarade jag.
"Hej det är Justin."
"Åh, hej."
"Jag kunde inte svara när du ringde förut för jag var på en signering och sedan läste jag vad du skrivit på din twitter. Har det hänt något?" Frågade han och jag hörde att han lät orolig.
"Jag vet inte vad jag ska göra.. Mamma och pappa har hyrt ett hus i Miami och där ska vi tillbringa hela sommaren.." Sa jag och han blev tyst en lång stund.
"När ska ni åka?" Frågade han sedan.
"Imorgon" snyftade jag. Han sa ingenting och jag visste inte heller vad jag skulle säga.
"Det ordnar sig Sandra. Det lovar jag. Jag lovar att vi ska umgås iallafall. Jag måste gå nu, hejdå" sa han sedan och lät stressad. Han la på och jag satt bara och stirrade på telefonen.

Jag ville bara gråta. Jag tittade på klockan, den var trots allt inte mer än tio på kvällen. Så jag satte på en film, Dear John som bara fick mig att gråta ännu mer.
Jag orkade inte titta mer när jag hade kommit till ungefär halva filmen så jag gick ner för att äta, jag var riktigt hungrig eftersom jag inte hade ätit någon middag än.
När jag gick förbi mamma och pappa i vardagsrummet så gav jag dom inte ens en blick. Jag gick till köket och tog fram ett nudelpaket och började fixa i ordning med dom.
Jag hörde att det ringde på dörren men jag brydde mig inte om det fast det var närmare till ytterdörren för mig än vad det var för mamma eller pappa.
Jag hörde att någon av dom reste på sig och gick för att öppna. Jag satte mig vid köksbordet för att börja äta då Justin plötsligt kom in i köket med pappa tätt i hälarna.
"Sandra" viskade han bara då han såg hur söndergråten jag antagligen såg ut.
Jag tittade irriterat på pappa så han vände sig om och gick tillbaka till vardagsrummet. Jag sprang fram till Justin och kramade om honom.
"Jag vill inte åka" snyftade jag.
"Det kommer bli bra. Det kommer ordna sig" viskade han och strök handen över min rygg. Jag ville inte släppa taget om honom.
"Lovar du?"
Han släppte mig och la ena handen på min kind. "Jag lovar" sa han och log.
"Kom" sa jag och tog hans hand och drog med honom till vardagsrummet.
Jag harklade mig och då tittade på mamma och pappa bak på oss.
"Mamma, pappa, det här är Justin" sa jag nervöst. Båda två reste sig upp. Mamma gick glatt fram till oss.
"Hej, jag är Izzie, Sandras mamma" sa hon ivrigt och sträckte fram ena handen mot Justin som tog den och skakade den. Han log vänligt mot henne.
"Det är jag som är Justin" sa han och skrattade lite, mamma med. Jag såg på henne att hon redan tyckte om honom, tur.
"Vi har ju redan hälsat" sa pappa och nickade mot Justin.
"Ja det har vi ju" sa Justin och log mot pappa.
"Du får ursäkta mig men jag trodde inte på Sandra när hon sa att det var dig hon hade umgåtts med. Jag menar, hon kunde knappt sluta prata om dig förut" sa mamma.
Jag kände hur jag blev röd som en tomat och tittade ner på mina fötter.
"Mamma, snälla.." mumlade jag. Justin kramade min hand.
"Det är ju sant. Det är väl inget att skämmas över?" Sa hon förvånat och tittade på mig. Jag svarade inte utan fortsatte titta ner. Justin skrattade.
"Jaså, det hade jag aldrig trott" sa han och skrattade ännu mer. Mamma och pappa skrattade också.
"Du skulle bara veta" sa pappa retsamt och slog mig på armen. Jag ville bara dö, varför var dom tvugna att skämma ut mig såhär?

En bild på Justin, Kenny & Walter

”Du kan säkert sjunga..” Sa Justin och log. Jag fnös och skrattade. 
”Du tror det va?” 
”Låt mig höra” sa han glatt. 
”Nej vi ska nog inte sabba din hörsel” sa jag och grimaserade. Han skrattade bara åt mig. 
”Får jag höra dig sjunga någon gång?” Frågade han sedan och tittade på mig med en blick som var så söt att jag nästan dog. 
”Inte stor chans. Men kanske” svarade jag och log. Han svarade inte utan tittade bara på mig och tillslut började jag bli lite generad. 
”Vad är det?” Frågade jag och bet mig i läppen. 
”Vet du hur vacker du är?” Viskade han och la en hand på min kind. 
”Jag är inte vacker om man jämför med dig.” 
”Jo, du är helt otroligt vacker. Jag kan inte ens beskriva det. Ord räcker inte till” sa han och log charmigt. 
Jag sa inget utan kysste honom bara på munnen. Jag var världens lyckligaste människa.

Justins perspektiv

När hon kysste mig så pirrade det i hela mig, jag hade verkligen aldrig träffat en tjej som henne.

Jag tog handen som inte låg på hennes kind och la den på hennes rygg och sedan tryckte jag försiktigt hennes kropp närmare min. När kyssen tog slut så log hon mot mig, shit hon var verkligen söt när hon log sådär. 
”Vad vill du göra nu?” Frågade jag henne.
”Jag vet inte.. Jag tror att jag måste åka hem snart” svarade hon.
”Okej. Vill du att jag ska köra dig? Eller jag kan be Kenny skicka någon som kan köra dig” föreslog jag.
”Du behöver vila så att du blir frisk Justin..”
”Jag kan ringa Kenny” sa jag och tog upp min mobil för att ringa honom. Det gick några signaler och sedan svarade han.
”Kenny, det är Justin. Skulle du kunna skicka en bil som kan köra hem Sandra? Hon måste hem” sa jag.
”Visst. Vill hon åka nu?” Sa Kenny.
”Vänta lite, ska fråga” sa jag till honom och sedan tog jag ifrån mobilen från örat och tittade på Sandra.
”Vill du ha skjuts nu?” Frågade jag henne. Hon nickade.
”Det är nog bäst” sa hon.
”Ja hon vill ha skjuts nu” sa jag till Kenny.
”Okej jag skickar en bil nu då” sa han och sedan lade vi på.
Jag drog upp Sandra i mitt knä och kramade om henne och pussade henne på nyckelbenen.
”Vad sa han?” Frågade hon medans vi kramades.
”Han skickar en bil nu på direkten” andades jag.
”Då är det nog bäst att jag går ut så att dom slipper vänta..”
”Jag kommer sakna dig, även om vi träffas snart igen” viskade jag i hennes öra. Hon log mot mig.
”Detsamma” viskade hon tillbaka och sedan möttes våra läppar. Jag ville inte släppa henne, men hon var ju tvungen att åka hem så jag gjorde tillslut det.
Jag följde med henne ner till dörren och när hon skulle gå iväg så tog jag hennes ansikte mellan mina händer och kysste henne igen. Jag ville verkligen inte släppa henne.
”Hejdå” sa hon och log mot mig.
”Vi ses” sa jag och sedan började hon gå mot bilen. Jag tittade efter henne när hon gick iväg och stod där enda tills jag inte såg henne längre.

Sandras perspektiv


”Jag är hemma” ropade jag när jag kom in genom dörren hemma.
Jag gick in i köket och där satt mamma. ”Kommer Justin över på middag?” Frågade hon mig glatt.
”Han har feber” svarade jag och gick och tog fram ett glas och hällde upp cola i det.
”Men jag trodde att pappa skjutsade dig till honom tidigare idag?” Frågade mamma och såg förvirrad ut.
”Ja det gjorde han också. Men vi har bara tagit det lugnt” svarade jag.
”Jaha.. Hur går det då?”
”Med vadå?” Sa jag oskyldigt.
”Ja med Justin menar jag ju såklart!” Sa mamma retsamt.
”Bra.”
”Är han en bra kille då? Han är väl inte en sån där kille som har massa tjejer bara för att han är kändis? Vad är det dom kallas..?” Sa mamma fundersamt.
”Player heter det. Och nej, han är ju bara sexton år mamma!” Svarade jag och himlade med ögonen.
”Förlåt om jag är jobbig men jag bryr mig bara om dig det är det” sa hon och log mot mig.
”Ja jag vet mamma. Men du behöver inte oroa dig. Justin är en bra kille” sa jag och ställde glaset på diskbänken och sedan sprang jag uppför trappan och in i mitt rum.
Jag la mig på sängen och lyssnade på musik i min Ipod. Jag låg och sjöng med till några låtar och då plötsligt ropade mamma på mig från nedervåningen.
”Sandra kom ner! Vi måste prata med dig!”
Jag suckade, åh vad är det nudå?! Jag sprang ner för trappan och in i köket där mamma och pappa satt.
”Vad är det?” Frågade jag. Dom båda log brett mot mig.
”Vi ska på semester” sa pappa.
”Vart?” Frågade jag.
”Vi har hyrt ett hus i Miami och vi ska vara där under nästan hela sommaren. Vi åker imorgon” svarade mamma ivrigt.
Jag försattes i chock. Jag ville bara skrika.
”Nej” flämtade jag.
Dom båda tittade konstigt på mig. ”Vadå nej? Vad är det Sandra?” Frågade mamma.
”Då kommer jag ju inte kunna träffa Justin” skrek jag och tittade förtvivlat på dom.

”Hej” sa jag blygt. Hon tittade nyfiket på mig.
”Det är du som är Sandra va?” Frågade hon och log.
”Ja. Jag skulle träffa Justin” sa jag.
”Han ligger i sängen, han har väldigt hög feber så han bad mig öppna dörren när du kom” sa hon och sträckte sedan fram sin hand. ”Jag är Justin mamma, Pattie” sa hon sedan.
Jag skakade hennes hand och log mot henne. Hon verkade väldigt snäll så jag kände mig inte lika blyg längre.
”När jag pratade med honom så lät det som att han inte mådde så dåligt trots allt” sa jag. Hon skrattade lite.
”Typiskt Justin, låtsas som att han inte mår dåligt för att inte oroa tjejer. Eller för att spela hård, inte vet jag.” Sa hon och skrattade. Jag skrattade lite också. Jag tog av mig skorna och jackan.
”Han är på sitt rum. Det var kul att träffa dig Sandra” sa Pattie och log.
”Detsamma” svarade jag och gick sedan upp för trappan.

Det kändes fortfarande overkligt att jag skulle träffa Justin. Killen som jag gått och varit tok kär i, i nästan ett helt år nu.
Men det hade ju förstås bara varit på låtsas, man kunde ju trots allt inte vara kär i någon som man inte kände. Därför var det annorlunda nu, nu när jag faktiskt umgicks med honom på samma sätt som om han vore vem som helst.
Jag var inte säker på att jag var kär i honom men han var ju så perfekt…
Jag öppnade försiktigt dörren till hans rum och såg honom ligga och sova i sin säng. Han sov med öppen mun och hade somnat på snedden.
Jag log för mig själv när jag såg honom. Han var så otroligt söt. Jag satte försiktigt på hans dator och kollade runt på lite olika sidor. Jag tänkte låta honom sova eftersom han var sjuk och behövde vila.
Jag gick in och tittade på Justins twitter. Han hade twittrat för ungefär en halvtimme sedan. ”Im so lucky right now..” Var hans senaste tweet.
Jag undrade om det han varit glad för varit att jag skulle komma hem till honom. Men jag tillät inte mig själv att hoppas för mycket, ifall det skulle sluta med att han inte ville ha mig i alla fall.
Jag tittade runt på lite olika sidor och det hade gått ungefär två timmar då Justin plötsligt gjorde ett ljud ifrån sig och jag hoppade till.
När jag vände mig mot honom så såg jag att han sträckte på sig. Han verkade inte märka att jag var där först och han såg skuldmedveten ut när han såg mig.
”Oh shit! Fan förlåt jag somnade, hur länge har du varit här?” Frågade han. Jag log mot honom.
”Snart två timmar” svarade jag. Han spärrade upp ögonen och tittade på mig.
”Två timmar?! Varför väckte du mig inte?” Frågade han sedan.
”För att du är sjuk och måste vila. Men det är lugnt, jag har suttit vid datan” sa jag och ryckte på axlarna.
”Förlåt” sa han igen och reste sig upp och gick sakta mot mig.
Jag ställde mig upp. Han kramade mig och strök ena handen över mitt hår. Sedan pussade han mig på halsen.
”Jag vet inte om jag orkar vara rolig och hitta på något speciellt idag..” tvekade han.
”Äsch! Vi kollar på film och tar det lugnt. Jag är också trött” föreslog jag och log mot honom. Han log ett bländande leende och pussade mig på kinden.
”Vad vill du se för film?” Frågade han mig.
”Det är din tur att välja idag” svarade jag sedan satte jag mig på hans säng.
”Jahapp. Då får det bli… Karate Kid. Har du sett den?”
”Nej det har jag inte” svarade jag.
Han satte på filmen och sedan la han sig bredvid mig, nära. Han la en arm bakom min nacke så jag lutade huvudet mot den.
Vi tittade på filmen och när sluttexterna kom så spelades hans låt Never say never och då sjöng han lågt med. Jag fnissade och då tittade han på mig.
”Kom igen sjung med” sa han och log.
”Det kan du glömma” sa jag och fnissade ännu mer. Han pussade mig på kinden.  

Han tittade mig djupt i ögonen ett tag, sedan lutade han sig tillbaka och slöt ögonen.
Jag gjorde samma sak och jag måste ha somnat för jag hoppade till när hans mobil plötsligt började ringa.
”Justin” sa jag lågt och petade på honom så att han vaknade.
”Va?” Sa han förvånat när han vaknade.
”Din mobil ringer” förklarade jag. Han suckade och reste sig upp för att hämta sin mobil som låg på ett litet bord i andra sidan av rummet.
”Justin” svarade han trött. ”Hej. Jag är med Sandra, tjejen som jag berättade om. Ja det är toppen. Ja hare bra vi hörs bror” sedan la han på och vände sig mot mig. ”Det var Usher” förklarade han.
Jag tvingade mig själv att inte säga något i stil med ”fan va coolt” eller ”åh varför fick inte jag prata med honom?”. Jag ville inte verka vara en kändiskåt tjej.
För det var jag ju inte, men jag måste ju medge att det var ganska coolt.
”Okej” svarade jag istället och log. Han tittade på sin mobil.
”Oj, klockan är redan åtta. Vill du åka och äta middag någonstans så kan jag skjutsa hem dig efter?” Föreslog han.
”Jag har inga pengar med mig” svarade jag besviket. Han tittade förvirrat på mig.
”Vad spelar det för roll? Jag betalar i alla fall” sa han bestämt.
”Justin..” började jag.
Han gick fram till mig och tryckte sitt pekfinger mot min mun för att få mig att sluta prata.
”Jag vill betala. Snälla” bad han och tittade med en hundblick på mig. Jag smälte totalt.
”Okej.”
Han log mot mig och la båda händerna på mina kinder och kysste mig lätt på munnen.
”En sak innan vi åker” sa jag snabbt.
”Vadå?”
”Jag måste bara byta om. Fan jag har inga kläder. Helvete” svor jag.
”Du kan låna ett par byxor av min mamma. Du hade en jacka med dig va?” Svarade han enkelt.
”Ja.. Men är du säker på att det är okej?” Frågade jag tveksamt.
”Ja det är klart. Hon kommer förmodligen inte ens märka att någonting fattas” sa han och hans ansiktsuttryck var obesvärat.
Han sprang iväg och kom tillbaka med ett par svarta tajta jeans. ”Ännu bättre, jag hittade Caitlins byxor som hon glömde här när hon sov här för några veckor sedan. Dom borde nog passa” sa han och sträckte fram byxorna till mig.
”Jag går och byter om” sa jag snabbt och gick till badrummet. Byxorna passade perfekt och det såg faktiskt riktigt snyggt ut med mitt blåa linne till dom.
Jag tog upp mascaran ur min väska och tog på lite på ögonfransarna eftersom jag tvättat bort allt innan. Sedan gick jag ut till Justin och vi gick tillsammans ned till hallen för att ta på oss våra jackor och skor. Han drog på sig en grå mössa och sedan gick vi ut till hans bil och vi började åka.
”Vart ska vi?” Frågade jag nyfiket.
”Jag hoppas du gillar italiensk mat” sa han ivrigt.
”Jag gillar det” lovade jag.
Han log mot mig och sedan satt vi tysta resten av bilresan. När vi kom fram till restaurangen drog han ner mössan lite och sedan klev vi ur bilen.
Vi smög smidigt in omärkta i restaurangen och på vägen in tog jag upp min kamera.
”Låt mig ta ett kort på dig” sa jag plötsligt och tog fram min kamera. Han skrattade.
”Visst” sa han och ställde sig och log mot kameran. Kortet blev faktiskt väldigt bra och min kamera har bra skärpa så det gjorde den såklart ännu bättre.

Sedan gick vi in och satte oss. Jag lät Justin beställa mat åt mig eftersom jag inte visste riktigt vad jag skulle tycka var gott. Men jag fick en pasta rätt som var jätte god.
Vi båda åt och skrattade väldigt mycket. När vi hade ätit klart så började vi gå mot bilen.
Justin knuffade till mig retsamt när vi gick så jag skrattade och knuffade honom. Då kittlade han mig och när jag äntligen var loss ur hans grepp så drog jag av honom mössan.
Det skulle jag inte gjort. För precis när jag gjorde det så gick vi förbi en golfbana som var full med folk.
Justin gjorde sin hairflip för att få ordning på sitt hår och då skrek en liten tjej: ”TITTA DET ÄR JUSTIN BIEBER!”
Jag och Justin tittade på varandra och han drog snabbt på sig mössan. Sedan började vi småspringa mot hans bil och när jag tittade bak sprang nu cirka trettio tjejer efter oss.
Vi slängde oss in i bilen och började köra därifrån. Jag fnissade lite.
”Förlåt för det där med mössan” sa jag och pussade honom på kinden.
”Jag kan inte dissa mina fans..” Sa Justin och vände om med bilen. Han vevade ned rutan och vinkade till dom när vi åkte förbi. Han körde saktare för att kunna prata med dom.
”Jag är ledsen men jag måste tyvärr åka nu. Ni får alla ha en bra kväll. Jag älskar er” sa han till dom och alla tjejer skrek sig hesa. Justin kastade en slängkyss åt dom.
Sedan körde han upp rutan och tryckte på gasen. Vi satt tysta ett långt tag sedan tittade Justin fundersamt på mig.
”Ses vi imorgon?” Frågade han hoppfullt. Jag hade inte märkt att han bromsat in utanför mitt hus förrän jag tittade ut genom rutan.
”Om du vill” svarade jag och log lyckligt.
”Då ses vi” konstaterade han och böjde sig mot mig och pussade mig på munnen.
”Hejdå” sa jag när jag klev ur bilen.
”Hejdå, sov gott” svarade han. Sedan stängde jag igen dörren och började gå in mot huset.
Jag tittade bak på honom som ännu inte hade åkt och såg att han tittade på mig. Han log när han såg att jag tittade på honom så jag log tillbaka sedan gick jag in i huset.

”Mamma! Pappa! Jag är hemma nu” ropade jag rätt ut när jag kom in. Dom båda kom till hallen innan jag ens hade hunnit ta av mig jackan.
”Vart har du varit?” Frågade mamma mig.
”Hos Justin sa jag ju förut” svarade jag. Hon höjde förvånat på ögonbrynen, pappa gjorde samma sak.
”Jag trodde du skämtade om det” sa hon förvånat.
”Men jag sa ju att jag inte skämtade. Varför kan du inte bara tro mig? Är det verkligen så omöjligt att jag skulle umgås med honom?” Frågade jag sårat.
”Nej nej nej, det mamma undrar mest är nog hur du har träffat honom. Vi menar, han är ju en världskänd artist och såna springer man inte på varje dag” sa pappa.
”Vi träffades på hans skivsignering. Men han kommer hit imorgon och hämtar mig så då ska ni få se att jag talar sanning. Jag går och lägger mig nu, jag är dö trött” sa jag och gick förbi dom och upp för trappen.
Jag kände hur dom båda tittade efter mig och jag log. Dom var nog riktigt förvånade.
När jag kom in på mitt rum så satte jag på datorn och lade in bilden som jag tagit på honom.
Han var så söt och jag kunde inte förstå hur någon som han kunde gilla mig. Jag gjorde bilden till min bakgrundsbild och sedan gick jag och bytte om till sovkläder.
Jag tvättade av sminket och sedan la jag mig i sängen och höll precis på att somna då jag fick ett sms.

*Pling*
Förlåt om du sover, jag ville bara säga att jag verkligen tycker om dig.
Du är speciell xx Justin

Jag skrattade lyckligt för mig själv när jag läste smset och sedan svarade jag.

Justin du är helt underbar, god natt vi ses imorgon.
xx Sandra

Sedan la jag mobilen på bordet och la mig ner i sängen. Jag slöt ögonen och somnade.

”Vadå?” Frågade jag och tittade nyfiket på honom.
”Vänta här i några minuter!” Sa Justin och sprang iväg ut ur rummet.
Jag tittade frågande efter honom. Han hade en dator på ett litet skrivbord så jag satte på den. Jag gick in på twitter och bestämde mig för att twittra lite snabbt. Jag twittrade nästan aldrig men nu fick jag plötsligt lust.
”Sitter hemma hos världens gulligaste kille som just nu håller på med någonting som verkar väldigt hemligt. Jag är nyfiken” skrev jag.
Jag tittade runt lite på internet och när jag tittade på klockan på datorn så hade det gått tjugo minuter.
Jag undrade vad Justin höll på med egentligen, det pirrade i mina ben. Plötsligt slog han armarna om mig bakifrån. ”Jag satte på din dator, hoppas det inte gör någonting.”
”Det gör inget, det är klart du får det. Förlåt för att du fick vänta länge men jag ville göra det så bra som möjligt.. Kom” sa han och la ena handen på min rygg och styrde mig genom huset tills vi stod utanför en dörr.
Då la han händerna för mina ögon så att jag såg absolut ingenting.
"Men Justin vad gör du?" fnissade jag.
"Sch! Det är en överraskning. Lita på mig" viskade han i mitt öra.
Han stod tätt intill mig bakom mig. Jag gjorde som han sa och han styrde in mig i rummet.
”Öppna ögonen” sa han sedan och tog bort händerna från mina ögon.

Jag öppnade ögonen och kände hur mina ögon blev våta för att jag blev så rörd.
Golvet var av en vit fluffig helteckningsmatta och ena väggen var helt gjord av glas. Utsikten var till och med vackrare än den utsikt jag sett tidigare från hans badrum.
Härifrån kunde man se över hela staden och jag såg till och med Hollywood-skylten. Framför glasväggen stod en röd soffa och på den låg några kuddar och filtar.
Det var tända ljus som stod lite överallt i rummet. Utanför fönstret var det mörkt och staden lystes upp av tusentals lampor från hus och liknande. Det var så vackert. Jag visste inte vad jag skulle säga.

”Justin.. Det är så.. så vackert.” Han kramade mig.
”Jag är glad att du gillar det” sa han och puttade igen dörren bakom oss. Jag vände mig mot honom.
”Gillar det? Jag älskar det.” Han log mot mig och tog min hand.
Sedan drog han med mig bort till soffan. Vi satte oss ned på den. Han tog upp någonting ur bakfickan. Han sträckte fram handen och tog min hand och la något i den.
Jag öppnade handen och tittade på vad som låg i den. Det var en liten silvrig ask. Jag tittade förvånat på Justin.
”Öppna den” sa han och nickade mot asken.
Jag gjorde som han sa och öppnade den försiktigt och tog upp vad som fanns inuti. Det låg ett litet armband i asken och jag tog upp det och tittade på det.
Det var silvrigt och det hängde en liten hjärtformad berlock på den. På hjärtat stod det J & S. Jag drog häftigt efter andan och tittade på honom som tittade på mig med ett leende som spridit sig i hela hans ansikte.
”Vad är det här? När ordnade du det?” Frågade jag.
”Armbandet bad jag Walter åka och fixa åt mig tidigare idag när du bytte om” svarade han. Jag visste inte vad jag skulle säga, kunde inte komma på rätt ord.
”Men varför?” Viskade jag.
Han tittade på mig och rynkade förvirrat på ögonbrynen. Sedan tittade han mig djupt i ögonen.
”Det kan låta väldigt konstigt och jag vet inte vad du tycker om mig men jag är redan väldigt fäst vid dig. Du får mig glad. Och så vill jag inte att du ska glömma mig när jag åker iväg på konserter..” Viskade han.
”Jag kommer inte glömma dig Justin. Hur kan du ens tro det?” Sa jag och skakade på huvudet.
Han sa ingenting utan närmade sig bara sakta mitt ansikte, hans blick fladdrade mellan mina ögon och mina läppar. Det här var den perfekta stunden, den perfekta första kyssen.
Jag kastade en sista blick ut mot stjärnorna och såg ett stjärnfall. Jag önskade mig någonting som jag aldrig hade trott skulle bli möjligt.
Sedan tittade jag in i Justins ögon och när våra läppar nuddade varandra så slöt jag ögonen. Kyssen var ganska långsam men den var behaglig.
Han la ena handen på min rygg och tryckte min kropp närmare hans och den andra hade han på min kind. Jag la båda händerna runt hans nacke och sedan satt vi där och kysstes.
Kyssen kändes lång men samtidigt slutade den för fort. Justin tittade mig djupt i ögonen och log, jag log tillbaka.

Vi satt där och bara tittade varandra i ögonen i en evighet. Mitt hjärta bultade hårt och jag visste att jag var den lyckligaste tjejen på hela jorden i det ögonblicket.
Vi sa ingenting utan Justin lutade sig mot soffkanten och jag la mig med huvudet mot hans bröst och sedan låg vi och tittade ut på stjärnorna.
Den här stunden var så perfekt, jag ville inte ändra på någonting. Jag låg bredvid min drömkille och tro mig, jag var lycklig.
Jag undrade om det verkligen var lagligt att känna såhär mycket lycka på en och samma gång.
Jag hade aldrig haft så speciellt bra flyt i livet. Varför fick jag sådan tur helt plötsligt och allt hade kommit på samma gång.
Jag tog Justins hand och höll i den hårt, han kramade min hand. Jag vet inte hur länge vi låg där, kanske två timmar. Men jag tröttnade inte.
Det behövdes inget stelt samtal, vi låg bara tysta och njöt av att vara med varandra.
Jag hoppades i alla fall att han också kände så, men det måste han ha gjort för han verkade inte heller vilja göra någonting annat.
Jag sneglade på honom och log. Han böjde sig ned och pussade mig på munnen.

”Så vart bor du? När du bor här alltså” sa jag.
”Jag bor i Beverly Hills.” Sa han och gav mig en lång menande blick. Det borde jag ha förstått, det var väl självklart att han skulle bo på ett sådant ställe.
”Jaha, jag vet vart det ligger. Men det är ju en liten bit ifrån Santa Monica, eller?”
”Nja.. Det tar inte mer än tjugo minuter med bil” svarade han och log mot mig.
Vi gick mot hans bil när jag kom på att jag måste byta om till mina underkläder, jag ville ju inte blöta ner hans bil. ”Jag måste bara byta om, annars kommer din bil bli blöt” sa jag och tittade på honom.
”Det gör ingenting, jag byter om när vi kommer hem till mig. Du kan sitta i badkläderna” sa han.
”Okej” sa jag och ryckte på axlarna. Vi satte oss i hans bil och han började köra.
”Berätta någonting om dig själv” sa han plötsligt.
”Som vadå?”
”Jag vet inte, någonting” svarade han och log.
”Hm.. Jag gillar inte fisk” sa jag och skrattade lite, han skrattade också. ”Nej men allvarligt talat så finns det ingenting intressant att veta om mig” sa jag.
”Jag vill veta allt om dig, jag tycker att det är intressant” sa han och log.
Jag blev tyst och försökte komma på något att berätta om mig själv.
”Vilken är din favoritfilm?” Frågade han.
”Jag vet inte.. Kanske Love Actually? Eller The Last Song” svarade jag.
”Då tycker jag att vi tittar på The Last Song hemma hos mig idag” föreslog han och log mot mig.
”Okej visst” sa jag och log tillbaka.
Det pirrade i hela mig när han tittade på mig med sina bruna, varma ögon. Jag blev nästan lite nervös. Vi satt tysta resten av bilresan och när han svängde in på en grusväg så stannade vi bilen framför några grindar.
Det stod en vakt framför grindarna och jag kände genast igen Walter. Justin vinkade till honom och Walter öppnade grindarna.
Vi åkte in genom öppningen och när jag såg det stora vita huset så log jag.
”Wow vilket hus” sa jag.
Han svarade inte utan log bara mot mig. Vi parkerade nedanför huset och sedan gick vi ur bilen. Jag tittade osäkert ner på mina badkläder.
”Är någon hemma?” Frågade jag honom. Han tittade på mig och förstod varför jag undrade.
”Nej, mamma är inte hemma. Kom så går vi in” sa han. Han tog min hand och ledde mig mot dörren.
Han öppnade dörren som var olåst och vi klev in i hallen. Det var väldigt ljust i hallen och på väggen hängde några tavlor. Det fanns även en spegel i hallen.
Jag tog av mig skorna. Jag tog upp min kjol och mitt linne ur väskan. Det droppade från kjolen.
”Åh” suckade jag.
”Vad är det?” Frågade Justin och tittade på mig.
”Hela min kjol har blivit nedsmetad i solkräm” svarade jag och stönade högt. Han skrattade, jag tittade på honom och höjde på ögonbrynen.
”Det är inte roligt” sa jag men jag kunde inte låta bli att skratta.
”Det är lugnt, du får låna byxor av mig. Klarade sig linnet?” Jag tittade på linnet och granskade det från alla vinklar.
”Jag tror det” konstaterade jag.
”Kom vi går upp på övervåningen” sa han och tog tag i min hand och ledde mig uppför trappan.
”Vänta så ska jag hämta ett par byxor. Går det bra med mjukisbyxor?”
”Det blir bra” svarade jag.
Han sprang in i ett rum och efter ungefär en minut kom han ner med ett par gråa mjukisbyxor i handen och gav dom till mig.
”Här. Badrummet är där borta om du vill byta om” sa han och sträckte mig byxorna.
”Okej” svarade jag och gick mot dörren som han pekat mot. Jag gick in i badrummet och stängde dörren efter mig.
Jag gapade chockat när jag såg hur badrummet såg ut. Det fanns en stor spegel och nedanför den fanns två handfat och dom satt på en lång bänk. Det fanns även en dusch och såklart en toalett.
Längst bort i rummet fanns en genomskinlig glasdörr och jag gick dit och öppnade den. Jag kom in i ett rum som hade två väggar som endast bestod av glas.
Där fanns en jacuzzi och bredvid den stod det några blommor och det fanns två stolar som stod på ena sidan av rummet.
Jag gick fram till fönstret och tittade ut. Det var en utsikt som var helt fantastisk. Jag ville bara hoppa ner i jacuzzin nu med detsamma.
Men jag gick tillbaka till rummet där duschen och det var. Jag bytte om till mina underkläder och drog på mig hans mjukisbyxor och mitt linne.
Sedan tittade jag mig i spegeln, mitt hår var riktigt lockigt nu efter att ha varit blött. Jag tvättade av ansiktet för att få bort mascaran som runnit och hamnat under ögonen.
Sedan drog jag ett djupt andetag och gick ut ur badrummet. Han stod utanför och väntade på mig, han hade bytt om till ett par mjukisbyxor och en blå t-shirt.
 ”Dom passar dig” sa han och tittade på mjukisbyxorna som jag hade på mig.
”Dom är lite stora bara” sa jag och skrattade.
”Förlåt men det var dom minsta jag hade. Jag kan faktiskt inte hjälpa att du är så liten” svarade han och blinkade. Jag slog retsamt till honom på armen. Han skrattade. Sedan tog han min hand.
”Ville du titta på film?” Frågade han.
”Det kan vi göra” svarade jag och log lyckligt.
”Kom vi kan kolla i mitt rum” sa han och vi började gå i en korridor och sedan öppnade han en dörr och vi gick in i hans rum.
Hans rum var väldigt stort och där fanns allt från en stor plasma tv till en gigantisk säng som såg väldigt mjuk och skön ut. Han gick fram till en bokhylla som var fylld med filmer och tog fram The Last Song sedan stoppade han in den i dvdn och satte på tvn.
”Vi kan ligga i min säng” sa han och la sig ner i den och tittade på mig.
Jag la mig där också, bredvid honom. Filmen började och jag försökte koncentrera mig på den.
Jag kände hur Justin sakta flyttade sig närmare och närmare mig men jag låtsades inte om det. Jag sneglade på honom och såg att han log.
”Vad är det?” Frågade jag honom.
”Nej ingenting. Jag är bara glad” svarade han och tog min hand. Jag log också sedan vände jag huvudet mot filmen igen.