"Vi hörs Justin! Sov gott!" sa Vanessa vänligt.
"Ja det gör vi... Och du Vanessa?"
"Ja?" sa hon frågande.
"Tack"
"Så lite så Biebs, sov nu" sa hon och skrattade. Sedan lade hon på. Jag stirrade på min mobil länge.

---

Sandras perspektiv

När jag vaknade och satte mig upp i sängen var det första jag kände mitt dunkande huvud. Jag tog handen på huvudet och la mig snabbt ner.
Fan, vad hade hänt igår egentligen? Jag kom ihåg att jag hade varit hemma hos Ashton och jag hade druckit ganska mycket.
Vad som hänt efter det var ganska luddigt och jag mindes bara några små saker. Jag försökte komma ihåg ifall jag gjort något dumt eller så...
Då kom jag ihåg att jag hade ringt Justin. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade fått ganska många sms.
Fyra stycken var ifrån Justin, ett ifrån Vanessa, två ifrån nått nummer jag inte hade sparat på mobilen. Jag öppnade det från Vanessa först.
Hon frågade hur jag mådde och jag svarade snabbt att jag inte mådde så bra och hade tänkt vara hemma och vila idag. Jag öppnade smsen från det osparade numret.

"Jag hoppas du mår bättre nu... Ring om du vill träffas någon dag, eller nått..."

"Det är Jamie förresten! Jag hoppas du minns mig från igår? Jag hjälpte dig hem iallafall... Jag tog ditt nummer från din mobil igår, hoppas det var OK xx Jamie"

Jag log lite, klart jag mindes honom. Och jag var väldigt tacksam för att han faktiskt hade hjälpt mig hem. Jag hoppades bara att jag inte hade skämmt ut mig.

"Klart jag kommer ihåg dig! Jag mår väl inte så värst bra, men ska ta det lugnt idag och vila xx Sandra" svarade jag.

Jag öppnade dom fyra smsen från Justin. Dom var skickat med ganska kort mellanrum, förutom det första som var skickat på natten.
När jag läste smsen så märkte jag att han verkat blivit mer och mer orolig för varje sms.

"Jag vet att du inte är vaken nu, du ligger förmodligen och sover... Jag hoppas du mår bra iallafall xx Justin" skickat kl. 03:26 på natten.
"Sandra, är du vaken älskling? xx Din föralltid, J" skickat kl. 09:36.
"Ska ha en konsert snart så ringer upp dig senare ifall du ringer mig nu. Snälla ring xx J" skickat klockan 10:02.
"Jag är jätte orolig, snälla hör av dig..." skickat klockan 11.45.

Jag undrade vad jag egentligen hade sagt till honom igår som fått honom så orolig? Jag tog ett djupt andetag och sedan tryckte jag på "ring upp".
"Sandra!" utbrast Justin lättat när jag svarade.
"Hej" sa jag och skrattade lite.
"Hur mår du? Jag har varit jätte orolig"
"Jag mår bra, förutom att jag har lite ont i huvet" svarade jag.
"Var det kul igår då? Hur kom du hem?" frågade Justin kort.
"Ja jag tror det, jag var ganska...full...igår" sa jag generat. Han var tyst ett tag.
"Kommer du inte ihåg någonting?" frågade han sedan. Vad menade han med det? Vad hade jag sagt till honom i telefon?
"Jo det är klart jag gör...Men mest det som hände innan jag hade druckit så mycket. Resten är rätt suddigt" svarade jag.
"Okej... Vem är den där Jamie då?" frågade han dött. Jag blev förvånad över hur hans röst lät.
"Va? En kompis. Vi går i samma skola... Men hur vet du vem han är förresten?"
"Du ringde mig igår och sedan så bröts samtalet. Då ringde jag upp flera gånger och tillslut så svarade den där Jamie i din mobil..." sa Justin. "Han sa att du hade däckat och då bad jag att få prata med Vanessa. Hon lovade att fixa så att du kom hem på något sett. Hur kom du hem nu igen?"
"Jaha, Jamie hjälpte mig" svarade jag.
"Vadå? Jag menar, hjälpte han dig hem?" frågade han lite skeptiskt.
"Ja. Men har det hänt något? Du låter så konstig" frågade jag.
"Det är det jag vill fråga dig, hände?" sa han tyst.
"Vadå hänt? Vad menar du? Jag förstår ingenting nu Justin" sa jag och skrattade till lite.
"Igår menar jag" svarade han och han lät inte ett dugg glad.
"Vad skulle ha hänt då?"
"När samtalet bröts när jag pratade med dig så lät det som att några kysstes precis vid telefonen... Och jag hörde ju att du snackade med han Jamie precis innan samtalet bröts... Så..." sa han och lät ledsen.
"Nej men gud nej! Det var Linnea och Ashton som kysstes" svarade jag.
"Jag vet att jag kan lita på dig men jag blir ändå orolig..."
"Lita på mig Justin, ingent hände. Jamie är en vän och ingenting mer än så" svarade jag och log lite åt hur gullig Justin var när han var så överbeskyddande.
"Bra. Jag litar på dig" sa han och jag hörde honom pusta ut av lättnad.
"Jag skulle aldrig göra så mot dig, jag skulle aldrig vilja heller. Jag har redan fått min drömkille..." sa jag allvarligt. Jag kunde nästan höra hur Justin log genom telefonen.
"Du är mitt allt Sandra, det vet du va? Jag kunde inte sluta tänka på den där kyssen, har inte kunnat sova på hela natten" sa han allvarligt men lät lite gladare iallafall.
"Förlåt, det var inte meningen att göra dig orolig. Jag borde nog inte ha ringt dig"
"Det gör ingenting" sa han. "Inte för att jag inte litar på dig. Men jag menar, det skulle ju faktiskt kunnat varit du och Jamie som kysstes. Jag blev rädd att jag skulle förlora dig igen"
"Justin, inget eller ingen ska få komma emellan oss igen" lovade jag.
"Bra... Nej jag vet me-..." började han.
"Sandra! Kom ner, vi måste prata med dig!" ropade mamma från nedervåningen.
"Vänta Justin" sa jag i luren. "Jag snackar i telefon, kommer snart!" ropade jag till mamma.
"Nej nu! Det är viktigt!"
"Jaja" ropade jag och suckade sedan. "Måste lägga på nu, men jag ringer dig senare ikväll. Okej?"
"Gör så" svarade Justin.
"Jag älskar dig, glöm aldrig det" sa jag.
"Jag älskar dig mer, föralltid" svarade han och jag log för mig själv. Sedan la vi på.

När jag kom ner på nedervåningen så satt mamma och pappa i soffan och tittade allvarligt på mig.
"Sätt dig" sa pappa. Jag gjorde som han sa och tittade frågande på dom båda. Mamma drog ett djupt andetag och tittade först snabbt på pappa och sedan allvarligt på mig.
"Vi har någonting som vi vill prata med dig om" sa mamma.