När jag vaknade nästa morgon hördes ett ljud som jag inte hade hört på väldigt länge.
Jag gick fram till fönstret och tittade ut och suckade högt. Det regnade, toppen. Vad ska vi nu hitta på idag? Tänkte jag och gick sedan och tog en dusch.
När jag hade duschat klart så fixade jag mig snabbt och sedan gick jag ned och åt frukost. Mamma och pappa satt i köket och log mot mig när jag kom ner.
"Vi har en idée" sa mamma plötsligt och jag tittade misstänksamt på henne, jag visste att när hon hade det där tonfallet var något på gång.
 "Vadå?" Frågade jag oberört.
"Varför kan du inte bjuda över Justin på middag idag?" Frågade hon och log lyckligt mot mig.
"Jag vet inte mamma.."
Hon tittade förvånat på mig och sa "Vadå har det hänt någonting?"
 Jag bet mig i läppen och funderade på hur jag skulle säga utan att såra dom.
"Det är bara det att.. Att vi har precis träffats och jag vill helst ha kvar honom.. Jag menar, alltså ni vet.." Sa jag och det lät inget vidare.
"Du tror väl inte att vi kommer skämma ut dig? Skäms du för oss?" Frågade mamma och lät ledsen, jag antog att hon överdrev mer än vad hon egentligen kände.
"Nej det är klart jag inte gör.. Jag måste bara snacka med Justin först" sa jag och vände mig om och började gå uppför trappan.
Jag gick till bordet där jag lagt min mobil och tog upp den. Jag hade fått två meddelanden.
Ett var ifrån Linnea som undrade hur det var med mig och om jag hade träffat Justin något mer. Hon skrev att Vanessa hälsade också. Jag svarade snabbt på det och sa att jag skulle berätta allt nästa gång vi träffades.
Nästa sms var ifrån Justin.

Godmorgon sömntuta! Smsa när du har vaknat och jag kan ringa xx Justin

Jag är vaken nu ifall du vill ringa xx Sandra

Jag satte på datorn och tittade på min bakgrundsbild som jag satt dit igår. Det pirrade i mig. Jag gick in på Justins twitter och såg att han twittrat för bara fyra minuter sedan.
När jag läste vad han skrivit åkte mina mungipor långt ner. "Im sick.. and it sucks because then I can't meet a very speciel person..."

Plötsligt ringde min mobil så jag sprang till den och svarade.
"Hej det är Sandra."
"Hej det är Justin, hur är det?"
"Det är bra med mig, hur är det själv? Jag läste på din twitter.."
"Ja.. Det är inge vidare, jag har feber så jag kan inte åka någonstans idag."
"Åh.. Okej" sa jag och jag lät väldigt besviken.
"Men om du vill så kan du komma hit så kan vi titta på film eller något för jag kan inte gå ut men jag orkar titta på film. Med dig" föreslog han.
"Är du säker på att du orkar? Du har ju feber."
"Det är klart jag orkar vara med dig." svarade han och det fick mig att le stort för mig själv.
"Jag måste bara fråga mamma eller pappa om dom kan skjutsa mig."
Jag sträckte telefonen så långt ifrån örat som möjligt och ropade till pappa. "Pappa kan du skjutsa mig till Justin?"
"Ja men isåfall måste det ske nu för jag måste iväg och hjälpa Mike med hans nya bil" ropade han till svar.
"Det gick, kan jag komma nu?" Sa jag till Justin.
"Kom när du vill, jag väntar på dig baby" svarade han.
"Jag kommer så fort som möjligt, vi ses."
"Jag längtar" sa han bara och sedan lade vi på.

Jag skyndade mig att ta dom sakerna som jag behövde och sedan sprang jag ner för trappan.
"Nu kan vi åka" sa jag till pappa.
Vi satte oss i bilen och under bilresan sa vi inte mycket. Han stannade utanför grindarna och jag såg hur han reagerade när han såg Justins hus.
"Wow vilket hus" sa han imponerat.
"Du skulle se det på insidan, det är ännu finare där" svarade jag.
Jag klev ur bilen och hälsade på Walter som kom och hälsade på pappa. Pappa hälsade på honom också och sedan tittade han oroligt på mig.
"Gör ingenting dumt nu.." sa han. Jag suckade högt och himlade med ögonen.
"Pappa" stönade jag och stängde igen bildörren.
Walter skrattade lågt när han följde mig till grinden för att öppna den. Jag kände hur jag rodnade.
Han öppnade grinden och jag gick med snabba steg mot dörren och knackade på. Dörren öppnades och där stod Justins mamma, Pattie.